Bloggen en runsten

Bloggar du, sa en person med förvåning i rösten. Vi befann oss på en längre bussresa. Och då kan man behöva tala med sina medpassagerare. För att inte bara stirra ut på motorvägarnas enformiga vyer av buskar och träd. Jag hörde ifrågasättandet och vantron i rösten. Som vore jag en kvarleva från en sedan länge utdöd art. Ibland möjlig att beskåda som petrifikat.

Bloggar du verkligen, fortsatte den tvivlande rösten. Finns bloggarna fortfarande, höll jag på att säga, sa personen. Och lyckades därmed både äta kakan och ha den kvar. Han fick formulera sitt tvivel och samtidigt påstå att något sådant skulle han väl knappast låta komma över sina läppar. Men hans nyfikenhet var i alla fall väckt. Är det några som läser sånt där?

Nu hade tvivlet övergått i övertygelse. Bästa sättet att påstå något utan att behöva ta ansvar för vad man säger är att låta frågan bli ett påstående. Sällan har en fråga mera tydligt och klart förmedlat åsikten att ingen människa vid sina sinnens fulla bruk någonsin skulle ha ens ett avlägset intresse av att kolla in vad som formulerats på en blogg. Det vore ett större under än att under forntiden ha törstat och hungrat efter den senaste runstenen.

Nog är det en och annan som läser, sa jag försiktigt. Man vill ju inte skryta för mycket. Verka nöjd eller till och med mallig över det stora intresset. Har du stor släkt, frågade personen genast. Som om någon alls kom på att läsa, så var det väl släkten som av familjeskäl hade anledning att någon gång pliktskyldigast klicka sig fram till bloggen. För att kunna säga att man minsann gjort det.

Nja, de är inte så många. Men det händer att bloggen blir citerad i någon tryckt tidning. Sa jag med eftertryck. För att slå fast ett imponerande faktum. Att bloggen någon gång ibland låter tala om sig. Blir synlig. Hålls fram. Jaha, sa personen neutralt, nästan likgiltigt. Jag håller inte på med sånt där. Absolut inte. Har inte tid. En gång twittrade jag. Men nu har jag en mikrofon i telefonen. Den brukar vara påslagen så att jag kan göra en IRLAT pod. In real life and time. Massor av lyssnare. De kan till och med höra när jag sover! Visst är det intressant!

Nu var det in tur att fråga. Pod??? Poddar du? Poddar du verkligen???