Tunghäfta och meditation

Och nu till något helt annat. Orden tryter. Allvaret blir för tungt. Dags att låta huskatten ta till orda. Därför får Sixten, the cat, denna dag låna stillsam. Det är Sixten själv som berättar:

Vi övar engelska här hemma. Det ska komma besök. Från England. Som modern katt vill jag ju gärna vara belevad. Kunna hälsa på fler sätt. Än att bara nosa på händer och fötter. Min människa säger att det är viktigt att kunna kallprata. Också. Denna vår är det inget svårt. Kylan sitter i.


How do you do? Så hälsar de i England. Påstår människan. Jag tror han bluffar. Skulle de verkligen fråga varandra: hur gör du egentligen?! Men då understryker han att det handlar om hur man har det, hur man mår. En hur-står-det-till fråga. Fast du kan förstås alltid säga ett Nice to meet you - trevligt att träffas. När han sa det skrattade jag så magen skumpade. Det skulle jag lätt komma ihåg: Mice to meet you!

Konversationsengelska behövs också. Du måste kunna säga något om vädret. Sa människan. It is raining cats and dogs! Jaha du, svarade jag. Jag slår vad om att solen lyser. När de hälsar på. De skulle tro att jag var helkorkad. Nöj dig då med ett kortare besked, sa människan. Nice weather! Just det. Ett väder för mina små vänner. Mice weather.

Så där tragglar vi en stund varje dag. Nya fraser. Nya ord. Tro mig, jag är beredd. I am the housecat! Sixten, the cat! Welcome to Sweden!   Min engelska har förbättrats. Åtminstone sedan vi började traggla glosor. Men när väl det engelska sällskapet dök upp. De som skulle komma hit på lunch. Då blev det tvärstopp. Inte ett ord kom fram under morrhåren. Inget mice to see you. Som ju låter nästan rätt. Inte ens yes eller no klarade jag av.

Min människa räddade mig. Trots att han skrutit så med mina språkkunskaper. En av besökarna var canon i en katedral i England. Han hade strax innan besöket hos oss predikat på svenska. I människans kyrka. Då blir man något imponerad. Lite grann. Kanske var det därför jag fick tunghäfta. Tungan satt liksom fast.

Då sa människan, Sixten är inne i en from och meditativ fas. Han blir ibland eftertänksam. Mediterar. Blir kontemplativ. Mer än vanligt. När väl det var sagt kunde jag gå och knyta mig. Utan att tappa ansiktet. I sängkammaren. På min alldeles egna frottéhandduk. Inte alldeles olik en bönematta. Fast det är visst i en annan religion. Vad spelar det för roll? Just idag? Jag bryr mig inte. Inte särskilt mycket. Inte om vad saker och ting kallas. Bara de fungerar! Jag mediterar.