Vara med

I afton sjunger Olaus Petri Vocalis passions- och påsktidens sånger i en särskild gudstjänst kl 18.00. Min förhoppning är at den ska kunna gå att se på nätet. Viktigt för oss som känner oss tvungna att utebli. Delaktighet på avstånd underlättas säkert av att man ibland kan både se och höra!

Örebroarna vet knappast vilken fantastisk ensemble Vocalis utgör. Deras kulturella betydelse sträcker sig långt utanför Nerike. Låt oss hoppas på att vi får vara med fast vi stannar hemma!

Dialys

Lördagar är tidiga dagar. Då ringer klockan redan 06.00. Då har visserligen tidningsbuden redan gått större delen av sina rundor. Sjukhusen gör sig redo för personalbyten. Mellan natt och dag.

Själv vill det till att vara vaken. Strax efter klockan 07.00 är det inställelse på dialysavdelningen. För varannandags-reningen som bloddialysen innebär. Tre deciliter i minuten filtreras blodet. Processen varar i fyra timmar. Sedan kan man räkna hur många gånger den totala blodvolymen cirkulerar genom apparatens filter.

Det är en välsignelse att dialysen finns. Den håller många av oss vid liv. Även i märkliga tider som dessa.

Bön behövs

Nu skulle man behöva en enkel bönbok. Med bordsböner i kristider. Man behöver ett par morgonböner, några böner under dagen och bra aftonböner. De av oss som har "nya" psalmböcker med den nya bönboken har ungefär vad vi behöver. Därtill finns många andra publicerade bönböcker. Vi har alltid tidegärden i olika tappningar att ta i bruk, återbruk. Men dessa böcker ägs av en minoritet och brukas av ännu mindre grupp...

Alla de som saknar dessa bönböcker kan behöva hjälp att komma igång. Den lilla boken om kristen tro spreds i massupplaga till svenska folket. Nu vore det på sin plats att sprida en liten bönbok för hjälpa människor i den dagliga andakten. Bönen behövs i hemmen, särskilt när bönen i kyrkorna delas av allt färre.

Eget beröm luktar illa

Eget beröm luktade illa, när jag var ung. Det tillhörde det förbjudna. Eftersom det omedelbart förvandlade någon till en skrytsam och uppblåst person. Men reaktionen kom några år därefter. Då skulle man stå upp för sig själv. Våga formulera vad man var bra på. Inte skämmas för förmågor och gåvor.

Men det ogrundade upp-pumpandet av sin egen person var fortsatt avskräckande. Förmätet och drygt. Det är slående hur konsekvent en president västerut blivit egenberömmelsen lysande förebild. De ord han använder mest frekvent tycks vara: Great. Incredible. Fantastic. I know more than anyone else. I have done more. Better and best.

Var finns nålarna som sticker hål på denna uppblåsta egenrättfärdighet? Om det inte sker lär många efterapande småtrumps dyka upp där anständighet och empati är frånvarande. Förfärligt vore det. Genomhemskt. Vem skulle vilja ha en sådan klasskamrat? Arbetskollega? Chef? Inte jag, i alla fall...

Uppståndelsens dag

Christus Resurrexit!

Inte glad påsk just idag

Idag önskar man inte glad påsk. Imorgon går det bättre. Trots att uppståndelsen ännu inte ägt rum. Men någon har berättat hur det går. Så det ligger nära till hands att ta ut segern i förskott.

Idag minner om mörker och sorg. På söndag vaknar hoppet. Vi mediterar då över den tomma graven. Mitt i en pandemi som gått fram som en slåttermaskin. Kyrie eleison!

En ny påminnelse om vår dödlighet

Upplevelsen av att vara särskilt sårbar skakar om. Osynliga fiender, covid-19-virus, cirkulerar i allas vår närhet. Somliga klarar det bra. De nyser till, hostar och så är det över. För andra är det livshotande angrepp som vänder allt upp och ner. Vi påminns alla om vår bräcklighet, om att vi är dödliga. Något som förr hörde varje söndag från landets predikstolar:

En ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss dag, då härmed tillkännages att följande medlem (-ar) av vår församling har avlidit, nämligen...

Sven Hector utfrågas

Lars B Stenström frågar
Sven Hector


Tror du på Gud?
Ja. Man måste ha en Gud - att tvivla på.

Vad betyder Gud för dig?
Frågetecknet för mig själv. Stopptecknet för alla försök - religiösa eller icke - att fly undan världen, människan, sanningen, skulden, kärleken, döden.

Är du frälst?
Ja.

Frälsning - vad innebär det?
Se ovan under fråga två. En "omvändelse" till världen, människan i Jesu spår till Golgata. Att troget, nyktert och ödmjukt fostras i syndares solidaritet med döden för ögonen till uppståndelsens dag.

Det talas ofta om bönens makt. Vad är bön? Har bönen någon makt?
Att bedja är att begära, att själviskt ropa: Giv mig, Herre, Giv! Således raka motsatsen till vad den populära psalmen 340 påstår. När denna psalm sedan fortsätter: "Att bedja är att komma Gud så nära, att han blir livet i mitt eget liv" - så kan detta endast betecknas som ett slags religiöst erotiskt koketteri.

Hör kristendom och politik ihop? På vilket sätt?
Guds ords hänvisning till människans verklighet gäller också med nödvändighet hennes sociala och politiska situation. Föreställningen om att "kristendom inte har något med politik att göra" måste betecknas som kristendomsförfalskning, kätteri.

Finns det en speciell kärna eller ett centralt tema i kristen tro, som du vill förmedla till andra människor. I så fall vilket?
Grundläran är inkarnationen dvs: På människans ofrånkomliga frågor om en Gud och en himmel hänvisas till Jesus dvs till mörkret över människolivets Betlehem och Golgata.

Varför är du kristen?
Jag får inte vara ifred för kristendomens frågor. De genskjuter mig överallt. De "omger mig på alla sidor". Utan dem riskerar livet ständigt att antingen falla sönder eller att förstelna.

En utjämnings skall ske?

Fotbollsstjärnor och andra högbetalda idrottspersoner får krav på sig att gå ner i lön för att bidra till att lösa krisen för sin klubb och sport. Motsvarande krav har ännu inte nått de bonustyngda och fallskärmsutrustade toppskiktet av företagsledare. Inte heller andra högbetalda rika har fått strålkastarljuset riktat mot sig med förväntan om lönesänkning.

Normalt ska utjämningar ske via skatter. Man skulle kunna tänka sig extra skatteuttag för de mycket välbeställda på 10-20 procent under en viss tid så att det mest välbeställda alla får ge sitt bidrag, fotbollsspelare, politiker, företagsledare, chefer och andra rika och högavlönade. Men lika säkert som ett amen i kyrkan brukade vara lika övertygad kan man vara om att, inte ens i det för solidaritet så berömda Sverige, en sådan lösning blir verklighet. Man kan undra vad det är för ett slags utjämning som ska ske? Den som Bibeln talar om...

" Kor 8: 12Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. 13Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; 14nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, 15som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.

12Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har. 13Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske, 14så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske, 15efter skriftens ord: ”Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.”

Vinna beslut men förlora sin själ

Tanken att regeringen skulle få extraordinära maktbefogenheter satte några partier tack och lov stopp för. Red spärr emot. Inga sådana beslut utan riksdagens godkännande. Det landsfaderliga höll på att ramla in det auktoritära med ordergivning från högsta politiska nivå. Även om verkliga kristider kräver ovanliga åtgärder finns det gränser som inte bör passeras. Det folkliga inflytandet som riksdagen representerar kan då inte passeras som en enkel vägbula - man sänker farten något, placerar sig rätt i förhållande till hindret och kör ganska fort över...

I dagens Nerikes Allehanda skriver Lars Ströman klokt om vikten av uppkäftiga folkrörelser och ett vitalt civilsamhälle. Artikeln kan snart letas fram här. Nu är även kyrkor och folkrörelser påverkade av viruseländet och där finnas också tendenser att utfärda påbud utan att de passerat de vanliga kanalerna. Korta beslutsvägar kan i nuläget upplevas som klokt och rationell. Men glöm då inte att en rörelse där ledning och styrelser ignorerar dem som har stadgad makt att besluta riskerar att förlora sin själ. Att tillfälligt vinna besluten men långsiktigt förlora sin själ är ingen bra modell. Inte ens i Corona-tider.

Tack för press, radio och TV!

Tack gode Gud för press,radio och TV. Dessa medier ger normaliteten en chans och håller ihop mångens vardag. Trots alla alarm och krisrapporter fortsätter medierna att fungera! De  blir tydliga som en demokratins ryggrad när den vanliga mötesexpressen ställer in. Inga årsmöten och sammanträden. Om de alls ska genomföras blir det på distans och digitalt. Medierna förmedlar nyheter och berättelser ur livet som genom sin blotta existens ger isoleringen ett försonande drag. Bra att de finns och är uthålliga!

Människor som hållit sig utanför nätet och avstått från att bli uppkopplade har förlorat ett fönster som kan stå öppet mot omvärlden. När viruset väl är här är det för sent att åtgärda. Men då får nöden hjälpa till att uppfinna andra kontaktvägar. Telefonen ska inte glömmas bort som en oumbärlig och nödvändig livlina. För den tekniken är jag också tacksam.

Sjukvården med sin tålmodiga personal,som trots anhopning och kaotiska förhållanden fortsätter sin kamp för hälsa och liv, är värd all uppskattning och vårt samfällda stöd så att de kan övervinna hinder av alla de slag. Gud bevare dem alla.

Detta vill jag läsa i Kyrkans tidning

Tänkte nog att Kyrkans tidning skulle innehålla mer i dagens nummer beträffande förändringarna av gudstjänstlivet. Dels de påbjudna och dels egna man behöver införa för att förhindra smittspridning. Särskilt nattvarden och delandet av kalken tillhör det som offentligt behöver diskuteras, och det snabbt. Både teologiskt, ecklesiologiskt och medicinskt.

Självintiktion har länge ansetts som en naturlig del av nattvardsfirandet i Svenska kyrkan. Men åtskilliga gånger har det varit problem med människor som vill dränka hela oblaten i vinet och därmed även doppar sina egna naglar och fingertoppar i kalkens vin. Ibland beror det på dålig syn, i andra fall på grund av nedsatt känsel i fingarna. Ofta är det beroende på rent oförstånd. I smittotider är det en oacceptabel form för utdelande av nattvarden gåvor!

Kyrkans tidning kunde gott ha diskuterat frågan och låtit några olika meningar om saken redovisas. Även det man börjat tala om på katolskt håll behöver lyftas fram, detta med andlig kommunion. Nu väntar jag på nästa nummer som naturligtvis allsidigt kommer att behandla även kommunionen i smittotider.

Tidningen, kyrkans alltså, bör också redovisa vilka olika vägar församlingarna valt för att hålla kontakter med dem som inte längre kan brösta sig in bland de femtio utvalda. Eller morgontidiga. Här gäller tränga sig fram....

Hur ordnar en församling livestreaming? Hur löser man detta med psalmsång, körsång och orgelstycken i förhållande till STIM? På vilka plattformar kan man söka sig en gudstjänst någorlunda nära? Annars blir krisen ytterligare ett led i försvagandet av församlingstillhörigheten och omvandlingen av gudstjänsten till en produkt man väljer och vrakar. Hur ska man sedan uppmuntra människor att återvända till sin församlingskyrka och därvarande gudstjänster? Krisen ger med andra ord inte enbart möjligheter utan ganska många risker.

Hålla samman, även på distans

Rädslan för STIM-avgifter lär förhindra ett antal församlingar från att ta adekvata beslut beträffande livestreamade gudstjänster. Men ersättning för kyrklig musik inklusive psalmer lär gå att lösa vid ett senare tillfälle. Nu gäller det att se till att församlingens vanliga gudstjänstdeltagare, och ett antal andra som i nuläget gärna tar till sig en gudstjänst, får den möjligheten på distans! De  ska kunna hålla samman, även på distans!

Youtube och Facebook är naturliga kanaler för sådana sändningar. Där finns redan massor av andra aktörer som vågat ta språnget. Det enorma utbudet bör inte avskräcka. Den lokala gemenskapen går oftast före andra intressen. En parallell till hur människor vanligtvis tar till sig nyheter. Man läser det lokala materialet först!

APG 2:46 De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.

APG 5:12 Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall.

I Sverige handhälsar vi?

Hur hälsar folk egentligen? Nu är det accepterat att ge någon en armbåge! Eller att trixa lite med fötterna. Andra vinkar och somliga bugar. Hälsningsseder har i ett slag förändrats. Fridshälsningen i kyrka har också blivit mer av ett allmänt hejande utan handslag eller omfamning.

Så var det inte för några år sedan. I Sverige handhälsar vi, slogs det då självsäkert fast efter ett antal incidenter i det Sverige som berömde sig av mångfald och tolerans. Olika kulturer kolliderade och människor på ömse sidor om hälsningarna kände sig kränkta. Man uppfattade en ganska vanlig muslims hälsning som samtidigt respektlös och islamistisk. Efter Corona lär det inte bli som det varit igen.

Löven uttalade sig 2016 om att i Sverige handhälsar man på både män och kvinnor. Ett sätt att inskärpa att man tar seden dit man kommer och att även hälsningar signalerar hur man ser på jämställdhet och människovärde. Redan då var det ett tveksamt uttalande om än syftet var gott. Idag har historien skrivit om kartan. Många olika sätt att hälsa, varav många innebär att undvika kroppskontakt, blir det nya. Vi får bli smartare att avslöja det vi ser som patriarkalism eller islamism och det vi inser är ett nedvärderande av kvinnor och deras värde.


Nalin Pekgul i Expresen om handhälsning.

Varde ljus?

Kyrkan som omsluter så oerhört många människor visar sig vara mer än lovligt valhänt när det kommer till att anpassa sig till nya medier. Några experter borde det väl finnas som kan producera en instruktion för hur man åstadkommer livestreaming? Ska de kliva fram först när det akuta behovet av digitala kontakter med församlingarna svalnar, efter viruskrisen?

För en organisation som ägnat mer tid än någon annan åt sin egen organisation är denna brist ett underbetyg. Digitala församlingsblad via epost räcker inte längre till. Streamade samtal och informerande program är nu av nöden. Varde ljus?

Landsfader

Läser en musikrecention och hisnar. "Med singel ´Tillsammans i mörker´ kliver Håkan Hellström in som den trygga landsfader pop-Sverige behöver så desperat just nu." (SvD 27/3) Sedan när behöver pop-Sverige, vad det nu är, en egen "landsfader"? Meningen kan möjligen förstås mot bakgrund av den oro Coronaviruset orsakat. Men varifrån kommer föreställningar om en landsfader?

Förlitande på Svenska Akademiens ordbok får man följande förklaring: (i vitter stil) ss. genitivattribut (med formen landets, arkaiserande äv. landsens) i vissa stående uttr., ss landets (landsens) fader l. moder, hederstitel för landets konung resp. drottning, stundom annan betydande person; landets (landsens) herrar, de styrande i landet; landets (landsens) barn l. söner l. döttrar o. d.,

Vidare kan man läsa att uttrycket finns i 1541 års bibelutgåva och då om Josef i GT.  "(Farao lät utropa framför Josefs vagn:) Thenne är landzens fadher."

De som längtar efter att sätta sin tillit till en landsfader (landsmoder) är förhoppningsvis inte en majoritet av befolkningen. Det klingar av forna tiders överhet med underdåniga undersåtar (!). Idag är nog det landsfaderliga situationsbetingade. I en intervju kan någon framstå som statsmannamässig eller landsfaderlig (landsmoderlig) när gemensamma erfarenheter uttolkas och hopp ingjutes. Det betyder inte att personen har denna roll hela tiden.

Att agera så att de som har störst behov får mer av det gemensamma är klok politik. Samtidigt ska motstridiga intressen balanseras och hot och faror behandlas klokt och vist.

Viktigare än vad man säger är vad man gör och åstadkommer. Ofta påpekat men sällan utvärderat. Säkert har det att göra med tidens förtjusning av yta och sken. I USA hoppas man att presidenten ska vara "presidential", en önskan som sällan infrias. Grälsjuk och aggressiv anklagar han sina motståndare, där pressen inberäknas, vitt och brett. Hans handlingar visar att han inte fungerar som president för hela folket.

Själv nöjer jag mig med att tyst yttra ett Vår Fader... Riktat åt ett helt annat håll.

Brister ut i sång

Sjunga med andra är inte så lätt i dessa dagar. Men sjunga själv kan man alltid. Med eller utan röst. Att sjunga inombords är inget dåligt alternativ. Hela ens varelse kan bli uppfylld av sång.

I flera dagar har en strof följt med mig. Efter varje Corona-program har strofen dykt upp: talar stundom varning, stundom tröst. Inte för att psalmen/sången egentligen handlar om presskonferenser med smittskydd eller regering. Men de försöker göra detsamma. De har en stor förebild...

Plötsligt faller strofen in i sitt sammanhang och jag brister ut. Högt!

Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst...

Plan(t)era för framtiden

När tiden inte går att överblicka, inte ens från dag till dag, är det dags att ta fram en spade. Vi ska gräva ner några björnbärsplantor och även några blåbärsbuskar. Växterna är ett hopp om en framtid framtid som bär frukt (och bär).

Fader Luther citeras ofta när det handlar om plantering av äppelträd. Citatet verkar osäkert eftersom på många håll bifogas ett "ska han ha sagt" eller "lär Luther ha sagt". Vilket som så kan det vara en viktig handling i dessa tider att plantera.

Idag mediterar jag över detta hoppfulla påstående som tillskrivs Martin Luther: ”även om jag visste att världen skulle gå under imorgon skulle jag ändå plantera ett äppelträd idag”

Presskonferenser med Trump

Roar mig med att följa Trumps presskonferenser om covid-19 via CNN. Det svänger! Upp och ner. Fram och tillbaka. Han behöver inte ta ansvar för några försenade åtgärder. Ingen var så tidigt ute att veta det var en pandemi som vår på gång. En kinesisk, en främmande, virus har invaderat USA.

Osammanhängande och med ständigt felaktiga uppgifter som att en medicin uppvisar goda resultat och ska snabbutredas för att kunna sättas in. Sekunden efter måste hans egen expertis rätta honom. Men inget bekommer honom annat än reportrarnas frågor. Då kan han få för sig att skälla ut en NBC-korrespondent för att vara en usel journalist på sensationsjakt.

Det vore underhållande om det inte vore så uppenbart att allt går ut på att lovorda sig själv och dem han leder som bra,, utmärkta, världsbäst.

The Guardian rapporterar.

Ställ in gudstjänsterna!

Nu borde fler församlingar ställa in sina offentliga gudstjänster och övergå till att sända en enklare gudstjänst via nätet. I ödesdigra tider krävs ovanliga åtgärder. Vi äldre är genom samhällsuppmaningar förhindrade att delta. Det som blir kvar är någon slags kategorigudstjänst för friska och yngre.

Massor av församlingar saknar möjligheter att filma/spela in och nätsända. Virusangreppet öppnar för att fler ser till att ha denna möjlighet. Investeringar i sådan teknik kommer att göra nytta under en lång tid framåt. Ute i världen är detta en trend som ökar i styrka! Bortfallet av fysiska gudstjänstdeltagare gör också att kollektintäkterna sinar. Också där kunde en nätsändning öppna för att fler ges möjlighet att fortsätta dela med sig till kollektändamål som är vitalt angelägna.

I Svenska kyrkan är kristtiderna inte särskilt reglerade i Kyrkoordningen. Beslut om att stäla in offentliga gudstjänster går på tvärs mot förordning om att huvudgudstjänst firas varje söndag och kyrklig helgdag.

Kyrkorodningen reglerar i sitt 17 kap gudstjänstlivet.  Där står bland annat:
 3 § 
I varje församling som inte ingår i ett pastorat och i varje pastorat ska en huvudgudstjänst i form av den allmänna gudstjänsten firas alla söndagar och kyrkliga helgdagar om inte domkapitlet för visst tillfälle har medgivit något annat. För ett pastorat ska domkapitlet i församlingsinstruktionen besluta vad som ska gälla beträffande huvudgudstjänster i församlingarna. (SvKB 2005:6; 2012:14; 2017:14)

Som framgår styr domkapitlet vad som gäller församlingarnas huvudgudstjänster. Själva utformningen, dvs vilka liturgiska varianter som ska användas, är delvis överlåtet åt kyrkoherde och kyrkoråd. Men i kristider bör en församling och dess herde själva avgöra vilka krisåtgärder som behöver vidtas. Frågan får senare avgöras i domkapitlet enligt min mening. Nöd ruckar i många sammanhang på gällande rätt...