Källan som kostar barnen livet

Långfilmen Källan (La source des femmes) vandrar runt landet på Folkets bio (se trailer). I Örebro kunde den ses igår på biografen Roxy. Filmen utspelar sig i en by på landsbygden. Inspelning är gjord i Marocko men nog kan denna byskildring ha aktualitet i andra arabisktalande länder, och inte bara där...

Filmen beskrivs ibland som en dramakomedi, men det är svårt att se det komiska i en film där upprinnelsen är att en kvinna förlorar sitt barn när hon halkar på väg hem efter att ha hämtat vatten. De arbetar hårt, mycket hårt. I brännande hetta samlar byns kvinnor bränsle eller så vandrar de till källan som kostar barnen livet. Det friska vattnet strömmar fram långt bort och högt uppe på berget.

Man skrattar åt de smått komiska scenerna men de allvarliga frågorna slår igenom. Till de mera underhållande scenerna hör den där kvinnorna genomför en dansuppvisning för beundrande och oförstående turister. De sjunger ut sina bekymmer under handklappningar och skratt. I en liknande scen från en marknad driver de med byns män.

Huvudpersonen Leila, spelad av Leila Bekhti, är klar över att männen aldrig kommer att dra en vattenledning till byn om de inte tvingas till det. Många av dem sitter dagarna i ändå och dricker te på den lokala serveringen. Leila startar därför under stort motstånd en kärleksstrejk. Många av kvinnorna vill inte vara med. De som ansluter sig får utstå hugg och slag.

Religionen islam spelar en viktig roll i filmen. Imamen försöker övertala kvinnorna att sluta sin strejk eftersom mannen ju har rätt att tukta och slå sin hustru. Men Leila som både kan läsa och tänka har förberett sig och talar utifrån Koranen om vikten av jämställdhet mellan man och kvinna. Fundamentalisterna vill ta över byn och erbjuder sig att skaffa fram nya kvinnor som kan ersätta de strejkande fruarna.

Trots att några av personer i byn framställs ganska schablonartade är bylivet trovärdigt skildrat. Problemen är verkliga. Många dödfödda barn. Torka. Hårt arbete. Männen som låter kvinnorna slava. Misshandeln. Men där finns också närheten mellan människor, sammanhållningen, förtroende och tillit. Källan bör man se. Och gärna samtala om. Människovärde och mänsklig värdighet är vad det egentligen handlar om.