De som önskar storpastorat ligger just nu oerhört lågt. De behöver inte ens argumentera för sitt alternativ. Sitter de bara still i båten ordnar kyrkomötet så att de får sin vilja fram. Och så länge det finns en majoritet i en stiftsstyrelser för stordrift, och som i Örebro en tvångslösning, behöver de ju inte göra, eller säga, ett dugg! Tyst det är i huset...
De församlingar som tror att de kan sitta i orubbat bo i storpastoraten lär få ett bryskt uppvaknande. De tidigare subventionerna till församlingar med få medlemmar och små intäkter lär inte hålla på så länge. Alla förändringar förfogar ju ett litet fåtal personer över och de lär befinna sig på stort och betryggande avstånd från dessa församlingars verklighet. Trenden blir med all säkerhet att satsa på det som bär sig. På det populära och framgångsrika. Vad har man då att sätta emot i de sammanhang som bara till namnet får vara församlingar?
Avslutningsvis ännu en tanke om Svenska kyrkans nuvarande strukturer. Kyrkoordningens paragrafer om utträde ur och upplösning av en samfällighet är inte beslutade och insatta av dekorativa skäl. För att piffa upp kyrkans regelbok. Eller för att man ska drömma om hur det hade kunnat vara. De finns där av sakliga skäl: det ska faktiskt gå att lämna en samfällighet! Även om det vållar arbete och nytänkande!
Men var kan man framföra sina synpunkter?
SvaraRaderaOm man som jag är till ytterlighet tveksam inför stordriftens alla fördelar inom Svenska Kyrkan, vart vänder man sig?
Jag är kyrkoherde i en liten församling med stagnerande ekonomi och en ganska negativ utveckling framför oss. Vilken annan hjälp än sammanläggning i storpastorat finns det?
Min egna erfarenheter från en nybildad storförsamling bådar inte gott för framtiden. Men som så mycket annat hänger det väldigt mycket på vilka personer som sitter i ledningen för dessa giganter.
Har då ingen tänkt på att det är en mycket dålig idé att i en struktur vara beroende av att det inte hamnar olämpliga personer på avgörande poster som får följder för väldigt många människor? Svenska Kyrkan har ju inte direkt en lysande historia när det gäller att sätta rätt personer på rätt plats.
Bo Rydén
En del av problemet är att strukturutredningen är uttryck för en kyrka på reträtt. Det hela handlar om att minska antalet förtroendevalda och spara pengar, men inte om att satsa offensivt på pastoralt arbete. För ett fungerande pastoralt arbete krävs det en närhet mellan chef (dvs kyrkoherde) och den pastorala verkligheten i församlingen. Strukturutredningen och sammanslagningshysterin ökar tvärtom denna klyfta och kommer därför att verka hämmande på församlingslivet.
SvaraRaderaBo: Det finns många samordningsvinster ni kan göra utan att gå samman medandra pastorat (t.ex. löpa in ekonomitjänster, göra gemensamma läger o.s.v.). Som små har ni fördelen att kunna bestämma själva och därmed också arbeta offensivt med mission - det är det enda som på sikt kan rädda Svenska kyrkan!