Man kan inte be om ursäkt för yttrandefriheten

Publiceringen i Nerikes Allehanda av Lars Vilks bild på Muhammed som rondellhund har väckt upprörda känslor bland muslimer. Artikeln som startade det hela bestod i en krönika av Lars Ströman. Rätten till religionsfrihet och rätten att häda hör ihop, skrev han. Artikeln illustrerades vid publicering med Lars Vilks bild.

Mot bakgrund av den upprördhet publiceringen lett till var det intressant att försöka höra och se vilka åsikter och krav de demonstrerande i Örebro ville framföra. Jag stod därför i väntan utanför Nerikes Allehanda tillsammans med det stora medieuppbådet, polis och nyfikna. När demonstrationen med några hundra människor närmade sig kom man inte marscherande fyra och fyra bakom fanor och banderoller. Istället var det en engagerad och uppretad folkmassa som närmade sig. När demonstrationen passerade fanns där ändå viss organisation. Kvinnorna gick inte med männen, de fick gå sist i tåget. Många med barn och barnvagnar.

I demonstrationens utkant fans det några äldre svenska män som började diskutera med ett par av de yngre demonstranterna. Ni ska följa lagen, sa de. Och fick svaret att vi har rätt att säga vår mening. Och de unga männen frågade också: Får man inte demonstrera i Sverige? En ung kvinna i demonstrationen sa lugnt åt en av de svenska debattörerna: du är så gammal så gå och sätt dig. Varpå han faktiskt troppade av.

I en permobil satt en äldre man med en svensk flagga. Plötsligt började han skrika och ropa. Åk hem, och andra tillmälen fick han ur sig och lyckades reta den kvinnliga delen av demonstrationen. De svarade med gemensamma rop. Polisen var snabbt på plats och motade undan provokatören. Som då började skrika om att polisen hindrade honom att säga sin mening.

De flesta slagorden som skanderades var på arabiska men nog hördes ropen Allahu akbar. På handskrivna lappar och plakat framfördes åsikten att yttrandefriheten missbrukats och att man kränkt muslimer, att man inte brytt sig om religionsfriheten. Chefredaktören Ulf Johansson klev ut på trappan och hälsade demonstrationen och några av de ledande fick följa med in för ett samtal. Det kommenteras i dagens Nerikes Allehanda.

Vid något tillfälle ropade man taktfast också just: religionsfrihet! Religionsfrihet! Via megafonen som en ung man höll i ett fast grepp presenterades kravet att Nerikes Allehanda måste be om ursäkt. Vi är för yttrandefrihet men den skall inte användas för att kränka muslimers tro, hävdade han. Be om ursäkt och gör aldrig mera om det här, verkade vara det samfällda kravet.

Kanske kan publiceringen leda till en ökad förståelse för hur viktig yttrandefriheten är i ett demokratiskt samhälle. Den är livsnödvändig. Man kan inte be om ursäkt för yttandefriheten! Men nog kunde vi gott föra en diskussion om det alltid är vällovligt att förlöjliga och reta, så uppfattas ju Lars Vilks bild av de demonstrerande muslimerna, bara för att man har rätt att göra det.

Andra bloggar om: Yttrandefrihet, Muslimer, Demonstration, Lars Vilks, Muhammed,Rondellhund, Religionsfrihet, Muslimer