Efter att Kristi Himmelsfärdsdag, 1 maj och Folknykterhetens dag i år sammanföll kan man konstatera att Socialdemokraterna (och Vänsterpartiet) får genomslag för sina tåg. På nyhetsplats och ledarsidor. Nykterhetsrörelsens möten behandlas som en icke-händelse. Några små notiser och något ljus på Åke Green (pastorn som popagandapredikade mot homosexualitet) som talade i Brålanda. Ingen kommenterar på ledarplats alla möten som ägde rum eller talen som hölls. Och den viktiga fråga nykteristerna ville lyfta fram, den om det alkoholrelaterade våldet, fick någon liten stund i radion men därutöver rådde mest tystnad.
Kyrkan var väl den folkliga rörelse som dels samlade mest folk den dagen och som därtill höll flest sammankomster (möten och gudstjänster). Och där talades det mer än någon annan stans. Och genomslaget? Uppmärksamheten? Noll! Den totala bristen på medialt intresse kan inte handla om usel talekonst eller oviktiga frågor. Inte heller lär det bero på att kyrka och frikyrka saknar samhällsengagemang.
För en gångs skull vill jag peka finger mot medierna som ständigt silar mygg och sväljer kameler. Där saknar man kunskap om den religiösa världen. Snart finns inga reportrar som bevakar området. Men politiska journalister och sportreportrar är talrika som stjärnorna. Någonstans bland alla skuggorna finns kyrkan. Inte konstigt då att perspektiven i Sverige avviker.
Mönstret är detsamma resten av året. Politiken och sporten får väl ungefär samma stora uppmärksamhet. Men andra viktiga folkrörelser tystas, det är svårt att uppfatta det på något annat sätt. Osynliggörs är kanske det rätta ordet. Troende och nyktra finns knappt därför att de inte exponeras i media. Det är inte alldeles fel att påstå att den som inte syns i medierna inte finns. Syns man inte finns man åtminstone inte i särskilt många människors medvetande. Vem bryter tystnaden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar