Hur gör man för att bannlysa svordomar i kyrkliga sammanhang?

En ordlista över icke önskvärda uttryck i kyrkliga sammanhang kan bli följden om kyrkomötet bifaller en motion av Karin Långström Vinge och Maria Abrahamsson och bannlyser svordomar och könsord. Klart att kristna människors språk bör vara föredömligt och fritt från det Bibeln talar om som att svära vid Guds namn. Och man ska inte missbruka Herren din Guds namn. Inte heller ska man naturligtvis åkalla den onde och hans anhang.

Men, man behöver inte vara synsk för att förstå att förslaget till kyrkomötet har något att göra med prästen, ordvrängaren och författaren Dag Sandahls expressiva språk. Omvittnat och diskuterat. Anton Nicklas Sundberg, legendarisk ärkebiskop lär också ha haft ett övermåttan mustigt språk. Honom tillskrivs yttrandet: Där gick tåget åt helvete och jag som skulle med. Från seriernas värld utmärker sig kapten Haddock med en alldeles egen flora av kraftuttryck.

Tänk ändå så många ord som det kan gälla. Särskilt den amerikanska svordomsfloran är genomsyrad av könsuttryck. Vilket väcker frågan om svordomar på främmande språk. Dessutom måste man fundera över substitut och semisvordomar som kan kräva svåra avvägningar.

Kommer man att kunna yttra följande ord?
Sakramentskade
Sakrans
Knäveln
Böveln
Fasen
Förbaskade
Förbenade
Förbålt
Järnspikar
Sablar
In i vassen
Jämrans
Jädrar
Jäsicken
Jäklar
Katten
Himla
Helsicke
Huggormars avföda
Attans
Rackarns
Ända in i aftonsången

Svenska språket innehåller en uppsjö av sådana ord och uttryck. Många många fler kan man nog räkna upp om man så ville. Här dock som exempel och tips till överväganden som kyrkomötet inte får fly ifrån. Men jag undrar hur man gör för att i kyrkliga sammanhang bannlysa svordomar. Kan det tänkas att det finns annat att lysa i bann. Men eftersom jag inte gärna använder kraftuttryck i vardagslag så får detta ta mig katten vara mer än nog.