Rim al Amir är död

Har just fått besked genom NA på nätet att den svårt sjuka lilla flickan Rim al Amir har avlidit. Hon och hennes familj var utvisningshotade, men med beaktande av hennes svåra sjukdomstillstånd så beslutatde man nyligen att utvisningen inte skulle verkställas och att man skulle utreda frågan mer.

Nu löper tankarna. Åt alla möjliga håll. Ett barns liv, även om det blir kort och innehåller lidande och prövningar, är ett helt liv. Ett verkligt, ett riktigt, ett mänskligt liv även om villkoren och omständigheterna kan ha varit omänskliga.

När ett barn dör påminns jag om att vi inte förfogar över livet. Det är en gåva att ta emot men som ingen av oss kan äga. Barn har en särskild förmåga att locka fram kärleken i oss, får viljan att skydda och vårda att växa. Också det är gåvor. Men så, när ett barn dör, blir förtvivlan stor. Hoppet tycks förmörkat och förskingrat. Detta trots att jag vet att ljuset lyser i mörkret och livet segrar över döden. Då ropar man om förbarmande.

Idag ber vi för Rim al Amir
och för hennes familj.
Till Gud som omsluter
levande och döda
sätter vi vårt hopp!

Skriv på namnuppropet för Rim!

Idag har tidningen Dagen publicerat nedanstående artikel rörande utvisningshotet mot dödsjuka Rim Al Amir, 2,5 år gammal och hennes familj. I morse rapporterade också Nerikes Allehanda, deras besked var att behandlingen hade avbrutits då flickan nu är så svårt sjuk att det inte längre går att göra något åt hennes sjukdom.

Den som vill hjälpa till kan skriva under namninsamlingen eller själv samla namn på protestlistor. För att informera sig besöker man Stödgruppen hemsida för Rim.

Utvisa inte barn som borde få stanna!
Avvisningar av barn med omständigheter som skulle kunna vara ömmande bör i avvaktan på utredningens resultat omedelbart stoppas. Det vore särskilt illa om motiveringar och bedömningar senare visar sig ohållbara.

När barn ska utvisas ur Sverige är det särskilt viktigt att man gör en noggrann granskning av fakta utifrån Barnkonventionen. Den är visserligen inte svensk lag, vilket den borde bli, men konventionen ska ändå vara vägledande. För Migrationsverkets del blir bedömningarna därigenom komplicerade.

Att frågorna bedöms som viktiga förstår man av att migrationsminister Tobias Billström har gett hovrättsrådet Eva Lönqvist ett utredningsuppdrag. Hon ska "kartlägga tillämpningen av utlänningslagens undantagsbestämmelse om synnerligen ömmande omständigheter som grund för uppehållstillstånd, särskilt när barn är berörda" beträffande Migrationsverket, Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen.

Dessvärre kommer den utredningen inte att vara klar förrän i april 2011 och dess resultat kommer inte att påverka situationen på mycket länge.

Avvisningar av barn med omständigheter som skulle kunna vara ömmande bör i avvaktan på utredningens resultat omedelbart stoppas. Det vore särskilt illa om barn utvisats från Sverige med motiveringar och bedömningar som senare visar sig ohållbara.

Rim Al Amir är en mycket svårt sjuk flicka på två och ett halvt år. Hennes mor Manal kom med flickans syskon till Sverige år 2007 i samband med det senaste Libanonkriget. Rim är född i Sverige och bor i Örebro. Det dröjde inte länge innan det stod klart att flickan led av en mycket svår sjukdom. Sedan dess har Rim kontinuerligt fått vård på Universitetssjukhuset i Örebro.

År 2008 avslogs familjens ansökan om uppehållstillstånd. I början av juli månad i år följde beslutet om utvisning. Migrationsverket hänvisar i sitt beslut bland annat till att det i Libanon finns möjligheter till medicinsk behandling för Rim. Att Rims mor saknar försäkringar eller ekonomiska tillgångar som en sådan vård kräver tar Migrationsverket inte hänsyn till.

I Barnkonventionens artikel 24 slås fast att konventionsstater som "erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård" faktiskt ska "sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård". Här brister verkets logik. Man kan inte avstå från att undersöka om just detta barn, Rim Al Amir, får tillgång till den vård hon behöver.

Att verkställa ett utvisningsbeslut av en så svårt sjuk liten flicka står uppenbart i strid med hela Barnkonventionens inriktning där man redan i artikel 3 slår fast att vid alla åtgärder som berör barn "skall barnets bästa komma i första rummet". Rims tillstånd är så allvarligt att det betvivlats om hon skulle klara påfrestningarna att utvisas och resa. Vårt land har enligt konventionens artikel 6 en förpliktelse att "till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling".

Sverige riskerar att agera i strid med minst tre av Barnkonventionens artiklar. Det väcker tvivel på om Sverige verkligen vill leva upp till Barnkonventionens värnande av barns värde och värdighet.

Lars B Stenström
kyrkoherde i Olaus Petri församling

Med Barnkonventionen som svensk lag...

Tal vid torgmöte i Örebro den 14/8

Ibland måste man höja sin röst!
Just nu befinner vi oss i en sådan situation.

Barn har ett helt och fullständigt människovärde,
de är inte ofullständiga minimänniskor
som får ökat värde när de blir äldre.
Människans värde handlar inte om makt
position, kunskap eller prestation.
Människovärdet är inte ålders- eller könsrelaterat
borde inte vara det, ska inte vara det,
får inte vara det!

Barnkonventionen ska skydda världens barn,
garantera dem deras värde och värdighet.
Barnens bästa, deras välfärd och hälsa
är vad det handlar om.

Med Barnkonventionens ord ringande
i våra öron blir utvisningshotet mot
Rim Al Amir och hennes familj obegripligt.
Enligt artikel 6 ska staterna
”säkerställa barnets överlevnad och utveckling”
I artikel 24 erkänner man barnets rätt till bästa
möjliga hälsa och till sjukvård.
Man kan alltså inte utvisa Rim
till en situation där hon berövas
”sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård”.

Nu är det hög tid att lagstiftare och myndigheter
gör gemensam sak och visar att de
menar allvar med Barnkonventionen.
Och då blir utvisningar av barn
i ömmande omständigheter omöjliga!

Med Barnkonventionen som svensk lag
skulle Rim Al Amir och andra barn
i liknande omständigheter ha ett långt starkare skydd.
Följ Barnkonventionen!
Upphäv utvisningsbeslutet!
Låt Rim Al Amir och hennes familj få stanna!

Låt Rim få stanna i Sverige!

Rim Al Amir är en mycket svårt sjuk liten flicka, två och ett halvt år gammal. Hon vårdas på Universitetssjukhuset i Örebro. Flickan hotas av utvisning tillsammans med sina två systrar och sin mor. Migrationsverket har fattat beslut om utvisning och hänvisar bl a till att den sjukvård som Rim får i Sverige även finns i Libanon. Däremot tar man ingen hänsyn till om Rim faktiskt kommer att få del av den vård som finns. Hennes mor saknar de försäkringar och ekonomiska tillgångar som krävs för att få råd med att ge Rim den vård hon behöver.

Uppenbarligen negligerar Migrationsverket och därmed Sverige den Barnkonvention som i flera av sina artiklar slår fast en annan tingens ordning. Barnets bästa är en överordnad princip i Barnkonventionen och redan den är med utvisningsbesluter satt ur spel. Men det finns fler artiklar som tillförsäkrar barn sjukvård och hälsa. Även mot dem strider utvisningsbeslutet. Konventionsstaterna skall se till att barn får den vård de behöver - det räcker inte med ett passivt konstaterande att vården finns att tillgå. För Rims del är den vård som finns i Libanon utom räckhåll.

Skulle vi verkligen nöja oss med att det fanns båtar och frälsarkransar i Luleå och Höganäs? Inte kan man se det som tillräckligt om man råkade riskera drunkning vid Tofta badstrand på Gotland eller i Hästhagen i Örebro!

Folkpartiets Johan Pehrson har i Nerikes Allehanda hävdat att politiker inte ska gå in och ifrågasätta och göra kampanj för att ändra myndigheters beslut. Han menar att det riktiga är att arbeta för en ändrad lagstiftning.

Det ligger ju i politikernas uppdrag att aktivt värna mänskliga rättigheter - och om en myndighet svajar måste det naturligtvis vara rätt att ifrågasätta och opponera. Visserligen skulle man förr vara all överhet underdånig, enligt en gammal luthersk tanke, eftersom man föreställde sig att överheten var ingiven och insatt av Gud och styrde på Guds uppdrag. Men en sådan tystnadens kultur kan man inte gärna förvänta sig i ett modernt och sekulärt samhälle.

Inte blir myndighetens auktoritet vare sig svagare eller urholkad om den ibland blir ifrågasatt och motsagd. Att opinioner är tillfälliga och godtyckliga hör ju till demokratins väsen. Man får organisera sig. Och jag menar att myndigheter ska ta intryck, vilket man kan göra utan att därför bli reducerad till vindflöjel.

Då gäller det ju att antingen ge rimliga argument eller faktiskt ändra sig om så vore befogat. Ofelbarhet har nog inte utdelats vare sig till myndigheter eller ens till påvar. Och i väntan på att de långsamma kvarnarna mal är det fullständigt rätt och riktigt att bilda opinion och kräva rättelse.

Särskilt allvarligt i hela den här historien är att Rim löper risken att påfrestningarna av en utvisning och en resa till Libanon blir övermäktiga. Det har ifrågasatts om hon kommer att överleva en sådan resa. Stödgruppen för Rim anordnar nu en namninsamling som ALLA kan vara med i. Materialet kan Ni hämta från Stödgruppens blogg. Sprid listorna vidare och samla så många namn Ni kan. De som har möjlighet inbjuds dessutom att delta i manifestationen den 14/7 i Örebro mellan kl 10 och 12.

Gå också in på den blogg där Stödgruppen för Rim lämnar aktuell information om utvecklingen. Och vill man veta mer om Rim och hennes historia kan man läsa artiklar i Nerikes Allehanda 23/3, 7/7, 17/7 och den 6/8 eller i Dagens Nyheter den 8/8.

Om Rim har kommunalrådet Lennart Bondeson skrivit på sin blogg den 4/8 och den 8/8.