Hemkokat språk

En företagens röst kom ur radioapparaten sägandes att man ville göra skillnad. Hur man gör en skillnad har jag tvingats grubbla på. Åtskillnad kan man åstadkomma genom att göra en delning av något, knappar kan läggas i två högar , t ex röda och gröna, och då har man separerat, delat eller faktiskt gjort en skillnad. Och då i en rödgrön röra.

Make a difference kanske spökar eftersom man i USA kan göra så. Men här i gamla Svedala ligger vi mer åt hållet: it doesn´t make a difference. Det spelar liksom ingen egentlig roll. Staten är så stark och jag är så liten. Och då innebär väl detta att göra skillnad att man vill spela en roll.

Det spelar ingen betydelse, hör jag ibland. En språklig brygd som friskar upp genom sin udda kombination. Och när det gäller hur man formulerar sig står det oss ganska frtitt attskapa nya kombinationer. Konstiga sammansättningar går an, det har ingen roll så att säga.

Idag prövar jag också att använda nya kombinationer i gamla ordstäv. T ex Hur man bäddar får man se. Först till Ica hittar en skinka. Morgonstund har frukost på gång. Tala är ljudligt, tiga är tyst. Bättre sticka än illa virka...

Mina vanligaste favoritord

Lyssnar man till sitt eget språk och tänker på frekvens lägger man märke till speciella egenheter man lagt sig till med. Inte frekvens som i höjdläge utan som i förekomst. Då träder ett antal ord fram. Vissa veckor fungerande nästan som språkliga ticks, men annars mest som en språklig egenhet.

Ord som jag ofta använder, så ofta att jag åtminstone tror att andra lägger märke till att de förekommer så ofta, är följande:

vemod
harm
skimmer
engagemang
fascinerad
tåga (i betydelse gå på led som t ex i en procession)
innebär
helig
betyder
läskig
skymning

Undrar vad det egentligen avslöjar om mig som person? Har du för din del tänkt på vilka ord du använder oftare än andra (ord)?

På liknande vis kan det bli med mer sammansatta uttryck och fraser. Härt några av mina: jag har hört sägas (om man inte kommer på vilken filosof som framfödde tanken), fullständigt utflippat (om andras beteende och aldrig om mitt eget), han är sjövild (om medtrafikanter), ska du parkera här mitt i vägen (också om medtrafikanter). Otålig och upptagen av andra?

Nu är det sagt som äntligen kunde sägas eftersom jag för en gångs skull verkligen lyssnade till mig själv och tänkte på de stackarna som annars tvingas höra mig orera i tid och otid...

Håll koll på godispåsarna

Samtiden behöver man hålla ett öga på. Även om det så här i sommartider inte tycks hända lika mycket som annars. Papperstidningarna är mycket tunna. Men så behöver ju även journalister och reportrar semestrar.

Nog kunde man önska sig att denna årstid få kompensation! Inte som ekonomisk återbäring. Men det som saknas större delen av året kunde man nu ge sig till att fylla tidingarna med: bakgrundsmaterial! Och analayser som ger mer av sammanhang och förklaring utöver den enklaste nyhetsgrafiken.

Varendaste dag står det lakoniskt kortfattade artiklar. Det är inte som en sås som reducerats och förtätats, snarare är det så att det blir mer förenklat och uttunnat, ju kortare text man ger utrymme.

I Sverige tror man inte längre på det skrivna ordet. Artiklarna kortas till det dumdristigas gräns. Följdfrågor och konsekvenser blir inte belysta. Istället ökar bildmaterialet eftersom man har en övertro på bildernas förmåga att berätta - och det i en tid när varje datorinnehavare kan förvränga och göra bildkollage!

Svenska dagbladet hyllar ännu ordet - men eftersom tabloidformatet vunnit över fullformat ryms det inte så mycket som tidigare i den tidningen heller. Annonserna måste nämligen ha plats. Och bilderna. Och underhållningen och sporten får verkligen alltmera sitt...

Sålunda försöker jag vara alert och hålla koll på vad som skrivs. Inte för att det gör mig lyckligare eller så särskilt mycket mera allmänbildad. Nej. Men alltid lär man sig något nytt, ett ord som man aldrig tillförne hört eller läst behöver man nu memorera och infoga.

Märkte i en av Sveriges televisions kanaler, också värda att ha ett öga på, att många av oss ligger ljusår efter med det sexistiska språket. Man får väl hålla koll och lära sig. Män kan nu beskrivas som små godsaker och godispåsar, och det av andra män med klingande dialekt, och därtill mitt i en kunglig födelsedagsfest. H.C. Andersen hade ingen liten parvel som kunde peka finger den här dagen, där på Öland. Och det var ju inte kungen som dummade sig. Det som sägs trevligt tycks hur som helst bara passera. Särskilt som det bara slinker med ett par gånger under 90 minuter. Småaktigt att notera. Och man vill ju inte störa stämningen. Men inte heller bara låta det passera...

Likt en Moses...en vem då?

Stackars Hillary Clinton, nu måste hon hylla Barack Obama. Och nu ska hon gå inte bara en mil utan två...sa jag och förstod plötsligt inte alls varför jag sa just så. Under presidentvalskampanjen for hon fram som ett jehu, tänkte jag fortsätt och kunde inte begripa vad det skulle betyda.

Det amerikanska folket har under Bushs tid vant sig vid att sila mygg och svälja kameler, tänkte jag fortsätta men så kunde man väl inte säga? Oppositionen har försökt samla glödande kol på hans huvud...vad nu det är för någonting. Likt en Moses..(vem?) har de ropat: let my people go... Varför skulle man ropa så? Det har längtat efter en Messias..en vadå?

Var presidenten känslig borde han ha vandrat till Canossa som botgöring (?), fortsatte min tankegång och där spårade den helt ur. Håller jag på att bli tokig, tänkte jag. Vad är det egentligen med språket idag? Ja är inte ja och nej är inte nej, tycks det mig. Förresten vilken konstig formulering. Den kan man ju inte använda. Det tar emot, gör liksom ont som ett slags fantomsmärtor. Religionen (?) finns ju inte mer...om den nu alls har funnits.

Trvlg smmr = trevlig sommar

Frtsttr ndrsk hr br dt gr tt skrva p blggn tn vklr. Mn frtsttr jg fr lng trttnr vrnd lsr ch s fr jg ndrhll nbrt mg sjlv. Hr mrkt att mng v d rktgt lng ch flrstvg rdn tcks bl bst. Trvlg smmr!

(Fortsätter undersöka hur bra det går att skriva på bloggen utan vokaler. Men fortsätter jag för länge tröttnar varenda läsare och så får jag underhålla enbart mig själv. Har märkt att många av de riktig långa och flerstaviga orden tycks bli bäst. Trevlig sommar!)

Man kan stava nästan hur som hlst

Mn kn stv nstn hr sm hlst ch dt kn hjlplgt bgrps, fllstndgt knsnntlst fngrr hfst, llr hr?! Sm arbsk ch smtsk sprk...

Stavfel i försmalingen

Alla vet nog inte att man hos Wikipedia kan hitta listor över vanliga stavfel. Vi som jobbar i frösamlingen vet att det är lätt hänt. (Vi predikar ju ibland över den fyrahanda sädesåkern eller över liknelsen med det minsta av alla frön.) Salmer vet jag knappast hur de låter, särskilt inte om knatorn spelar. Palmsång känns faktiskt ganska spännande.

Försmalingen är inte så dumt heller, särskilt för några av oss mer korpulenta i Svenska krykan. Och både krykaffe och krykkaffe förekommer, hälsosamt och stödjande.

Ibland har det kommit post till Försmalingspedagogen! Och det har hänt att kyrkohärden fått brev och det har både kommunisten och kommunistern. Exemplen kan naturligtvis mångfaldigas. Många pärster har erfarenhet av udda stavning. Vi som finns med i bedgravning, viggsel och dopp. Och det har hänt att man trott att vi lägger bröd på paté....

Kyrkliga stavfel

Alla vet nog inte att man hos Wikipedia kan hitta listor över vanliga stavfel. Vi som jobbar i frösamlingen vet att det är lätt hänt. (Vi predikar ju ibland över den fyrahanda sädesåkern eller över liknelsen med det minsta av alla frön.) Salmer vet jag knappast hur de låter, särskilt inte om knatorn spelar. Palmsång känns däemot ganska spännande.

Försmalingen är inte så dumt heller, särskilt för några av oss mer korpulenta i Svenska krykan. Och både krykaffe och krykkaffe förekommer, hälsosamt och stödjande. 

Ibland har det kommit post till Försmalingspedagogen! Och det har hänt att kyrkohärden fått brev och det har både kommunisten och kommunistern. Exemplen kan naturligtvis mångfaldigas. Många pärster har erfarenhet av udda stavning. Vi som finns med i begarvning, viggsel och dopp. Och det har hänt att man trott att vi lägger bröd på paté....

Att stava rätt är större

Att tänka fritt är stort att tänka rätt är större, sa Thomas Thorild. Devisen är känd från Uppsala Universitet. Ofta har jag tänkt att den satsen kunde gälla så sekundsnabba medier som blogg, webb och nät. Själv måste jag erkänna att jag då mer funderar över hur min stavning lyckas. Att stava fritt är måhända stort men för läsförståelsen och kommunikationen är det av ännu större betydelse att stava rätt.

Inte tänker jag på det som kritik mot andra utan med en udd mot mitt eget sätt att knacka ner ord snabbare än jag hinner stava. Och slarvar jag med kontrollen kan det bli hur som helst när som helst...

Trots kontroller tycks felen förmeras. Det är som om bokstäverna lever ett eget liv. Förmodligen har jag drabbats av ett felstavningsvirus, ett kroniskt sådant. At stuva frit er strot att steva rått er störare, eller något sådant...

Andra bloggar om: Stavning, Thorild, Blogg

Var kommer rynkor ifrån?

Den som ser sig själv i spegeln blir upptagen av sådant som ligger utanför egen kontroll.

Goda aforismer är som rynkor i ansiktet - får oss att fundera - var kom de ifrån?

Aforism att begrunda

Ett dagligt rim
håller poeten i trim
sägs det
Men hellre en aforism
att begrunda
än dansa på mången
cynismens rotunda...

Aforismer är ibland sköna juveler
men ofta kargt spretiga grenar.

Sålunda: Den som illasinnat kritiserar
en medmänniskas uppriktiga tro,
har stirrat för länge i sin egen spegel.

Byråkratiskan - ett språk på offensiven

Efter att ha avlyssnat ganska många intervjuer, till exempel radions lördagsintervju nu senast med infrastrukturministern Åsa Torstensson, är det lätt att känna igen den strategi som somliga valt för att undvika att bli för hårt ansatta om vad de lovat eller inte lovat och vad de vill uppnå eller vill motverka. Med en sådan strategi kunde möjligen följande frukostsamtal äga rum i många politikers och tjänstemäns hem:

Får vi ingen choklad?

Med tanke på det rådande klimatet, kyligt och med annalkande frost, inte bara i yttre mening utan fastmera i metaforisk och politisk mening så lär det bli ont om kakaobönor. Ett slags bruna bönor om man så vill, men likafullt behöver de importeras och vad WTO tänker göra står skrivit i de europeiska stjärnorna. Prisbilden är inte gynnsam som jag för tillfället bedömer situationen…men bara för närvarande. Politiska förändringar kan ändra bilden all together, you know! Vi får avvakta utvecklingen.

Kan Du inte tala så man begriper?! Men om jag får choklad idag är alltså osäkert? Men yoghurt? Blåbärsyoghurt har du väl ändå köpt?

Här behöver vi väga olika alternativ mot varandra. Bären plockas ju av polacker och andra till landet fraktade och influgna gästarbetare. Notera att Sverige minsann inte har några gästarbetare, men likafullt lever de under ogynnsamma villkor, inte alldeles olika tätt packade bär i en kartong. Fackföreningarna protesterar och därför köper vårt land, märk väl vårt europeiska land, numera sina bär ifrån närbelägna nationer som Polen. Och att tänka sig köpa importerade varor blir allt svårare. Klimatet är helt enkelt inte gynnsamt för dylika transaktioner. Det släpps ut för mycket kronor. Och det kan bli för mycket blått alltför tidigt, ja även rött förstås.

Vanlig yoghurt då?

Som Du så riktigt påpekar finns alltid alternativ att söka och den som är trägen i ansträngning blir lyckosam i konjunkturen. Jag vill bara påpeka att yoghurt tillhör de mera nyttiga basvarorna som ett svenskt frukostbord kan uppvisa. Ävensom människor i avlägsna bergstrakter genom intag av denna produkt kunnat uppvisa stora framgångar med att uppnå extremt hög ålder bör vi betona gynnsamma följdverkningar. Om man redan i unga år ökar intaget av olika syrliga mjölkprodukter har det otvivelsutan en gynnsam effekt på livets varaktighet. Genetisk ålderskapacitet påverkas fördelaktigt!

Tack, snälla mamma. Jag tar det som att du ordnat med yoghurt. Men flingor skull Du ju också köpa…

Inom detta konsumentbevakade område är de flesta förefintliga varumärken så sockerbemängda att de rent av uppväger de positiva hälsoeffekter just yoghurt medför. Varusortimentet övertsiger med råge vad en rimlig valfrihet förutsätter. Expertis vi anlitat rekommenderar obemängda sädesmaterial i olika konstellationer. Här finner man produkter som kli, fullkornsströssel och müsli av olika inhemska sädesslag som allt som oftast förstärker dagens första mål och dess hälsosamma inverkan på den mänskliga konstitutionen och sådana är alltid att föredra.

Men kli? Det smakar ju så förbålt äckligt och det ger man väl kalvar i veterinärerna på Tv, typ! Jag vill ha smarriga flingor!

Där iakttar vi en av konsumismens bedrägliga följdverkningar. Man sammanblandar upplevelsen av njutning med nytta och man förväxlar hälsobringande näringsämnen med de biprodukter man valt att dölja dem med. Sålunda döljer man vanligt kli genom att låta halvsmält socker, honung, russin och torkade bananer med avsevärda halter fruktos bli så dominerande smaker att man inte kan urskilja vad man äter. Därför förespråkar kända näringsfysiologer outspätt kli om morgonen.

Är det därför Du petar i Dig italienska bröd med lager av ost, sjöar av marmelad och högar av skivade och saltade gurkor? För att dölja vad brödet smakar?

Nu räcker det! Du låter som ett helt mediedrev. Sådana har jag uthärdat länge nog. Varför tror Du att jag talar som en bok? Varför har jag utvecklat byråkratiskan och fört in den i hemmet? För att undvika tydlighet och synpunkter man alltför enkelt kan invända mot. Till och med Du har ju svårt att opponera Dig, eller hur! Men låt mig nu vara ifred med mina reflektioner inför dagens mera officiella plikter.

Cool off, morsan. Du behöver softa lite mer.

Mot utanförskap - ordet alltså

Utanförskap är inte ett riktigt svärord. Men närapå. För mig är det absolut ett svårord. Svårt för att det bara säger en del och undanhåller desto mer. Svårt eftersom det pekar ut och låser fast. Den andre är inte bara utanför, han har ett utanförskap som går utöver yttre omständigheter. Utanförskap kan naturligtvis bero på struktur och organisation.

När jag hör ordet utanförskap signalerar det ett utanförskap som egenskap. Bara för att man råkar bo någon annan stans eller ha andra social förhållanden än den som har ordet riskerar man att bli stämplad som utanför och fasthållen i ett utanförskap. Som om de som bor utanför Visby ringmur skulle ha ett utanförskap. Att de innanför ringmuren skulle ha ett utanförskap kan väl ingen ens drömma om?

Men jag måste bekänna: någon gång händer det att jag också använder svårordet utanförskap. Det halkar ur mig i samma andetag som jag säger de utsatta, svaga, drabbade, nedersta... Allt oftare biter jag mig då i tungan och rodnar något.

Ordet utanförskap binder människor. Låser fast dem utanför. Att vara utanför blir till en statisk norm. Vi naglar fast människor i deras utanförskap. Särskilt klistrar vi in människor i ett utanförskap därför att de har utländsk bakgrund eller lever i områden vi övertalande beskriver som problemområden. Där sitter människorna fast trots att de tillhör familjer och har stora släkter, har tradition och ofta internationella kontakter, trots att de utövar religion och har trosgemenskap. De måste hamna och vara utanför för att vi ska kunna betrakta oss själva som innanför. Endimensionellt och ofta helt felaktigt.

De där ute – vi här inne. Vi skaffar oss delvis egen identitet i förhållande till andra. Men det måste inte ske genom motsatsparet innanför och utanför. Genom andras utanförskap hamnar vi innanför. Då kan vi också förfasa oss över det utanförskap som vi vill och tänker ändra på.

Så upp till kamp mot att människor stängs ute. Att de förhindras bli delaktiga. Men sluta att använda värsta svårordet UTANFÖRSKAP. Ett hiskeligt ord.

Andra bloggar om: Utanförskap, Problemområden, Utsatta, Svårord

Samla på kristna grodor

Pastor Bo Wettéus har en svart bok. I den skriver han upp språkliga grodor som syftningsfel och kontaminationer. Bo är pastor i det som en gång var Örebromissionen (ÖM) och sedermera blivit Evangeliska Frikyrkan. Tills för något år sedan var han förstepastor i Filadelfia i Örebro, ÖM:s gamla flaggskepp där John Ongman själv huserade.

I dagens Nerikes Allehanda bjuder Bo Wettéus på festliga grodor. Dem har han skrivit ner i sin lilla svart bok. Men alla har inte uppfatta dem. Bo Wettéus säger att man hör det man förväntar sig att höra. Men lyssnar man noga kan man få många glada stunder. Det är svårt att låta några av hans noteringar stanna i Nerikes Allehanda. Så här får ni några saxade lustifikationer.

Här några önskningar och rop från bönens värld:
Gode Gud, välsigna våra predikande bröder Karin och Arne.

Gode Gud, välsigna alla de kristna djuren i skogen.

Herre, hjälp oss så att vi kan utvidga våra tältpinnar

Gode Gud, låt honom få bli en pyrande veke, som slår ut i full blom.

Från predikans värld några konstateranden:
Gud vill att vi ska vara tacksamma potatisar som sätts i Jesusjorden och som växer till ett stort träd.

Johannes döparen var den störste bland kvinnor.

Från sammanträden ger han följande små pärlor:
Vi har många bollar i luften. Vi måste få ner dem i fickan så att vi kan knyta igen säcken.

Jag vet inte alls vad jag tycker, men det är kul att prata.

Ska man hela tiden gå med örat mot marken, kommer man aldrig ur vagnen.

Vi borde ha kontakt med våra barns föräldrar.

Här biter vi av den svans vi sitter på.

Beslutet gick ut på att göra full arbetstid fullare.

Efter att ha tagit del av hans grodsamling blir man benägen att själv bli samlare. Så skaffa svarta böcker, lyssna och skriv.

Andra bloggar om: Grodor, Bo Wettéus, Predikan, sammanträden, Bönens värld, Nerikes Allehanda, Evangeliska Frikyrkan

Gustaf Larsson vår käraste hembygdspoet

Gustaf Larsson (1893-1985)
- har du hört talas om honom?

Vår käraste hembygdspoet. Gotlands besjungare. Strandburgens lärjunge. Blommornas uttolkare...

Idag kan Du stifta bekantskap med en kort liten dikt ur Havet sjunger (1940).

Epilog

Domnar jag
i bruset
av svallande vågor,
somnar jag
i ljuset
av blåeldens lågor,
är havet och heden
det sista jag ser,
jag önskar ej mer.


Vill Du veta mer? Besök närmaste bibliotek eller läs till exempel
Studier kring Gustaf Larsson och hans verk.

Andra bloggar om: Gustaf Larsson, Epilog, Gotland, Hembygdspoesi, Blåeld

Lätt att säga - värt att minnas!

Tid kan mätas i majblommor. Varje ny överraskande färgkombination är lika med ett nytt år. Ny vinstmelodi i Eurovisionsschlagern signalerar nytt år. I Rotary för rotaryaner finns det ett oslagbart tidsmått: presidentens motto. Nytt motto - nytt år. Med en klockas precision tickar mottona för organisationens nya inriktning årligen fram. Just nu: Visa vägen!

Så var det också i Hyresgästföreningen. Nytt år – nya satsningar och nya deviser. För att inte tala om reklamens slagordsmässiga säljbudskap, till exempel KappAhls berömda Sister Sledge-låt: We are family! Idag hävdar samma firma (mindre säljande förstås): You look great!

Tidigt får vi lära oss värdet av goda motton: Var redo! Alltid redo! Så ska ett riktigt motto vara. Kort och kärnfullt. Lätt att säga - värt att minnas. Alla i min generation citerade scouterna. Juniorgruppen jag tillhörde fick stå på rad och unisont säga: Se Uppåt! Lyft upp! Vi barn förstod aldrig det där. Vi prövade och det fungerade inte. Det går bara inte att lyfta upp när man inte ser vad man gör. Så i praktiken var mottot felriktat. Men formuleringen var en poetisk juvel i jämförelse med det motto miniorgruppen hade: Gott gry!

Ett motto är inget slagord. Slagord hamrar in sitt budskap, det hörs ju redan när man säger ordet. Ett slagord ska klara att skanderas på gator och torg eller stå på valaffischer. Ett motto behöver inte vara lika slutgiltigt enkelspårigt. Men visst ska det vara fängslande och anslående. Ett motto skall kunna memoreras utan ansträngning. Det skall helst vara allmängiltigt och användbart i andra samanhang. På bröllop och födelsedagsfester ska man kunna citera och säga: Oväntat intensivt (Gevalia), Det händer nu (SvD) eller Move your mind (Saab).

Andra bloggar om: Reklam, Motto, Slagord, Rotary, Hyresgäströrelsen, Saab, Volvo, Gevalia, Scouter, Majblomman

Var hälsad på modern svenska!

Tja! Ett användbart ord som ofta hörs. Det poppar upp lite nu och då i vardagen. Tja… en svagt positiv tveksamhet. En obestämdhet som inte direkt slösar med uppmuntran. Men tja gömmer en möjlighet att något kan gå vägen.

I dessa tre små bokstäver hittar jag den obeslutsammes sätt att kortfattat skaffa sig tankeutrymme. Tjaet betyder: vad ska man tänka om det här? Eller: så kan man möjligen göra. Tja, eventuellt skulle det kunna gå…

Men Tja har större användningsområde än så. Tja är mest brukat som en förkortning. Så formuleras orden ”din ödmjuke tjänare” på modern svenska. Tja, är nutidens hälsning. Din ödmjuke tjänare blev till kortformen tjänare. Därefter uttalades det tjäna eller tjeena vilket som sedan kortades ner till ett tja. Och det uttrycket svarar ganska väl mot vad många är beredda att vara för varandra. Lite obeslutsamt, svagt positivt avvaktande. Erbjudandet om komma varandra till tjänst i stor ödmjukhet har idag blivit till tja. Så kan det gå, typ. Hur bra är det? Tja.

Så långt kommen letar jag på nätet och ser att Catharina Grünbaum 2005 skrev om denna kedja av hälsningar. Än en gång tja!

Andra bloggar om: Modern svenska, Tjänare, Hälsningar, Tja