Första frukost

Denna morgon väntar Sixten, the cat, på att frukosten ska serveras. Några gånger är det falskt alarm. Husse bara går ut i köket, dricker ett glas vatten och flyttar på något för att sedan återvända till sängvärmen. Snopet återvänder Sixten till sitt viloläger. Men när det verkar bli allvar märker han genast att det drar ihop sig. Husse tar på sig glasögonen för att kunna orientera sig i tillvaron. Kaffebryggaren prepareras och drycken tillagas.

Då gnider sig Sixten mot husses ben i pur glädje över det som komma skall. Han svissar fram och tillbaka. Det surrar i knähöjd när Sixten spinner. Han är tacksam redan innan skålen fyllts. Och när den rågats snurrar han i en galen piruett innan Sixten med koncentration och målmedvetenhet tar över. Med sänkt huvud gräver sig ner i överflödet.

Snart har han fått i sig första frukost. Denna morgon med extra glädje. Den svartvita och glänsande eleganta katten kostar på sig att stryka sig ännu några gånger mot husses ben. Vilken härlig dag. Sixten njuter och mår bra. Är tacksam. Det finns frukost! Vad mer kan man önska? Säkert hur mycket som helst, men just för stunden, i detta nu, är allt precis som det ska.

Acksägelsedagen, det vore något

Ur en ny predikan på ordrik:

Inför Tacksägelsedagens predikan
kom jag på en lysande idé:
Varför inte ge oss en missnöjesdag,
en gnällighetens dag:
Acksägelsedagen!!!

Var dag kan tyckas vara en sådan
Acksägelsedag
Ack och ve – vilken morgontidning
Ack, ack andra har det
så mycket bättre än jag.
Ack vad de vinner på
Bingolotto och Postkodslotterier
och bonusar får de
och motorbåt har de
och…

Acksägelsedagen är den stora
avundsjukans och missunsamhetens högtid
Låt oss erkänna: Vi älskar att beklaga oss.
Vi mår rent av bra av att hacka
lite extra på tillvaron:
skatterna är för låga eller för många
och höga
Nobelpriset går till okända författare
vars böcker ingen har läst o
jag kan aldrig gissa vem det blir
Tänk att Astrid Lindgren aldrig fick Nobelpriset

Och vi tvingas köa för att få ut pengar
ur automaterna och koden har jag glömt
och vi köar för att lämna ifrån oss
våra surt förvärvade slantar i affärerna
och när man ändå köar passar
någon på att smita före. Så det är!

På vintern är det inte skottat
våren är för kort,
sommaren är skräpig med för mycket
getingar och mygg
och på hösten blir det blött och kallt.

Och i kyrkan är det för långt
och är det inte för långt
är det för tråkigt
och är det inte tråkigt
ja då är det i alla fall obegripligt…
och religiöst, glöm inte det!
Prästerna talar för länge
och ibland är det för tyst
och då hör man inte…

Vilken förskräckligt passande
högtid Acksägelsedagen kunde bli.