Kort nyårshälsning

Ett Gott nytt år tillönskar två små sotare. Deras huvudsakliga önskemål är att lyckan ska komma. Alla fyrklöver, lyckoklöver, som de och snögubben har uttrycker den förhoppningen. Så gör även den glada dansen och gesterna.

Men det är inte nog med lycka. Därtill ska rikedom komma - här synliggjort genom penningpåsen. Man kan nästan se hur frihetsgudinnan stått modell, även om Libertas sträcker sin högra hand i luften med den flammande facklan.

Kortet sändes till Åmots Bruk 1915.

Seden att sända nyårshälsningar har helt överflyglats av de ymnigt brukade julkorten. Nyårskorten har sin egen symbolvärld där fyrklövern är en av de flitigaste och mest förekommande. Även små barn, ibland bara ett spädbarn, dyker upp på korten och står för det nya året som ska växa upp. Annars finns oftast även tidsmarkeringar som t ex klockor med visaren nära tolvslaget. Timglas och kalenderblad med siffran 1 förekommer också ofta. Det händer också att en åldrig Fader tid (eller det gångna och gamla året) smyger sig undan, trött och förbrukad.

Här bredvid syns fyrklövern, barnet och timglaset i en välkomponerad bild av Helfrid Selldin. Sanden, tiden, har knappt börjat rinna ner. Svävande som ballonger vajar buketten med fyrklöver över barnet som i sin tur vilar på timglasets löfte om ny tid.

Med detta tillönskas du ett GOTT NYTT ÅR!

Procession med gran

Med julen i sina händer skrider änglaprocessionen fram över vita vidder. Bärs julen, i form av en stjärnbeprydd julgran, in eller bort? I bakgrunden en kyrka som vandringens mål eller är det den man lämnat? Har korset ersatts av julgranen?

Kylslaget och blekt. Avskalat allt glitter och extra pynt. Inga lysande färger, inga exalterade gloriarop.

Allvarsamma och sammanbitna vandrar änglarna. Den äldre med skyddande och välsignande händer. Några sömngångarhänder sträckta som skydd mot allt möjligt man stöter på kan det inte gärna vara.

Hej tomtegubbar-stämningen är långt bort. Inga danser till käcka melodier: Nu är det jul igen...

Förströdda änglar över krubban

Ännu ett julkort med den klassiska krubbscenen. Utanför stallet står man uppställd med Jesus som blickfång i kortets mitt. Här med halva änglar svävande bland molnen som dragna av kometen/stjärnan mot nya uppgifter. Eller kanande ner längs det påkostade taket med sina mäktiga plankor. Änglarna uppträder parvis och betraktar förstrött scenen nedan, snarare än deltar i den. Märk också att de obligatoriska stjärnorna knappt får plats.

Och Josef den stackaren har inte ens fått en gloria. De är reserverade för mor och barn. Jesus håller handen för munnen som skulle han viska sitt budskap till världen.

Fåren, skapelsens representanter är på denna bild bortvända. Däremot är herdarna, här även en liten barnarbetare, samlade i tillbedjan runt krubban.

Udda är att Josef står placerad som en patriark ovanför barnet med ett rödaktigt stort skägg och därtill ett bångstyrigt huvudhår.

Kortet är stämplat i Askersund 23/12 1916 och skickat till Bofors.

Änglar sjunger efter noter.

Ännu en krubbild. Josef har lämnat stallet och några djur syns inte till. Maria och Jesus har fåttt sällskap av två mindre och påtagligt glömska änglar. De komer nämligen inte ihåg lovsången utan är tvungna att titta i noterna!

Möjligen har de ännu inte övat in just denna lovsångens version. Uppgiften som var dem given var troligen: Sjung till Herrens ära en ny sång!

Bilden är märklig om man tänker på var gestalterna fäster sina ögon. Röd ängel i noterna, gul ängel mot himlen, Maria tillbedjande mot Jesus och så Jesus som blickar ut mot oss med öppen famn men mot ett obestämt ovanför oss. Aktörerna är placerade i två grupper, lösligt sammanfogade.

Lägg märke till att man befinner sig utomhus. Stjärnhimlen är på plats. Men själva stallet är bara en fond, en kuliss. Det man trodde vara yttersidan av stallet är tvärt om insidan. Genom fönstret ser man också himlens stjärnor.

Märkvärdigare är att hela scenen svävar på moln. Jesus är intensivt lysande, som en ljuslåga, ett tomtebloss. Ett sätt att visa hur ett barns födelse är något upphöjt, storslaget.

Ängeln som ler mot oss

En änlgabild skickad till Tanto i Stockholm julen 1904. Här hade tomten konkurrens. I korgen bär ängeln julklappar till de små. Där finns en docka och en liten tomte. Och, än märkligare, ängeln har med sig en färdigklädd gran. Ringanordningen tycks inneffektiv då klockan sitter på utsidan av huset, som sutte den där enbart för att ringa in julen.

Ängelns överdrivna barnslighet, gullig med rodnader på kinderna, kokett blickande, i en av vår tids främsta kameraposer, bakåt över sin axel, skymmer, rör till och döljer julens änglabilder. Här står ingen himmelens härskara beredd att sjunga Guds lov, som hör samman med fred på klyftornas och hatets jord. Här finns ingen väldighet som skulle tvinga ängeln att lugna folk med den sedvanliga änglahälsningen: Var inte rädd!

Småänglar kanske övar sig för större uppdrag genom att springa små bud? Med sina bara armar borde det ändå vara kallt för ängeln, men dessa himlens mera barnsliga budbärare står förmodligen över sådana realiteter?

Fönstret är upplyst och det antyder att husets folk är hemma, att de väntar sitt besök.

Ser man mot skyn tycks det snöa men de guldiga prickarna på himlen kan också tänkas vara stjärnor. Den främre husfasaden har spetsigt tak och verkar dölja en riktig kyrkspira i bakgrunden. Närvarande men dold? Förskjuten ut i periferin som ett tecken på hur det allt mer skulle komma att bli?

Men leende och självklar betraktar ängeln kortets tecknare och oss andra betraktare. Ett leende till jul är inte heller det så dumt!

Strid om gröten

Detta annorlunda julkort är poststämplat i Upsala den 23/12 1904 och sänt till en adress i Ramsjö. En nyttig påminnelse om tider då maten var knapp. Alla i vårt land fick den gången inte äta sig mätta.

Till och med om gröten skulle man kämpa. Rimmet lyder:
Här skall bli en strid
Om gröten, hvari ske´n man doppar;
Ty, vi lefva i en tid,
Då magen full man icke stoppar!

Hur denna strid och kamp om livsmedel och dagligt bröd kunde förenas med en tillönskan om en God jul är för oss sentida en gåta.

Överflödsjulen då var begränsad till färre människor. Välfärd var ingen verklighet för ett stort flertal. Svält och hunger fanns närvarande. Fattigdom och arbetslöshet en realitet. Insamlingar och privata gåvor var ett sätt att lindra nöden när samhället inte förmådde. Julfemman, som man förknippar med redaktör Gustaf Albin i Svenska Dagbladet, var ett sådant initiativ från 1920-talet som gav visst bistånd under just julperioden.

Jag har aldrig förstått varför välgörenhet måste spelas ut mot vad stat och kommun förmår. Systemfel blir ju inte bättre för att man avstår från bistånd från dem som har resurser och kan dela med sig. Visst vet jag att man kan bruka välgörenhet för att befästa klyftor och för att slippa genomföra nödvändiga reformer.

Ett generellt avfärdande av generositet från dem som vill och kan komma andra till hjälp är egendomligt. Tvärt om borde man uppmuntra att de utsatta får stöd från fler källor. Man kan ge bistånd utan att förödmjuka människor, utan att befästa dem i underläge eller utenförskap! Mellanhänder kan vara ett av flera sätt att klara det. Min övertygelse är att stat och kommun just nu inte fullt ut klarar sin uppgift. Alla goda krafter behövs för att lätta människors bördor.

De försvunna julkorten

Ett importerat och ålderdomligt julkort, "printed in Germany". Motivet tillhör de undanskuffade, ja de nästan helt försvunna. Även om den som letar länge möjligen kan hitta enstaka kort med motiv från julens evangelium. Tomtarna härskar. Men man får inte räkna bort idylliska scener med ljus och granar. En antydan om en återvändande naturreligion månne?

De vise männen från fjärran har här redan nått fram med sina gåvor. Farbror röd, grön och blåviolett verkar ha tänkt på hur de skulle göra sig på vykort eftersom de har försett sig med så granna och olikfärgade dräkter. Ett par mantlar har till och med med hermelinkragar om man ser efter riktigt noga, ett kungligt attribut.

Och Maria, Josef och Jesus har fått var sin rejäl gloria. Av stallet märks inte mycket. En mur utgör barriär mot palmer och grönska och markerar ett slags inne. Och ett antytt stengolv ger det hela mer kyrkliga associationer. Djurens frånvaro markerar också att det är som en tablå, ett kyrkospel, snarare än ett försök till realism. Maria har himmelsblå dräkt och stjärnbeströdd, kanske för att vi ska minnas orden:
Ave, Maris Stella, Dei mater alma, atque semper virgo, felix cæli porta.
Var hälsad, havets stjärna, Guds milda moder, alltid rena Jungfru, himmelens saliga port.

Eller som det heter i Anders Frostenssons bearbetning:
Stjärna över haven,
Du Guds milda moder,
nu och alltid jungfru,
barn av himmelsljuset.

Med Guds son i famnen
var för oss en moder.
Han är din och given
genom dig till alla.

(Ur Katolska kyrkans psalmbok, nr 464)

Julottehälsning

Ett julkort med en inbjudan. Motivet är självklart från julottan, den julgudstjänst som de flesta besökte förr. Psalmtavlan och ljushållaren på väggen avslöjar att platsen är en kyrka.



Gruppen av barn står samlade som om de sjöng i en barnkör, även om sådana inte var så vanliga om man blickar tillbaka i tiden. Snarare är det ett sätt att understryka att de unga sjunger med de gamla.



Hur man kan veta att det är från juldagens morgon? Psalmtavlan avslöjar. Där har man hängt psalm nummer 55. Förr var det utan tvekan julottemorgonens främsta psalm. Än idag är det mest i julottan den sjungs eftersom den börjar med den storstilade morgonstunden:

Var hälsad sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste
av dess söner.

Med detta önskar jag stillsams besökare: En riktigt god jul!

Hemkokat språk

En företagens röst kom ur radioapparaten sägandes att man ville göra skillnad. Hur man gör en skillnad har jag tvingats grubbla på. Åtskillnad kan man åstadkomma genom att göra en delning av något, knappar kan läggas i två högar , t ex röda och gröna, och då har man separerat, delat eller faktiskt gjort en skillnad. Och då i en rödgrön röra.

Make a difference kanske spökar eftersom man i USA kan göra så. Men här i gamla Svedala ligger vi mer åt hållet: it doesn´t make a difference. Det spelar liksom ingen egentlig roll. Staten är så stark och jag är så liten. Och då innebär väl detta att göra skillnad att man vill spela en roll.

Det spelar ingen betydelse, hör jag ibland. En språklig brygd som friskar upp genom sin udda kombination. Och när det gäller hur man formulerar sig står det oss ganska frtitt attskapa nya kombinationer. Konstiga sammansättningar går an, det har ingen roll så att säga.

Idag prövar jag också att använda nya kombinationer i gamla ordstäv. T ex Hur man bäddar får man se. Först till Ica hittar en skinka. Morgonstund har frukost på gång. Tala är ljudligt, tiga är tyst. Bättre sticka än illa virka...

Danska kyrkan mer ekumenisk!

Det blir storm i Danmark. Inte med anledning av klimatfrågornas behandling i Köpenhamn - utan med anledning av ett ekumeniskt beslut. Beslutet är inte processat på det sätt man hade förväntat. Det är Kristeligt Dagblad som berättar följande:
Kritikken regner ned over Folkekirkens mellemkirkelige Råd, der uden debat eller høringer forleden valgte at melde folkekirken ind i det såkaldte Porvoo-fællesskab, som tæller anglikanske og lutherske kirker i Europa. Ifølge kritikere modarbejder rådet den folkekirkelige skik at spørge kirkens medlemmer til råds, inden store beslutninger træffes. Det var tilfældet i 1995, da folkekirken efter en lang debat med høringssvar fra flere hundrede menighedsråd sagde nej til Porvoo-fællesskabet.

Mellomkirkeligt Råd har alltså anmält Danska Folkkyrkan som medlemmar i Borgågemenskapen. Borgåöverenskommelsen eller The Porvoo Common Agreement är en teologisk deklaration som bland annat ekumeniskt binder Nordens och Baltikums Lutherska kyrkor till Engelska kyrkan närmare varandra. Om dokumentets tillkomst och innehåll skirver Finska kyrkan:
Den gemensamma Borgåresolutionen och den däri ingående Borgådeklarationen utgör de nordiska och baltiska lutherska kyrkornas samt de brittiska och irländska anglikanska kyrkornas gemensamma teologiska dokument. Genom den skapades en nattvardsgemenskap och nära förbindelser mellan de kyrkor som skrivit under resolutionen. Den gemensamma Borgåresolutionen presenterar anglikanernas och lutheranernas gemensamma uppfattning om kyrkans enhet och missionsuppgift i dagens värld.

De kyrkor som godkänt Borgådeklarationen erkänner varandra och varandras förkunnelse av evangeliet. De här kyrkorna erkänner varandras apostoliska tro, deras ämbeten, uppgiften att vara varandras herdar och det biskopsämbete som bevarats i kyrkorna.

Kyrkorna förbinder sig också att iaktta tio punkter, vilka utgörs bl.a. av bönen för varandra och delande av resurser, erbjudande av sakramenten och pastorala tjänster, betraktande av de andra kyrkornas medlemmar som medlemmar i den egna kyrkan, välkomnande av biskopar, präster och diakoner att tjäna i den egna kyrkan, strävan efter en gemensam uppfattning om diakonens ämbete och gemensamma överläggningar om kyrkans lära, det praktiska livet och arbetet.

Efter godkännandet av Borgådeklarationen förpliktas kyrkorna i praktiken att tillämpa sin egen lagstiftning så, att de gemensamt antagna principerna kan förverkligas i praktiken. I Finland har biskopsmötet redan gett anvisningar om hur Borgådeklarationen skall beaktas i kyrkans dagliga liv.

Borgådeklarationen har undertecknats av Estlands, Finlands, Islands, Litauens, Norges och Sveriges lutherska kyrkor och Englands, Irlands, Skottlands och Wales anglikanska kyrkor. De här kyrkornas medlemsantal uppgår till ca 40 miljoner. Av de kyrkor som varit med om att utarbeta dokumentet har Danmarks och Lettlands lutherska kyrkor beslutat att tills vidare inte underteckna dokumentet.

Och det är smått sensationellt att Danska Kyrkan ansluts eftersom den stått utanför alltsedan gemenskapen grundades! Och detta trots att kyrkans representanter var med och utarbetade deklarationen.

Rörelsevisa

Får jag bjuda på en lite rörelsevisa att brukas på julkalasen? Man blir lätt sittande och rörelserna begränsas till vandringen mellan matbord och TV. Naturligtvis får man en och annan längre promenad eftersom detta år bjuder på många gudstjänsttillfällen. Tre högmässor på raken blir det eftersom Juldagen, Annandag Jul och Söndagen efter Jul i år hänger samman. Men dessemellan kan man

Rörelsevisa (Mel. Nu tändas tusen...)
Stå upp och klappa om en vän
med ögon se i kors
Stå kvar och vinka glatt med fröjd
Nu hoppa på en fot

Sitt ner, hör gubbs bli galen tupp
Dam kråka krax flaxa
Full hals låt bräk: fru får, herr get
Nu taxi högt beställ

Och orkar du - ståspringer du
På platsen stå givakt
Och snurra runt och runt ikring
Stå still! Bug/niga så

Bli lik en kunglig känd staty
Så fromt knäpp händerna
Guds fred och frid Du delar nu
Med kraft ett Amen* säg!

Sitt ner och ta det lugnt en stund
Stå upp och skrik hurra
Och svaja sist som palm i storm
Med jubel handklappa

*av konfessionella skäl kan man istället ropa ”Jamen!”
Feministiskt: Ha! Män!
Manschauvinistiskt: A-män!
Ingmar Bergmanfans: Skammen!

Ljudevangeliet

Ljudevangeliet enligt Hi-Fi klubben väcker nyfikenhet och avståndstagande. Maria omfamnar istället för Jesusbarnet en designad högtalare. Jesus utbytt mot en pryl, ett ting, en vara är på ett sätt en fullträff. Tydligare än så kunde man väl inte avslöja den "moderna" människans sökande efter trygghet i materiella ting. Vi byter trons centrum och källa mot varor.

Sakerna är det vi flyr till. Tingen är det vi tillber. Till och med Guds moder Maria har slängt ut barnet och verkar ha fastnat för en högtalare. Att det kan stöta borde den mest sekulariserade reklammänniska förstå.

Tidningen Dagen nämner bilden tillsammans med teknikmagasinets Prylbibeln. Det religisa har fortfarande attraktionskraft. Spänningsfältet mellan lång tradition, stark övertygelse och tro å ena sidan och försöken att prångla ut varor å den andra kittlar natyurligtvis en och annan. Inte minst reklammakarna.

Själv föredrar jag Jesus och Julevangeliet. Men man vet aldrig. Rätt var det är i något vardagsrum börjar den nya hi-fi prylen komma till användning. Och tänk så förvånade alla blir om det de då får höra är Julens evangelium i någon radiogudstjänst... Även en modern högtalare kan bli en Ordets tjänare och råka förmedla ett verkligt evangelium.

Dansbanden och showerna tar över kyrkan

Så rart i kyrkans fönster
en afton ljus man ser
Guds Hus för systrar, bröder
ej folket överger.
Där samlas man och får
för själen rika gåvor
var vecka, varje år.

Visst ber man högt för landet
för välfärd, skydd mot krig
och gripen av Guds Ande
ger hjälp på flyktings stig
Så tryggt att kyrkan står
vid tron helt fast och klarsynt
och ber till Fader Vår

Ja, hjärtat klappar livligt
vid tanken på Guds folk
i tron befäst och ivrigt
att leva utan smolk
De samlas alltid när
kyrkklockor ringer samman
och man av Ordet lär

Då - julens show begynner
ett toppband tagit plats
Och altaret man skymmer
allt folk från danspalats.
En svensktoppsstjärnas ljus
man följer inför julen
andäktigt i Guds Hus.

Några rader, som kan sjungas, på melodin till Det är en ros utsprungen... Tillkommen med anledning av alla de shower som intagit landets kyrkor... t ex

Klockorna ringer för klimatet

Sveriges kristna råd får låna några centimeter av min blogg, eller rätteligen är det väl jag som lånar deras brev, eftersom Svenska kyrkan i Örebro (och på många andra ställen) på söndag kl 15.00 ringer 350 slag (och kanske några till) med anledning av allvaret kring det förändrade klimatet:


Låt kyrkklockorna ringa till skapelsens värn!
Sedan urminnes tider har kyrkklockor, liksom trummor, basuner och andra
musikinstrument använts för att mana till samling, gemensam eftertanke och bön i
orostider. Sveriges Kristna Råd uppmanar nu församlingarna i SKR:s
medlemskyrkor att tillsammans med kyrkor i hela världen ringa i klockorna, slå på
trummor och stöta i basun för bön och besinning söndagen den 13 december kl 15.

Med 350 klockslag kommer kyrkor runtom i världen den dagen att påminna om
att den kritiska gränsen för koldioxid i atmosfären, 350 ppm (350 miljondelar) har
överskridits, och att det är hög tid att vända om.

Klockringningen börjar på Fiji där dygnet börjar och klimathotet är mest
påträngande. Vid avslutningen av den ekumeniska gudstjänsten i Köpenhamns
domkyrka, når den globala klockringningen Norden. Klockorna runtom i
Danmark, i Sverige och Norge stämmer in i maningen till värn av skapelsen,
besinning, eftertanke och bön.

Låt budskapet om solidaritet med hela skapelsen genljuda. Uppamma fantasin i
församlingarna till ansvarsfullt värnande av miljön i det nära sammanhanget i
kyrka, församlingshem och andra lokaler, kapell, hem och arbetsplatser. I brödet
som bryts och delas påminns vi om att hela skapelsen är given av Gud till
gemenskap med Honom. Och att vi är en och samma kropp från Fiji och runt hela
jorden.

Sven-Bernhard Fast
generalsekreterare
Karin Wiborn, Ordf
Anders Arborelius, v ordf
Tikhon Lundell, v ordf
Anders Wejryd, v ordf

Advent

Julbelysningen är redan tänd över affärsgatorna. Julskyltningen är startskottet. Och i Gotlands radio har man spelat julmusik med lokala artister. Julen är här, tycks man mena. Vi måste ta ut det mesta redan innan julen är här. Varför skall den bara vara några dagar, när man njuta av den en hel månad. Tomtar och girlanger väller ut ur butikerna. För varje dag rullas ljudmattan ut över varuhus, hotell och hissar: Hej tomtegubbar i Stilla Natt. Jag såg tomten kyssa mamma och det blev Gläns över sjö och strand. Räven överraskar isen när Natten går tunga fjät. Julen är här!

Så trollade man bort advent som förberedelsetid. Advent är inte ens förordet till julen utan ett evenemang som går av stapeln en enda kyrksam söndag. Kyrkoårets finess går alltmer förlorad. Istället gäller det att dra ut på det roliga. Och minska eller alldeles ta bort det som tvingar till reflektion och eftertanke. Adventsfastans beredelse förstärkte kraftfullt julen som fest och högtid.

Envist gnolar jag: Det är advent, det är advent...

Tala om hälsa

Förkylningen är efterhängsen. Även vänner och bekanta drar runt på förkylningar som inte vill ge sig. Det är hösten, säger somliga. Andra säger, det är klimatet som blivit fuktigare. Min teori är att vi behöver vila och kroppen vet det. Enda sättet att få stopp på somliga av oss är att låta oss bli snuviga och snoriga.

Talar vi inte om väder och vind kan vi ju alltid tala med varandra om vårt hälsotillstånd. Och egentligen mena våra smärre sjukdomar. De mera allvarliga sparar vi till den allra tätaste kretsen. Men i alla möjliga sammanhang kan man byta huskurer med varandra vilket befrämjar samförstånd och gemenskap...

Hur var det nu, Honung på en apelsin? Stekt lök i örat? Inhalera pepparmyntsolja?

Näsdropparna har tagit slut

När näsdropparna tar slut blir ded svård add prada och bli förstådd. Varje d blir d och dydliga ord blir odydliga. Bäddre domorrow dänker jag.

Durligd nog ska jag inde prada offendligt idag... Adjchoo! Sniff!

I Jerusalem skiner solen

Ut en ny predikan på ordrik:

Berättelsen om hur Gud genom Moses
för sitt folk till befrielse
står som en fond mot Jesu gärning.

Jesusintåget kan därför
berätta om samma slags
befrielse från förtrycket
(tidigare från Faraos regim)
nu från Roms och kejsarens välde

Jesus kommer ridande på fredens åsna
de främmande Herrarna på sina stridshästar

Jesus kommer med jublande människor
de har fredens palmblad i sina händer
Ockupanterna marscherar i uniform
med vapen i hand

Jesus kommer med hopp om fred och frihet
Romarna med främmande makt och ofrihet

Vi tycker nog att vi kan den här berättelsen
efter alla adventsgudstjänster vi firat
och alla predikningar på temat.
Men det finns mer att lägga till
och med fantasins hjälp kan vi se
ännu mer, om vi läser mellan raderna.

Det finns fler vanliga mobilfrågor
Sedan vi kom hit för några dagar sedan
har vi talat mycket om värmen
om moln och sol
Och vi har konstaterat att
ännu växer svampen i skogen
Vi ringer varandra och undrar: Hur är vädret?
Men om vädret i Jerusalem
där uppe i bergen, om det vet vi inget.
Låt oss gissa. Hur tänker Ni?
Var det regn? (Huvudskakningar)
Var det mulet? (Fler huvudskakningar)
Sken solen? (Här lyfter nästan
alla sina händer...)
Hur kommer det sig
att vi tänker oss intåget i sol?
Ljusets Herre kommer.
Solen ger oss hopp,
solen uppståndelsens tecken.
Dagen kanske började molnigt
och ostadigt, men när Jesus kommer
ridande bryter solen fram
I gassande sol sjunger man sitt Hosianna

Bloggar här och där

Vissa dagar blir det mest ett förstrött svep bland bloggarna. Och jag tänker att det kunde bli en tidskrävande vana om det skulle ske varje dag.

Men noterar att INput i slutet av november fick ingivelsen att sedan skriva ett nytt inlägg med en ilande känsla. Dessförinnan nyttjade han sin skrivförmåga på bloggen i augusti. Lite för sällan kan man tänka.

Halvtidsmammans memoarer är ett nytillskott som säkert kan finna intresserade läsare. Noteringar ur dagligt liv som mamma hittar man til exempel där.

Kyrkoordnaren Per Westberg fortsätter att blogga insiktsfullt om stort och smått. Nu senast med omtanke om Karl XII och griftefriden. Låt konngen vila i frid, är hans budskap.

herregud & co lobbar för ett upprop om de apatiska flyktingbarnen.

Och hos MXp Missional Experiences finner man en del obekväma reflektioner kring mångkultur med länkar till artiklar och inlägg. Och vill man läsa mer är det bara attblogg-googla på ämnen man har ett speciellt intresse för!

Utträden ur Svenska kyrkan

Svenska kyrkan tappar en dryg procent av sina medlemmar. Förklaringarna och teorierna om orsakerna är många. Se t ex Dagen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter
och Kyrkans Tidning.

Trots att alla förnekar det har naturligtvis frågan om samkönad vigsel fått följder genom att ett antal medlemmar lämnat kyrkan. Men den frågan fungerar nog som ett nollsummespel. Hade beslutet blivit ett annat hade säkerligen lika många tappat lusten att fortsätta vara med!

En annan besk sanning är att kyrkovalet leder till utträden. När röstsedlarna skickats ut påminde det många om deras kyrkotillhörighet - och de sände in sin utträdesanmälan. På liknande sätt fungerar deklarationsblanketter och beskeden om slutgiltig skatt. Då blir det tydligt att det kostar pengar att tillhöra Svenska kyrkan. Däremot får man just då ingen information om allt gott dessa pengar används till.

Det ekonomiska läget med varsel, uppsägningar, utförsäkringar och stor arbetslöshet bidrar också.

Frikyrkomedlemmar och andra med annan trosuppfattning fortsätter att överge sina dubbla medlemsskap.

Sedan återvänder varje år ett mindre antal till kyrkan. De har upplevt att kyrkan gjort nytta t ex i samband med en kyrklig handling som dop eller begravning. Andra har funnit kyrkans goda sidor, och säger då att de idag ser kyrkan på ett annat sätt än tidigare och därför vill vara med.

En folkkyrka kan hos sina medlemmar finna många olika skäl för tillhörighet. Det är oerhört betydelsefullt att det finns människor som vill fira gudstjänst och som en följd av sin tro ösnkar delta i kyrkans alla ideella och frivilliga insatser. Kyrkan lever när den firar gudstjänst och när den kommer ut diakonalt med kraft för att ge stöd och hjälp åt medmänniskor!

Jag tänker ofta på de skäl som får mig att fortsätta vilja vara en medlem i en kristen kyrka. Och du...?

Times listar hädelse

Hädelse eller blasfemi har fått förnyad aktualitet. Man behöver bara skriva Jyllandsposten så vet alla vad det skulle kunna handla om. Området är laddat. Religion ska naturligtvis inte behöva skyddas på något annat sätt än hur andra folkrörelser, idétraditioner och institutioner skyddas. Och idag är det inte lagstiftning med hädelsepragrafer som man diskuterar - utan politiska och folkliga reaktioner.

Times Online (Faith central) har tagit ämnet på allvar och gjorde i oktober en lista på 20 händelser, konstverk etc som enligt deras mening handlar om blasfemi. Times rangskala listar följande kriterier: om det är vulgärt, brottsligt, religiösa betydelse, politisk betydelse och om det förorsakat mäniskors död.

Allt som räknas upp är inte bekant för nordiska läsare. Men det mesta kan man känna igen. Hädelse kan eventuellt vara ett passande ämne för diskussion. Det gränsar hela tiden till frågan om man ska kunna säga vad som helst. Vi har ju ett antal inskränkningar i yttrandefriheten som handlar om hets och kränkning.

Där i gränserna blir kollisionen mellan normer, värden och värderingar tydliga. Frågan om vad en hädelse är kan kanske fungera som en värderingsaccelerator och hjälpa oss se vad som finns i kollisionen, i ögonblicket.

Förkyld i influensans tid

Med misstänksamhet möts den som är förkyld i influensans tid. Det skulle ju kunna vara... Är du säker... Nej, kom inte hit, ta mig inte i hand, stanna där borta!

Vi får överbrygga avstånd med nya former av närhet.

Le lite mer. Och någon tänker säkert, vad står han där och flinar för?

Vinka åt varandra. Tror han att det här är en fotbollsmatch?

Eller vördsamt lägga högerhanden över hjärtat. Nej, hjälp, nu har han bröstsmärtor också.

Nu prövar jag att hukande gå med sänkt blick och nysa. Som om jag inte fanns, ville vara osynlig. Och hör inom mig reaktionen: beter man sig så där konstigt måste man ju ha influensa! Och vad gör han här ute bland oss andra. Gå hem!

Så om det verkar osäkert om jag verkligen är där eller inte, då vet ni vad det beror på.