Goda råd från Kristet Råd

Kyrkomötet pågår - och diskussionen om könsneutral äktenskapsbalk, kyrkans vigselrätt och om enkönade relationer som partnerskap eller äktenskap är på tapeten. Brygubben, Martin Garlöv, skriver om att kyrkan knappast kan spricka men att tonläget och debattekniken lämnar mycket övrigt att önska.

Hans artikel fick mig att minnas att Sveriges Kristna Råd år 2005 gav ut några tumregler för god ekumenik. I inledningen till det korta dokumentet skriver man bl a: Att leva som kristen är att leva befriad. Ändå reser vi murar, misstänkliggör och skyggar för varandra - också kristna syskon emellan. Gud kallar oss att bryta upp från dessa mönster - göra upp med vår rädsla och se på varandra med kärlekens ögon. Att se till det som förenar och tillsammans bygga en bättre värld. Ett sätt att göra detta är att främja god ekumenik.

Några av de enkla reglerna kanske kunde tillämpas inom Svenska kyrkan? Därför återger jag de 10 tumreglerna här:

1 Bygg på gemensam tro

Ekumeniken utgår från vår gemensamma tro på Herren Jesus Kristus som Gud och Frälsare. Tillsammans ärar vi en enda Gud, Fader, Son och helig Ande.

2 Visa ömsesidig respekt

Ekumenik förutsätter ömsesidig respekt för varandra som kristna kyrkor och samfund - att vi respekterar varandras rätt till skillnader i tro, lära och liv. Samarbetet förutsätter däremot inte att vi omfattar allt i varandras traditioner.

3 Visa tillit och öppenhet

Eftersom ekumenikens mål är Kristi kyrkas enhet utgår vi ifrån det som förenar oss - utan att blunda för saker som ännu skiljer oss åt. I en anda av ekumenisk öppenhet vill vi visa lyhördhet för grupper som söker nya uttryck för kristen tro.

4 Var villig att förstå

I vår strävan efter en djupgående enhet i tro och lära vill vi ständigt försöka förstå varandra bättre. Våra samtal och dialoger präglas av ömsesidighet - genom dem lär vi oss också mer om vår egen tradition. Där möts vi som likvärdiga parter. I frågor där vi är oeniga försöker vi i bön och samtal förstå varandras ståndpunkter och tolkningar av Guds Ord.

5 Ta kyrkornas egna strukturer på allvar

Ledarna för de kristna kyrkorna och samfunden har ett särskilt ansvar för att skapa och upprätthålla goda relationer mellan kyrkorna. Vi respekterar det ledarskap som respektive kyrka och samfund har valt och förbinder oss att samarbeta med detta.

6 Bekänn kyrkans lokala och universella kallelse

Kyrkor och samfund i Sverige är en del av den världsvida kristna gemenskapen. Alla lemmar i Kristi kropp hör samman. Därför vill vi verka för rättvisa, fred, försoning och omsorg om skapelsen, och vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, för att fullgöra gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.

7 Samarbeta lokalt

För de flesta är lokalförsamlingarnas samarbete det tydligaste uttrycket för strävan mot en fördjupad och synlig kristen enhet. I den lokala ekumeniken vill vi främja enhet och gemenskap mellan kristna på samma ort.När vi lär känna varandra, erkänner varandra och bekänner vår tro tillsammans kan vi finna vägen till ett gemensamt och trovärdigt kristet vittnesbörd för att världen skall tro. Ekumeniskt samarbete är mer än gästfrihet och hjälpsamhet. Vår gemenskap måste innebära ömsesidigt stöd i med- och motgång.

8 Säg ja till evangelisation - nej till proselytism

Mission och evangelisation hör till kyrkans väsen och uppgift. Varje församling och enskild kristen är utsänd att dela med sig av sin tro. Evangelisationens syfte är att förkunna frälsningen genom Jesus Kristus. Den får inte orsaka att banden till individens egen kyrka eller samfund försvagas eller bryts. På detta sätt vill vi göra åtskillnad mellan evangelisation och proselytism, dvs. sådan aktiv strävan som innebär att förmå medlemmar, grupper eller församlingar inom ett kristet samfund att övergå till vårt eget samfund.

9 Sprid rätt information

Vi respekterar varje kyrkas och samfunds rätt till egen självförståelse och identitet. Därför förbinder vi oss att ge sanningsenlig information om varandra. Vi tar avstånd från varje form av förkunnelse och information som framhäver och idealiserar den egna kyrkan eller samfundet genom att ge en negativ bild av den andra.

10 Respektera individ och familj

Varje kristens andliga väg måste respekteras. När familjemedlemmar tillhör olika kristna kyrkor eller samfund är det särskilt betydelsefullt att betona enhet och inte splittring. Det är också viktigt att ta lärdom av dessa familjers erfarenheter. I pastoral omsorg om dessa familjer förbinder vi oss att samverka ekumeniskt.

Några av råden är riktigt träffande även för de inomkyrkliga förhållandena. Vikten av att bygga på den gemensamma tron bör leda till att idéer och förslag relateras till kyrkans centrum. Även organisatoriska och etiska frågor har ju någon koppling till trons mitt.

Ömsesidig respekt, tillit och öppenhet kan alla fundera över. På vilket sätt kan dessa värden fungera i kyrkorådets, kyrkofullmäktiges, domkapitlets, stiftsstyrelsens och kyrkomötets sökande efter en gemensam linje? För idag är det väl konsensus man eftersträvar och inte enbart att demonstrera styrkeförhållanden?

Viljan att förstå är inte den största av dygder i Svenska kyrkan. Inte om man kallsinnigt klassificerar andras hållning som fördomar upphöjda till teologiska resonemang och principer eller talar föraktfullt om kyrkmuppar. Ekumeniskt ska vi mötas som likvärdiga parter. I frågor där vi är oeniga försöker vi i bön och samtal förstå varandras ståndpunkter och tolkningar av Guds Ord. Idén kanske kunde prövas inom en kyrka också? Det kunde helt revolutionera kyrkans sätt att fatta beslut. Skulle någon på fullt allvar kunna säga nej till den tanken?

Sprid rätt information är en god debattregel. Meningsmotståndaren ska kunna känna igen sin egen ståndpunkt i den andres beskrivning. Oftast karikerar vi varandra och ger oss på den överdrivna bilden, som om den vore sann. Fiendebilder kallas dessa överdrivna och falsifierade beskrivningarna av varandra. De är kända för att bidra till att trappa upp och försvåra motsättningar.

Till sist en suck. Det är lätt att ge råd. Och inte helt enkelt att själv leva efter dem. Men ska det än en gång leda till att man/vi bara resignerar?