Människor går tungt om morgonen

På hallmattan rör sig pizzakartongen. Den prasslar och skrapar. Men inga möss syns till. Med sin svarta svans vinkar kartongen mot oss som passerar förbi. Det är hungriga Sixten, the cat, som klämt sig in mellan kartongens pappkäftar och hälsar morgonen med sin intensivt kommunicerande svans.

Du går så bekymrat, säger han till mig. Tungt och tveksamt på en och samma gång. Jag protesterade genast. Mitt sätt att gå kanske kan säga dig ett och annat. Men just nu är det bara sömnen, som ännu inte gått ur kroppen, som märks när jag knallar förbi. Och kanske, möjligen kan det vara så, irritationen över kylan som varje morgon tycks ha besegrat elementens värme. Inte ens en nyfådd födelsedagsmorgonrock av mjukaste frotté kan hålla all kall luft stången...
Skaffa dig päls, sa Sixten, och enbart svanstippen signalerade hur roligt han tyckte den kommentaren var. Uppmaningen började bli lite sliten, vilket inte hindrade honom från att mysa över sin egen finurlighet.

Kom ut ur kartongen och se på mig när vi ändå pratar med varandra. Han tittade ut från kartongen. Det såg märkligt ut, en kartong med ett nästan runt katthuvud och på andra sidan stack en rejäl svans ut. Sixten fokuserade mig med sina mandelformade pupiller och sa, när du vaknat och fått i dig kaffet kan du väl säga till. Men du brukar inte vara trevligare då, bara så du vet.
Nu hade pizza-Sixten retat upp mig. Vad gnäller du om, sa jag. Jag är väl inte otrevlig om morgnarna?!
På väg till frukost går du tyngd och från frukost går du ännu tyngre. Inte handlar det om sömn eller kyla, sa han bestämt. Har du aldrig funderat över varför jag alltid försöker ta mig upp på köksbordet?
Det är väl osten och skinkan som lockar, marmelad äter du ju inte, kontrade jag.

Sixten såg besviket på mig. Du märker inte att jag försöker hindra dig från att läsa tidingarna? Vad har människor sina ögon till? Är de någonsin kopplade till fattningsförmågan? Varför tror skulle jag annars försöka placera mig mitt på den uppslagna tidingen?
Jag replikerade, kanske för att hålla kylan borta? Tidningspapper isolerar. Därför stoppade man förresten tidningspapper i pjäxorna förr i världen.
Han lyfte förvånat på huvudet så att kartongen for upp. Har du haft tidningar i dina pjäxor? Sixten skakade på sig som för att dölja att han skrattade åt denna konstiga människa. Läser du med tårna också?
Nja. Men du, så gammmal är jag. Och det fungerade också utmärkt som isolering. Vi frös knappast alls om fötterna, inte ens i 20 minusgrader och det tack vara välstickade raggsockor och frikostigt med tidningspapper nedstoppade i skodonen som en sula.

Hm, sa Sixten och fortsatte, nej, jag behöver inte isoleras med tidningar. Jag ligger där enbart för att du inte ska bli så ledsen och vemodig eller arg och agiterad. Du kan ju inte fortsätta läsa om jag ligger tvärs över tidningen, eller hur?! Har du inte någonsin hört på dig själv? Låt mig citera: Va, är dom inte kloka. Det är bara död och elände. Nu har man delat ut rekordbonusar igen. Och kriget, detta förfärliga krig! Förbaskade nöjessidor, ingen recension över körkonserten idag heller. Fåntrattar... Han tystnade. Jag teg.

Sedan gick jag till frukostbordet och slog upp dagens tiding. Är dom inte kloka, hörde jag mig själv säga.

Nystajlad Dagen

Nu har någon rört om på skrivbordet igen. Så kan det kännas när man besöker "nystajlade" Dagen på nätet. Tidigare hade man en lite annorlunda men klart överblickbar förstasida. Men med för små stilsorter.

Nu har man stajlat om sig efter rådande mode. Det är bara att jämföra Nerikes Allehandas förstasida med Dagens. Eller om man så vill med Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Modellen är artikelingångar med rubrik och bild till vänster i en dubbelspalt. Och två spalter till höger med diverse tips och andra ingångar. Sydsvenskan och Barometern använder samma upplägg.

Att man klär sig som modet föreskriver behöver inte vara enbart negativt - men det blir ack så stereotypigt. Man hade kunnat göra mycket med sin tidigare ganska strikta layout för att öka överskådligheten och bättre lock till läsning. Där fanns ändå något som var eget och gav karaktär, det var annorlunda och bröt av mot gängse nättidningar. Nu kräver materialet man erbjuder desto mer av lyskraft och orginalitet för att man ska kunna försvara och rättfärdiga sin anslutning till andras lösningar.

Med tiden kanske det visar sig ha gjort sidan mer tillgänglig för dem som är vana att en tidning på nätet ser ut så: Dubbelspalt till vänster med nyheter och dragande artiklar och allt diverse i två spalter till höger.

För en nättidning är överblickbarhet ett viktigt ingångsvärde. Men läser man Aftonbladet eller Expressen på nätet har "kvällspressen" andra filosofier. Där ska det röra sig så mycket som möjligt, det ska spreta och finnas massor av material att fångas av. Scrolla ner hela sidorna längd och man ser mångfalden. Målet är natruligtvis att dras in i tidningens material och sidor. Och det borde man studera närmare. Vad händer när man vill lämna sidan två eller tre? Vilka val har man då?

Tidigare har jag kritiserat Dagen för att man, riktigt enligt filosofin att man ska hålla sina läsare kvar på de egna sidorna, undvikit att länka till det man skriver om. Den tidning som vågar det experimentet kommer å andra sidan att bli använd just som uppslagsbok. Där får man tillgång till mer material som den vetgirige annars måste söka upp själv. En sådan nättidning skulle locka mig! Så min kommentar till Dagen är inte helt positiv: omdömet blir ett tveksamt: nja.