31 december 2009

Kort nyårshälsning



Ett Gott nytt år tillönskar två små sotare. Deras huvudsakliga önskemål är att lyckan ska komma. Alla fyrklöver, lyckoklöver, som de och snögubben har uttrycker den förhoppningen. Så gör även den glada dansen och gesterna.


Men det är inte nog med lycka. Därtill ska rikedom komma - här synliggjort genom penningpåsen. Man kan nästan se hur frihetsgudinnan stått modell, även om Libertas sträcker sin högra hand i luften med den flammande facklan.


Kortet sändes till Åmots Bruk 1915.


Seden att sända nyårshälsningar har helt överflyglats av de ymnigt brukade julkorten. Nyårskorten har sin egen symbolvärld där fyrklövern är en av de flitigaste och mest förekommande. Även små barn, ibland bara ett spädbarn, dyker upp på korten och står för det nya året som ska växa upp. Annars finns oftast även tidsmarkeringar som t ex klockor med visaren nära tolvslaget. Timglas och kalenderblad med siffran 1 förekommer också ofta. Det händer också att en åldrig Fader tid (eller det gångna och gamla året) smyger sig undan, trött och förbrukad.


Här bredvid syns fyrklövern, barnet och timglaset i en välkomponerad bild av Helfrid Selldin. Sanden, tiden, har knappt börjat rinna ner. Svävande som ballonger vajar buketten med fyrklöver över barnet som i sin tur vilar på timglasets löfte om ny tid.
Med detta tillönskas du ett GOTT NYTT ÅR!

29 december 2009

Procession med gran


Med julen i sina händer skrider änglaprocessionen fram över vita vidder. Bärs julen, i form av en stjärnbeprydd julgran, in eller bort? I bakgrunden en kyrka som vandringens mål eller är det den man lämnat? Har korset ersatts av julgranen?
Kylslaget och blekt. Avskalat allt glitter och extra pynt. Inga lysande färger, inga exalterade gloriarop.
Allvarsamma och sammanbitna vandrar änglarna. Den äldre med skyddande och välsignande händer. Några sömngångarhänder sträckta som skydd mot allt möjligt man stöter på kan det inte gärna vara.
Hej tomtegubbar-stämningen är långt bort. Inga danser till käcka melodier: Nu är det jul igen...

28 december 2009

Förströdda änglar över krubban


Ännu ett julkort med den klassiska krubbscenen. Utanför stallet står man uppställd med Jesus som blickfång i kortets mitt. Här med halva änglar svävande bland molnen som dragna av kometen/stjärnan mot nya uppgifter. Eller kanande ner längs det påkostade taket med sina mäktiga plankor. Änglarna uppträder parvis och betraktar förstrött scenen nedan, snarare än deltar i den. Märk också att de obligatoriska stjärnorna knappt får plats.

Och Josef den stackaren har inte ens fått en gloria. De är reserverade för mor och barn. Jesus håller handen för munnen som skulle han viska sitt budskap till världen.

Fåren, skapelsens representanter är på denna bild bortvända. Däremot är herdarna, här även en liten barnarbetare, samlade i tillbedjan runt krubban.

Udda är att Josef står placerad som en patriark ovanför barnet med ett rödaktigt stort skägg och därtill ett bångstyrigt huvudhår.

Kortet är stämplat i Askersund 23/12 1916 och skickat till Bofors.

27 december 2009

Änglar sjunger efter noter.


Ännu en krubbild. Josef har lämnat stallet och några djur syns inte till. Maria och Jesus har fåttt sällskap av två mindre och påtagligt glömska änglar. De komer nämligen inte ihåg lovsången utan är tvungna att titta i noterna!
Möjligen har de ännu inte övat in just denna lovsångens version. Uppgiften som var dem given var troligen: Sjung till Herrens ära en ny sång!
Bilden är märklig om man tänker på var gestalterna fäster sina ögon. Röd ängel i noterna, gul ängel mot himlen, Maria tillbedjande mot Jesus och så Jesus som blickar ut mot oss med öppen famn men mot ett obestämt ovanför oss. Aktörerna är placerade i två grupper, lösligt sammanfogade.
Lägg märke till att man befinner sig utomhus. Stjärnhimlen är på plats. Men själva stallet är bara en fond, en kuliss. Det man trodde vara yttersidan av stallet är tvärt om insidan. Genom fönstret ser man också himlens stjärnor.
Märkvärdigare är att hela scenen svävar på moln. Jesus är intensivt lysande, som en ljuslåga, ett tomtebloss. Ett sätt att visa hur ett barns födelse är något upphöjt, storslaget.

26 december 2009

Ängeln som ler mot oss


En änlgabild skickad till Tanto i Stockholm julen 1904. Här hade tomten konkurrens. I korgen bär ängeln julklappar till de små. Där finns en docka och en liten tomte. Och, än märkligare, ängeln har med sig en färdigklädd gran. Ringanordningen tycks inneffektiv då klockan sitter på utsidan av huset, som sutte den där enbart för att ringa in julen.
Ängelns överdrivna barnslighet, gullig med rodnader på kinderna, kokett blickande, i en av vår tids främsta kameraposer, bakåt över sin axel, skymmer, rör till och döljer julens änglabilder. Här står ingen himmelens härskara beredd att sjunga Guds lov, som hör samman med fred på klyftornas och hatets jord. Här finns ingen väldighet som skulle tvinga ängeln att lugna folk med den sedvanliga änglahälsningen: Var inte rädd!
Småänglar kanske övar sig för större uppdrag genom att springa små bud? Med sina bara armar borde det ändå vara kallt för ängeln, men dessa himlens mera barnsliga budbärare står förmodligen över sådana realiteter?
Fönstret är upplyst och det antyder att husets folk är hemma, att de väntar sitt besök.
Ser man mot skyn tycks det snöa men de guldiga prickarna på himlen kan också tänkas vara stjärnor. Den främre husfasaden har spetsigt tak och verkar dölja en riktig kyrkspira i bakgrunden. Närvarande men dold? Förskjuten ut i periferin som ett tecken på hur det allt mer skulle komma att bli?
Men leende och självklar betraktar ängeln kortets tecknare och oss andra betraktare. Ett leende till jul är inte heller det så dumt!

25 december 2009

Strid om gröten


Detta annorlunda julkort är poststämplat i Upsala den 23/12 1904 och sänt till en adress i Ramsjö. En nyttig påminnelse om tider då maten var knapp. Alla i vårt land fick den gången inte äta sig mätta.

Till och med om gröten skulle man kämpa. Rimmet lyder:
Här skall bli en strid
Om gröten, hvari ske´n man doppar;
Ty, vi lefva i en tid,
Då magen full man icke stoppar!

Hur denna strid och kamp om livsmedel och dagligt bröd kunde förenas med en tillönskan om en God jul är för oss sentida en gåta.

Överflödsjulen då var begränsad till färre människor. Välfärd var ingen verklighet för ett stort flertal. Svält och hunger fanns närvarande. Fattigdom och arbetslöshet en realitet. Insamlingar och privata gåvor var ett sätt att lindra nöden när samhället inte förmådde. Julfemman, som man förknippar med redaktör Gustaf Albin i Svenska Dagbladet, var ett sådant initiativ från 1920-talet som gav visst bistånd under just julperioden.

Jag har aldrig förstått varför välgörenhet måste spelas ut mot vad stat och kommun förmår. Systemfel blir ju inte bättre för att man avstår från bistånd från dem som har resurser och kan dela med sig. Visst vet jag att man kan bruka välgörenhet för att befästa klyftor och för att slippa genomföra nödvändiga reformer.

Ett generellt avfärdande av generositet från dem som vill och kan komma andra till hjälp är egendomligt. Tvärt om borde man uppmuntra att de utsatta får stöd från fler källor. Man kan ge bistånd utan att förödmjuka människor, utan att befästa dem i underläge eller utenförskap! Mellanhänder kan vara ett av flera sätt att klara det. Min övertygelse är att stat och kommun just nu inte fullt ut klarar sin uppgift. Alla goda krafter behövs för att lätta människors bördor.

De försvunna julkorten


Ett importerat och ålderdomligt julkort, "printed in Germany". Motivet tillhör de undanskuffade, ja de nästan helt försvunna. Även om den som letar länge möjligen kan hitta enstaka kort med motiv från julens evangelium. Tomtarna härskar. Men man får inte räkna bort idylliska scener med ljus och granar. En antydan om en återvändande naturreligion månne?

De vise männen från fjärran har här redan nått fram med sina gåvor. Farbror röd, grön och blåviolett verkar ha tänkt på hur de skulle göra sig på vykort eftersom de har försett sig med så granna och olikfärgade dräkter. Ett par mantlar har till och med med hermelinkragar om man ser efter riktigt noga, ett kungligt attribut.

Och Maria, Josef och Jesus har fått var sin rejäl gloria. Av stallet märks inte mycket. En mur utgör barriär mot palmer och grönska och markerar ett slags inne. Och ett antytt stengolv ger det hela mer kyrkliga associationer. Djurens frånvaro markerar också att det är som en tablå, ett kyrkospel, snarare än ett försök till realism. Maria har himmelsblå dräkt och stjärnbeströdd, kanske för att vi ska minnas orden:
Ave, Maris Stella, Dei mater alma, atque semper virgo, felix cæli porta.
Var hälsad, havets stjärna, Guds milda moder, alltid rena Jungfru, himmelens saliga port.

Eller som det heter i Anders Frostenssons bearbetning:
Stjärna över haven,
Du Guds milda moder,
nu och alltid jungfru,
barn av himmelsljuset.

Med Guds son i famnen
var för oss en moder.
Han är din och given
genom dig till alla.

(Ur Katolska kyrkans psalmbok, nr 464)

24 december 2009

Julottehälsning

Ett julkort med en inbjudan. Motivet är självklart från julottan, den julgudstjänst som de flesta besökte förr. Psalmtavlan och ljushållaren på väggen avslöjar att platsen är en kyrka.



Gruppen av barn står samlade som om de sjöng i en barnkör, även om sådana inte var så vanliga om man blickar tillbaka i tiden. Snarare är det ett sätt att understryka att de unga sjunger med de gamla.



Hur man kan veta att det är från juldagens morgon? Psalmtavlan avslöjar. Där har man hängt psalm nummer 55. Förr var det utan tvekan julottemorgonens främsta psalm. Än idag är det mest i julottan den sjungs eftersom den börjar med den storstilade morgonstunden:

Var hälsad sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste
av dess söner.

Med detta önskar jag stillsams besökare: En riktigt god jul!

21 december 2009

Hemkokat språk

En företagens röst kom ur radioapparaten sägandes att man ville göra skillnad. Hur man gör en skillnad har jag tvingats grubbla på. Åtskillnad kan man åstadkomma genom att göra en delning av något, knappar kan läggas i två högar , t ex röda och gröna, och då har man separerat, delat eller faktiskt gjort en skillnad. Och då i en rödgrön röra.

Make a difference kanske spökar eftersom man i USA kan göra så. Men här i gamla Svedala ligger vi mer åt hållet: it doesn´t make a difference. Det spelar liksom ingen egentlig roll. Staten är så stark och jag är så liten. Och då innebär väl detta att göra skillnad att man vill spela en roll.

Det spelar ingen betydelse, hör jag ibland. En språklig brygd som friskar upp genom sin udda kombination. Och när det gäller hur man formulerar sig står det oss ganska frtitt attskapa nya kombinationer. Konstiga sammansättningar går an, det har ingen roll så att säga.

Idag prövar jag också att använda nya kombinationer i gamla ordstäv. T ex Hur man bäddar får man se. Först till Ica hittar en skinka. Morgonstund har frukost på gång. Tala är ljudligt, tiga är tyst. Bättre sticka än illa virka...

16 december 2009

Danska kyrkan mer ekumenisk!


Det blir storm i Danmark. Inte med anledning av klimatfrågornas behandling i Köpenhamn - utan med anledning av ett ekumeniskt beslut. Beslutet är inte processat på det sätt man hade förväntat. Det är Kristeligt Dagblad som berättar följande:
Kritikken regner ned over Folkekirkens mellemkirkelige Råd, der uden debat eller høringer forleden valgte at melde folkekirken ind i det såkaldte Porvoo-fællesskab, som tæller anglikanske og lutherske kirker i Europa. Ifølge kritikere modarbejder rådet den folkekirkelige skik at spørge kirkens medlemmer til råds, inden store beslutninger træffes. Det var tilfældet i 1995, da folkekirken efter en lang debat med høringssvar fra flere hundrede menighedsråd sagde nej til Porvoo-fællesskabet.

Mellomkirkeligt Råd har alltså anmält Danska Folkkyrkan som medlemmar i Borgågemenskapen. Borgåöverenskommelsen eller The Porvoo Common Agreement är en teologisk deklaration som bland annat ekumeniskt binder Nordens och Baltikums Lutherska kyrkor till Engelska kyrkan närmare varandra. Om dokumentets tillkomst och innehåll skirver Finska kyrkan:
Den gemensamma Borgåresolutionen och den däri ingående Borgådeklarationen utgör de nordiska och baltiska lutherska kyrkornas samt de brittiska och irländska anglikanska kyrkornas gemensamma teologiska dokument. Genom den skapades en nattvardsgemenskap och nära förbindelser mellan de kyrkor som skrivit under resolutionen. Den gemensamma Borgåresolutionen presenterar anglikanernas och lutheranernas gemensamma uppfattning om kyrkans enhet och missionsuppgift i dagens värld.

De kyrkor som godkänt Borgådeklarationen erkänner varandra och varandras förkunnelse av evangeliet. De här kyrkorna erkänner varandras apostoliska tro, deras ämbeten, uppgiften att vara varandras herdar och det biskopsämbete som bevarats i kyrkorna.

Kyrkorna förbinder sig också att iaktta tio punkter, vilka utgörs bl.a. av bönen för varandra och delande av resurser, erbjudande av sakramenten och pastorala tjänster, betraktande av de andra kyrkornas medlemmar som medlemmar i den egna kyrkan, välkomnande av biskopar, präster och diakoner att tjäna i den egna kyrkan, strävan efter en gemensam uppfattning om diakonens ämbete och gemensamma överläggningar om kyrkans lära, det praktiska livet och arbetet.


Efter godkännandet av Borgådeklarationen förpliktas kyrkorna i praktiken att tillämpa sin egen lagstiftning så, att de gemensamt antagna principerna kan förverkligas i praktiken. I Finland har biskopsmötet redan gett anvisningar om hur Borgådeklarationen skall beaktas i kyrkans dagliga liv.

Borgådeklarationen har undertecknats av Estlands, Finlands, Islands, Litauens, Norges och Sveriges lutherska kyrkor och Englands, Irlands, Skottlands och Wales anglikanska kyrkor. De här kyrkornas medlemsantal uppgår till ca 40 miljoner. Av de kyrkor som varit med om att utarbeta dokumentet har Danmarks och Lettlands lutherska kyrkor beslutat att tills vidare inte underteckna dokumentet.

Och det är smått sensationellt att Danska Kyrkan ansluts eftersom den stått utanför alltsedan gemenskapen grundades! Och detta trots att kyrkans representanter var med och utarbetade deklarationen.

15 december 2009

Rörelsevisa

Får jag bjuda på en lite rörelsevisa att brukas på julkalasen? Man blir lätt sittande och rörelserna begränsas till vandringen mellan matbord och TV. Naturligtvis får man en och annan längre promenad eftersom detta år bjuder på många gudstjänsttillfällen. Tre högmässor på raken blir det eftersom Juldagen, Annandag Jul och Söndagen efter Jul i år hänger samman. Men dessemellan kan man

Rörelsevisa (Mel. Nu tändas tusen...)
Stå upp och klappa om en vän
med ögon se i kors
Stå kvar och vinka glatt med fröjd
Nu hoppa på en fot

Sitt ner, hör gubbs bli galen tupp
Dam kråka krax flaxa
Full hals låt bräk: fru får, herr get
Nu taxi högt beställ

Och orkar du - ståspringer du
På platsen stå givakt
Och snurra runt och runt ikring
Stå still! Bug/niga

Bli lik en kunglig känd staty
Så fromt knäpp händerna
Guds fred och frid Du delar nu
Med kraft ett Amen* säg!

Sitt ner och ta det lugnt en stund
Stå upp och skrik hurra
Och svaja sist som palm i storm
Med jubel handklappa

*av konfessionella skäl kan man istället ropa ”Jamen!”
Feministiskt: Ha! Män!
Manschauvinistiskt: A-män!
Ingmar Bergmanfans: Skammen!

14 december 2009

Ljudevangeliet

Ljudevangeliet enligt Hi-Fi klubben väcker nyfikenhet och avståndstagande. Maria omfamnar istället för Jesusbarnet en designad högtalare. Jesus utbytt mot en pryl, ett ting, en vara är på ett sätt en fullträff. Tydligare än så kunde man väl inte avslöja den "moderna" människans sökande efter trygghet i materiella ting. Vi byter trons centrum och källa mot varor.
Sakerna är det vi flyr till. Tingen är det vi tillber. Till och med Guds moder Maria har slängt ut barnet och verkar ha fastnat för en högtalare. Att det kan stöta borde den mest sekulariserade reklammänniska förstå.
Tidningen Dagen nämner bilden tillsammans med teknikmagasinets Prylbibeln. Det religisa har fortfarande attraktionskraft. Spänningsfältet mellan lång tradition, stark övertygelse och tro å ena sidan och försöken att prångla ut varor å den andra kittlar natyurligtvis en och annan. Inte minst reklammakarna.
Själv föredrar jag Jesus och Julevangeliet. Men man vet aldrig. Rätt var det är i något vardagsrum börjar den nya hi-fi prylen komma till användning. Och tänk så förvånade alla blir om det de då får höra är Julens evangelium i någon radiogudstjänst... Även en modern högtalare kan bli en Ordets tjänare och råka förmedla ett verkligt evangelium.

12 december 2009

Dansbanden och showerna tar över kyrkan

Så rart i kyrkans fönster
en afton ljus man ser
Guds Hus för systrar, bröder
ej folket överger.
Där samlas man och får
för själen rika gåvor
var vecka, varje år.

Visst ber man högt för landet
för välfärd, skydd mot krig
och gripen av Guds Ande
ger hjälp på flyktings stig
Så tryggt att kyrkan står
vid tron helt fast och klarsynt
och ber till Fader Vår

Ja, hjärtat klappar livligt
vid tanken på Guds folk
i tron befäst och ivrigt
att leva utan smolk
De samlas alltid när
kyrkklockor ringer samman
och man av Ordet lär

Då - julens show begynner
ett toppband tagit plats
Och altaret man skymmer
allt folk från danspalats.
En svensktoppsstjärnas ljus
man följer inför julen
andäktigt i Guds Hus.

Några rader, som kan sjungas, på melodin till Det är en ros utsprungen... Tillkommen med anledning av alla de shower som intagit landets kyrkor... t ex

11 december 2009

Klockorna ringer för klimatet

Sveriges kristna råd får låna några centimeter av min blogg, eller rätteligen är det väl jag som lånar deras brev, eftersom Svenska kyrkan i Örebro (och på många andra ställen) på söndag kl 15.00 ringer 350 slag (och kanske några till) med anledning av allvaret kring det förändrade klimatet:


Låt kyrkklockorna ringa till skapelsens värn!
Sedan urminnes tider har kyrkklockor, liksom trummor, basuner och andra
musikinstrument använts för att mana till samling, gemensam eftertanke och bön i
orostider. Sveriges Kristna Råd uppmanar nu församlingarna i SKR:s
medlemskyrkor att tillsammans med kyrkor i hela världen ringa i klockorna, slå på
trummor och stöta i basun för bön och besinning söndagen den 13 december kl 15.

Med 350 klockslag kommer kyrkor runtom i världen den dagen att påminna om
att den kritiska gränsen för koldioxid i atmosfären, 350 ppm (350 miljondelar) har
överskridits, och att det är hög tid att vända om.

Klockringningen börjar på Fiji där dygnet börjar och klimathotet är mest
påträngande. Vid avslutningen av den ekumeniska gudstjänsten i Köpenhamns
domkyrka, når den globala klockringningen Norden. Klockorna runtom i
Danmark, i Sverige och Norge stämmer in i maningen till värn av skapelsen,
besinning, eftertanke och bön.

Låt budskapet om solidaritet med hela skapelsen genljuda. Uppamma fantasin i
församlingarna till ansvarsfullt värnande av miljön i det nära sammanhanget i
kyrka, församlingshem och andra lokaler, kapell, hem och arbetsplatser. I brödet
som bryts och delas påminns vi om att hela skapelsen är given av Gud till
gemenskap med Honom. Och att vi är en och samma kropp från Fiji och runt hela
jorden.

Sven-Bernhard Fast
generalsekreterare
Karin Wiborn, Ordf
Anders Arborelius, v ordf
Tikhon Lundell, v ordf
Anders Wejryd, v ordf

10 december 2009

Advent

Julbelysningen är redan tänd över affärsgatorna. Julskyltningen är startskottet. Och i Gotlands radio har man spelat julmusik med lokala artister. Julen är här, tycks man mena. Vi måste ta ut det mesta redan innan julen är här. Varför skall den bara vara några dagar, när man njuta av den en hel månad. Tomtar och girlanger väller ut ur butikerna. För varje dag rullas ljudmattan ut över varuhus, hotell och hissar: Hej tomtegubbar i Stilla Natt. Jag såg tomten kyssa mamma och det blev Gläns över sjö och strand. Räven överraskar isen när Natten går tunga fjät. Julen är här!

Så trollade man bort advent som förberedelsetid. Advent är inte ens förordet till julen utan ett evenemang som går av stapeln en enda kyrksam söndag. Kyrkoårets finess går alltmer förlorad. Istället gäller det att dra ut på det roliga. Och minska eller alldeles ta bort det som tvingar till reflektion och eftertanke. Adventsfastans beredelse förstärkte kraftfullt julen som fest och högtid.

Envist gnolar jag: Det är advent, det är advent...

08 december 2009

Tala om hälsa

Förkylningen är efterhängsen. Även vänner och bekanta drar runt på förkylningar som inte vill ge sig. Det är hösten, säger somliga. Andra säger, det är klimatet som blivit fuktigare. Min teori är att vi behöver vila och kroppen vet det. Enda sättet att få stopp på somliga av oss är att låta oss bli snuviga och snoriga.

Talar vi inte om väder och vind kan vi ju alltid tala med varandra om vårt hälsotillstånd. Och egentligen mena våra smärre sjukdomar. De mera allvarliga sparar vi till den allra tätaste kretsen. Men i alla möjliga sammanhang kan man byta huskurer med varandra vilket befrämjar samförstånd och gemenskap...

Hur var det nu, Honung på en apelsin? Stekt lök i örat? Inhalera pepparmyntsolja?

04 december 2009

Näsdropparna har tagit slut

När näsdropparna tar slut blir ded svård add prada och bli förstådd. Varje d blir d och dydliga ord blir odydliga. Bäddre domorrow dänker jag.

Durligd nog ska jag inde prada offendligt idag... Adjchoo! Sniff!

02 december 2009

I Jerusalem skiner solen

Ut en ny predikan på ordrik:

Berättelsen om hur Gud genom Moses
för sitt folk till befrielse
står som en fond mot Jesu gärning.

Jesusintåget kan därför
berätta om samma slags
befrielse från förtrycket
(tidigare från Faraos regim)
nu från Roms och kejsarens välde

Jesus kommer ridande på fredens åsna
de främmande Herrarna på sina stridshästar

Jesus kommer med jublande människor
de har fredens palmblad i sina händer
Ockupanterna marscherar i uniform
med vapen i hand

Jesus kommer med hopp om fred och frihet
Romarna med främmande makt och ofrihet

Vi tycker nog att vi kan den här berättelsen
efter alla adventsgudstjänster vi firat
och alla predikningar på temat.
Men det finns mer att lägga till
och med fantasins hjälp kan vi se
ännu mer, om vi läser mellan raderna.

Det finns fler vanliga mobilfrågor
Sedan vi kom hit för några dagar sedan
har vi talat mycket om värmen
om moln och sol
Och vi har konstaterat att
ännu växer svampen i skogen
Vi ringer varandra och undrar: Hur är vädret?
Men om vädret i Jerusalem
där uppe i bergen, om det vet vi inget.
Låt oss gissa. Hur tänker Ni?
Var det regn? (Huvudskakningar)
Var det mulet? (Fler huvudskakningar)
Sken solen? (Här lyfter nästan
alla sina händer...)
Hur kommer det sig
att vi tänker oss intåget i sol?
Ljusets Herre kommer.
Solen ger oss hopp,
solen uppståndelsens tecken.
Dagen kanske började molnigt
och ostadigt, men när Jesus kommer
ridande bryter solen fram
I gassande sol sjunger man sitt Hosianna

Bloggar här och där

Vissa dagar blir det mest ett förstrött svep bland bloggarna. Och jag tänker att det kunde bli en tidskrävande vana om det skulle ske varje dag.

Men noterar att INput i slutet av november fick ingivelsen att sedan skriva ett nytt inlägg med en ilande känsla. Dessförinnan nyttjade han sin skrivförmåga på bloggen i augusti. Lite för sällan kan man tänka.

Halvtidsmammans memoarer är ett nytillskott som säkert kan finna intresserade läsare. Noteringar ur dagligt liv som mamma hittar man til exempel där.

Kyrkoordnaren Per Westberg fortsätter att blogga insiktsfullt om stort och smått. Nu senast med omtanke om Karl XII och griftefriden. Låt konngen vila i frid, är hans budskap.

herregud & co lobbar för ett upprop om de apatiska flyktingbarnen.

Och hos MXp Missional Experiences finner man en del obekväma reflektioner kring mångkultur med länkar till artiklar och inlägg. Och vill man läsa mer är det bara attblogg-googla på ämnen man har ett speciellt intresse för!

01 december 2009

Utträden ur Svenska kyrkan

Svenska kyrkan tappar en dryg procent av sina medlemmar. Förklaringarna och teorierna om orsakerna är många. Se t ex Dagen, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter
och Kyrkans Tidning.

Trots att alla förnekar det har naturligtvis frågan om samkönad vigsel fått följder genom att ett antal medlemmar lämnat kyrkan. Men den frågan fungerar nog som ett nollsummespel. Hade beslutet blivit ett annat hade säkerligen lika många tappat lusten att fortsätta vara med!

En annan besk sanning är att kyrkovalet leder till utträden. När röstsedlarna skickats ut påminde det många om deras kyrkotillhörighet - och de sände in sin utträdesanmälan. På liknande sätt fungerar deklarationsblanketter och beskeden om slutgiltig skatt. Då blir det tydligt att det kostar pengar att tillhöra Svenska kyrkan. Däremot får man just då ingen information om allt gott dessa pengar används till.

Det ekonomiska läget med varsel, uppsägningar, utförsäkringar och stor arbetslöshet bidrar också.

Frikyrkomedlemmar och andra med annan trosuppfattning fortsätter att överge sina dubbla medlemsskap.

Sedan återvänder varje år ett mindre antal till kyrkan. De har upplevt att kyrkan gjort nytta t ex i samband med en kyrklig handling som dop eller begravning. Andra har funnit kyrkans goda sidor, och säger då att de idag ser kyrkan på ett annat sätt än tidigare och därför vill vara med.

En folkkyrka kan hos sina medlemmar finna många olika skäl för tillhörighet. Det är oerhört betydelsefullt att det finns människor som vill fira gudstjänst och som en följd av sin tro ösnkar delta i kyrkans alla ideella och frivilliga insatser. Kyrkan lever när den firar gudstjänst och när den kommer ut diakonalt med kraft för att ge stöd och hjälp åt medmänniskor!

Jag tänker ofta på de skäl som får mig att fortsätta vilja vara en medlem i en kristen kyrka. Och du...?

Times listar hädelse

Hädelse eller blasfemi har fått förnyad aktualitet. Man behöver bara skriva Jyllandsposten så vet alla vad det skulle kunna handla om. Området är laddat. Religion ska naturligtvis inte behöva skyddas på något annat sätt än hur andra folkrörelser, idétraditioner och institutioner skyddas. Och idag är det inte lagstiftning med hädelsepragrafer som man diskuterar - utan politiska och folkliga reaktioner.

Times Online (Faith central) har tagit ämnet på allvar och gjorde i oktober en lista på 20 händelser, konstverk etc som enligt deras mening handlar om blasfemi. Times rangskala listar följande kriterier: om det är vulgärt, brottsligt, religiösa betydelse, politisk betydelse och om det förorsakat mäniskors död.

Allt som räknas upp är inte bekant för nordiska läsare. Men det mesta kan man känna igen. Hädelse kan eventuellt vara ett passande ämne för diskussion. Det gränsar hela tiden till frågan om man ska kunna säga vad som helst. Vi har ju ett antal inskränkningar i yttrandefriheten som handlar om hets och kränkning.

Där i gränserna blir kollisionen mellan normer, värden och värderingar tydliga. Frågan om vad en hädelse är kan kanske fungera som en värderingsaccelerator och hjälpa oss se vad som finns i kollisionen, i ögonblicket.

Förkyld i influensans tid

Med misstänksamhet möts den som är förkyld i influensans tid. Det skulle ju kunna vara... Är du säker... Nej, kom inte hit, ta mig inte i hand, stanna där borta!

Vi får överbrygga avstånd med nya former av närhet.

Le lite mer. Och någon tänker säkert, vad står han där och flinar för?

Vinka åt varandra. Tror han att det här är en fotbollsmatch?

Eller vördsamt lägga högerhanden över hjärtat. Nej, hjälp, nu har han bröstsmärtor också.

Nu prövar jag att hukande gå med sänkt blick och nysa. Som om jag inte fanns, ville vara osynlig. Och hör inom mig reaktionen: beter man sig så där konstigt måste man ju ha influensa! Och vad gör han här ute bland oss andra. Gå hem!

Så om det verkar osäkert om jag verkligen är där eller inte, då vet ni vad det beror på.

30 november 2009

Grå november

Gråare november får man leta efter. Och varmare... Än mognar svampen outnyttjad men ätbar i skogen.

29 november 2009

Partibyte

Det blev ett väldigt ståhej om att jag lämnat mitt tidigare partiengagemang. Några måste jag be om ursäkt. Det kan verka som om jag bara är kritisk till socialdemokraterna. Så är det inte, och jag kan därför behöva understryka att många frågor finns där man har goda synpunkter och bra inriktning, t ex arbetet för internationell solidaritet som alltid imponerat även om stödet till vissa länder kunnat ifrågasättas. Och i rörelsen har jag mött oerhört många människor för vilka jag haft och har stor respekt! Det är inte dem min kritik handlar om. Utan om ett system där retoriken stämt allt sämre och där kotterier och inre cirklar på många håll styrt med hårda nypor.

Till sist blir frågan om kyrka och tro stötestenen där kyrkokritiken varit utbredd och avståndstagandet känts svårt. Att samtidigt som sekulär rörelse vilja styra kyrkan blir så motsägelsefullt och orimligt att jag inte längre kunde stå kvar.

Allt är inte dåligt i det jag lämnar och allt är inte guld i det nya sammanhanget.

26 november 2009

Nytt kyrkår

Domen gäller dem som lät bli. Frikända blir de som handlade. Omedvetet gjorde de det rättta. Lantbruksbilden av får och getter som ska skiljas åt blir bilden i Matteusevangeliet. Fåren, de trognas flock. Getterna de irrande individualisterna?

Snart är det nytt kyrkoår. Vi firar första advent med samma intåg i Jerusalem som förra året och året dessförinnan. Nu till skall fredens budbärare beredas plats som kung i människors hjärtan. Storstilat och högtravande. Men mycket nära våra mänskliga behov.

Och på Palmsöndagen är samma procession eller demonstrationståg på väg. Men nu till lidande och död. Samma dubbelhet som i våra liv. Triumf och nederlag, liv och död, framgång och motgång. Belysningen och sammanhanget ger händelsen olika innebörd. Vilket perspektiv är mitt? Lidandets vandring eller livets...

23 november 2009

Mendelssohn i kyrkan

Igår kväll avhördes en stor högtidkonsert i Olaus petri kyrka i Örebro med musik av Felix Mendelssohn Bartholdy (1809-1847). Att en medelstor församling i en medelstor stad kan erbjuda ett sådant förstklassigt framträdande är härligt!

Medverkade gjorde Olaus petri Cantores, Stråkmusiker ur Svenska kammarorkestern, Örebro Blåsarsymfoniker och soparansolisten Anna-Sofia Gahnfelt. Dirigent var Mats Bertilson.

Matsedelseffekten är inte så stark. Jag menar, om jag berättar hur jag upplevde det jag fick vara med om så är det inte ens i närheten av en blek avglans. Ändå är det svårt att låta bli. Den sakrala konsertens verk denna afton var Wir glauben all an einen Gott (från 1831), Kyrie in d (1825), Tu es Petr4us (1827), Ave maris stella (1828) och Det 114. Psalm (1839). Årtalen fanns med i programmet eftersom vi som var där fick välavvägda och korta kommentarer om kompositörens liv.

Vill man få ett prov på vilken typ av musik som framförts kan man via Spotify få en aning.

Ett aber, alldeles för få hade kommit för att avnjuta konserten. Men vi som var där njöt av den brådmogne och den fullödige konstnärens verk. Härligt!

I Örebro duggar musikevenemangen tätt. Så tätt att Nerikes Allehanda vid uppräkning av julkonserter nöjer sig med sådana där populärmusiker, dansband och musikalartister sjunger julens sånger. De kyrkor som förvaltar arvet och håller det levande - till skillnad från de mera museala och kommersiella intressena - fanns inte ens med. De kyrkor som göder Nerikes Allehanda med sina ständiga och otaliga annonser bedöms inte ens behöva nämnas när man gör en sammanställning av julkonserterna!!

21 november 2009

De fruktansvärt snabba tågen

Satt och väntade på den fridfulla järnvägsstationen i Enköping när ett tåg svepte förbi. Inte som en stormvind. Långt värre. Fönster skallrade och marken skakade. Höghastighetståget som dånade förbi i vad som tycktes vara överljudshastighet skrämde. Och på perrongen. Hur hade de det där? Inga skyddsräcken, inga blinkande varningslampor, inga varningssirener. Inte ens ett litet pipande som när en lastbil backar.

Skulle inte gärna vilja vara småbarnsförälder på resa med barn när sådana tåg skjuter förbi stationerna utan att sakta in en hastighetskilometer. Är det nödvändigt? Sparar man så många minuter att man vill ta riskerna?

Kunde inte vägverket hjälpa banverket och sätta upp 60-skyltar före stationerna. Eller kröka rälsen en smula så att det blir omöjligt att försöka sätta hastighetsrekord inom landets stationsområden.

20 november 2009

Inte längre röd präst!

Nu har jag bytt parti. Trött, fruktansvärt trött, på det retoriskt högstämda talet om demokrati när man egentligen menat fåvälde. Folkrörelsen var den rörelse de få åstadkom i folket. Småpåvar och röda patroner tog över. Patriarker höll inte sällan folket framför sina egna övertygelser och gjorde folket till argument. Som en gisslan.

En del av oss som varit kristna socialdemokrater har haft ett synnerligen utsatt läge, bland andra kristna för vår övertygelse och i rörelsen dess mer för vi varit kristna. Och när det gällt fanns inget stöd. En tids tvingande bortavaro från några uppdrag permanentades genast. Och jag känner igen det från andras erfarenhet. Det är lätt att bli en före detta, förbrukad. Och må så vara. Valet är fritt...

Religionskritiken och raljansen är befäst in i hierarkierna. Några lysande undantag som LO:s ledare och Göran Perssons prästdrömmar vederlägger inte det förhållandet. Tron blev en black om foten inom partiet. Även bland kyrkligt engagerade fanns och finns alltfort en utbredd misstro mot kyrkans inre liv! Den som ville leva ett liv med bön och gudstjänst skälldes inte bara i utkanterna för elitister. Kalla det vad ni vill, till och med elitist, en sådan vill jag i alla fall vara...

När ingen partiföreträdare förstått det allvarliga i att sekulära krafter bestämmer i kyrkan får det faktiskt vara. Jesus - hur tänker de? 40 års engagemang slutar i ett snöpligt ingenting! Nu är det slut.

Utslagningen i kyrka och föreningsliv

Genom åren har kritiken mot idrottsrörelsens utslagning varit sällsynt hård. Kanske mest för att den drabbar tidigt i barn- och ungdomsåren. Kritikerna har inte så sällan hört hemma i politiska rörelser eller i annat föreningsliv. Att det även i de sammanhangen finns en betydande utslagning brukar ingen kännas vid.

Alla får ju inte plats vid beslutsfattarnas bord. Då finns det modeller för att låta många finnas med. Man kan ha en storsamling beslutsfattare som man till exempel har där det finns fullmäktigeförsamlingar, arbetarkommuner, stormöten eller konferenser eller liknande. Men inte ens där får alla rum. Och för att några ska utväljas för att hamna på elitnivå sållas och sorteras det hela tiden längs vägen. Några får större förtroende och andra får mindre. Och vill det sig illa får ett antal ganska intresserade allt mindre och mindre förtroende (och utrymme).

I kulisserna sitter valberedningar som lyssnar på gnisslet från intriger och maktkamp. Men många personfrågor når inte ens dit. Ibland finns det nomineringsförfarande - men det är inte ovanligt att positioner bestäms i annan ordning.

Talanger och förmågor tas helt enkelt inte tillvara. Utslagningen har gjort sitt. Kyrka, partiväsende, demokratisk apparat - inom dem alla finns en utslagning av gigantiska mått. Det är bara det att ingen talar om det. Det är enklare att kasta sig över idrotten.

18 november 2009

Den borttappade människan

Min byrålåda är bloggen. Där hamnar en hel del texter som kanske inte borde nått dagens ljus. Men lusten och driften att uttrycka sig är svår att kuva. Till och med en och anna dikt pressar på för att bli till. Betraktar mig som trivialpoet - skriver med vanliga ord om det som är vardagligt och ibland riktigt allvarligt. Som detta stycke från min diktblogg trosviss:

Bländad
Händerna släppte varandra
och ditt här och mitt här
gränsade inte längre
till varandra

Ett barn, var det du
försvann i främlingars dagljus
Den höga skyddsfaktorn
var inte nog

Bländad och förlorad
är inte bara du

15 november 2009

Måste man med till himlen?

Ur en ny predikan på ordrik:

På nytt uppstår den viktiga frågan:
får man följa med?
Måste man stanna hemma?

Finlandsbåten har stängt entréerna
och dragit in landgångarna –
är det ändå möjligt att följa med?

När biljetterna till Bruce Springsteens
konsert tagit slut, eller till
Svenska Kammarorkesterns framträdande
eller till Olaus Petri Vocalis in concert
(då borde det verkligen vara utsålt)
- kan man då med framgång
kräva att bli insläppt?
Utan biljett?

I den vanliga världen finns det gränser,
sådana man inte ruckar på.
Ingen vänlighet i världen öppnar
de stängda dörrarna
om man inte betalar vad det kostar
Om man försöker utan biljett
eller kommer mycket för sent
då kommer man vare sig med
eller in.

Är det på något annat sätt
med Himlen, med Guds rike?
Är Guds nåd sådan att det
inte spelar någon roll
om vi försökt leva efter de bud
Han har gett oss om kärleken
till Gud och medmänniskan?
Har Gud sänt hem spärrvakten
och öppnat portarna på vid gavel?

Om Alla ska med, ska de ointresserade
och likgiltiga motvilligt fösas och motas
in i en evig härlighet de absolut
inte vill veta av?
Håll med om att det är en väldig skillnad
på att Alla ska med och
att Alla är inbjudna!

14 november 2009

Bokmässa i Örebro

Bokmässan i Örebro ger goda möjligheter att vandra runt i Örebro slott. I stora rum, i prång och torn finns utställare som gärna vill visa sina produkter och sälja. Lokalerna är inte optimala för den här typen av verksamhet. Men den historiska platsen ger många tillfällen till närmare bekantskaper. Man stöter liksom samman i de smala prången och trapporna. Både med gamla bekanta och med fullständiga främlingar...

En person som verkade bekant nickade jag åt, under flera timmar vid olika tillfällen, tills han slutligen frågade om vi kände varandra. Det visade sig vara en gammal SvD-medarbetare med vilken jag debatterat i det förflutna. Men vi har aldrig tidigare träffast i realtid. Under ömsesidiga hedersbetygelser skildes vi åt - utan att ha dragit oss till minnes vad vi fordomdags använde våra extra vässade pennor till...

Seminarierna är också här ganska många och ett pärlband av små samtal i en soffa bereder oftast god underhållning. Men nog kunde man tänka sig att bokmässan fick växa till på fler sätt. Större lokal, fler föreningar och deras bokproduktion kunde finnas med bland utställarna.

Undrar varför ingen från min värld tänkt på att flera kyrkliga förlag kunde samsas i någon monter. Strängnäs stift har ju en egen bokproduktion som kunde visas, Cordia som funnits i Örebro och det kyrkliga förlaget Verbum, som inte är någon flitig mässdeltagare, kunde väl halka med in? Och visst kunde bokförlaget Artos förnämliga produktion väcka intresse även i den nerkingska metropolen? Även kyrkans värld har gamlöa och nya böcker värda mer uppmärksamhet. Läsare är vi ju fortfarande!

Mer om Bokmässan: här om Johannes Källström, och här från Svensk Bokhandel, och från Tvärsnytt.

12 november 2009

Mindre egen frispråkighet

Orden som lämnar läpparna bär en liten behållare med engagemang och drivkraft så att de ska nå ut, nå fram. Ju fler ord som flyger desto mera energi måste talaren besitta. När många, som jag uppfattar det, viktiga ord är sagda - så behöver man fylla på med ny inspiration och själv få hämta kraft. Så är det när jag deltar i ett samtal eller predikar eller håller föredrag utan manus. Mer går åt av den inre styrka som finns.

För mig är det så att ett förberett manus kan föredras, även livligt och animerat, och ändå bär ord och språk inte alls på samma sätt iväg med den energi och kraft jag besitter. Så länge jag håller mig till det skrivna är det riktigt enkelt och lättsamt. Men så fort talet övergår till frispråk arbetar kreativiteten och formuleringsmaskineriet på högvarv. Det kostar, åtminstone för mig.

Hur andra tänker kring detta vet jag egentligen inte. Funderar någon över att orden i olika sammanhang kostar mer eller mindre? Att i det svåra samtalet har orden olika vikt. Ibland är de så lättviktiga att de flyger sin kos och ändå kräver de sådan ansträngning? Och ibland när de springer direkt ur de egna djupaste erfarenheterna så kostar de märkligt nog mindre, kan det bero på att ansträngningen minskar i relation till hur många gånger de kommit i svang?

Att lyssna och vänta blir därför en konst att öva. Och att säga det som ska sägas kort och koncist. Att därtill ha tänkt i förväg kan underlätta. Så denna dags många möten får nog känna på att en ny ordransonering införts. Ett visst antal ord tilldelar jag mig i förväg, och när de är sagda återstår dialogen. Och den kan man till och med utvinna ny kraft ur. Så färre egna påståenden och mera möte...

08 november 2009

Fars dag och kanelbullar

Fars dag infaller på söndag. Och det... det är ju idag. Fars dag liksom Mors dag och varför inte Kanelbullens dag tjänar faktiskt andra syften än att bara tacksamt hylla någon eller något. Det finurliga är att vi skall handla mer och sedan lite till. Till exempel presenter till föräldrar som många känner en tacksamhet till. Deras föräldragärning kan sällan återgäldas. Pilla lite på skuldkänslorna så rusar många hundra tusen människor iväg till närmaste affär och skaffar tårtor, slipsar, tofflor, DVD-skivor, blommor, grytlappar, Trisslotter, förkläden, ostbrickor eller vantar...



I Helsingborgs dagblad kan man läsa att: Nästan sex av tio män, eller 2,3 miljoner pappor, kan bli firade på söndag då det är fars dag.
Men superpappan och barnläkaren Lars H Gustafsson förväntar sig inte några slipsar och kalsonger.
Han tillhör dem som tycker att fars dag har blivit lite väl kommersiell.




Tidningen Dagen berättar om en slipsinstallation: i Sankt Johanneskyrkan i Kalmar. På golvet framför altaret har konstnären Raine Navin placerat ut hundratals slipsar och kyrkoherden är spänd på hur gudstjänstbesökarna kommer att reagera. .Annat kan man läsa i Göteborgsposten och i Göteborgsposten.

Ett enkelt och uppskattande samtal eller möte är lika mycket värt och en fullgod tacksägelse för omsorg och närhet. Det som sägs och menas behöver inte förstärkas med tusen ting inhandlade i hungriga butiker. Så: Tack till Far!!

Vi som är kyrkligt lagda och därtill vill vara trons människor kan naturligtvis försöka dra nytta av denna dag som en Guds dag. Men då har vi förträngt att VARJE Söndag är Guds dag. Och tänker vi efter får vi nog tillfoga måndag, tisdag, onsdag och veckan som går. Så någon gratisritt på Fars dag är bäst att låta bli. Man utlämnar Gudsbilden till jordiska jämförelser som riskerar att leda vilse.

Och hur mycket konsumtionen av kanelbullar stiger på Kanelbullens dag vore ett vetande av rang. Då kunde man få en ny siffra varje år, kompletterad med den okontrollerade gråzon av hemmabakning som i sig är ett bekymmer (okontrollerat bruk av socker och fett?) och så småningom kan man upprätta ett kanelbulleindex. Denna statistik utvecklar man sedan och kostnadsberäknar och, vill det sig väl, kan man ersätta Big Mac som mätsticka på svåra eller goda tider. Vilka framtidsutsikter!

07 november 2009

Öppna dörren

Hösten hänger utanför fönstret i dimmiga slöjor. Fukten väntar på att någon ska röra sig så att den kan lämna sitt avtryck på kläder och hud. Denna lördag ligger ännu stilla. Få har stigit upp och ännu färre har vågat steget ut i den nya okända dagen.

Vad den ska innebära är ännu inte givet. Men den bär både löfte och osäkerhet, har oro och förväntan i släptåg. Under tiden skvalar den musik som någon kom på den senaste veckan. Nu stänger jag av datorn, öppnar dörren och...

06 november 2009

Närvaron

Gårdagens myckna talande har sjunkit undan. Den nya dagens tystnad lägger sitt försonande täcke över det som redan varit. Förflugna ord får fara. Nu vänds blickar och tankar mot det som kommer. Den stora Närvaron andas i mig.

04 november 2009

Mina vanligaste favoritord

Lyssnar man till sitt eget språk och tänker på frekvens lägger man märke till speciella egenheter man lagt sig till med. Inte frekvens som i höjdläge utan som i förekomst. Då träder ett antal ord fram. Vissa veckor fungerande nästan som språkliga ticks, men annars mest som en språklig egenhet.

Ord som jag ofta använder, så ofta att jag åtminstone tror att andra lägger märke till att de förekommer så ofta, är följande:

vemod
harm
skimmer
engagemang
fascinerad
tåga (i betydelse gå på led som t ex i en procession)
innebär
helig
betyder
läskig
skymning

Undrar vad det egentligen avslöjar om mig som person? Har du för din del tänkt på vilka ord du använder oftare än andra (ord)?

På liknande vis kan det bli med mer sammansatta uttryck och fraser. Härt några av mina: jag har hört sägas (om man inte kommer på vilken filosof som framfödde tanken), fullständigt utflippat (om andras beteende och aldrig om mitt eget), han är sjövild (om medtrafikanter), ska du parkera här mitt i vägen (också om medtrafikanter). Otålig och upptagen av andra?

Nu är det sagt som äntligen kunde sägas eftersom jag för en gångs skull verkligen lyssnade till mig själv och tänkte på de stackarna som annars tvingas höra mig orera i tid och otid...

Nästa dag

Ena dagen avlöser utmaningarna varandra. Det är nära på lustfyllt att greppa tag i ett mötes nerv, just när och där meningen kommuniceras. Men sedan, den andra dagen, svallar inga vågor. Inget land, ingen horisont. Enahanda och rutin.

Och vemod över dem man aldrig ser till.

01 november 2009

Tomhet man nästan kan röra vid

Det finns helger på året som hasar sig fram. Då tiden inte har någon riktig fart utan segar på. Sådana dagar då man snubblar över den stora saknaden. Dagar då tomrummet efter någon som är död är så konkret och verklig att man nästan kan ta på den. Då ropar den tomma platsen vid köksbordet extra mycket: han är inte här!

Vilsenheten övermannar en så att man, fjättrad vid det smärtsamma, på nytt tycks förlora mycket av sin kraft. Men sorg som någon burit i åratal är inte alltid nattsvart eller dunkel. Silverminnen och gyllene ögonblick lyser plötsligt upp mörkret. Och ett leende smyger sig fram och välkomnas. Sjukdomsminnena, de sista dagarna, har inte längre greppet om allt det vi minns. Mer stiger fram och vi kommer ihåg personens egenskaper, personligheten, händelser och tillfällen träds som ädelstenar på en kärlekens tråd som tvinnats så stark, så stark, av all saknad, av längtan och hopp.

Då är det gott att tända ljus. Lågan den fladdrar och far, men ljuset lyser ändå klart. Som en hälsning från en annan värld.

31 oktober 2009

Inledning och föredrag

Harkel, harkel. Hrrrmm. Donk, donk. Hörs det? Några nickar visst. Kanske kan vi dra upp volymen lite. Hrrmm. Jaha. Så ja. Nu hörs det.

Idag ska ni vara välkomna! Detta möte är ordnat av...prassel, blädder.. av... studieförbundet och av vår församling. Det är en stor..harkel, hrrmm... ära...att välkomna Sverker Svenström...hit. Visk, visk... Förlåt Sven Sverkström.. Sven Strömsten...hit! I pausen serveras bullar och man kan få kaffe för den som vill finns det thé och ett glas vatten kan man nog få hit fram till talaren. Det kostar 25 kronor. Då lämnar vi ordet och platsen tom för vårgäst Sverker Sven Ström...mummel.

Skrap, prassel. Donk, donk. Det hörs ju bra! Tack för inbjudan som riktades till mig för så länge sedan. Jag heter Sven S Strömsten och är ofta ute och föreläser, det gör jag, för grupper som ofta använder mikrofon. Först nu har jag kunnat komma ifrån för att besöka Er. Hrrmm. Sniff. Det biter i kinderna och höstförkylningarna är här och jag ska tala om hur man använder mikrofon vid offentliga framträdanden. Slurrp, harkel. Det var värst vad ostadigt talarstolen står. Kanske kan man lägga något under så det inte vickar så förskräckligt. Var var jag nu... Jovisst... Mikrofonen ska vi ikväll göra till vår bäste vän. Vi ska lära oss att komma den nära och det utan att flåsa och pusta den i örat så att säga. Nu...prassel...finns det ingen overhead här?

Stora bloggpriset väljer jury

Bloggandet kan bedömas ur många synvinklar. En sådan är att tematiskt söka bloggar t ex inom området religion. En annan är att finna dem som bloggar "bäst"! Alla kanske inte vet det i den del av bloggossfären där somliga av oss dväljes. Därför detta tips: Det Stora Bloggpriset som delas ut i början på nästa år. Jag fann tävlingen via Deepedition som åter fått förtroendet, genom sitt eget framgångsrika bloggande, att sitta i panelen.

Det finns en stor och insiktsfull panel bestående av de "viktigaste" och "bästa" bloggarna. Det är de som nominerar. Panelen består av människor som med sina bloggar kunnat återfinnas i topp tio på någon av följande listor/kategorier hos Aftonbladets Bloggportalen:
Mest länkade bloggarna
Mest vald som favorit
Mest besökta privata bloggar
Mest besökta proffsbloggar

Vi som enligt detta synsätt harvar i division sju kanske också kunde finna en tävlingsform? En jury där alla hamnar under 45 läsare per dag kanske kunde presentera sina favortibloggare? Förmodligen uppskattar vi samma saker som topp tio gruppen?! Vi rör oss ju i stilla vatten, i avlägnsa vikar och sund. Men vi har kanske egna och annorlunda favoriter som visserligen aldrig skulle finna vägen fram till stor offentlig uppmärksamhet och strålkastarljus men ändå kan ha de mest innerliga kvalitéer.

Bloggarhavet är stort och djupt. Att ta en skopa friska bloggar att smaka på är faktiskt ingen dålig idé. Bara det personliga, udda, det trevande och tvekande också finns med. Det är då det blir som mest upplivande och törstsläckande. Det vi kallar mänskligt!

30 oktober 2009

Religoner på nätet

I Edinburgh hamnade jag på ett "postgraduate" seminarium på Edinburgh School of Divinity. Engelska Bibelsällskapet var där och presenterade Enter the Pitch, en tävling om ett manus till en kortfilm om något ur Bibeln. Man frågar:
Do you have what it takes to delve into the Bible?
Can you come up with a fresh and stunning short
film concept, and then pitch your idea in three
minutes to a panel of film industry judges?


Eftersom seminariet också berörde religion på nätet hamnade vi snart hos den nyuppfunna Jedi-religionen som vuxit fram ur filmserien om Starwars. Om någon blir nyfiken och vill veta lite mer kan man t ex hälsa på the Jedi Church på nätet. Eller besöka the Temple of the Jedi Order.

Många har naturligtvis hört talas om Church of the Flying Spaghetti Monster? Ett försök att med humor kritisera viljan och förmågan människor har att tro på nästan vad som helst.

Allt på nätet är inte bara skoj och påhitt. Även seriös forskning har börjat om relationen mellan internet och religion. Och om tro på nätet i dubbel bemärkelse. Några länkar hittar man t ex här.

Letar man en liten stund med hjälp av sökmotorer öppnar sig en spännande religionernas värld. The surf is up!

29 oktober 2009

Kommenterad gudstjänst

Firade en mässa med kommentarer härom kvällen. Och upptäcker än en gång att det finns en stor hunger efter att få mera inblick i hur mässan är uppbyggd och få kännedom om tradition och bibliska referenser!

Bland teologer och präster kan man kanske svänga sig med ord som epikles och anamnes. Men utan beledsagande förklaring går detta de flesta förbi. Även den som lyssnar uppmärksammat till orden i högmässans eller veckomässans böner kan ha svårt att foga samman dem i ett tankemönster. Det pedagogiska arbetet att ge nycklar till förståelse av gudstjänsten behövs allt mer...

Att be Anden komma över oss och över våra gåvor i nattvardsbönen fäster uppmärksamheten vid den förändrande kraften. Vi behöver förändras till större gudslikhet. Bröd och vin förvandlas till Kristi närvaro i vår mitt. Och våra kollekter välsignas att bli till under ute i världen efter mässan.

Och åminnelsemotivet visar att det Kristus gjort en gång på nytt och på nytt har aktualitet i församlingen. Men man undrar också över varför vi blandar vatten i vinet, varför kalken bär "kläder". Och när man lyfter bröd och vin i elevation - vad står det egentligen för? Bland unga männniskor tycker jag mig se vilja att ställa dessa frågor, där finns en nyfikenhet och öppenhet för gudstjänstens innersida.

Ledsamt nog kapitulerar somliga och nöjer sig med att uppfatta det som sker som icke relevant, ointressant. Andra i kyrkan säger sig ibland istället föredra klipp- och klistra gudstjänster där man genom att gräva i sin plocklåda till sist konstruerar något annat. Därmed lämnar man hela gudstjänsttraditionens nedärvda, betydelsefulla och vackra mönster. Och utvecklingen pekar hän mot att högmässans teologi får stå tillbaka för ett spontanismens plockepinn.

27 oktober 2009

Festival för andlighet och fred


I Skottlands Episkopala kyrka blev vårt sällskap fantastiskt väl mottagna. Vi besökte ett antal församlingar som hade mycket att dela med sig av. Visserligen blev det näst intill genant när man så påtagligt fick se hur oerhört mycket resurser och personal vi har i förhållande till dessa där ofta bara en präst och någon till finns anställd.

St John´s Church i centrala Edinburgh visade sig vara en nyskapande församling genom sitt arbete för andlig fördjupning och fred. Speciellt intressant var den enorma anslagstavla man använder för att var 14:e dag bjuda på ett nytt budskap. Laddat och hett har det blivit i sambands med budskap om situationen i Israel och Palestina, eller om Folkrepubliken Kinas ockuppation av Tibet.

Under kyrkan fanns en restaurang, en bokhandel och en affär med rättvisemärkta produkter. Mest berömd är församlingen för sin återkommande stora Festival of Sprituality and Peace som produceras med ett minimum av tillgångar och med ett överflödande utbud! Man erbjuder och står för ett tydligt religionsdialogiskt innehåll med en trygghet i den egna kristna tron. Något att ta efter?!

24 oktober 2009

Labyrint i Edinburgh

Landade igår på Skavsta efter en studieresa med församlingsmedarbetare till Edinburghs stift inom den Skotska Episkopalkyrkan. Efteråt kan jag bara tacksamt konstatera att det finns så mycket att lära. Och det finns en sådan gästfrihet och vänskap att möta och få ta emot.

Studentprästernas verksamhet vid Universitet i Edinburgh var imponerande (Chaplaincy at the University of Edinburgh)och man bedrev där ett öppet och mycket aktivt dialogarbete. Man uppmuntrar till exempel andlig fördjupning och använder Labyrinter som en metod. Just det, vi har mycket att lära och fundera över.

19 oktober 2009

Krönikan som kyrkan inte tålde

Brygubben Martin Garlöv har inför detta kyrkomöte fått ett uppdrag. Han skulle skriva en krönika i kyrkomötesbulletinen. Ett hedersuppdrag kan man tänka. Enda inskränkningen som fanns var denna: det ska förstås inte vara något som kan tolkas som "partipropaganda", även om det är något som är hjärtefråga för dig och din partigrupp - ja, du vet ju hur det är.

Så Martin Garlöv skrev om risken att dysterkvistar och osämja blir ett hinder i uppgiften att gemensamt göra tjänst för kyrkan. Till sin förvåning, ja och nu i lika hög grad till min, blev han refuserad, strykt, bortklippt! Läs därför vad han skrivit på bloggen Brygubben.

Han ville bland annat säga detta: Skulle det inte passa sig att se livet från den ljusa sidan på ett kyrkomöte? Ska dysterkvistar obehindrat tillåtas piska upp en dålig stämning och de som härsknat till få ge dålig smak åt hela tillställningen? Nej, det går inte för sig. Kyrkomötesledamöter, träd samman. Det bord presidiet sitter vid på podiet får symbolisera ett sammanträdesbord för alla ledamöter och biskopar. Ett bord som ni gör tjänst vid tillsammans. Liksom diakoner och präster gör gemensam tjänst vid nattvardsbord, tjänstgör ni ledamöter i ert allmänna prästadöme. Den som inte är beredd att uppträda prästerligt vid sammanträdesbordet, med heligt ansvar för helheten, bör lämna sin plats, åka hem och bereda sig.

Om detta han skrev blev för magstarkt, då tål man inte mycket i Svenska kyrkans kansli och i kyrkomötet. Särskilt egendomligt blir det mot bakgrund av alla de hårda ord som normalt kan fällas...

Hyggligt folk och synden

Nu och då tvingas jag inse min belägenhet som syndare. Bortvänd från Gud. Jag som brutit relationen till Gud och medmänniskor i "tanke, ord och handling". Att handlingar kan höra till syndens domän vänder sig ibland samtiden emot.

Några därför att de uppfostrats med hjälp av "syndakataloger" som stämplade somliga handlingar och beteenden som syndfulla. När jag var tonåring under 1960-talet i Sverige diskuterades det förbjudna, det som hamnade på de opublicerade men mycket påtagliga mentala listorna. Dans, kortspel, bio, dåliga nöjen, rökning, allt alkoholbruk, sexuella handlingar utanför äktenskap, osv. Dessa taburegler satte taggtråd runt områden som beredde generationskamrater så mycket nöje och samhörighet.

Vi andra stängdes in i våra egna kretsar. Samtidigt resulterade många av frikyrkornas stränga regim i ett osedvanligt stort samhälls- och omvärldsengagemang. Oproportionerligt många blev politiskt aktiva och fick uppdrag i stat och kommun eller inom media och kultur. Huruvida det fanns en relation mellan den moraliska livsstilssträngheten och engagemanget i världen återstår att belägga.

Andra vänder sig emot handlingen som syndfull eftersom människor kan vara omedvetna om sina handlingars konsekvenser eller åtminstone inte själva bedöma dem som något som har med synd att göra. Ytterligare finns det tankar om att mångfalden är så stor att det blir omöjligt att syndastämpla handlingar. Kvar på handlingslistan finns förstås sådant som aldrig förr ens behövde hamna där. Listan hade ju uppfostrande och pedagogiska syften. Men självklart är handlingar förkastliga och fördöms unisont i våra samhällen: omotiverat våld, fysisk och psykisk misshandel ( tänk t ex på den groteskt omfattande kvinnomisshandeln som bara tycks fortgå), pedofili osv

Så hur ska man tänka kring synd och syndfullhet? Det finns olika sätt att ta reda på var vi som enskilda och som kyrka befinner oss idag. Vi kan läsa kyrkans syndabekännelser och sluta oss till vad vi uppmanas att bekänna och be om förlåtelse för.

Ett annat sätt är att läsa. Det ursprungliga avfallet från Gudsrelationen i Paradiset ledde till att ett förbund upprättades. Det förbundet vacklade och sveks många gånger av människorna, det läser vi i Gamla testamentet. Jesus dör för att återlösa det förlorade människosläktet. Han sonar allas vår skuld och återupprättar förbindelsen mellan Gud och människa. Ett nytt förbund är upprättat. I Nya testamentet erbjuder Jesus en ny och återupprättad gemenskap med Gud.

Men i samtiden sprider sig idealismen. Tanken att människan i grunden är god hyllas. Varje ondskans handling måste därför vara något "sjukt". Vi sjukskriver ondskan istället för att se den som en realitet i livet, även i det egna livet.

Ofta träffar jag på föreställningen att jag har minsann inte syndat, jag behöver inte be om förlåtelse, jag är hygglig och ganska god och har i alla fall inte deltagit i folkmord eller andra bestialiteter. Och sedan radar man upp goda gärningar och annat. Både det man gjort och det man är är så pass gott att ingen ska komma och tala om brist, skuld, synd.

Hur förklarar man Jesu försoningsdöd in i en samtid där allt fler tänker sig stå fria från bortvändheten från Gud. Mänsklighetens skuld fastnar inte på dem. Och de är så pass hyggliga att de inte någonsin tänker sig behöva bekänna. Detta "paradigmskifte" i tänkandet strider samtidigt mot att så många bär bördor av både skuld och skam. Sviktande självkänsla och mindrevärdeskänslor. Det brister i tillit och framtidstro.

Mina tankar går till orden: Det vara våra synder han bar. Budskapet om befrielse och frälsning har kraft och står för en realitet. Jesus frälser från synd och död och kan verkligen lyfta av bördorna. Jag har sett hur axlar höjts och ryggar rätats när man andats in föråtelsens ord i sin egen kropp. Om dörren till Gud och Guds nåd klappas igen tvingas man ju själv digna under tyngden. Högmässans möte med Herren själv är en bra plats att lämna ifrån sig allt det vi bär på av synd och bördor.

17 oktober 2009

Kyrkans hemsida presenterar ett urvattnat och lågprofilerat dop

Svenska kyrkan har nästan omärkligt avskaffat Luther. Och därtill dragit ett streck över synden. Ska man döma av Svenska kyrkans hemsida om dopet är det faktiskt så.

Nu är det ingen enkel sak att skriva korta och faktafyllda texter så att de blir läsvärda och attraktiva. Särskilt som man inte vill stöta bort den som är tveksam, osäker eller bara lite nyfiken.

Men resultatet på hemsidan är sådant att nu måste man tänka igenom vad man från Svenska kyrkans sida säger om dopet och helt enkelt ändra sin hemsidespresentation. Dopet i sig kan en kyrka inte själv förändra eller göra om. Men det man säger och tänker om dopet är naturligtvis möjligt att förändra. Elementärt är att dopet i kyrkan är ett sakrament (nämns ordet alls på hemsidan?), där Gud själv givit uppdraget att döpa. Dopets sakrament är bundet till vår situation genom det konkreta, i detta fall vattnet. På samma sätt som nattvarden är det genom bröd och vin.

Så här beskriver hemsidan kyrkans dop:
Ett litet barn har kommit till världen. Det vill vi gärna fira tillsammans med er - välkommen till dop!
För dig som förälder kan dopet vara ett tecken på tacksamhet, att du har fått bli förälder till just denna lilla människa.

Tacksamhet och glädje över undret är naturligtvis storartat, men är det ens i närheten av vad kyrkan tänker om skälen att bära fram barn till dop? Är festen för det nya livet beskrivningen av dopet? Fest och tacksamhet är fina anledningar, men betydligt mera hör dopet samman med att Guds nåd och handlande. Nåväl, hemsidan fortsätter:

Löftet
I dopet finns löftet om att Gud är med under livets alla dagar, oavsett vad som händer. Genom hela kyrkans historia har dopet varit den synliga bekräftelsen på varje människas självklara samhörighet med Gud.

Om varje människas samhörighet med Gud är självklar och det kristna dopet mest en yttre akt av bekräftelse - varför döper vi över huvud taget? Den frågan borde vi alla i kyrkan ställa oss. Kyrkan blev (t ex i Lima-dokumentet om Dop, Nattvard, Ämbete) ifrågasatt för det som verkade vara urskillningslösa dop, när man tidigare ofta döpte utan undervisning eller dopsamtal.

I dokumentet sa man att: I många stora europeiska och nordamerikanska majoritetskyrkor praktiseras ofta barndop på ett till synes urskillningslöst sätt. Detta bidrar, till att de kyrkor, som praktiserar troendedop, tvekar att erkänna barndopets giltighet.

Då fanns inte den tydliga koppling som idag upprättats mellan dop och kyrkotillhörighet. Har löftet i dopet en räckvidd som omsluter alla, oavsett om människor döps eller inte? Hör alltid alla samman med Gud och följer Gud oss alla, oavsett vår fria vilja att säga nej?

Hemsidan fortsätter oförskräckt: Dopgudstjänsten är en glädjens och livets fest. Den som döps lyfts fram inför Gud som ger oss livet och som vill dela vår glädje över det. Gud vill vara oss nära livet igenom, befria oss från allt som förlamar och på så sätt förnya våra livsmöjligheter.

Svenska kyrkan verkar här på hemsidan undvika att säga något om dopets egentliga innebörd. Man talar ett slags nyspråk om det som är dopets radikala nådeserbjudande. Läser man Luthers lilla katekes är dopet framställt på ett påfallande annorlunda sätt. Där ligger tonvikten vid dopets verkan och innebörd, som när Luther skriver om dopet på följande krassa sätt:

Vilken nytta medför dopet?
Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.Vilka är dessa Guds ord och löften?De, som vår Herre Jesus Kristus säger i Markus sista kapitel:Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

Om syndernas förlåtelse, om frälsning från döden och om evig salighet har Svenska kyrkan på sin hemsida ingenting att säga. Man får lätt misstanken att kyrkan, i ansiktet utåt, inför offentligheten, anpassat sig till omvärlden så långt att dessa teologiska och andliga perspektiv inte längre ses som relevanta. Men det är svårt. Hur kommunicera människans bortvändhet från Gud och det brott som skett i det ursprungliga paradisiska Gudsförhållandet?

Man har självfallet ännu en sida om dopet där man vill förklara lite mer. Nu heter det att:
Vad är dopet?
Många tror att dopet är en namngivningsceremoni. Men dopet är så mycket mer. Vid barndop säger prästen barnets namn högt så att hela församlingen hör det. Barnets namn och Guds namn nämns samtidigt och det visar på samhörigheten.

Dopet är väl inte alls en namngivningsceremoni. Att nämna Guds namn och barnets namn samtidigt - denna samtidighet, på vad sätt är det utmärkande för dopet? Kyrkan har tidigare hävdat att i dopet ikläds barnet Kristus, begravs med honom och uppstår till det nya livet i Kristus.

Med dopet hör man hemma i en gemenskap som sträcker sig bakåt genom historien ända till Jesus själv, och framåt tillsammans med alla andra människor som på något sätt vill höra till Jesus. Man välkomnas in i Svenska kyrkan och den lokala församlingen.

Genom dopet inlemmas man självfallet i den nya mänskligheten, i det Guds folk som är kallade till helighet. Kyrkan såväl som den döpte ingår i en ny gemenskap. Kallas till ett liv där nationalitet, kön eller status ska läggas åt sidan - eftersom alla genom dopet är ett i Kristus.

Om vattnet skriver man: Dop i Svenska kyrkans ordning sker oftast genom att prästen begjuter dopkandidatens hjässa. Det kan också ske genom att prästen sänker ner barnet i dopfuntens vatten. Även vuxna kan döpas genom nedsänkning, t ex utomhus. Vattnet är en symbol för rening och det är livsnödvändigt.

Men när vi jämför med vad Luther skrev uppstår en tydlig spänning. Vattnet är ingen symbol! Läser man Luther tvingas man fundera över hur det kan komma sig att vattnet uppfattas så olika:
Hur kan vatten åstadkomma en så kraftig verkan?
Det är inte vatten som gör det, utan Guds ord, som är tillsammans med vattnet, och tron, som tror på dessa Guds ord i vattnet. Ty vatten utan Guds ord är vanligt vatten och inte ett dop, men tillsammans med Guds ord är det ett dop, dvs. ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande, som Paulus säger i Titusbrevets tredje kapitel:På grund av sin barmhärtighet frälste han oss, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, såsom vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. Detta är ett ord att lita på.

Vad betyder detta dop i vatten?
Det betyder, att den gamla människan i oss skall dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen skall uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.Var står det skrivet?Aposteln Paulus säger i Romarbrevets sjätte kapitel:Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.

Svenska kyrkans hemsida fortsätter vidare om "dopklänningen” och dess innebörd på följande sätt:

Dopklänning
Dopklänningen är oftast vit och det är renhetens färg. Att den är alldeles för lång för barnet är en symbol för att dopet är något att växa i. Att barnet har mycket kvar att lära sig om Gud och om sin tro. Senare i livet, under konfirmationen, får konfirmanden hjälp med att upptäcka vad Gud har gett via dopet. Den vita konfirmandkåpan är en symbol för dopklänningen, som man nu har vuxit i.

Med nyfikenhet noterar jag den renhet den vita färgen åberopar. Det kan ju inte gärna handla om någon annan renhet än den renhet från syndens skuld som hör samman med dopets bad till ny födelse. Men det verkade ju som om man på hemsidan egentligen inte ville tala om detta med synd och befrielse från synden. Därför blir renheten på hemsidan en gåta, hängande helt i luften.
Vanligtvis talar vi i kyrkan tydligt om att den vita dopdräkten står för att man iklär sig Kristus och hans rättfärdighet. Och konfirmandkåpan är självfallet ingen "symbol" för dopdräkten. Det är en och samma dräkt som konfirmanden bär. Den visar att konfirmanden, den döpte och nu därtill undervisade personen, i tro vill leva i Kristi rättfärdighet.

Svenska kyrkans hemsida har visat fram ett urvattnat dop. Och man kan egentligen inte förstå varför kyrkan alls behöver fortsätta döpa. Om syndernas förlåtelse och det eviga livets salighet är bortretuscherade (är de det, eller bara nedtonade och undanskymda?) - vad återstår då? En trevlig fest, en tradition, ett välkomnande av nytt liv. Bra saker, men inte i på långa vägar närheten av vad dopet enligt Luthersk tradition innebär.

Varför denna lågprofilerade beskrivning? Tror vi i kyrkan numera att ingen kan förstå hur gamla människan i dopet dör och föds till ett nytt liv i Kristus? Eller är det rent av så att vi själva tvekar om dopets verkliga innebörd och betydelse...

I Limadokumentet skriver man så här om dopets innebörd: Dopet är tecknet på nytt liv genom jesus Kristus. Det förenar den som döps med Kristus och hans folk. Nya testamentets skrifter och kyrkans liturgi klargör dopets mening i olika bilder, som ger uttryck åt Kristi rikedomar och hans frälsnings gåvor.

Vidare skriver man: Dopet innebär delaktighet i Jesu Kristi liv, död och uppståndelse....Genom dopet nedsänkes de kristna i Kristi befriande död, där deras synder begraves, där "den gamle Adam" korsfästes med Kristus och där syndens makt brytes. Därför är de döpta inte längre slavar under synden utan fria. Till fullo identifierade med Kristi död begraves de med honom och uppstår här och nu till ett nytt liv i Jesu Kristi uppståndelses kraft, förvissade om att de till sist också skall bli ett med honom i en uppståndelse lik hans (Rom 6:3-11, Kol 2:13, 3:1; Ef 2:5-6).

16 oktober 2009

Modersvingen har ljuvlig skugga

Det ska inte bli någon vana att publicera Lina Sandells dikter och psalmer på stillsam, men det är svårt att gå förbi hennes Modersvingen. Och detta trots att jag idag återger den på Linas egen blogg. Berömd blev dikten för sin djärva Gudsbild där modershjärtat och modersvingen fick uttrycka omsorgen och nåden, tryggheten och den trofasta kärleken. Carola har sjungit in en version av Sandells text.

Modersvingen

Nu vill jag sjunga
Om modersvingen,
Som mig betäcker
I nödens tid.
Nu vill jag vila
Vid modershjärtat;
Där blir jag stilla,
Där får jag frid.

Den modersvingen
Har ljuvlig skugga,
När solen bränner
Min arma själ.
Den modersvingen
Har varma fjädrar,
När stormen viner
Kring mig jämväl.

Det modershjärtat
Har ej sin like
I trofast kärlek,
Det ser jag nog.
Vem fattar höjden,
Vem mäter djupet
Utav den kärlek,
Som för oss dog?

Jag är i oro
I ständig fara,
Jag är i mörker,
Men tröstar på
Den modersvingen,
Det modershjärtat.
Vad nöd så länge
Jag har de två?

Ty jag vill glömma
All livets smärta,
All tidens oro,
Allt jordens ve
Och tyst mig gömma
Blott vid det hjärta,
Vars nåd och huldhet
Jag nu fått se.

15 oktober 2009

Lina Sandell i fokus

Kyrkans Tidning har en webbradio: KT Refugen. Där kan man lyssna till ett antal program och föredrag. För mig som botaniserat en del i Lina Sandells diktning och versskrivande finns där ett program av intresse. Många, många har ett omfattande intresse för Lina Sandell och hennes diktning, särskilt hennes psalmer är älskade.

Lyssna alltså till Clas Hollanders program om Lina Sandell med många sjungna psalmer!

Som en bonus kan Du här läsa dagens verser författade av Lina Sandell och nu senast hämtad från henne alldeles egna blogg. Dessförinnan finns den bl a i "Samlade Sånger" af L.S från Z. Haeggströms Förlagsexpedition, Tryckt 1882.

Jesus är när

Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd,
Att Jesus ej hjälpa förmår,
Mitt ljus och mitt liv i mörker och död,
Densamme i dag som i går.
Och Jesus är när, fast stundom han synes mig fjärran.

Han lyser mig än genom dödskuggans dal
Och själv har Han blivit för mig
En levande väg till himmelens sal,
En källa av liv uti sig.
Och Jesus är när, fast stundom Han synes mig fjärran.

Visst kostar det kamp att tro och ej se,
Visst vållar det ångest och strid;
Men Jesus, som en gång burit mitt ve,
Är även i stormen min frid.
Och Jesus är när, fast stundom Han synes mig fjärran.

Och snart får jag se min vän som Han är,
Och sjunga en gladare sång,
När frigjord från allt, som ängslar mig här,
Jag står för hans anlet en gång.
Och då är Han när och synes mig längre ej fjärran.



14 oktober 2009

Änglar eller solsken



Ett kort återfall i änglavurmen: här är två ljusgestalter fångade på bild i Olaus Petri kyrkas kor. På väggen står änglarnas julsång: Ära vare Gud...
Tillfälligheter? Javisst! Men en påminnelse om att vi kan förstå alldeles vanliga naturfenomen som tecken och mönster från Gud. Solsken? Änglar?
Den vanligaste bilden vi använder för att visa på hur samma föremål eller fenomen samtidigt kan tas emot och betyda helt olika saker är väl den av trädet. En kemisk fabrik? En vedspisresurs? En Guds gåva?

11 oktober 2009

Acksägelsedagen, det vore något

Ur en ny predikan på ordrik:

Inför Tacksägelsedagens predikan
kom jag på en lysande idé:
Varför inte ge oss en missnöjesdag,
en gnällighetens dag:
Acksägelsedagen!!!

Var dag kan tyckas vara en sådan
Acksägelsedag
Ack och ve – vilken morgontidning
Ack, ack andra har det
så mycket bättre än jag.
Ack vad de vinner på
Bingolotto och Postkodslotterier
och bonusar får de
och motorbåt har de
och…

Acksägelsedagen är den stora
avundsjukans och missunsamhetens högtid
Låt oss erkänna: Vi älskar att beklaga oss.
Vi mår rent av bra av att hacka
lite extra på tillvaron:
skatterna är för låga eller för många
och höga
Nobelpriset går till okända författare
vars böcker ingen har läst o
jag kan aldrig gissa vem det blir
Tänk att Astrid Lindgren aldrig fick Nobelpriset

Och vi tvingas köa för att få ut pengar
ur automaterna och koden har jag glömt
och vi köar för att lämna ifrån oss
våra surt förvärvade slantar i affärerna
och när man ändå köar passar
någon på att smita före. Så det är!

På vintern är det inte skottat
våren är för kort,
sommaren är skräpig med för mycket
getingar och mygg
och på hösten blir det blött och kallt.

Och i kyrkan är det för långt
och är det inte för långt
är det för tråkigt
och är det inte tråkigt
ja då är det i alla fall obegripligt…
och religiöst, glöm inte det!
Prästerna talar för länge
och ibland är det för tyst
och då hör man inte…

Vilken förskräckligt passande
högtid Acksägelsedagen kunde bli.

09 oktober 2009

Kan de flyga?

Hela veckan har änglarna följt mig. Och då är det svårt att frigöra sig från de bilder man ser inpräntade på ögonlocken. Bokmärkesängeln som likt en humla förmodligen är en aerodynamisk gåta och sannolikt lyfter och flyger mot all förmodan. Med sådana fjärilsliknande vingar borde lyftkraften vara begränsad.


Kan småänglar bistå i kampen mot det onda?

Bär de ljungande svärd som kan brukas mot makterna i höjden?

Eller tänker de förstrött på annat?

Är det söta mest bild och yta, enbart till för att lugna och avväpna fienden, egentligen framträder sådana änglar i sin sanna gestalt först när omständigheterna påkallar deras insats?

Guds änglar är hans sändebud
av eld och vind och ande,
en himmelsk här av liv och ljus
som glimmar genom natten.
Vi känner dem som bönesvar.
Det är Guds änglars dag i dag
med eldsken över landet.
SvPs 483:1

04 oktober 2009

Ängladag

Svenska folket tror på änglar! Och många har mött dessa himmelska väsen. I syner, i drömmar, i uppenbarelser. Och det är inte bokmärkesänglarna som ger färg och form åt de gestalter man sett och mött.

Skyddsänglarnas vandring runt våra hus, lever som föreställning i bönelivet.

Det går en ängel kring vårt hus.
Han bär på två förgyllda ljus.
Han har en bok uti sin hand.
Så somnar vi i Jesu namn.

Och Martin Luther lär ha sagt:
Där det finns tjugo djävlar, där finns det också hundra änglar.
Om det inte var så, skulle vi redan för länge sedan ha gått under.

Det uttryckte han kärvt, men mycket hoppfullt!
Just idag sjungs i många kyrkor psalmer där änglarna har en framträdande roll. Det är ju den Helige Mikales dag.

Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och budskap om hans kärlek bär
mång tusen änglars skara.
Så sjung av hjärtat och var glad:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.



Svenska psalmboken Ps 167:1

Så håll lite extra nogrann utkik. Just i ögonvrån kanske ett ljusfenomen glimmar till? Eller möjligen kommer det gäster på besök. Då ska man vara extra uppmärksam - det kan vara änglar...

02 oktober 2009

En grå och härlig dag

En grå dag som denna lovar mycket. Dagens program är fyllt av intressanta och annorlunda uppgifter. Jag ska delta i samtalsdagar! Samtalsdagar - vilken lyx att få avsätta dagar för möten och samtal. Vilken påminnelse om vad för slags varelser vi är: kontaktsökande, kommunikativa och sociala!

Och det är inte vilka samtal som helst, de handlar inte om den dagliga kaffekonversationen om regn, rusk och hotande frost (även om den verkligen har sitt stora värde). Nej, just dessa dagar ska vi samtala om sådant som gör livet värt att leva. Vi ska tala om bön! Och även be en smula. Kan en grå dag bli bättre? Svårligen!

29 september 2009

Stress och samtal

Postelektionär stress, finns det? Kanske inte. Men det borde finnas. Den stress som infinner sig när en prövande period i livet upphör tvingar pulsen upp i högre sfärer. Och eftertanken får skinnet att blekna. Sa jag verkligen så? Har jag försökt påverka otillbörligt? Blev de så förb-ade att de inte längre talar med mig? Man har talat med mig, och jag förstod att det var precis det de inte ville.

Nåväl, gjort är gjort och nu ligger det en hel massa riktigt ogjort framför oss. Bäst att vi tar itu med det! Tillsammans. With a little help of my friends?

Tur man inte är ateist och tvingas föna folk med rosa blåsverktyg. Viktigare saker står verkligen på tur. Men först måste vi invänta kyrkomötets alla krumbukter och turer.

Själv fyndade jag en bok av Nils Ferlin på ett antikvariat. Fynd och fynd. Dyrt blev det fast det inte ens var en förstaupplaga. Men orden har jag i min ägo (om än till låns). Volymen vilar nu på vardagsrummets bord. Redo att hyllas!

28 september 2009

Bruckner, Sacks och Svenska Kammarorkestern

Svenska Kammarorkestern i Örebro har en Må bättre-serie konserter. I lördags den 26/9 med två inslag. Först ett miniföredrag av rektorn Jens Schollin (Örebro Universitet) om kopplingen mellan musik, välbefinnande och hjärnan. Han menade att musik ökar tillväxten av celler i hjätnan och utlovade mer celler efter än före.

Jens Schollin lutade sig mot neurologen Oliver Sacks som ägnat musiken sin uppmärksamhet i boken Den enarmade pianisten, utgiven på Brombergs förlag.

Schollin nämnde också Sacks bok The Man Who Mistook His Wife for a Hat.

Efter denna inledning blev det Svenska Kammarorkestern med sin chesdirigent Thomas Dausgaard. Symfoni nr 2 i c-moll av Anton Bruckner uppfördes med bravur och intensitet. Från de mildaste viskande violiner till rytmiska trumpetstötar.

Dausgaard är internationellt framgångsrik och erkänd. Hans kroppspråk hade fungerat även på en tennisplan med lätt böjda knän, rytmiskt vaggande som vid servmottagning och utsträckta armar som vid snabbt volleyspel. En skicklig filmare skulle nog kunna få till en succé genom att plantera denne drigent i andra miljöer. Men framför orkestern blev han ett med musiken, markerade dess gränser och drev fram dess dynamiska spänst. Inte minst pauseringarnas konst behärskade han till fullo i denna symfoni där pauserna spelar så stor roll. Inspirerande och visuellt.

Orksterns bredd i uttryck och skicklighet i konsertant ensemblespel såväl som briljans i mer solistiska partier firade denna eftermiddag triumfer i Örebros Konserthus. Publiken fick njuta av Bruckners folkloristik med dansanta partier och dånande flöden. Strålande! Och mer hjärna på köpet! Det Ni!

Bruckner på Spotify

27 september 2009

Tills vidare

När ska du pensionera dig? När frågan kom var jag inte förberedd. Är det redan så pass långt gånget med åldrandet att jag ska dra mig tillbaka, så kan det väl ändå inte vara. Om hälsan står mig bi, och Gud vill, har jag ytterligare en fyra-fem arbetsföra år. Många predikningar är ännu oskrivna och ohållna. Gudstjänster ofirade. Och barn är odöpta och okonfirmerade. Men om sådant vet ingen något med säkerhet. Ja, det där med arbete, ork och hälsa. Men...

Tills vidare är jag tillsvidareanställd och arbetar vidare tills en dag då jag inte gör det något vidare.

Men flera av vännerna har satt på sig kepsen och åker numera världen runt på rabatt. Operahus och teatrar slåss om besökare. Om de är något grånade pantrar spelar inte någon roll. En sådan globetrotter kunde jag tänka mig att bli. En dag. I en avlägsen framtid.

Först ska vi ta oss igenom den här dagen. Familjemässa är firad och genomförd. Nu väntar dop och sedan får vi väl se.

25 september 2009

Hoppfull tvätt

Ett kort från New York sänt till Karin i Fröstorp (Tibro) från Hilda. Det skickades kl 12.30 den 8 december 1909 - för 100 år sedan! Vykortet är poststämplat i Brooklyn. Ett sådant kort skulle inte tryckas och spridas idag. Och stavfelet är rörande: Mronday Morning on the East Side - New York.

Jag har grubblat över valet av motiv. Kanske Hilda hade ett arbete som innebar mycket tvätt? Eller bodde hon i något hus där man fick hänga tvättlinorna mellan husen? Kan det ha varit så att hon ville visa baksidan av det förlovade landet i väst? Och så sänder Hilda sitt uppmuntrande meddelande till någon som undrar: Jag mår godt!

Betraktar man kortet framträder olika ting, Slokande tvättlinor som får den förlängda taklinjen att säcka ihop. Ljus himmel. Barn i gränden. Ojämn färgläggning. Blå och rosa lakan. Tvätt och åter tvätt.

Jag ser hopp när jag betraktar kortet, trots murriga bakgårdar och en gata med avfall och skräp. Där det hänger tvätt har man inte kapitulerat inför smuts och lort - utan kämpar vidare. Tillförsikt. Ett gott ord som precis som hopp är riktat mot framtiden..

Liknande motiv kunde man under apartheidtiden se i Sydafrika. I kåkstäderna hängde det tvätt överallt. En stolt signal om att man inte gett upp!

Själv har jag just tömt torkrum och tumlare i tvättstugan för att bereda plats för nästa person. Och jag kånkar upp och ner för trappor med korgar, påsar och annat som kan behövas. Konditionen stärks och vittvätten skiner.

24 september 2009

Eftervalsdiskussion

Eftervalsdiskussionen är påbörjad. Alla har kollat vad som står på Kyrkans hemsidas preliminära redovisning av valresultatet. Mandat hit och procentsatser dit. Och bilden tycks klarna. Alla nivåer kan knappas fram. Just nu gäller många samtal mest vem som får vilka uppdrag. Och man undrar hur det kunde gå som det gick. Mest förvåning möter mig över det synnerligen stora antalet ogiltigförklarade röster. Hur kom det sig? Blev personkryssen för många och sprängde reglerna? Kanske en signal om att personval vill folk ha!

Eller var valsedlarna för tunna så att många lyckades peta ner två stycken? Om de hade samma namn på sig borde det ju indikera misstag - inte försök att få dubbelt inflytande, eller...

Mig har det, under försöken till eftertanke, slagit att om tro och religion är en privatsak, som flera politiska partier tidigare hävdat, alltså tillhör den personliga och inte offentliga sfären - varför är det då så viktigt att eftersträva positioner och inflytande för att styra? Som en koan ur Zentraditionen.

Nej, nu får detta vara. En ny dag är här. Solen kikar lite höstblygt fram över hustaken och nya frågor och möten väntar.