Lyssnade nyss till en arg och upprörd Annika Borg. Efter sina inlägg i debatten om omskärelse tillsammans med andra prominenta personer har hon blivit rejält påhoppad på nätet. Hon eller hennes åsikter har påståtts ligga ”nära det bruna”. Andra har inte trätt fram i debatten men kommenterat den. Särskilt kommenterades synpunkterna som kommit via Facebook.
Anna-Karin Hammar, också hon en känd teolog, har skrivit till Stockholms domkapitel för att fråga vilka åsikter en präst kan föra till torgs. Och detta utifrån Annika Borgs debattinlägg. Domkapitlet kan naturligtvis välja hur man vill förhålla sig till ett sådant brev. De har enligt uppgifter valt att behandla det främst som en fråga och inte som en anmälan. Där får säkert Annika Borg tillfälle att ge svar på tal.
Det finns naturligtvis begränsningar i den inomkyrkliga debatten. Som nyhetsfolket på SR säkert inte är medvetna om. Bristen på gemensamma fora där man kan samtala och diskutera är uppenbar. Särskilt som kyrkomötet vikts främst för dem med partibok. Även de kyrkliga papperstidningarna är begränsade. Utöver Kyrkans tidning kan man möjligen få in ett inlägg i de två kategoritidningarna Svensk kyrkotidning och Svensk Pastoraltidskrift. Tidningen Dagen ska inte räknas bort. Den erbjuder ganska ofta utrymme för svenskkyrkliga inlägg.
Lyckas man få debattartiklar publicerade i de stora nyhetstidningarna, DN och SvD, så har man klivit ut på det stora torget. Att det ger svallvågor på de betydligt mera begränsade kyrkliga arenorna är naturligt. Därtill får man räkna med att det kan storma på alla möjliga andra arenor.
Vi som debatterade mera för några decennier sedan fick räkna med anonyma brev i massor. Och telefonsamtal. Det var före de ”sociala mediernas” genombrott. Då kunde man räkna med att några som hörde av sig, utan att uppge namn, reserverat en plats i ett brinnande helvete för den vars åsikter de så avskydde. Till och från kom det tillvitelser och hot som kunde få vem som helst att tvivla på att kristna människor var särskilt kristna. Eller på att de någonsin läst eller förstått minsta bokstav av evangelierna.
Att denna undervegetation av avståndstagande och enkelspåriga ryggmärgsreaktioner skulle försvinna kunde man ha hoppats på. Nätet har öppnat nya kanaler där man kan sprätta avskyns lort på vem och vad man vill. Otrevligt kan det vara. Men - det har alltid varit något man får räkna med som offentlig person och debattör. Står man inte ut får man gå i strid.
Att avhålla sig från att ge uttryck åt sina synpunkter är att ge efter. För obehaget och ifrågasättandet. Obalanserade påhopp är nog vad det kostar att ha en åsikt. Och stå för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar