Gud i mänsklighetens knä

Kretslopptänkande har fångat oss
vi tror allt starkare på att det finns
förbindelser och samband
mellan maten på bordet och kompostens nya jord
mellan bilens drivmedel och klimatet
mellan våra liv och andras

Samtidigt föreställer vi oss
att framsteg och utveckling är en väg,
gärna flerfilig och rak, in i framtiden sträcker den sig
utanför det vi kan överblicka beger den sig
Vi tänker oss utveckling som något linjärt
Och ni har ofta hört jämförelsen mellan digital tid
(som egentligen är diskontinuerlig)
och de äldre klockornas tidssnurror
där urtavlans cirkel för en ny generation
förlorat sin mening

Vi behöver flera bilder
både den raka linjen
strecket in i det framtida okända
och cirkelns återvändande
till sin utgångspunkt
kan fungera samtidigt
komplettera varandra

Det märkliga med återvändandet är
att vi vänder tillbaka till det kända
samtidigt som livet gått vidare
och förändrat villkor och omständigheter
vill vi fånga att där finns något beständigt
och där finns föränderlighet
kunde vi säga att vi återvänder
dit där vi aldrig varit

Kyrkoåret har nu fullbordat sitt varv
och fört oss tillbaka till en tid och ett rum
vi känner igen: julens rum
men vi som kommit åter är bara delvis
desamma – så mycket har hänt oss

Livet har pågått med glädje, sorg, medgång, misstag
kriser, ohälsa och mycket mycket mer
Allt har färgat det vi hör och ser
med sina kulörer och nyanser
Till och med det jag aldrig skulle tänka,
anse eller vilja verkar nu nästan möjligt

I julen finns begynnelsen
Det som har med skapelsen
och livet att göra: någon föds
Ett urgammalt mönster återupprepas
Vi välkomnar med glädje det nya livet

Ett nytt liv med nya möjligheter
har förunderligt nog välsignat oss
med sin närvaro

Julens barn lagt på strå i ett stall
kommer inte bara till religiösa människor
Barnet är Guds gåva till mänskligheten

Mitt ibland oss är Gud
Nu som ett barn för att locka fram
vår förmåga att älska
utan förbehåll, gränslöst, ovillkorligt
Den som kan fylla sitt liv med kärlek
blir mera kärleksfull
Kärlek har en förmåga att välla fram
att förmeras och förstärkas

Ett barn som inte kan leva utan våra omsorger
blir bilden av Gud
Och där störtar somligas tro samman

Gud med allmakt och väldig helighet
kan väl inte bryta sig loss ur sitt
upphöjda majestät, sin bländande isolering
för att läggas i mänsklighetens knä
beroende och utelämnad åt
vårt godtycke
Men så sker med tillit till att
människor värnar det värnlösa
Rör vid barnet med varma händer

Rumäniens barn med rädslans stora ögon
längtande efter närhet och förtvinade av brist
om barnet vid dörren
har man berättat
Barnet som ibland fick en extra klapp
klarade sig förhållandevis bättre

Spädbarnen behöver varma händer
som rör vid dem
behöver vår förmåga att älska
utan förbehåll, gränslöst, ovillkorligt

Barnet som föds är Guds sätt
att visa sitt beroende av oss
Men även Guds metod
att älska oss med sin förlåtande,
försonande, gränslösa och frälsande kärlek
Redan i julen ges Guds son till oss
som himmelsk gåva
I Julen förebådas påsken

Gud i människan, människan i Gud
Vem är det vi ser, Gud eller barnet, födas
för att snart bli skyddslös flykting?
Det spelar kanske ingen roll?

Tro kan förloras under julen
Men julen väcker och odlar också tro
Vem kan förbli oberörd av en sådan
gudomlig delaktighet i allas våra liv?
Gud i hemlöshet, på flykt
på ett särskilt sätt mitt ibland dem
som tvingats bort
som brutit upp

Med en sådan närvaro helgar Gud
alla människors liv -
också Ditt och mitt!

Ära vara Gud i höjden
och på jorden fred…