En gång var jag villig att göra något
Frivilligt kallas det visst
om man utan tvång och motvilja
åstadkommer något, gör en insats
och så visade det sig att
någon redan hade lagat maten

Kan jag göra något, tänker jag högt
och någon har för länge sedan
lånat sina fötter till soporna
De ligger redan på gården
Ja, inte på gården
utan i alla färgglada plasttunnor
vår förnämsta utomhusdekoration
Tunnbatteriet som pryder
alla infarter vid husen

Kan jag vara till någon nytta, undrar jag?
Ty inte törs jag säga att jag vill hjälpa till.
Då frågar någon: vem tänker Du hjälpa? Dig själv?
För Du antyder väl inte att uppgiften
är någon annans syssla egentligen?
Så att du kan komma släntrande när allt är klart
och yrvaket fråga om någon behöver hjälp…

Något kan jag väl göra?
Och så visar det sig att disken redan är inplockad
tvätten tvättad, dammet uppsuget,
all kringspridd förströelse undanröjd…

Någon har varit i farten.
Så där står jag med min
försenade obrukade villighet
och gör det jag brukar
kommer för sent!
Det är enklare att göra det själv
har jag hört sägas
och så firar frivilligheten triumfer

När någon gör det enklare
samlas glödande kol på
trögtänkta senstartade huvuden
Vi trögvilliga motvilliga
lever på de snabbvilliga frivilliga
De gjorde det vi tänkte
när vi tänkte på vad vi borde.

Tack snälla riktigt hushållsnära någon!

Andra bloggar om: Hushållsnära tjänster, Hemhjälp, Frivillighet