Hwarföre bör detta sägas?

I sina spalter har stillsam tidigare citerat ur Läsebok för folkskolor utgifven af J.M. Winge, Första delen Läseboken, Stockholm 1828. Idag vill jag återkomma till den. Redan då (2009 alltså, inte 1828) upplevde jag att där fanns råd som en sentida bloggare kunde utvinna insikter ur och som kunde omsättas i praktisk handling. Vid själva skrivandet.

Denna gång kommer citatet från sidorna 135-36 och handlar om:
Talet
En sammanhängande, muntligt föredrag till en, eller merendels flera, personer, för att uppmuntra dem till något eller underwisa dem om något, kallas ett Tal. Med konst och prydlighet utarbetade tal kan man blott wänta af lärda personer; likwäl hafwa äfwen de mer betydande bland en allmänhet ofta anteckningar till tals hållande inför en församling, för att kungöra något, eller förmå den till något. Änskönt detta kan och bör ske utan konst och prydnader, så gifwes det likwäl några reglor, som derwid böra iakttagas, nämligen:

1. Talaren bör weta, hwad han will, d. ä. afsikten med talet bör swäfwa honom klart framför ögonen, äfwensom tiden, när, stället, hwar, personerna, till hwilka han talar.

2. Han bör hålla sina tankar i den ordningen, sakens natur fordrar. Detta sker i synnerhet derigenom, att han gör sig följande frågor:
a) hwarom bör nu talas?
b) hwad bör derom sägas?
c) hwarföre bör detta sägas?
Derföre sker början wanligtwis med en berättelse, derefter följer den undervisning eller uppmuntran, som, i anledning deraf, bör gifwas, och sist bewisen eller bewekelsegrunderna för denna underwisning eller uppmuntran.

3. Talaren bör förstå uttrycka sig så, som det är passande för hans åhörare, ämnet, tiden och stället.

Inte alldeles utan poänger är denna text. Uatn djupare undersökningar kan jag tänka mig att de flesta boggare följer punkt 2 till viss del. Men att allt som oftast har man (även jag) inte övervägt rådet under c. Så jag vill därför uttala det rådet en gång till: hwarföre bör detta sägas?

Språklära för bloggare?

Bokhyllorna döljer oanade skatter. Där finns mitt ibland romaner, detektivhistorier och thrillers en fin gammal Läsebok för folkskolor utgifven af J.M. Winge, Första delen Läseboken, Stockholm 1828.

Vilken källa av goda råd att ösa ur! Elegant och logiskt lär man barnen det de behöver veta. Särskilt tänker jag på avsnittet med början på sidan 127 om Den muntliga och skriftliga framställningen. En sådan skrift skulle företagen som tillhandahåller bloggutrymme för envar med fördel ha utlagd på nätet som en hjälpreda för det skrivande folket. Ett slags språklig ryggrad för bloggossfären skulle på det sättet skapa stadga och klarhet i hanteringen av ord, satser och meningar. En gemensam språkplanka att makligt vandra fram på skulle då enkelt tillhandahållas och förhoppningsvis brukas.

Låt oss ta del av visdomen från fordomdags:
Såsom rättskifningen lärer, att af rätta bokstäfwer bilda orden, likaså bör man lära, att af orden sammanställa satser och af satserna en afhandling, så att wåra tankar uttryckas tydligt, d. ä, så, att en annan förstår det, och angenämt, d.ä. så, att han gerna hör eller läser det. Denna konst, att framställa sina tankar, kallas, om det sker muntligt, Talekonst, och, om det sker skriftligt, Stil.

Hwar och en, som will meddela andra sina tankar, måste nödvändigt:
1. Hafwa tankar, d.ä. det måste wara något inom honom, hwarom han will underrätta andra. Djuret, barnet kunna, äfwen om de hade förmåga att tala eller skrifwa, icke framställa något, emedan det fattas dem tankar. Dessa tankar uppkomma antingen i menniskans inre, eller wäckas de utifrån; det första kallar man Eftertanka, det senare Erfarenhet. Han bör
2. Kunna ordna sina tankar, så att de ställas i en wiss följd och hafwa inbördes sammanhang, hwarigenom tydlighet och fullständighet i talet erhålles..."

Klart och enkelt bringas reda i virrvarret inom oss så att ord och satser nu och framgent kan ordnas på det bästa sätt!