Man ska lova det man håller!

 



Löftena kunna ej svika, vill människor tro så här års. Inte tänker de väl då likt psalmförfattaren Lewi Pethrus på Guds löften utan mest på sina egna föresatser inför det nya året. Ambitioner som formuleras i pregnanta löften. Jag ska.. Jag ska inte... Förändring ska ske, om man får tro de ljuva orden som trillar från mången läpp under nyårsnatten. Vanor av den dåliga sorten ska brytas upp och ändras. Det nyttiga och goda stärkas och genomföras. Samtidigt inskärper talesättet att man ska hålla vad man lovar vikten av att vara uthållig och orubblig. Ingen vacklan och velighet här inte.

Människor fungerar annars mycket pragmatiskt. Ungefär som politiska partier. I en valrörelse kan de lova tjockt men hålla tunt. Det är därför man ofta kan höra reportrar tjata på någon partiledare. Är detta ett löfte, envisas de att vilja veta.

Många löften blir bara en inriktning, en ambition, en utfästelse eller en föresats. Som att kyrkans församlingar skulle kunna bevara sin egenart efter den senaste rekordstora omorganisationen. Att de skulle ha inflytande över sin egen ekonomi och verksamhet, över anställningar och mycket mera. Man skulle... pyttsan. Ett löfte lika skramlande tomt som sentimentala utfästelser befästa med bubbel runt midnatt. Verkligheten är den att de politiska löftena kräver uppriktig och ärlig vilja. Därtill stödet av en majoritet för att bli till handling. Såvida man inte redan i december lovat något annat.

Om en person för sin egen del lovar bot och bättring på någon punkt krävs också då en majoritet. Tvehågsna löften faller i strid ström på hälleberget. Om bara en del av honom eller henne verkligen vill det som lovas - så blir det ingenting särskilt med det.

Inför det nya året vill jag lansera en något modifierad tanke. Man ska lova det man håller. Då blir det ordning och reda. Förändring kan kanske ta mer tid i anspråk. Men hållbarheten i utfästelser kommer att öka dramatiskt. Löfteskvalitén blir hög.

Nyårskortet ovan är rena orgien i symbolik. Klockor som ringer in det nya året i himlens höjd. Markerad av moln. En solnedgång av det röda skenet att döma. Det gamla året går liksom till vila. Det nya stiger fram genom ett romanskt kyrkligt fönster. Och till musik. Rock of Ages kunde sägas bli Rock of Angels, även om bara ett himlaväsen syns på kortet. Självfallet finns där en idyllisk kyrka i skogens bryn. Kortet är överlastat och överdrivet. Men intressant. Förljuget, skulle mina mera krassa kamrater tveklöst säga.

Så där kan det bli när hållbara löften avges. Då kan åtminstone fantasin få det till att himlen sjunger och klockor ringer! Med tillönskan om ett riktigt GOTT NYTT ÅR!