Äldre har ingen talan

Diskriminering av äldre är en hetare potatis än folkpartisten Jan Björklund kanske tänkt sig. Många av dem vi betraktar som äldre lever ett liv i utsatthet. Det är vällovligt att öppna för ett längre arbetsliv för den som så önskar – men svårt för den som upplever sig tvingad att fortsätta arbeta. De vars livsinkomst varit så låg att man inte kan unna sig nästan något.

Diskriminering på grund av ålder kan fungera på många sätt. Även om hemtjänsten har ett gott uppsåt är det ofattbart med den trafik som uppstår i de äldres hem. Horder av personal avlöser varandra i en sådan takt att ett hem kan kännas invaderat av främlingar. De bär inte namnskyltar och de gamla har inga bilder på personalen så de kan identifiera dem när minnet sviker. Det lär ha hänt att främlingar med brottsligt uppsåt lurat sig in i sådana hem under förespegling att komma från hemtjänsten.

_______________________________________________________________

DN skriver: Antalet demenssjuka ökade från 133.000 år 2000 till 142.200 år 2005. Kostnaderna ökade från drygt 38 miljarder till drygt 50 miljarder.

År 2000 bodde 56 procent av de demenssjuka i äldreboenden det vill säga 75.000 personer, fem år senare var andelen 45 procent eller drygt 64.000 personer.

________________________________________________________________

Det är diskriminerande att bli avskuren och isolerad på grund av uttunnat socialt nätverk och minskad rörelsefrihet. Det är diskriminering att människor tvingas bo kvar hemma i bostäder som inte alls är avpassade för den äldre människans behov.

Det är diskriminerande att inte få hjälp med det man behöver – t ex sällskap till en butik av någon som kan läsa på burkar och förpackningar. Däremot kan man få bistånd med att laga maten, vilket den gamla människan hjälpligt kan klara. Det är diskriminering när par som levt samman ett helt liv tvingas isär (ibland med många kilometrar) därför att man inte kan erbjuda gemensamt boende om en av dem blivit vårdkrävande.

Det är diskriminerande att demensvård i Sverige inte är dimensionerad för och står öppen för alla dementa som behöver få plats. Det är sorgligt att demensvården i allt högre grad bygger på familjernas insatser (som vi bor och arbetar idag fungerar detta urdåligt och är oerhört presssande). Att de vårdbehövande äldre bollas runt som objekt bara för att resurserna inte är tillräckliga är generande för ett Sverige där man ordar så om människovärde. Många som färdigbehandlats på sjukhus skrivs ut till en tillvaro de inte kan klara.

Sammantaget är detta eländigt och ovärdigt, integritetskränkande och diskriminerande. Vem och vilka blir hörda i vårt samhälle?

Andra bloggar om: Åldersdiskriminering, Demens, Diskriminering, DN, Jan Björklund