Blomplockning pågår

Midsommarhelgen uppmärksammades förr med vykortshälsningar. Nu för tiden knackar man ner en liten tanke på Facebook eller via e-post. Och idag kan man ju bifoga alla möjliga klipp från platser som YouTube.

Vykortet är medvetet komponerat. Midsommarstångens kransar uppe till vänster har sin pendang i flickan med famnen full av blomster nere till höger. Kanske restes stången för tidigt, flickan hann inte tillbaka efter plockningen för att lämna sina blommor, som ju rätteligen borde fått pryda stång och krans. Hennes besvikelse verkar inte stor. Tvärtom finns där ett glatt leende när hon blickar tillbaka mot oss snett över sin högra axel. Ska Ni komma med för att fira Midsommar?

Den som får kortet blir därmed uppvaktad och hälsad. Här utdelas ett helt makalöst fång med blommor och blad från midsommarens fagra ängar. Glad Midsommar!

Glad Midsommar

Snart är sommarens stora helg här. Och först nu har ängsblommorna börjat komma. I år lär man alltså kunna binda en krans. Det blir vare sig utblommat eller överblommat, utan prunkande vackert.

Även en gammal handkolorerad bild försöker efterlikna sommarens blomsterprakt, även om resultatet är ganska klent. Men en utflykt i gröngräset verkar ändå inte så dumt. Men jag funderar på hur kag ska klä mig. I vit skjorta och kostym med väst och hatt? Och medförandes käpp! Gåbortkläder kunde ju vara ett alternativ till mina ständigt pessimistiska väderspådomar: det blir regn! Men tar man finkläder kanske det inte behöver bli så långa promenader genom skogar och på ängar? Undrar vad sällskapet skulle säga? Stadsmänniska? Du kommer att få gräsfläckar på kläderna? Söndagslirare? Men det bortser jag ifrån. Det är snart ännu en Glad Midsommar!

En fantastisk skön morgon!

Vilken fantastiskt skön morgon, utbrast någon denna förmiddag. Jag muttrade vresigt. Men lovsången till morgonen, så stillsam och varm, bara fortsatte.

Så jag upphov min stämma om den glasinsamlingsbil, eller vad dessa specialfordon kan heta, som backade in på gränden i bostadsområdet. En baklastare var det förstås, när jag tänker efter. Klockan var 06.10 och pipandet blev en väckarklocka för hela kvarteret. De som inte väckts av backningsvarningslätet fick ett häftigt uppvaknande av glaskrossningsskrällen som hördes när tomglasen kraschlandade inne i bilens uppsamlingsutrymme.

När fordonet farit sin väg blev det tyst i 15 minuter. Därefter, klockan 06.25, klipptes gräsmattan med en monsterklippare som inte fått del av den uppfinning vi kallar ljuddämpare. Det brölade, mullrade och rasslade! Vilken fantastisk skön morgon!

Borttappad tro och ingen som letar

Utdrag ur en ny predikan på ordrik:

När televisionstanterna och TV-gubbarna
behöver lite ved på brasan och
behöver få extra nerv i sin sändning
går de ut på gatan
och låtsas fråga vem som helst.
Bröllopsbevakningen var inget undantag
Hur länge har du väntat här?
Vad förväntar du dig?

Om vi gjorde detsamma med hjälp
av dagens predikotext
gick ut på gator och torg och undrade:
Hörrudu, vad är det du har förlorat?

Tänk om svaren blev:
Vi kom inte till fotbolls-VM.
Jag har blivit av med ett världsmästerskap!

Jag har tappat en cykel…

Ingenting, jag har inte förlorat något

Vad är det här? Är det dolda kameran?

En vän, jag har blivit av med en vän
och det är så sorgligt att jag inte
vill prata om det…

Ungefär så där kunde det säkert låta.
Och vårt eget svar blir...?
Vad är det vi blivit av med
som vi behöver söka efter
med frenesi och kraft
som vi absolut borde leta fram?

Jag tror jag vet vad många människor förlorat
De har tappat bort sin tro…
och de letar inte ens efter den

Kungligt bröllop - farligt för barn?

Dagen efter. Tänker på gårdagen. Gatorna var nästan tomma även i inlandets Örebro. Så redan på förmiddagen den dag då kronprinsessan Victoria skulle gifta sig. Och jordgubbarna var slut nästan överallt. Lyran (en blåsorkester) spelade taktfast för torghandlare och några flanörer. I övrigt stiltje... och förväntan.

Min tanke gick till de debattörer som annars ondgör sig över skolavslutningar i kyrkan. Här öste TV (både SvT och TV4) ut sändningar som kulminerade i en gudstjänst. Och som för att påverka barnen ännu mer var där guld och glitter, prinsar och prinsessor, kungar och drottningar. Och tal om att upfylla Kristi lag. Huane mej!

Hur de stackars barnen utsattes för risker, de kunde verkligen ha tagit skada till sin själ! För de hade väl inte fått ett förbud mot att, just denna dag, sitta framför televisionen?

It`s Raining Men

Vykortsvärlden innehåller alla möjliga udda iakttagelser. Nu i det kungliga bröllopets vecka så är väderutsikternas status uppgraderade. Alla funderar kring vädret på lördag. Här en väderförutsägelse som kanske kan väcka intresse?

Om det regnar gubbar

I dag jag till dig lubbar!

En oerhört tidig: It´s Raining Men...

Högmässa i London, Rom och Hong Kong

Högmässan, vad är det? En världsfrånvänd förlegad mötesform där vår tids frågor och problem inte ryms? En ointressant återvändsgränd som kommer att förlora mot mediabruk, fritidsintressen, hälsotrender och gym?

För den osedvanligt närsynte kan det vara så. För den som tror att högmässan bara är det som sker där den personen finns med. Men - högmässan består ju av den kristna kyrkans levande möte med sin Herre i bön och lovsång, i nattvardens firande. Och den högmässa som firas i Vallstena, Viby eller Kiruna hänger samman med gudstjänster i den anglikanska kyrkan till exempel i London, med katolska mässor i Rom och med lutherska högmässor i Minneapolis, Hong Kong eller Rio.

Och överallt utom just i den rika västvärldens modernistiska hörn firas gudstjänst i kyrkor som växer och där tron föds på nytt! Men här stannar allt fler i sängvärmen eller går på gym! Och så skyller man det egna valet på någon slags kyrkans tråkighet. Först ska man bara göra annat, men sedan, som prioritet 32 eller så, kanske ha med kyrkans gudstjänst att göra.

Våffeldag på försommaren

Våffelmåndag på församlingshemmets gård en försommardag ger möjlighet till några samtal. Vi småpratar och sätter tänderna i sprödgräddade rutor med hallonsylt och grädde. Kaffet doftar nybryggt och är skållande varmt. Nyttigt är det nog inte, men stunden kring bordet blir festlig.

Men då sommaren knappt står oss bi är det huttrande kyligt i skuggan. Där solen borde vara beständigt är det enbart några skygga solglimtar som letar sig fram. Men en liten paus i springet mellan det ena och det andra är så välgörande!

Tillställningar inför Guds ansikte

Stefan Swärd går i ok med Christer Sturmark på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Nu senast måndagen den 14/6 genom att ondgöra sig över ett Förlegat religionstvång för kronprinsessan. (Idag rättade SvD angivelsen om att den Augsburgska bekännelsen skulle vara från 1593 - den är från 1530. Vid Uppsala möte 1593 ställde man sig dock bakom bekännelsen. Vill man läsa texten till Confessio Augustana finns den här.)

Redan i mars roade de sig på Newsmill med en annan artikel om samma frågeställning. Så SvD lyckades denna gång publicera något som redan varit i svang i annat sammanhang. Och upprördheten över förhållandet att Kungen och det kungliga huset ska tillhöra den evangeliska lutherska läran är märkligt stor. I sak har de rätt, alla borde få ha religionsfrihet, även de kungliga. Men ingen tvivlar väl heller på att om Kungen skulle begära att få en ändring till stånd skulle riksdagen genast ombesörja det? Och skulle Victoria bli katolik (!) skulle hon säkerligen som drottning inte behöva abdikera och flytta till Rom. Historien skulle inte behöva upprepa sig, hon kunde lugnt stanna kvar och fira gudstjänst i någon församling inom Stockholms katolska stift.

Stefan Swärd, pastor i Elimkyrkan på Östermalm, som borde anse att en gudstjänst är något viktigt, står bakom slutklämmen i artikeln: Och varför låta det tvångsmässiga statskyrkomonopolet fortfarande ha sitt grepp om Sveriges offentliga liv med en tillställning i Storkyrkan under ledning av ärkebiskopen. Undrar vad Stefam Swärd är van vid från sin församling? Vilka tillställningar arrangeras egentligen där inför Guds ansikte?

Saken har nu även uppmärksammats i tidningen Dagen och på domprost Åke Bonniers blogg!

Skolavslutningar i kyrkan om prästen ges ledigt?

Mötet mellan skolan och kyrkan fortsätter att vålla konvulsioner. I Människor och tro behandlades frågan. Skolavslutniungar, jag säger bara skolavslutningar! Frågan diskuterades i Sveriges Radio denna morgon och som vanligt krattades manegen åt Christer Sturmark från livåskådningshumanisterna. Det känns fantasilöst att det alltid är han som framträder i den pågående kampanjen mot kristen tro.

Han använde det märkligaste argument som hitills förekommit i diskussionen. Argumentet utvecklades ungefär: kyrkan tillhör vårt gemensamma kulturarv och därför bör alla få använda kyrkorna! Det är rimligt att ge prästen ledigt, sa Sturmark. Är inte det lite orättvist mot vaktmästare, städare och kantorer, vars tjänster man på många håll vill nyttja?

Till argumentet hörde att man ju betalar till underhållet av kyrkorna via skattsedeln. Betänk då att man betalar även till landets försvar vilket inte innebär att man kan låta officerarna gå hem och använda regementets lokaler för egna syften.

Sturmark argumenterar som om det fanns en kulturell allemansrätt som gjorde att man kunde ta fornminnen eller historiska företeelser i besittning. Något som mycket opreciserat sägs ingå i vår gemensamma historia, i vårt kulturarv, skulle nu bli möjligt att ta över?!

Tillgänglighet är en viktig sak för Svenska kyrkan men nyttjanderätten regleras, tidigare i svensk lag, numera i kyrkordningen. Där framgår att om rummet ska upplåtas måste verksamheten stämma med det invigda kyrkorummets helgd.

Dessutom kan man undra vem som just då skulle överta ansvaret för det invigda kyrkorummet med sina liturgiska föremål och altaret som vittnar om Guds närvaro. Men det kanske man vill dölja bakkom ett skynke? Även under en skolavslutning ska kulturskatterna vara skyddade, brandskyddet fungera och helst tänker väl Sturmark att ljudbordet är påslaget och att högtalarna och mikrofonerna ska vara på plats och fungera.

Är det en god ordning enligt Humanisterna? Skicka hem värden och ta över kalaset?

Läs även Eva Brunnes och Lars Friedners debattinlägg om kyrkan och skolavslutningar. Eller KD:aren Gunilla Tjernbergs uttalande i Dagen.

Kyrkans nationaldag och Sveriges

Söndag och nationaldag. Nationaldag och söndag. Det sekulära nationalstaten kan möta de himmelska härskarornas firande. I kyrkoåret är nationaldagen en annan än den svenska. Guds rikes nationaldag firas faktiskt varje söndag och inte bara en blågul dag om året. Det blå kan möjligen stå för Mariadagar men det gula har knappast plats. Såvida man inte ser att det är himmelskt guld, representerande det eviga ljuset. Och korset på fanan är faktiskt ett kors, ett den kristna kyrkans vittnande kors. En påminnelse om att oavsett nationalitet är det som vi läser i Fil 3:20-21: Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.

Vårt hemland är himlen... Och särskilt synligt tycker många att det blir vid intåget den 1 advent.

Samma spännande möte mellan olika världar sker när den sekulära helgdagen 1 maj prövar att infalla en söndag. Det har inte som jag kan minnas hänt på en röd dag. Kyrkan står sällan upp för att den röda färgen var intecknad långt innan den sattes på fana i täten för ringlande demonstrationer. Pingsten röda andeeld har givit inspiraiton och kraft åt rödmärkta martyrer genom ett par årtusenden i kyrkans långa historia av lidande och kamp. Och den har understrukit andens utgjutelse i dop och konfirmation. Så är det! Kyrkan kan med stolthet hålla fram sin röda historia och färg!

Yra studenter i studentyra

Studentvagnarna rullar förbi. Musiken är öronbedövande. Stackars människor som ska gå ut i livet dagen efter och lomhörda! Och dagen efter med tanke på den mängd flaskor och burkar som svingas. Skälet kan väl knappast vara att studenterna behöver bedöva sig för att stå ut med att klafsa runt en hel dag med jättenappar och slokande liljekonvaljer hängande runt halsen i blågula band?

Berusningen är förvisso stor redan innan drogerna (vin, sprit, öl, cider mm) hälls i. Då blir de nybakade (?) studenterna dubbelt vimsiga i mössan. Glädjen över den egna förträffligheten är en beståndsdel av att ta studenten. Så tillvida är det ingen stor skillnad mellan 60-talet och det nya årtusendets första 10-tal. 3-4 år på gymnasiet var då som nu en oändlig tidsrymd och när man passerat genom alla klasserna och blivit färdig (!) blir man omåttligt glad. Numera mera lössläppt övernöjd än förr, tänker jag trots allt.

Men av vagnar och talkörer att döma har könsord och svordomar erövrat en större del av examensvokabulären. Men vad man vrålar i euforisk yra är inte samma sak som det man säger när man möter och hälsar sina äldre släktingar och föräldrarnas bekanta.

Fy f-n vad jag är bra, besvaras i Närke tålmodigt med ett enkelt: idag, ja! Är det den berömda jantelagen? Ja´nte vet jag. Men uppfattar jag dialogen rätt handlar den om en ganska bekymrad tolerans med oro för morgondagens risk för kraschlandning i den för unga människor ganska hårda tillvaron.

Enkäter om enkäter om...

Folk svarar inte längre på enkäter. Inte i tillräcklig omfattning, vilket leder till allt osäkrare slutsatser om framtid, hälsa, ekonomi och annat väsentligt. Det kommenteras bl a i Dagens Industri. Och P1-Morgon har två inslag om fenomenet att svenskar är trötta på enkäter!

Man kunde rent av tro att väderleken ibland prognosticerades efter en enkät, med tanke på att kollen genom fönstret och förutsägelserna vid jämförelse kunde skilja sig från åskväder till strålande sol.

Med anledning av enkätproblemet vill jag avslöja en enkät som handlar om enkättrötta personer.

Varför svarar du inte på enkäter?
Det gör jag ju!

Varför faller somliga bort och låter bli att svara på enkäter?
De har väl redan tagit ställning till hundra frågor före frukost. Hur är vädret? Är det kallt? När går bussen? Vem ska du rösta på? Fick du några nya enkäter igår? Från något nytt institut? DE har väl blivit trötta och undrar över meningen med alla frågor och fått enkätdepression när man undrar om det finns några svar? Finns det verkligen svar på alla frågor?

Vilken nytta gör enkäter?
Den som vill veta något slipper stå i kö för att träffa folk och sedan mest höra dem humma och vara osäkra om det mesta. Som när någon fick frågan vilken artikel läste du först i morgontidningen. Och som inte hade läst någon morgontidning utan lyssnat på radio. Ingen vill väl framstå som en icke-läsare och svaret blev därför utan närmare eftertanke: TV-programmet. Men de håller folk sysselsatta pch sysselsättning gillar vi i det här landet, om man får tro statistiken.

Får du många enkäter?
Jag kan icke räkna dem alla...

Är de besvärande många?
Jo, jag kan knappt komma in i mitt arbetsrum för alla staplar med enkäter med frågor om ditten och datten.
Och enkäterna är svåra att hålla borta. De sipprar in genom telefonen, de tar sig med ett pling in via e-posten, de kommer med brevbäraren och de lämnas med bud. Och på arbetsplatsen sitter alla var dag med pannorna i djupa veck över nya enkäter. Vi har blivit tvungna att införa enkätsvararförbud på torsdagar för att hinna med något annat. En del fuskar dessutom och tar med sig enkäterna hem för att hinna med.

Nämn några som du fått den senaste tiden, mellan 15 februari och 12 maj?
Liturgiförändringar sedan förra året. Läsvanor för morgontrötta. Väljarundersökning om det hade varit val idag. Väljarundersökning om det hade varit val om en vecka. Väljarundersökning om värdet av väljarundersökningar. Väljarundersökning om läsvanor. Tv-tittarfrekvens på tisdagkvällar mellan 19 och 21. Vilka annonser fångar ditt intresse? Väljarundersökning om vilket elbolag man valt. Transportmedelsundersökning om kollektivtrafik som man använder eller inte? För eller emot valfångst. Margarin- och smörkonsumtionens förbindelse med brödåtgång. Hälsoundersökning för människor i åldern mellan 60 och 60,3. Och så den här enkäten om enkäter.

Om du fick välja, vilken enkät skulle du helst vilja svara på?
En med konfidentiella frågor som av sekretesskäl inte kan uppges.

Menar Du alltid allvar med Dina enkätsvar?
Gissa!



Här som bonus ett citat från en sida om statistik.
Hoppas inte för mycket av statistiska metoder för inferens
Poängen med statistiska metoder är i regel att få kontroll på det som kan kallas "urvalsfel", dvs den osäkerhet som smyger sig in när man tar ett stickprov istället för mäter hela populationen. Ska metoderna fungera utan inskränkningar förutsätts att dessa stickprov är tagna med någon slumpmässig mekanism, vilket ställer särskilda krav. Det räcker inte att gå ut och fråga de man råkar träffa, för även om man inte har kontroll så uppfyller detta inte kraven på slumpurval. Funderar du på vad som menas med slumpurval är det lämpligt att läsa på.

Kopplat till detta är ett vanligt misstag: har du en totalundersökning så har du definitionsmässigt inget urvalsfel. Då är i regel inte heller statistiska metoder (konfidensintervall, hypotesprövning,…) meningsfulla eller ens korrekta.

Likaså kan statistiska metoder inte avhjälpa brister i form av bortfall. Det finns metoder för kompensation eller korrigeringar, men det bygger då på att man har bakgrundskunskap - ofta i form av tidigare undersökningar - om den aktuella populationen. Det läget är inte så vanligt.

Allmänt sett kan statistiken vara ett värdefullt stöd, men det kan aldrig ersätta kunskap om de fenomen som studeras. Även om det ser snyggt ut att uttala sig i termer av "signifikansnivåer, p-värden eller annat så betyder det inte att tillämpningarna ens är vettiga.

Kära Mor

En Mors dags-hälsning där mor och hennes famn erbjuder och står för trygghet, skydd och tröst. Barnet suger på tummen och är nog på väg att slumra in.

Det är om aftonen eller i mörka kvällen. Ljuset som brinner i staken lyser upp mamma och barn. På bordet ligger strumpstoppningen eller stickningen. Lång klänning och förkläde visar en annan tids vardagsklädsel...

Blyertsteckningen har Elsa Beskow gjort och den bifogade dikten Viktor Rydberg. Vill du se den mer i detalj, eller läsa dikten, så klicka på bilden...

Mors dag!

På Mors dag kan man till exempel sända en musikalisk hälsning med OD (Orphei Drängar). Om det berättar DN.se. Förr var det inte möjligt, men då var det inte helt ovanligt att man sände ett vykort med särskild hälsning.

Och några små verser brukade då kunna finnas med, som här omgärdade av en stilig kaprifol. Kortet här intill sändes en gång (25-5-1932) till en skoaffär på en mindre ort med hälsningen: Kära lilla Mor, jag tror att de här verserna säger precis det jag själv skulle ha sagt. Ringer hem samtidigt som det här kortet kommer. Här är nu riktig sommar, lindar och kastanjer blommar och hela naturen ler. Hoppas Mor är kryare nu, själv är jag prima liv. Hälsa alla så kärt. Mors XX.


Här är ett annat kort till Mors dag inhandlat 1923 men aldrig avsänt. Istället blev det sparat i ett litet kortalbum. Versen är inte särskilt poetisk, men förmedlade väl det en avsändare vill få sagt den dagen. En mors kärlek var inte beroende av dag eller natt, utan hon slösade med sina omsorger.

Konstnären Aina Stenberg har målat stora fång av blommor som bärs fram som hyllning! Under många år tecknade hon Svenska flickors Scourförbunds adventskalender. Och hon ritade och målade flera tusen motiv till helgdagskort (jul, nyår och påsk).


Och till sist ännu ett kort där Mors dag högtidlighålls med en barnens uppvaktning. Girlang över dörren, kaffebricka och blommande plantor. Och det blir nästan som en födelsedag. För här önskas glädje och lycka i hundra år!

Mors dag är en internationellt spridd dag. På Wikipedias engelskspråkiga upplaga finner man en fyllig genomgång och kan om man så vill jämföra hur dagen firas i olika länder. Men hur dagen kommersialiserats kan man bäst bedöma själv!

Att Mor i katolska länder också hört samman med Jungfru Maria är självklart. Det finns dessutom förebildliga historiska fester med mödrar i centrum som kan ha fungerat som inspiration när Mors dag infördes i modern tid. Det skedde i början av 1900-talet och dagen firades för första gången den 21/2 1909 i USA.

Men redan på 1870-talet formulerades en betydelseful plattforma, en den moderna tidens grund för att moderns och kvinnornas röst måste höras. Av det som yttrades då märks i dagens firande ingenting. Men då utfärdades av Julia Ward Howe en Mothers days proclamation, en gripande fredsproklamation:
Arise, then, women of this day!
Arise, all women who have hearts,
Whether our baptism be of water or of tears!
Say firmly:
"We will not have great questions decided by irrelevant agencies,
Our husbands will not come to us, reeking with carnage, for caresses and applause.
Our sons shall not be taken from us to unlearn
All that we have been able to teach them of charity, mercy and patience.
We, the women of one country, will be too tender of those of another country
To allow our sons to be trained to injure theirs."

From the bosom of the devastated Earth a voice goes up with our own.
It says: "Disarm! Disarm! The sword of murder is not the balance of justice."
Blood does not wipe out dishonor, nor violence indicate possession.
As men have often forsaken the plough and the anvil at the summons of war,
Let women now leave all that may be left of home for a great and earnest day of counsel.

Let them meet first, as women, to bewail and commemorate the dead.
Let them solemnly take counsel with each other as to the means
Whereby the great human family can live in peace,
Each bearing after his own time the sacred impress, not of Caesar,
But of God.

In the name of womanhood and humanity, I earnestly ask
That a general congress of women without limit of nationality
May be appointed and held at someplace deemed most convenient
And at the earliest period consistent with its objects,
To promote the alliance of the different nationalities,
The amicable settlement of international questions,
The great and general interests of peace.

Gudstjänstens mening

Detta med högmässan. En gudstjänst som berör och märkligt nog upprör. Om gudstjänstens verkliga innebörd och mening inte främst ligger i dess nog så viktiga yttre gestalt, vad handlar den då om? Har den inre mening som kan upptäckas både i det skönt storslagna och i det avskalat enkla? I det väl genomförda och i det taffliga? Hur tänker vi kring dess djupa innebörd?

Skräddarsydda och personanpassade gudstjänster är ju en omöjlighet. Poängen ligger väl i att vi är ett kollektiv och ibland rent av en gemenskap. Då behöver vi ju kunna gå in under formuleringar som inte bara är mina utan rymmer andra. Och nog är det fantastiskt att liturgin på nytt och på nytt erbjuder mötet med livet, med Kristus.

Storasyster i vassen skriver om gudstjänst. Läs hennes inlägg och fundera! Hon berättar bl a träffande om motiv till gudstjänstfirande:
När jag firar gudstjänst, gör jag det för att jag...

...vill och behöver bekänna mina synder och få dem förlåtna.
...vill och behöver höra Guds ord och få hjälp att förstå och tillämpa det i mitt liv
...vill och behöver ta emot Jesus i nattvarden och veta att han älskar mig
...vill få tid och ro att be.
...vill och behöver lovsjunga Gud i psalmer och andra lovsånger
...vill och behöver träffa de andra som också går dit, fika med dem och känna att vi delar något viktigt.

Mänskliga rättigheter i november

Cyklade genom staden i strilregn. Små, men intensiva, droppar som sprinklade både fordon och person. Särskilt illa fungerar just sådana dagar de tygkassar jag envisas med att använda. De har ersatt läderportföljen. Men en regndag som den igår fick mig att tvivla på det kloka i utbytet. Vattnet tränger in och igenom tyget. Gissa vad som händer med alla viktiga dokument då...?

Deltog därefter i sammanträden som planerar ett spännande evenemang till hösten. Mänskliga Rättighetsdagarna går då av stapeln i Örebro den 15-16 november 2010 under en samlande rubrik: Från ord till handling. Smittar civilkurage? Barns rätt till andlig utveckling. Har alla rätt att leva? Grundkurs i mänskliga rättigheter och mycket mycket mera än det jag här listat tas upp då.

I programmet för MR-dagarna skriver man bland annat: Att garantera mänskliga rättigheter för alla är det yttersta syftet för en demokrati värd namnet. Men hur ser det ut i verkligheten? Stannar det vid fina ord i lagar och internationella konventioner? Vem säkerställer att rättigheterna tillgodoses i praktiken? Mänskliga Rättighetsdagarna 2010 i Örebro tar upp utmaningar och goda exempel på arbetet med mänskliga rättigheter genom ett engagerande och kunskapsrikt program med seminarier, workshops, teater, musik, utställningar med mera. Från grundläggande introduktion i mänskliga rättigheter till forskarseminarier. Här får du engagemanget och verktygen för att åstadkomma förändring.

MR-dagarna brukar vara mycket välbesökta eftersom kunniga och insatta personer då leder seminarier om mändger av frågor som hör samman med och aktualiserar mänskliga rättigheter. En chans att lära mera, att samtala och att flytta fram positionerna.

Hur en biskop väljs

Någon undrade hur Svenska kyrkan utser sina biskopar och funderade över vilka som har rösträtt. Som vanligt när det gäller Svenska kyrkan finns det en radda paragrafer i Kyrkoordningen som slår fast hur det ska gå till.

Man måste leta i det 8 kapitlet om Biskopen och börja med paragraf 7. Som tur är finns Kyrkoordningen tillgänglig på nätet så att alla intresserade själva kan läsa och bilda sig en uppfattning om det mesta i Svenska kyrkan.

En biskop utses genom val i stiftet, men däremot ärkebiskopen utses genom val i alla stift. Valet ska föregås av ett provval för nominering av kandidater. Och stiftstyrelsen är valansvarig. De som nominerats och som får mer än 5% av rösterna i nomineringsvalet (helst minst fem kandidater) ska därefter behörighetsförklaras.

Rösträtt har: stiftsstyrelse och domkapitel, präster och diakoner anställda i stiftet (på minst 6 månader eller tills vidare) i församlingarna och särskilt utsedda elektorer. Elektorerna väljs inom varje pastorat och skall vara lika många som det finns anställda präster och diakoner och tjänstgörande pastoratsadjunkter. För elektorerna väljas ersättare. Detta är grundmodellen. Sedan finns det t ex en regel för enförsamlingspastorat som innebär att elektorerna utses av kyrkofullmäktige och en regel för flerförsamlingspastorat, och då utses elektorerna av samfällda kyrkofullmäktige. Den som redan har rösträtt i biskopsvalet ( t ex stiftsstyrelseledamot eller präst) får inte rösta när elektorerna utses.

Vilka blir då elektorer och ersättare? Jo, den som är behörig att utses till ledamot i
kyrkofullmäktige i en församling inom pastoratet.

När valet sedan äger rum väljs den som får över hälften av rösterna, och för att det skall bli så kan en andra valomgång behövas mellan de två kandidater som fått flest röster. Man röstar kontraktsvis, både präster och elektorer. Däremot samlas stiftsstyrelse och domkapitel för sig och röstar.

Biskopskandidater hoppar av

Biskopsval i Svenska kyrkan är en vansklig affär. Det synliggörs i det senaste nomineringsvalet i Linköpings stift. Två av de kandidater som fick över 5% av rösterna har nu avbörjt att stå till förfogande, skriver tidningen Dagen. Även Posks valblogg kommenterar. Bland annat har domprost Johan Dalman som fick näst flest röster meddelat att han inte står till förfogande. Och jag tror mig veta att han gjorde det redan innan valet. Men Kyrkans Tidning ger en delvis annan och tvetydig bild.

Det är ju något galet om man i nomineringsvalet kan rösta på precis vem som helst utan att ha ett system där de man röstar på har möjlighet och vill stå till förfogande. Och inför nomineringsvalen har man inte heller någon beprövad metod för att ge de röstande samma kännedom om kandidaternas företräden och gåvor (t ex i form av ett CV). Istället föregås nomineringsvalen ofta av olika gruppers egen kandidatvaskning. Däefter följer inte sällan enlansering av gruppens favoritkandidat, en eller två. Oftast lanseras människor som tillhör den grupp man själv tillhör.

Vill man undersöka biskoparnas kyrkopolitiska hemvist lär man upptäcka att många har uttalade tillhörigheter och sympatier. Åtskilliga har själva suttit i kyrkomötet för någon gruppering, inte sällan en partipolitisk sådan. Egentligen är det inte så konstigt eftersom den erfarenheten är värdefull för ökade kunskaper om Svenska kyrkans organisation, dess styrning och ledning. Men bindningen till grupper och partier kan bli besvärande...

Biskopsvalen behöver få en ny genomlysning och finna bättre former. Inte minst så att de man lyfter fram som kandidater ska kunna tänka sig bli vigd till biskop. Därför bör en sållningsprocess äga rum före nomineringsvalet och alla som kan tänkas komma ifråga ha deklarerat sin vilja. Och de bör redan då ha ha presenterat sig, ha lämnat CV och en lista på referenspersoner.

Kortspel om kyrkans framtid

Svenska kyrkan brottas med sin framtida organisation! Eller, nej någon brottning verkar det inte vara. Snarare är det som ett kortspel där varje deltagare spelat ut kort de tror ska ge effekt.
Svenska kyrkans Strukturutredning har presenterat ett diskussionsmaterial om Strukturer för framtidens församling. Ett material som tillkommit för att samla in reaktioner från församlingar och stift. Målen har varit att ”förenkla och förtydliga kyrkans lokala nivå: pastoralt, administrativt och ekonomiskt.” Och naturligtvis har man önskat att skapa bästa tänkbara förutsättningar för församlingarnas huvuduppgift. Som alla vet sammanfattas den enligt kyrkoordningen med uppdragen: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Men...

Redan i den inledande presentationen glider man på definitionerna. Man påstår att ”Delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen…” Delaktigheten är naturligtvis beroende på om man är döpt och tror. Svårare än så kan det väl ändå inte vara. Så varför vill man inkludera alla? Alla kan väl ändå inte ha del i andras körkort, om det t ex handlade om ett jobb där man krävde körkort? Kan alla halka med på andras dop? Eller på deras tro?

Så påståendet att alla i församlingen förenas i detta fungerar som en övertalande definition. Man vill inkludera alla – och undviker frågeställningarna om de medlemmar i kyrkan som inte själva vill vara troende eller aktiva i något allmänt prästadöme. Nu kan man förstås ha andra bevekelsegrunder för sin tillhörighet. Man kanske gillar gamla stenhus, körsång, diakoni? Sant är att långt ifrån alla lockas av att vara kungar och präster i trons mening.

Utredningen berättar om vad den tycker organsiationen skall åstadkomma. Man skriver att: den organisatoriska utformningen av kyrkans lokala nivå utifrån skiftande
förhållanden ska
• ge förutsättningar för bred delaktighet, ansvarstagande och gemenskap
• bidra till tydlig ansvarsfördelning
• bidra till långsiktig ekonomisk bärkraft
• ge förutsättningar för en god arbetsmiljö

Annars levde jag i övertygelsen om att kyrkans organsiation skulle möjliggöra för kyrkan att fira gudstjänst, undervisa och bedriva diakoni och mission. Enligt kyrkoordningen är uppgiften att människor ska komma till tro...

I ett avsnitt om Utmaningar från framtiden behandlar man förekomsten av lokala olikheter, kyrkligt, demografiskt och ekonomiskt. Och man får det till att Uppsala, Västerås och Örebro skulle vara förorter till Stockholm!!! Hur centralistiskt fixerad får man vara? Utredningen snuddar vid individualismen, och de kyrkliga handlingarna som numera får allt större sällskap av alternativ och andra ersättningsriter.

Man kan se det framför sig. Hur Strukturutredningen suttit runt ett bord och var och en lyft in sina hjärtefrågor i diskussionen om en förändrad organisationsform för Svenska kyrkan. Men de mest avgörande frågeställningarna: vad en församling omistligt är, behandlas styvmoderligt. För det måste väl vara utifrån förståelsen av en församling och dess uppgift som organisationen ska växa fram eller förändras?! Och det kan inte ske utan hänsyn till perspektiv från bibelns brev och böcker eller tankar hämtade ur traditionshistorisk synvinkel.

Värst är att ingen analys föreligger. Ingen har undersökt vari dagens kyrkliga organisation brister. Var finns problemen? Hur kan man ens bolla upp organisationsmodeller utan att berätta om vilka problem modellen avser att lösa? Vilka är svagheterna och styrkorna? Men nej, något sådant får man inte veta. Så när strukturutredningen återvänder med ett verkligt betänkande och med mera utmejslade lösningsförslag borde man börja om från början! Vad är ett trossamfund, en kyrka och en församling? Hur kan de bäst fylla sina uppgifter i vårt moderna svenska samhälle?

Och följdfrågorna är många. Hur fördelas makten i kyrkan? Hur ska den gamla dubbla ansvarslinjen bevaras?? Det vill säga det ansvar ämbetet och de förtroendevalda delade, varandra ömsesidigt kompletterande, det som sedan blev till ett gemensamt ansvar (låter nästan för bra för att vara sant). Om man devalverar kyrkans vigningstjänst, såsom skett de senaste decennierna, blir konsekvensen dels ett otydligt gemensamt ansvar och en mer utsuddad rollfördelning. Då kan man snart dra ett ännu tjockare streck över att präst och biskop har särskilda ansvarsområden förknippade med kyrkans liv och lära, med tillsyn och främjande. Ett sådant tydligt vigningstjänstens ansvar hittar man i de flesta jämförbara kyrkor och så har det sett ut i Svenska kyrkan.

Istället har man bestämt sig för att bolla upp (spela ut) och testa ett antal organisatoriska modeller. Flera av dem är helt otänkbara, osannolika och oanvändbara. Tänk bara om stiften skulle stå för all personal, alla administrativa system, alla fastigheter, etc. Eller ännu värre: Rikskyrkan eller som man brukar kalla det Nationell nivå, som dessutom skulle bli en enda juridisk person! Då förlorar man ju all balans mellan de olika pastorala nivåerna (församling och stift) i kyrkan. Varför tänker man så i en tid när subsidiaritet och lokalt ansvar blir allt mer efterfrågat och nödvändigt? Ska kyrkan verkligen gå åt andra hållet?

Och inte tar man upp frågan om varför sekulära organisationer, de politiska partierna, ska bestämma i kyrkan. Jag inser att det är svårt för politiskt valda att ta i frågan. Men ser man närmare på sammansättningen av utredningen inser man att det är partierna som styr och ställer (caesaropapister). Också prästerskapet är i utredningen partipolitiskt fixerat. Man undviker frågeställningen om vem och vilka som bör leda en kyrka, som man väl upplever som en icke-fråga. Och man kan ju hävda att de frågorna ligger i demokratiutredningens korg. Envist och uthålligt hävdar jag att det är kyrkans största och mesta akuta trovärdighetsproblem som därmed undviks. Och de modeller man bygger för framtidens kyrka bortser från detta!

Posk valblogg har kommenterat utredningen här. Och Frimodig kyrka skriver här.