Läser tidningen Dagen. Har gjort det flitigt under många år. Fick till och med en gång varna en legendarisk chefredaktör för att inte skriva så mycket negativt om Svenska kyrkan om det inte matchades av motsvarande kritik av den egna Pingströrelsen. Sa att Kyrkans tidning hade gott om källor som vi kunde börja anlita för att avslöja den del av Pingströrelsens problem som dagen mörkade. Då blev balansen bättre.
Under några år har Dagen haft en hel del insiktsfullt att rapportera om Svenska kyrkan. men på senare tid har det blivit mer frikyrka och ganska lågmält, dvs kritiken är nedtonad. Då passar Göran Skytte på, han som har haft mycket viktigt att förmedla, att lufta sina egna gamla favoritteser med anledning av en utkommen bok. Han har på olika sätt genom åren hävdat att det är 68-rörelsen som fått Svenska kyrkan att slira och gå vilse. Jag tror att han har fel!
Den kristna vänstern var ingen uniform rörelse vad fromheten beträffade. Den fanns i alla kyrkans teologiska falanger och traditioner. Högkyrkligt from och politiskt radikal var och är ingen orimlighet. Flera av oss 68-or, jag är fortfarande en sådan även om jag bytt politisk tillhörighet under resan, har blivit den internationella solidariteten trogen men även hållit fast vid en rimlig och from bibelförankrad tro.
Modernismen och liberalteologin fanns och finns i alla politiska hörn av kyrkan. Teologiskt har detta uppbrott gnagt på allas tro. Tvivel har där inte bara varit en viktig ingrediens i tron utan har uppmuntrats. Tolkning går i detta sammanhang så gott som alltid före vad texten tycks säga. Det är snarare modernisterna som förorsakat vilsenhet och förvirring inom Svenska kyrkan så till den grad att man mera sysslar med annat än det som är hemmahörande i den världsvida kristna kyrkans läromässiga och trosmässiga centrum. Bibliskt kristocentrisk kan man vara inom de flesta falangerna. Störst problem har liberalteologin och modernismen vars fromhet och Jesustro rymmer en myckenhet av poetisk symbolism.
Det finns ett antal kristna som blivit alltmer alienerade av den utveckling som fortgår. De blir ett slags sakrala sångare, eller av organisationen marginaliserade, utdefinierade och desorienterade ad fontesmänniskor. Stående på all större avstånd från den etablerade Svenska kyrkans politiska styrning och tyglade ledning. symboliserade av en kyrkobyggnad som lyser varm och öppen i bakgrunden.
Nås i skrivandet stund av ännu ett besked om vänner som bestämt sig för att ta steget bort från den kyrka som en gång höll deras tro glödande och deras hjärtan varma. Nu på väg till världen största kyrka, om än mindre än folkkyrka och mer en bekännelse- och minoritetskyrka i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar