En blogg som satt i system att länka till tidningsartiklar utan att direkt diskutera det artiklarna handlar om kommer på sikt att sabotera den möjlighet Twingly erbjudit bloggare. Med det systemet ger Twinglylänkarna till dagstidningarnas webbsidor en bloggare chansen att bli en aktiv debattör som når längre ut. Men det kan missbrukas: kolla hur Sverigefidelis länkar till massor av tidningsartiklar för att på så sätt med lösliga kopplingar, om några alls, nå långt ut med sitt märkliga budskap.
Till min artikel i Dagen om den mycket svårt sjuka flickan Rim Al Amir länkar bloggaren (en anonym 40 årig man, om man nu kan lita på sådan uppgifter) och gör det med en hyllning till en moderat riksdagsman, Sten Andersson, som senare övergick till Sverigedemokraterna. Rubriken är En hyllning tilll en fallen hjälte. Det som återges är en interpellationsdebatt i riksdagen om svensk asylpolitik med tonvikt på att för många invandrare får stanna i Sverige. Indirekt betyder kopplingen till artikeln i Dagen att Sverigefidelis inte vill att Rim ska få stanna. Någon annan tolkning är svår att göra.
Ofoget med sådan masslänkningar kommer naturligtvis att leda till att länkarna blir övervakade och sorterade så att missbruket stävjas. Så här ser länklistan till detta enda inlägg ut: dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, dn, svd, svd, svd, svd, svd, svd, svd, gp, gp, gp, gp, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, expressen, smp, smp, smp, smp
20 augusti 2010
19 augusti 2010
Skriv på namnuppropet för Rim!
Idag har tidningen Dagen publicerat nedanstående artikel rörande utvisningshotet mot dödsjuka Rim Al Amir, 2,5 år gammal och hennes familj. I morse rapporterade också Nerikes Allehanda, deras besked var att behandlingen hade avbrutits då flickan nu är så svårt sjuk att det inte längre går att göra något åt hennes sjukdom.
Den som vill hjälpa till kan skriva under namninsamlingen eller själv samla namn på protestlistor. För att informera sig besöker man Stödgruppen hemsida för Rim.
Utvisa inte barn som borde få stanna!
Avvisningar av barn med omständigheter som skulle kunna vara ömmande bör i avvaktan på utredningens resultat omedelbart stoppas. Det vore särskilt illa om motiveringar och bedömningar senare visar sig ohållbara.
När barn ska utvisas ur Sverige är det särskilt viktigt att man gör en noggrann granskning av fakta utifrån Barnkonventionen. Den är visserligen inte svensk lag, vilket den borde bli, men konventionen ska ändå vara vägledande. För Migrationsverkets del blir bedömningarna därigenom komplicerade.
Att frågorna bedöms som viktiga förstår man av att migrationsminister Tobias Billström har gett hovrättsrådet Eva Lönqvist ett utredningsuppdrag. Hon ska "kartlägga tillämpningen av utlänningslagens undantagsbestämmelse om synnerligen ömmande omständigheter som grund för uppehållstillstånd, särskilt när barn är berörda" beträffande Migrationsverket, Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen.
Dessvärre kommer den utredningen inte att vara klar förrän i april 2011 och dess resultat kommer inte att påverka situationen på mycket länge.
Avvisningar av barn med omständigheter som skulle kunna vara ömmande bör i avvaktan på utredningens resultat omedelbart stoppas. Det vore särskilt illa om barn utvisats från Sverige med motiveringar och bedömningar som senare visar sig ohållbara.
Rim Al Amir är en mycket svårt sjuk flicka på två och ett halvt år. Hennes mor Manal kom med flickans syskon till Sverige år 2007 i samband med det senaste Libanonkriget. Rim är född i Sverige och bor i Örebro. Det dröjde inte länge innan det stod klart att flickan led av en mycket svår sjukdom. Sedan dess har Rim kontinuerligt fått vård på Universitetssjukhuset i Örebro.
År 2008 avslogs familjens ansökan om uppehållstillstånd. I början av juli månad i år följde beslutet om utvisning. Migrationsverket hänvisar i sitt beslut bland annat till att det i Libanon finns möjligheter till medicinsk behandling för Rim. Att Rims mor saknar försäkringar eller ekonomiska tillgångar som en sådan vård kräver tar Migrationsverket inte hänsyn till.
I Barnkonventionens artikel 24 slås fast att konventionsstater som "erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård" faktiskt ska "sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård". Här brister verkets logik. Man kan inte avstå från att undersöka om just detta barn, Rim Al Amir, får tillgång till den vård hon behöver.
Att verkställa ett utvisningsbeslut av en så svårt sjuk liten flicka står uppenbart i strid med hela Barnkonventionens inriktning där man redan i artikel 3 slår fast att vid alla åtgärder som berör barn "skall barnets bästa komma i första rummet". Rims tillstånd är så allvarligt att det betvivlats om hon skulle klara påfrestningarna att utvisas och resa. Vårt land har enligt konventionens artikel 6 en förpliktelse att "till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling".
Sverige riskerar att agera i strid med minst tre av Barnkonventionens artiklar. Det väcker tvivel på om Sverige verkligen vill leva upp till Barnkonventionens värnande av barns värde och värdighet.
Lars B Stenström
kyrkoherde i Olaus Petri församling
Den som vill hjälpa till kan skriva under namninsamlingen eller själv samla namn på protestlistor. För att informera sig besöker man Stödgruppen hemsida för Rim.
Utvisa inte barn som borde få stanna!
Avvisningar av barn med omständigheter som skulle kunna vara ömmande bör i avvaktan på utredningens resultat omedelbart stoppas. Det vore särskilt illa om motiveringar och bedömningar senare visar sig ohållbara.
När barn ska utvisas ur Sverige är det särskilt viktigt att man gör en noggrann granskning av fakta utifrån Barnkonventionen. Den är visserligen inte svensk lag, vilket den borde bli, men konventionen ska ändå vara vägledande. För Migrationsverkets del blir bedömningarna därigenom komplicerade.
Att frågorna bedöms som viktiga förstår man av att migrationsminister Tobias Billström har gett hovrättsrådet Eva Lönqvist ett utredningsuppdrag. Hon ska "kartlägga tillämpningen av utlänningslagens undantagsbestämmelse om synnerligen ömmande omständigheter som grund för uppehållstillstånd, särskilt när barn är berörda" beträffande Migrationsverket, Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen.
Dessvärre kommer den utredningen inte att vara klar förrän i april 2011 och dess resultat kommer inte att påverka situationen på mycket länge.
Avvisningar av barn med omständigheter som skulle kunna vara ömmande bör i avvaktan på utredningens resultat omedelbart stoppas. Det vore särskilt illa om barn utvisats från Sverige med motiveringar och bedömningar som senare visar sig ohållbara.
Rim Al Amir är en mycket svårt sjuk flicka på två och ett halvt år. Hennes mor Manal kom med flickans syskon till Sverige år 2007 i samband med det senaste Libanonkriget. Rim är född i Sverige och bor i Örebro. Det dröjde inte länge innan det stod klart att flickan led av en mycket svår sjukdom. Sedan dess har Rim kontinuerligt fått vård på Universitetssjukhuset i Örebro.
År 2008 avslogs familjens ansökan om uppehållstillstånd. I början av juli månad i år följde beslutet om utvisning. Migrationsverket hänvisar i sitt beslut bland annat till att det i Libanon finns möjligheter till medicinsk behandling för Rim. Att Rims mor saknar försäkringar eller ekonomiska tillgångar som en sådan vård kräver tar Migrationsverket inte hänsyn till.
I Barnkonventionens artikel 24 slås fast att konventionsstater som "erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård" faktiskt ska "sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård". Här brister verkets logik. Man kan inte avstå från att undersöka om just detta barn, Rim Al Amir, får tillgång till den vård hon behöver.
Att verkställa ett utvisningsbeslut av en så svårt sjuk liten flicka står uppenbart i strid med hela Barnkonventionens inriktning där man redan i artikel 3 slår fast att vid alla åtgärder som berör barn "skall barnets bästa komma i första rummet". Rims tillstånd är så allvarligt att det betvivlats om hon skulle klara påfrestningarna att utvisas och resa. Vårt land har enligt konventionens artikel 6 en förpliktelse att "till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling".
Sverige riskerar att agera i strid med minst tre av Barnkonventionens artiklar. Det väcker tvivel på om Sverige verkligen vill leva upp till Barnkonventionens värnande av barns värde och värdighet.
Lars B Stenström
kyrkoherde i Olaus Petri församling
16 augusti 2010
Att ta farväl
Farväl, säger vi. Att ta ett farväl är inte ett vardagligt hälsningsord vid små uppbrott, utflykter eller resor. Farväl andas av varaktig långfärd och oceaner av tid. Man tar avsked av någon och önskar att färden ska bli trygg, gå väl, vara god.
Särskilda dagar i livet blir präglade av att man måste ta farväl. Någon är död och vi tar avsked, säger farväl. Vi lämnar inte våra släktingar och vänner till mörker och glömska. Vi överlåter dem till Gud. Till kärlekens gränslösa nu, till det ljus som är evigt.
Ingenting blir sig likt. Tillvaron förändras. Personen räknas bort ur de vardagliga rutinerna och läggs i minnets arkiv, i hågkomstens bank.
I början är det mycket påtagligt som om personen ändå finns kvar. Vanorna sitter djupt och de är mycket starka när de bärs av relationer. I vissa stunder, vid vissa tider, är det som om allt var som förut. Men så kommer insikten. Inte längre, inte mer. Hon finns inte, han är död...
Döden påminner om att ingenting är beständigt. Inte ens vi själva. Då hör jag ord som sjungs. Psalmens gamla ord. Och gör precis så. Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.
Särskilda dagar i livet blir präglade av att man måste ta farväl. Någon är död och vi tar avsked, säger farväl. Vi lämnar inte våra släktingar och vänner till mörker och glömska. Vi överlåter dem till Gud. Till kärlekens gränslösa nu, till det ljus som är evigt.
Ingenting blir sig likt. Tillvaron förändras. Personen räknas bort ur de vardagliga rutinerna och läggs i minnets arkiv, i hågkomstens bank.
I början är det mycket påtagligt som om personen ändå finns kvar. Vanorna sitter djupt och de är mycket starka när de bärs av relationer. I vissa stunder, vid vissa tider, är det som om allt var som förut. Men så kommer insikten. Inte längre, inte mer. Hon finns inte, han är död...
Döden påminner om att ingenting är beständigt. Inte ens vi själva. Då hör jag ord som sjungs. Psalmens gamla ord. Och gör precis så. Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer.
15 augusti 2010
När ska barn börja cykla i trafiken?
Varje år skadas i Sverige 10 000 barn så svårt vid cykelolyckor att de måste uppsöka akutvård. Den nyheten sprids idag utifrån ett pressmeddelande från försäkringsbolaget Trygg-Hansa. Uppgiften bygger på en genomgång av Injury data Base.
När kommer sådana fakta att få genomslag i ett bättre skydd för barn och ungdomar i trafiken? Ett sätt att minska riskerna är naturligtvis att skjuta upp övergången då cykeln som lekredskap blir till ett fordon. Men många av olyckorna sker vid lek och hemmavid då barn tappar balansen. Men även där finns åtgärder att sätta in.
Särskilt oroande tycker jag det är att se små barn vingla runt på hårt trafikerade vägar eller mitt i en stor stads trafikhets. Det borde man också kunna göra något åt. Och snart är det skolstart...
När kommer sådana fakta att få genomslag i ett bättre skydd för barn och ungdomar i trafiken? Ett sätt att minska riskerna är naturligtvis att skjuta upp övergången då cykeln som lekredskap blir till ett fordon. Men många av olyckorna sker vid lek och hemmavid då barn tappar balansen. Men även där finns åtgärder att sätta in.
Särskilt oroande tycker jag det är att se små barn vingla runt på hårt trafikerade vägar eller mitt i en stor stads trafikhets. Det borde man också kunna göra något åt. Och snart är det skolstart...
14 augusti 2010
Med Barnkonventionen som svensk lag...
Tal vid torgmöte i Örebro den 14/8
Ibland måste man höja sin röst!
Just nu befinner vi oss i en sådan situation.
Barn har ett helt och fullständigt människovärde,
de är inte ofullständiga minimänniskor
som får ökat värde när de blir äldre.
Människans värde handlar inte om makt
position, kunskap eller prestation.
Människovärdet är inte ålders- eller könsrelaterat
borde inte vara det, ska inte vara det,
får inte vara det!
Barnkonventionen ska skydda världens barn,
garantera dem deras värde och värdighet.
Barnens bästa, deras välfärd och hälsa
är vad det handlar om.
Med Barnkonventionens ord ringande
i våra öron blir utvisningshotet mot
Rim Al Amir och hennes familj obegripligt.
Enligt artikel 6 ska staterna
”säkerställa barnets överlevnad och utveckling”
I artikel 24 erkänner man barnets rätt till bästa
möjliga hälsa och till sjukvård.
Man kan alltså inte utvisa Rim
till en situation där hon berövas
”sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård”.
Nu är det hög tid att lagstiftare och myndigheter
gör gemensam sak och visar att de
menar allvar med Barnkonventionen.
Och då blir utvisningar av barn
i ömmande omständigheter omöjliga!
Med Barnkonventionen som svensk lag
skulle Rim Al Amir och andra barn
i liknande omständigheter ha ett långt starkare skydd.
Följ Barnkonventionen!
Upphäv utvisningsbeslutet!
Låt Rim Al Amir och hennes familj få stanna!
Ibland måste man höja sin röst!
Just nu befinner vi oss i en sådan situation.
Barn har ett helt och fullständigt människovärde,
de är inte ofullständiga minimänniskor
som får ökat värde när de blir äldre.
Människans värde handlar inte om makt
position, kunskap eller prestation.
Människovärdet är inte ålders- eller könsrelaterat
borde inte vara det, ska inte vara det,
får inte vara det!
Barnkonventionen ska skydda världens barn,
garantera dem deras värde och värdighet.
Barnens bästa, deras välfärd och hälsa
är vad det handlar om.
Med Barnkonventionens ord ringande
i våra öron blir utvisningshotet mot
Rim Al Amir och hennes familj obegripligt.
Enligt artikel 6 ska staterna
”säkerställa barnets överlevnad och utveckling”
I artikel 24 erkänner man barnets rätt till bästa
möjliga hälsa och till sjukvård.
Man kan alltså inte utvisa Rim
till en situation där hon berövas
”sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård”.
Nu är det hög tid att lagstiftare och myndigheter
gör gemensam sak och visar att de
menar allvar med Barnkonventionen.
Och då blir utvisningar av barn
i ömmande omständigheter omöjliga!
Med Barnkonventionen som svensk lag
skulle Rim Al Amir och andra barn
i liknande omständigheter ha ett långt starkare skydd.
Följ Barnkonventionen!
Upphäv utvisningsbeslutet!
Låt Rim Al Amir och hennes familj få stanna!
12 augusti 2010
Protestera eller påverka?
Är det otillbörliugt att bedriva kampanj för att få en enskild person eller en familj att få stanna i Sverige trots att myndigheten beslutat utvisa? På ett sätt är varje sådan aktivitet byggd på ett subjektivt ställningstagande för någon. Men det kan ju inte vara på något annat sätt. Engagemanget för enskilda personer och livsöden skulle inte bli särskilt framgångsrikt om det enbart drevs med den långsiktighet och fördröjning som den politiska processen innebär.
Människor blir berörda av ett öde och upprörs över att lagstiftning, tolkning och tillämpning inte fungerar för att "rädda kvar" personerna i ömmande fall. Då måste man reagera och agera. Protesten är samtidigt ett ställningstagande i viktiga värderingsfrågor. Om vårt eget land inte visar tillräcklig humanitet utan sänder människor till förtryck, förföljelse och situationer där livet hotas är det viktigt att säga ifrån. Människors värde och värdighet behöver faktiskt försvaras.
Självklart kan inte engagemanget i det enskilda fallet, som nu med den svårt sjuka flickan Rim Al Amir, ställas i motsatsställning till arbetet med att påverka politiker och beslutsfattare för att försöka få lagändringar till stånd. Här finns inget antingen eller. Men - den politiska processsen tar lång tid och är mera allmängiltig och generell. Därför är metoden att försöka ändra lagen inte särskilt bra om man som i Rims fall vill försöka hindra utvisning i ett enskilt fall.
De familjer som söker asyl och en fristad i Sverige, de som flytt ifrån särskilt stor utsatthet, för dem skulle situationen förbättras avsevärt om Sverige gjorde Barnkonventionen till lag. Då blev "barnets bästa" en verklig prövosten för varje beslut som handlar om barn. Och man skulle faktiskt bli tvungen att lyssna till barnens egna önskningar. De har nämligen en rätt att bli hörda!
Människor blir berörda av ett öde och upprörs över att lagstiftning, tolkning och tillämpning inte fungerar för att "rädda kvar" personerna i ömmande fall. Då måste man reagera och agera. Protesten är samtidigt ett ställningstagande i viktiga värderingsfrågor. Om vårt eget land inte visar tillräcklig humanitet utan sänder människor till förtryck, förföljelse och situationer där livet hotas är det viktigt att säga ifrån. Människors värde och värdighet behöver faktiskt försvaras.
Självklart kan inte engagemanget i det enskilda fallet, som nu med den svårt sjuka flickan Rim Al Amir, ställas i motsatsställning till arbetet med att påverka politiker och beslutsfattare för att försöka få lagändringar till stånd. Här finns inget antingen eller. Men - den politiska processsen tar lång tid och är mera allmängiltig och generell. Därför är metoden att försöka ändra lagen inte särskilt bra om man som i Rims fall vill försöka hindra utvisning i ett enskilt fall.
De familjer som söker asyl och en fristad i Sverige, de som flytt ifrån särskilt stor utsatthet, för dem skulle situationen förbättras avsevärt om Sverige gjorde Barnkonventionen till lag. Då blev "barnets bästa" en verklig prövosten för varje beslut som handlar om barn. Och man skulle faktiskt bli tvungen att lyssna till barnens egna önskningar. De har nämligen en rätt att bli hörda!
09 augusti 2010
Låt Rim få stanna i Sverige!
Rim Al Amir är en mycket svårt sjuk liten flicka, två och ett halvt år gammal. Hon vårdas på Universitetssjukhuset i Örebro. Flickan hotas av utvisning tillsammans med sina två systrar och sin mor. Migrationsverket har fattat beslut om utvisning och hänvisar bl a till att den sjukvård som Rim får i Sverige även finns i Libanon. Däremot tar man ingen hänsyn till om Rim faktiskt kommer att få del av den vård som finns. Hennes mor saknar de försäkringar och ekonomiska tillgångar som krävs för att få råd med att ge Rim den vård hon behöver.
Uppenbarligen negligerar Migrationsverket och därmed Sverige den Barnkonvention som i flera av sina artiklar slår fast en annan tingens ordning. Barnets bästa är en överordnad princip i Barnkonventionen och redan den är med utvisningsbesluter satt ur spel. Men det finns fler artiklar som tillförsäkrar barn sjukvård och hälsa. Även mot dem strider utvisningsbeslutet. Konventionsstaterna skall se till att barn får den vård de behöver - det räcker inte med ett passivt konstaterande att vården finns att tillgå. För Rims del är den vård som finns i Libanon utom räckhåll.
Skulle vi verkligen nöja oss med att det fanns båtar och frälsarkransar i Luleå och Höganäs? Inte kan man se det som tillräckligt om man råkade riskera drunkning vid Tofta badstrand på Gotland eller i Hästhagen i Örebro!
Folkpartiets Johan Pehrson har i Nerikes Allehanda hävdat att politiker inte ska gå in och ifrågasätta och göra kampanj för att ändra myndigheters beslut. Han menar att det riktiga är att arbeta för en ändrad lagstiftning.
Det ligger ju i politikernas uppdrag att aktivt värna mänskliga rättigheter - och om en myndighet svajar måste det naturligtvis vara rätt att ifrågasätta och opponera. Visserligen skulle man förr vara all överhet underdånig, enligt en gammal luthersk tanke, eftersom man föreställde sig att överheten var ingiven och insatt av Gud och styrde på Guds uppdrag. Men en sådan tystnadens kultur kan man inte gärna förvänta sig i ett modernt och sekulärt samhälle.
Inte blir myndighetens auktoritet vare sig svagare eller urholkad om den ibland blir ifrågasatt och motsagd. Att opinioner är tillfälliga och godtyckliga hör ju till demokratins väsen. Man får organisera sig. Och jag menar att myndigheter ska ta intryck, vilket man kan göra utan att därför bli reducerad till vindflöjel.
Då gäller det ju att antingen ge rimliga argument eller faktiskt ändra sig om så vore befogat. Ofelbarhet har nog inte utdelats vare sig till myndigheter eller ens till påvar. Och i väntan på att de långsamma kvarnarna mal är det fullständigt rätt och riktigt att bilda opinion och kräva rättelse.
Särskilt allvarligt i hela den här historien är att Rim löper risken att påfrestningarna av en utvisning och en resa till Libanon blir övermäktiga. Det har ifrågasatts om hon kommer att överleva en sådan resa. Stödgruppen för Rim anordnar nu en namninsamling som ALLA kan vara med i. Materialet kan Ni hämta från Stödgruppens blogg. Sprid listorna vidare och samla så många namn Ni kan. De som har möjlighet inbjuds dessutom att delta i manifestationen den 14/7 i Örebro mellan kl 10 och 12.
Gå också in på den blogg där Stödgruppen för Rim lämnar aktuell information om utvecklingen. Och vill man veta mer om Rim och hennes historia kan man läsa artiklar i Nerikes Allehanda 23/3, 7/7, 17/7 och den 6/8 eller i Dagens Nyheter den 8/8.
Om Rim har kommunalrådet Lennart Bondeson skrivit på sin blogg den 4/8 och den 8/8.
Uppenbarligen negligerar Migrationsverket och därmed Sverige den Barnkonvention som i flera av sina artiklar slår fast en annan tingens ordning. Barnets bästa är en överordnad princip i Barnkonventionen och redan den är med utvisningsbesluter satt ur spel. Men det finns fler artiklar som tillförsäkrar barn sjukvård och hälsa. Även mot dem strider utvisningsbeslutet. Konventionsstaterna skall se till att barn får den vård de behöver - det räcker inte med ett passivt konstaterande att vården finns att tillgå. För Rims del är den vård som finns i Libanon utom räckhåll.
Skulle vi verkligen nöja oss med att det fanns båtar och frälsarkransar i Luleå och Höganäs? Inte kan man se det som tillräckligt om man råkade riskera drunkning vid Tofta badstrand på Gotland eller i Hästhagen i Örebro!
Folkpartiets Johan Pehrson har i Nerikes Allehanda hävdat att politiker inte ska gå in och ifrågasätta och göra kampanj för att ändra myndigheters beslut. Han menar att det riktiga är att arbeta för en ändrad lagstiftning.
Det ligger ju i politikernas uppdrag att aktivt värna mänskliga rättigheter - och om en myndighet svajar måste det naturligtvis vara rätt att ifrågasätta och opponera. Visserligen skulle man förr vara all överhet underdånig, enligt en gammal luthersk tanke, eftersom man föreställde sig att överheten var ingiven och insatt av Gud och styrde på Guds uppdrag. Men en sådan tystnadens kultur kan man inte gärna förvänta sig i ett modernt och sekulärt samhälle.
Inte blir myndighetens auktoritet vare sig svagare eller urholkad om den ibland blir ifrågasatt och motsagd. Att opinioner är tillfälliga och godtyckliga hör ju till demokratins väsen. Man får organisera sig. Och jag menar att myndigheter ska ta intryck, vilket man kan göra utan att därför bli reducerad till vindflöjel.
Då gäller det ju att antingen ge rimliga argument eller faktiskt ändra sig om så vore befogat. Ofelbarhet har nog inte utdelats vare sig till myndigheter eller ens till påvar. Och i väntan på att de långsamma kvarnarna mal är det fullständigt rätt och riktigt att bilda opinion och kräva rättelse.
Särskilt allvarligt i hela den här historien är att Rim löper risken att påfrestningarna av en utvisning och en resa till Libanon blir övermäktiga. Det har ifrågasatts om hon kommer att överleva en sådan resa. Stödgruppen för Rim anordnar nu en namninsamling som ALLA kan vara med i. Materialet kan Ni hämta från Stödgruppens blogg. Sprid listorna vidare och samla så många namn Ni kan. De som har möjlighet inbjuds dessutom att delta i manifestationen den 14/7 i Örebro mellan kl 10 och 12.
Gå också in på den blogg där Stödgruppen för Rim lämnar aktuell information om utvecklingen. Och vill man veta mer om Rim och hennes historia kan man läsa artiklar i Nerikes Allehanda 23/3, 7/7, 17/7 och den 6/8 eller i Dagens Nyheter den 8/8.
Om Rim har kommunalrådet Lennart Bondeson skrivit på sin blogg den 4/8 och den 8/8.
07 augusti 2010
En ny dag
Solsken och fågelsång. Vilket härligt sätt att vakna till en ny dag! Semestern är slut och uppgifterna väntar. Hinner ändå med att skörda gul svamp på gamla kantarellställen. Och att bli myggbiten. Även en fästing fattade tycke för mig och bet sig fast. Men attraktionen var inte ömsesidig. Våra vägar har nu skiljts åt. Det blev nödvändigt. Man kan inte hålla ihop till varje pris.
02 augusti 2010
Förnyelse kräver förvaltarskap
Under många år har jag suttit i otaliga intervjuer där frågan ställts: Är du en förnyare eller en förvaltare. Underförstått har nästan alltid funnits, understött av ordens nutida valörer, en dragning åt föreställningen att förnyarna behövs och gör det rätta och att förvaltarna är otidsenliga och inte riktigt förstått vad uppdragen i kyrkan gått ut på. Som om förvaltarskapet utesluter vilja att utveckla och förbättra. Som om förnyare inte alls behöver eller kan vårda arvet.
Risken är stor: en förnyelse som bygger mest på tidsandan och våra egna drömmar och tankar räcker inte till. All god förnyelse måste inom en kristen kyrka byggas på ett ansvarigt förvaltande där kontinuiteten inte förloras, där saken består: uppdraget att bära bud om människors frälsning och eviga väl!
Utdrag ur en ny predikan på ordrik.
Risken är stor: en förnyelse som bygger mest på tidsandan och våra egna drömmar och tankar räcker inte till. All god förnyelse måste inom en kristen kyrka byggas på ett ansvarigt förvaltande där kontinuiteten inte förloras, där saken består: uppdraget att bära bud om människors frälsning och eviga väl!
Utdrag ur en ny predikan på ordrik.
01 augusti 2010
Tomteblossfoket
Jesus är avvisande till dem som här vill prestera sig fram till hans vänskap. Han pekar på något annat, något mer. Det som betyder mera. Att allt det vi är och förmår, vårt hjärta och dess varaktiga kärlek, vår bergfasta övertygelse ges till Jesus. Tomteblossfolket, fyrverkeripjäspersonerna, de som gör en häftig men tillfällig insats måste nu tänka om.
Jesus vill i hela sin Bergspredikan ge en ny tolkning, en förändrad förståelse av vad Gud vill med oss. Och filosoferna och etikerna har tid efter annan gått i spinn över denna märkliga Bergspredikan där Jesus som en ny Moses utvecklar lagens innebörd, eller rättare sagt, skänker vår förståelse av lagens krav nya horisonter. Visar vad som verkligen har betydelse.
Bergspredikan visar att vi ska vara ödmjuka, barmhärtiga, renhjärtade, bedjande. Lagens bud fastställde omsorg om de egna och om främlingen. Här står det klart att kärleken inte begränsas till den egna gruppen, det egna sammanhanget. Till och med fienden, förtryckaren, den som förföljer ska bli lyft in i bön och mötas av goda gärningar. En skjorta, en extra mil, en buren börda. (Kan det i vår tid avse Sverigedemokrater och människor i än mer extrema grupper?)
Citat ur en ny predikan på ordrik.
Jesus vill i hela sin Bergspredikan ge en ny tolkning, en förändrad förståelse av vad Gud vill med oss. Och filosoferna och etikerna har tid efter annan gått i spinn över denna märkliga Bergspredikan där Jesus som en ny Moses utvecklar lagens innebörd, eller rättare sagt, skänker vår förståelse av lagens krav nya horisonter. Visar vad som verkligen har betydelse.
Bergspredikan visar att vi ska vara ödmjuka, barmhärtiga, renhjärtade, bedjande. Lagens bud fastställde omsorg om de egna och om främlingen. Här står det klart att kärleken inte begränsas till den egna gruppen, det egna sammanhanget. Till och med fienden, förtryckaren, den som förföljer ska bli lyft in i bön och mötas av goda gärningar. En skjorta, en extra mil, en buren börda. (Kan det i vår tid avse Sverigedemokrater och människor i än mer extrema grupper?)
Citat ur en ny predikan på ordrik.
Hur gör man för att bannlysa svordomar i kyrkliga sammanhang?
En ordlista över icke önskvärda uttryck i kyrkliga sammanhang kan bli följden om kyrkomötet bifaller en motion av Karin Långström Vinge och Maria Abrahamsson och bannlyser svordomar och könsord. Klart att kristna människors språk bör vara föredömligt och fritt från det Bibeln talar om som att svära vid Guds namn. Och man ska inte missbruka Herren din Guds namn. Inte heller ska man naturligtvis åkalla den onde och hans anhang.
Men, man behöver inte vara synsk för att förstå att förslaget till kyrkomötet har något att göra med prästen, ordvrängaren och författaren Dag Sandahls expressiva språk. Omvittnat och diskuterat. Anton Nicklas Sundberg, legendarisk ärkebiskop lär också ha haft ett övermåttan mustigt språk. Honom tillskrivs yttrandet: Där gick tåget åt helvete och jag som skulle med. Från seriernas värld utmärker sig kapten Haddock med en alldeles egen flora av kraftuttryck.
Tänk ändå så många ord som det kan gälla. Särskilt den amerikanska svordomsfloran är genomsyrad av könsuttryck. Vilket väcker frågan om svordomar på främmande språk. Dessutom måste man fundera över substitut och semisvordomar som kan kräva svåra avvägningar.
Kommer man att kunna yttra följande ord?
Sakramentskade
Sakrans
Knäveln
Böveln
Fasen
Förbaskade
Förbenade
Förbålt
Järnspikar
Sablar
In i vassen
Jämrans
Jädrar
Jäsicken
Jäklar
Katten
Himla
Helsicke
Huggormars avföda
Attans
Rackarns
Ända in i aftonsången
Svenska språket innehåller en uppsjö av sådana ord och uttryck. Många många fler kan man nog räkna upp om man så ville. Här dock som exempel och tips till överväganden som kyrkomötet inte får fly ifrån. Men jag undrar hur man gör för att i kyrkliga sammanhang bannlysa svordomar. Kan det tänkas att det finns annat att lysa i bann. Men eftersom jag inte gärna använder kraftuttryck i vardagslag så får detta ta mig katten vara mer än nog.
Men, man behöver inte vara synsk för att förstå att förslaget till kyrkomötet har något att göra med prästen, ordvrängaren och författaren Dag Sandahls expressiva språk. Omvittnat och diskuterat. Anton Nicklas Sundberg, legendarisk ärkebiskop lär också ha haft ett övermåttan mustigt språk. Honom tillskrivs yttrandet: Där gick tåget åt helvete och jag som skulle med. Från seriernas värld utmärker sig kapten Haddock med en alldeles egen flora av kraftuttryck.
Tänk ändå så många ord som det kan gälla. Särskilt den amerikanska svordomsfloran är genomsyrad av könsuttryck. Vilket väcker frågan om svordomar på främmande språk. Dessutom måste man fundera över substitut och semisvordomar som kan kräva svåra avvägningar.
Kommer man att kunna yttra följande ord?
Sakramentskade
Sakrans
Knäveln
Böveln
Fasen
Förbaskade
Förbenade
Förbålt
Järnspikar
Sablar
In i vassen
Jämrans
Jädrar
Jäsicken
Jäklar
Katten
Himla
Helsicke
Huggormars avföda
Attans
Rackarns
Ända in i aftonsången
Svenska språket innehåller en uppsjö av sådana ord och uttryck. Många många fler kan man nog räkna upp om man så ville. Här dock som exempel och tips till överväganden som kyrkomötet inte får fly ifrån. Men jag undrar hur man gör för att i kyrkliga sammanhang bannlysa svordomar. Kan det tänkas att det finns annat att lysa i bann. Men eftersom jag inte gärna använder kraftuttryck i vardagslag så får detta ta mig katten vara mer än nog.
29 juli 2010
Bollspel
Har spelat ett irriterande spel eftersom det tar så lång tid att bli bra på det. Så andra kan gott få testa:
Klicka för att spela på Spel.nu!
Klicka för att spela på Spel.nu!
Sixten avsynar bäddningen
Väl hemma igen efter en utfärd hälsas vi avmätt av Sixten, the cat. Han reser sig ur fåtöljen och låter meddela att han haft huset under uppsikt. Det är arbetsamt så jag behövde vila en stund, är budskapet han ger oss. Så sträcker han på sig och välter sig på rygg mitt framför fötterna. Ska ni in här får ni vara vänliga och betala inträde! Lite klapp och smek kostar det att kliva över mig. Men bara i välavvägd mängd, annars blir det klor och baktassar! Ungefär så vill han ha det. Gränser kan han sätta, helt osentimentalt och utan hänsyn till tidigare närhet eller kontakter.
Hans dag har varit fylld av uppgifter. Kolla källarfönster så att inga spindlar tagit sig friheter. Det blev möjligt när källardörren tillfälligt öppnades. Därefter behövde Sixten fungera som tillsyningsman vid morgondisken. En kort patrullrunda vidtog varefter Sixten bestämde sig för att kolla bäddningen och grävde sig därför ner under överkastet. Där fanns det mycket att tänka på så där blev han kvar, länge.
En kort måltid återgav honom krafter så att han kunde betrakta människors undrliga matvanor med kaffe och slät bulle. Lite toalettbestyr tog en stund och så var utmattningen stor och vila nödvändig. Nu tvättar Sixten sitt ansikte som om världen runt omkring inte finns. Och min misstanke är att den faktiskt inte gör det, just nu.
Hans dag har varit fylld av uppgifter. Kolla källarfönster så att inga spindlar tagit sig friheter. Det blev möjligt när källardörren tillfälligt öppnades. Därefter behövde Sixten fungera som tillsyningsman vid morgondisken. En kort patrullrunda vidtog varefter Sixten bestämde sig för att kolla bäddningen och grävde sig därför ner under överkastet. Där fanns det mycket att tänka på så där blev han kvar, länge.
En kort måltid återgav honom krafter så att han kunde betrakta människors undrliga matvanor med kaffe och slät bulle. Lite toalettbestyr tog en stund och så var utmattningen stor och vila nödvändig. Nu tvättar Sixten sitt ansikte som om världen runt omkring inte finns. Och min misstanke är att den faktiskt inte gör det, just nu.
28 juli 2010
Matt av blank målning
Läs bruksanvisningen! Jag säger bara det, läs bruksanvisningen. Och gör det noga. Man kan tycka att många av instruktionerna och råden på varor och produkter är så självklara att de inte skulle behöva sättas på pränt. Elementära förhållanden som alla instinktivt känner till. Som att filmjölk som stått någon dag i sin kartong måste skakas. Annars får man mest en tunn vätska med betoning på mjölk. Eller som att man vid öppning av en ketchupflaska med fördel använder en lång kniv för att få fart på den, liksom av skräck förstelnade, tomatsåsen.
Alla vet att man vid målning bör röra om i färgen. Ordentligt och noga. Omrörningsbehovet kan man tycka att alla borde veta att det finns. Åtminstone när man använder tillblandad färg där olika kulörer förenats i butik med hjälp av en motoriserad tillskakningsapparat. Den som aldrig sett en sådan bör genast bege sig till en färghandel och beställa blandfärg.
Nåväl, när våra dalblåa stolar skulle målas svarta inköptes en burk matt svart färg. Burken öppnades på sedvanligt sätt med stämjärn och spik varefter det målades av hjärtans lust. Köksluckorna fick liksom solen fläckar och huden svarta fräknar.
Så blanka stolar har väl aldrig synts till, och färghandlaren fick några mindre vänliga omdömen. Två stolar fick räcka. Eftertanke måste till. Beslut måste fattas. Skulle dessa tingestar kunna stå vid ett bord utan att genast överglänsa allt som kunde dukas upp där? Till och med kristallglasen skulle blekna och blommorna te sig vissna.
Dagen efter blänkte stolarna så att man fick ta solglasögon på sig. Nästa stolspar skulle dock få sig en omgång. Man hade liksom vant sig vid att blanka pinnstolar har något visst. Lyster och skimmer. Glans och fägring stor.
Sagt och gjort. De målades av hjärtans lust Men av någon anledning ville det sig inte riktigt. Färgen hade kroknat. Blänket visade sig inte. Färgen visade sig nu vara extremt matt. Så där stod två glansiga stolar och två andra stolar så matta att de knappt reflekterade solskenet, som ett par svarta hål som uppslukade ljuset.
Dessvärre behövde de glänsande stolarna bättras på och fläckvis försvann alltså ljuset! En märklig effekt. En svart panter med än mörkare fläckar? Man kunde nästan höra dem morra. Och visst lät det märkvärdigt likt en uppmaning: läs bruksanvisningen!
Alla vet att man vid målning bör röra om i färgen. Ordentligt och noga. Omrörningsbehovet kan man tycka att alla borde veta att det finns. Åtminstone när man använder tillblandad färg där olika kulörer förenats i butik med hjälp av en motoriserad tillskakningsapparat. Den som aldrig sett en sådan bör genast bege sig till en färghandel och beställa blandfärg.
Nåväl, när våra dalblåa stolar skulle målas svarta inköptes en burk matt svart färg. Burken öppnades på sedvanligt sätt med stämjärn och spik varefter det målades av hjärtans lust. Köksluckorna fick liksom solen fläckar och huden svarta fräknar.
Så blanka stolar har väl aldrig synts till, och färghandlaren fick några mindre vänliga omdömen. Två stolar fick räcka. Eftertanke måste till. Beslut måste fattas. Skulle dessa tingestar kunna stå vid ett bord utan att genast överglänsa allt som kunde dukas upp där? Till och med kristallglasen skulle blekna och blommorna te sig vissna.
Dagen efter blänkte stolarna så att man fick ta solglasögon på sig. Nästa stolspar skulle dock få sig en omgång. Man hade liksom vant sig vid att blanka pinnstolar har något visst. Lyster och skimmer. Glans och fägring stor.
Sagt och gjort. De målades av hjärtans lust Men av någon anledning ville det sig inte riktigt. Färgen hade kroknat. Blänket visade sig inte. Färgen visade sig nu vara extremt matt. Så där stod två glansiga stolar och två andra stolar så matta att de knappt reflekterade solskenet, som ett par svarta hål som uppslukade ljuset.
Dessvärre behövde de glänsande stolarna bättras på och fläckvis försvann alltså ljuset! En märklig effekt. En svart panter med än mörkare fläckar? Man kunde nästan höra dem morra. Och visst lät det märkvärdigt likt en uppmaning: läs bruksanvisningen!
25 juli 2010
Rubrik för en predikan
Varje predikan bör få en egen rubrik. Dagens homilia kunde antingen betitlas Regn, flod och vind eller Något annat, något mer. Åhörarna fick välja själva.
Läser man de sista verserna på Begspredikan får man byggråd som renoverings-Ernst säkert skulle kunna kalla skönt ursprungliga. Men de finns för att skydda mot hoten som uppträder där i form av nederbörd, översvämning och storm.
De senaste 3 dagarna har givit syn för sägen. Och skyfallet har varit formidabelt. Skönt att det ljusnar vid horisonten!
Läser man de sista verserna på Begspredikan får man byggråd som renoverings-Ernst säkert skulle kunna kalla skönt ursprungliga. Men de finns för att skydda mot hoten som uppträder där i form av nederbörd, översvämning och storm.
De senaste 3 dagarna har givit syn för sägen. Och skyfallet har varit formidabelt. Skönt att det ljusnar vid horisonten!
23 juli 2010
Visst var det kylan som infann sig
Under natten kom omslaget. När katten ville ge sig iväg ut genom fönstret förstod man att något var på gång. Det var något med luften. Värme är något relativt blev slutsatsen. Ty det var som om kylan återvänt. Nu är det bara 21 grader utomhus. Inomhus dröjer sig det tropiska klimatet kvar.
Vi får börja klä på oss igen, så där som man brukar vara utrustad sommartid.. Kortbyxor, t-shirt, tröja och en jacka... Kanske en skjorta och en mössa också?
Vi får börja klä på oss igen, så där som man brukar vara utrustad sommartid.. Kortbyxor, t-shirt, tröja och en jacka... Kanske en skjorta och en mössa också?
22 juli 2010
Bygga på berggrund eller sand
Grubblar över kommande söndags text. Behöver snart börja förbereda min predikan. I Matteusevangeliet 7:22-29 står om den som hör och gör Jesus ord är lik den som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand...
Bibliska ord stiger in i tanken: hörnstenen som byggarna ratade, den grund som är lagd, kroppen ett tempel och många andra.
Vad månde detta kunna betyda år 2010? Är detta att leva sitt liv att likna vid att konstruera och uppföra ett hus? Finns där ett tilltal, något att lära?
I stolen bredvid ligger Sixten, the cat. Han är fullständigt avslappnad, men lyckas ändå betrakta mig som om han vet något han inte vill dela med sig av. Evangeliet tycks inte angå honom. När jag läser högt för att också få höra orden byter han ställning, lägger sig tillrätta och suckar djupt.
Bibliska ord stiger in i tanken: hörnstenen som byggarna ratade, den grund som är lagd, kroppen ett tempel och många andra.
Vad månde detta kunna betyda år 2010? Är detta att leva sitt liv att likna vid att konstruera och uppföra ett hus? Finns där ett tilltal, något att lära?
I stolen bredvid ligger Sixten, the cat. Han är fullständigt avslappnad, men lyckas ändå betrakta mig som om han vet något han inte vill dela med sig av. Evangeliet tycks inte angå honom. När jag läser högt för att också få höra orden byter han ställning, lägger sig tillrätta och suckar djupt.
21 juli 2010
Farligt med barn på cykelsemester
Två löpare i bredd på en trafikerad led. Två cyklister med släpkärror i ivrigt samtal, ja kärrorna befinner sig inte i samspråk, men personerna cyklar och bubblar bredvid varandra, utan en tanke på bilarna som svischar förbi. Det är att utsätta sig för onödiga risker!
Men värst ändå är de små familjerna som trafikerar sommarvägarna. Man möter åtskilliga familjer med mycket små barn på egna cyklar. De tar sig fram på hårt belastade vägar, mitt i trafiken. Hur kan det komma sig att föräldrarna inte vet att barnens mognad inte räcker till för att klara sommartrafikens hets, ja trafik över huvud taget?
Tanken att barnen utvecklas genom att utsättas för verklighetens faror håller inte måttet! Och föräldrarnas mognad brister, ja den är helt otillräcklig, när de alldeles för tidigt släpper ut sina små i trafiken! Då spelar det inte stor roll att de själva vinglar med och försöker skydda dem. Nu kommer ett lästips för alla föräldrar som funderar på att låta sina små barn cykla...
Här ett längre citat ur Barn, Trafiksäkerhet, Miljö, en skrift som tillhandahålls av Trafikverket (där gamla Vägverket ingår) och som funnits länge. En skrift som ALLA föräldrar borde läsa först en gång och sedan flera gånger:
I hur hög grad kan då barnen genom utbildning klara ett trafiksäkert beteende? Barn utvecklas såväl genom mognad som inlärning. Men det finns tydliga begränsningar i
barns mognadsutveckling för att de ska kunna klara sig i den komplexa trafikmiljö som
många lever i, begränsningar som ingen utbildning eller träning kan undanröja. Det är
därför verkningslöst att sätta in trafikträningsprogram för små barn. Det kan dessutom
leda till en övertro på undervisningens effekter hos barn och föräldrar och kan på så sätt
försämra trafiksäkerheten.
Redan under 1960-talet visade barnpsykologen Stina Sandels forskningsresultat att barn
kan inte prestera över sin mognadsnivå. Barn upp till tioårsåldern saknar biologiska föruts
ättningar för att vid alla tillfällen visa ett trafiksäkert beteende. De kan inte tränas till
ett korrekt beteende i en komplex trafikmiljö. Det beror på mognadsfaktorer som inte är
färdigutvecklade hos barnen.
Syn och hörsel är inte färdigutvecklad
Barnets synförmåga är inte färdigutvecklad förrän i tonåren. Dessutom tar det lång tid att
lära sig tolka vad ögat egentligen ser. Att uppfatta föremål i rörelse och bedöma deras
hastighet är något som fordrar erfarenhet och träning för såväl barn som vuxna.
Barn i förskole- och lågstadieåldrarna har svårt att ställa om blicken från närseende till
fjärrseende. Dessutom har barn ett snävare synfält än vuxna, med sämre möjligheter att
uppfatta rörelser ur ögonvrån. Inte heller fungerar samordningen mellan att gå och
samtidigt titta på samma sätt som hos vuxna; än mindre klarar barnen av att springa i en
riktning och samtidigt titta i en annan.
Barns förmåga begränsas även av att deras hörsel inte är färdigutvecklad. Barn kan inte i samma utsträckning som vuxna uppfatta varifrån ljud kommer. Det kan mycket väl hända att små barn ser på en bil och springer på en annan som tutar.
Om barns trafikmognad borde man göra informativ TV och radio. Vem blir först!?
Men värst ändå är de små familjerna som trafikerar sommarvägarna. Man möter åtskilliga familjer med mycket små barn på egna cyklar. De tar sig fram på hårt belastade vägar, mitt i trafiken. Hur kan det komma sig att föräldrarna inte vet att barnens mognad inte räcker till för att klara sommartrafikens hets, ja trafik över huvud taget?
Tanken att barnen utvecklas genom att utsättas för verklighetens faror håller inte måttet! Och föräldrarnas mognad brister, ja den är helt otillräcklig, när de alldeles för tidigt släpper ut sina små i trafiken! Då spelar det inte stor roll att de själva vinglar med och försöker skydda dem. Nu kommer ett lästips för alla föräldrar som funderar på att låta sina små barn cykla...
Här ett längre citat ur Barn, Trafiksäkerhet, Miljö, en skrift som tillhandahålls av Trafikverket (där gamla Vägverket ingår) och som funnits länge. En skrift som ALLA föräldrar borde läsa först en gång och sedan flera gånger:
I hur hög grad kan då barnen genom utbildning klara ett trafiksäkert beteende? Barn utvecklas såväl genom mognad som inlärning. Men det finns tydliga begränsningar i
barns mognadsutveckling för att de ska kunna klara sig i den komplexa trafikmiljö som
många lever i, begränsningar som ingen utbildning eller träning kan undanröja. Det är
därför verkningslöst att sätta in trafikträningsprogram för små barn. Det kan dessutom
leda till en övertro på undervisningens effekter hos barn och föräldrar och kan på så sätt
försämra trafiksäkerheten.
Redan under 1960-talet visade barnpsykologen Stina Sandels forskningsresultat att barn
kan inte prestera över sin mognadsnivå. Barn upp till tioårsåldern saknar biologiska föruts
ättningar för att vid alla tillfällen visa ett trafiksäkert beteende. De kan inte tränas till
ett korrekt beteende i en komplex trafikmiljö. Det beror på mognadsfaktorer som inte är
färdigutvecklade hos barnen.
Syn och hörsel är inte färdigutvecklad
Barnets synförmåga är inte färdigutvecklad förrän i tonåren. Dessutom tar det lång tid att
lära sig tolka vad ögat egentligen ser. Att uppfatta föremål i rörelse och bedöma deras
hastighet är något som fordrar erfarenhet och träning för såväl barn som vuxna.
Barn i förskole- och lågstadieåldrarna har svårt att ställa om blicken från närseende till
fjärrseende. Dessutom har barn ett snävare synfält än vuxna, med sämre möjligheter att
uppfatta rörelser ur ögonvrån. Inte heller fungerar samordningen mellan att gå och
samtidigt titta på samma sätt som hos vuxna; än mindre klarar barnen av att springa i en
riktning och samtidigt titta i en annan.
Barns förmåga begränsas även av att deras hörsel inte är färdigutvecklad. Barn kan inte i samma utsträckning som vuxna uppfatta varifrån ljud kommer. Det kan mycket väl hända att små barn ser på en bil och springer på en annan som tutar.
Om barns trafikmognad borde man göra informativ TV och radio. Vem blir först!?
20 juli 2010
Orden som försvann
Orden som försvann, har någon hört dem användas på senare tid? Kom de ur bruk eftersom de inte längre uppfattades som giltiga och inte längre kan beskriva något som verkligen sker? Försvann de därför att vi vände dem ryggen? Tappade vi teologin som kunde tolka livet och göra orden greppbara? Blev de medvetet utrensade?
När hörde någon senast att man i Svenska kyrkan:
Kom till tro?
Blev frälst?
Blev kristen?
Omvänd?
Fann Jesus?
Fick ett nytt liv?
Blev född på nytt?
När hörde någon senast att man i Svenska kyrkan:
Kom till tro?
Blev frälst?
Blev kristen?
Omvänd?
Fann Jesus?
Fick ett nytt liv?
Blev född på nytt?
19 juli 2010
Sixten, the cat
Så blir han äntligen synlig, Sixten, the cat. Herre över skokartonger. Beredd att vila varhelst ett tillfälle erbjuds. Om hans skokartong kan man läsa på annat ställe i bloggen stillsam.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)