Klockorna ringer för klimatet

Sveriges kristna råd får låna några centimeter av min blogg, eller rätteligen är det väl jag som lånar deras brev, eftersom Svenska kyrkan i Örebro (och på många andra ställen) på söndag kl 15.00 ringer 350 slag (och kanske några till) med anledning av allvaret kring det förändrade klimatet:


Låt kyrkklockorna ringa till skapelsens värn!
Sedan urminnes tider har kyrkklockor, liksom trummor, basuner och andra
musikinstrument använts för att mana till samling, gemensam eftertanke och bön i
orostider. Sveriges Kristna Råd uppmanar nu församlingarna i SKR:s
medlemskyrkor att tillsammans med kyrkor i hela världen ringa i klockorna, slå på
trummor och stöta i basun för bön och besinning söndagen den 13 december kl 15.

Med 350 klockslag kommer kyrkor runtom i världen den dagen att påminna om
att den kritiska gränsen för koldioxid i atmosfären, 350 ppm (350 miljondelar) har
överskridits, och att det är hög tid att vända om.

Klockringningen börjar på Fiji där dygnet börjar och klimathotet är mest
påträngande. Vid avslutningen av den ekumeniska gudstjänsten i Köpenhamns
domkyrka, når den globala klockringningen Norden. Klockorna runtom i
Danmark, i Sverige och Norge stämmer in i maningen till värn av skapelsen,
besinning, eftertanke och bön.

Låt budskapet om solidaritet med hela skapelsen genljuda. Uppamma fantasin i
församlingarna till ansvarsfullt värnande av miljön i det nära sammanhanget i
kyrka, församlingshem och andra lokaler, kapell, hem och arbetsplatser. I brödet
som bryts och delas påminns vi om att hela skapelsen är given av Gud till
gemenskap med Honom. Och att vi är en och samma kropp från Fiji och runt hela
jorden.

Sven-Bernhard Fast
generalsekreterare
Karin Wiborn, Ordf
Anders Arborelius, v ordf
Tikhon Lundell, v ordf
Anders Wejryd, v ordf

Solen lyser och ger energi

Idag skiner solen så det gnistrar om snön. Takdroppet har redan bildat istappar som det ska varnas för. Solskenet är just nu detta extra som gör den här dagen speciell. Och begreppet solenergi får en djupdimension. Som psalm 176 så trosvisst utropar:

Din klara sol går åter opp,
jag tackar dig min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud. (v1)

Solenergi tillhör på många sätt framtiden. Det har man insett i Hultsfred. Sveriges kristna råd har i en konferensrapport också sådana insikter. Där kan man också läsa om Deutsche Bundesstiftung Umwelt:
DBU har ett program för kyrkor, kyrkliga och sociala institutioner, nationellt och internationellt.
Temaområden för detta program:
– klimatskydd och energi
– miljöutbildning och miljömanagement
– naturvård och artskydd
– skydd av kulturbyggnader
Total har cirka tusen projekt genomförts till ett värde av 80 miljoner euro.
Delprogrammet “Församlingar för solenergi“ handlar om att stimulera efterfrågan av solenergi.
Närmare 14 miljoner euro har getts i stöd till 738 kyrkliga institutioner
Stödet gäller såväl investeringar som informationsinsatser.

Den stora klimatkonferensen i Uppsala konstaterade i sitt manifest att: Vi, religiösa ledare och lärare från hela världen, samlade i Uppsala i november 2008, kräver effektiva åtgärder och framsynt ledarskap inför de globala hoten mot Jordens klimat. Från religiösa traditioner med skiftande förhållningssätt till andligt liv, har vi kommit samman vid denna tidpunkt i mänsklighetens historia för att visa världen vad vi har gemensamt. Vi delar alla ansvaret som medvetna förvaltare av planeten Jorden, vårt hem. Vi har begrundat forskarnas och de politiska ledarnas oro för den alarmerande klimatkrisen. Vi delar deras oro.
Världens religioner ger styrka till förändring av livsstil och konsumtionsmönster. För många medlemmar i den mänskliga familjen förblir den religiösa tron en mäktig inspiration till att göra det goda. Vi tar på oss detta uppdrag i en anda av ansvar och tillförsikt.

Att solenergin kan bidra till att minska beroendet av fossila bränslen är uppenbart. Och därmed minska hotet från den "alarmerande klimatkrisen". Så för dagen hoppas jag på solenergi. För egen och andras del...

Frost på Bali

Klimatet på Bali har varit frostigt i väntan på en överenskommelse om hur vi ska handha jorden som ekologi och miljö. Nu lär man ha nått fram till en text - men i alla tider har vägen från ord till handling varit den allra svåraste. Nu sägs att det man blivit överens om är mycket allmänt hållet. Och i allmänna ordalag kan man kanske hålla varandra i mycket högre grad än i preciserade uppsatta mål för förändring av vårt, länders, företags etc, sätt att hantera jorden.

Vill väldens ledare verkligen åstadkomma ett tillräckligt skydd? Vill de tillräckligt starkt ändra konsumtionsmönster och sned fördelning? Eller är det samma gamla vanliga visa? Vi håller masken men skyddar oss själva, vårt överflöd och de egna företagens intresse?

Istället för att uppgivas kan vi tänka att när inte världesn politiska ledare inte ordnar saken får vi på basplanet själva göra mer. Öka pressen på dem som har maktmedlen och varför inte kombinera våra ansträngningar med bön? Eller?