Kort Adventskalender 6

Kyrkorna ligger bara övergivna och öde, sägs det. Som obefolkade religiösa grottor. Inga folkvandringar nöter längre ner trösklarna. Bänkarna gapar hungrigt tomma. Kan det heta. De som tror sig veta. Är oftast de som aldrig går dit. Svenska kyrkan får bekänna att finns det kyrkor som inte har så många aktiva deltagare. En enklare bekännelse än den till den apostoliska kristna tron, tycks det ibland. Det finns församlingar som får uppleva mässfall (när ingen kommer). Lite nu och då, och här och där, kan det hända. God knows why?

Men så här års är aktiviteten omfattande. Så gott som överallt. Gudstjänsterna avlöser varandra. Människor återvänder till Guds hus. 1 advent fylldes så många kyrkor till bredden. Nu stundar Lucia. Trots alla firanden på daghem och i skolor samlar kyrkornas Luciafirande massor med människor. Det är som om Lucialegenden om hennes martyrium i sin svenska ljusbärartappning ger vintermörkret en välbehövlig kontrast. Luciamorgonen ska åtminstone jag sitta framför televisionsapparaten! Då får hela landet ta del av Olaus Petris välsjungande ungdomskör OPQ!

Det finns en plats där som heter Bara. På vägskyltarna kan det stå Bara 3. Vilket inte är något avstånd att tala om. Varje gång jag passerar skylten Bara 3 inte så långt från Källunge kyrka får jag en sådan oemotståndlig lust att svänga av. Det är ju trots allt bara tre kilometer till Bara. Så är det med allas våra kyrkobesök oavsett om avståndet till kyrkorummet är stort eller litet, kort eller långt. Det är bara att bege sig dit! Så enkelt!

Bara ödekyrka på vykortet ovan ligger på Gotland. Motivet är bara en öde kyrka. Vilket vittnar om att även de övergivna kyrkorna inte lämnas åt sitt öde. På ön därute i Östersjön samlar man på sådana. Öde kyrkor. I Elinghem finns ännu en övergiven kyrka. Ruiner är som alla vet ett av Visbys kännetecken. Dessa hembygdsdokument av sten, teologiska och kyrkohistoriska minnen, från fornstora dar hålls mestadels i helgd. De sköts om. Tas om hand. Än mer minutiöst tas de ännu i bruk varande kyrkorna om hand. Man bryr sig om sina helgedomar, vardag som helg. Så är det i så gott som varje bygd. Tänk om alla de som värnar sin kyrka lite oftare bara tog steget över tröskeln.