Vad skiljer flyktingförläggningen från begravningsbyrån?

Vad är det för skillnad på en flyktingförläggning och en begravningsbyrå? Förutom att inriktning, uppgift och mål kan skilja så finns det en ofattbart stor klyfta dem emellan. Den ena anses kunna drivas av Svenska kyrkan, men inte den andra!

Sorg och flyktingskap kan självfallet inte jämföras, men det finns absolut inslag i båda verksamheterna där det vi kallar diakoni hör hemma. Det kan därför inte gärna vara om det i sådan verksamhet är möjlighet att stödja och hjälpa människor i någon slags utsatthet som motiverar att det ena går an men inte det andra. Det har i argumenten mot kyrkliga begravningsbyråer handlat om det kommersiella inslaget, att inte konkurrera med befintlig verksamhet.

Begravningsbranschen är etablerad och välordnad vilket utgör ett hinder. Vilket inte är fallet om man diskuterar flyktingförläggningar. Risken för att kyrkliga begravningsbyråer här och där skulle kunna skaffa sig näst intill ett monopol på det som rör verksamheter kring sorg och begravning är inom det området en tungt vägande invändning. Å andra sidan har kyrkan så många medlemmar att det kunde motivera att man vill erbjuda utökade tjänster och därmed tidigare få kontakt med anhöriga till dem som man ska begrava. Att komma sent in i processen underlättar sannerligen inte.  

Att det har blivit en lukrativ affärsverksamhet att erbjuda flyktingförläggningar är i sig tveksamt. Nog borde det vara stat och kommuner i samverkan skall erbjuda vettiga boendeformer för nyanlända flyktingar. Det är inte rimligt att tjäna grova pengar på flyktingars skyddslöshet. De som vänder sig mot vinster inom privat skola, vård och omsorg har här ännu ett vinstområde att ta tag i. För min del tänker jag att privata entreprenörer visst kan vara verksamma inom dessa områden bara staten ställer tillräckligt långtgående kvalitetskrav på utförarna.

Kyrkliga flyktingboenden borde kunna bli ett bra alternativ till dem som oskäligt profiterar på människor i underläge. Men då behöver kyrkan erbjuda något gediget med hög kvalitet i form av professionalitet och långsiktighet. Några hastigt hoprafsade fastigheter med eftersatt underhåll kan det inte då bli frågan om. Det räcker inte med personal som är utrustade enbart med goda hjärtan och vilja att göra gott. Ty utan kunskap och utbildning inom boende och migration förslår inte den goda viljan.

Vi som vill argumentera för att Svenska kyrkan tar på sig uppgifter i företagsform har förstås anledning att också hävda det lokala ansvaret. Det är i första hand församlingarna som har det diakonala ansvaret. Även stadsmissioner och liknande diakonala institutioner kan naturligtvis också ta på sig visst ansvar. Däremot bör inte kyrkan på nationell nivå ytterligare växa genom sådana uppgifter – det är på stifts och församlingsnivå detta bör ske!

Möjligheten att bilda gemensamma bolag över pastorats- och församlingsgränser blir förmodligen ganska snart en nödvändighet om kyrkan ska kunna gå in i liknande uppgifter. Men med ett seriöst intresse och inte bara ett uppblossande engagemang bord inget hindra vare sig begravningsbyråer eller flyktingförläggningar.

Läs mer.