I de inre cirklarna råder en egen sorts logik. Där blir andra perspektiv rådande. Sådan som är kalkylerande. Taktiska. Beräknande. Där finns en känslighet för reaktioner och kritik som är förvånande. Eftersom kritiken och invändningarna inte möts på ett öppet sätt. Då är det lätt att tro att man inte hör, ser eller vet. Men det gör man naturligtvis i de inre cirklarna.
I det längsta försöker man bete sig som om kritiken, den som man är mycket väl medveten om, inte finns. Och skulle den finnas är den irrelevant, missriktad och ännu värre missunnsam och orättvis. Tänker man därinne. För att stilla stormen klappar man kritikerna. Stryker dem medhårs. medger att det funnits enstaka brister. men att det nu är åtgärdat. Någon kliver fram och säger sig ha tagit befälet. Det ser ut som om denna då sätter sitt rykte och sin position i pant. på spel. Men det bara ser ut så.
Först när det inte längre är maktmässigt möjligt att tiga ihjäl kritiken. Händer något. För då börjar möjliga nederlag vid omröstningar och beslut bli realistiskt tänkbara händelseförlopp. Där är vi nog nu.
Vi är många som vill veta vad som sker. Vi är många som stämmer in i musikernas kritik. Vi är många som nu vill höra vad som pågår i de inre cirklarna. Vilka principer och normer gäller för utformandet av handboken? Teologiskt, liturgiskt, språkligt, musikaliskt!
Förslaget till ny handbok, och de bearbetningar som sker bakom lyckta dörrar utan transparens eller fastställda eller öppet redovisade principer, är i kris. För att vinna allmänt förtroende behöver det startas om. Musikernas samfällda underbetyg och deras avhopp från fortsatt arbete är en så allvarlig händelse att förtroendet för handboksarbetet fullständigt vittrat sönder.
Jag tror mig veta hur frågan kommer att stå när beslutet om ny handbok kommer att fattas. Frågan kommer inte stå för eller mot handbikdförslaget, utan frågan blir för eller mot fundamentalism, kvinnoprästmotstånd och motstånd mot samkönade äktenskap.
SvaraRaderaVi vet hur det kommer att gå!
Efter ett tjogtal års arbete med texter inom Kyrkonas Världsråd, kommitteerna för mission, teologisk utbildning och religionsdialog i tur och ordning, vet jag att om en "draft", ett första utkast, till text är bra, går det att arbeta vidare med den, komplettera, fördjupa, skärpa osv, Men är draften svag och oklar i syftningen, går det inte att räta upp den. Så är det med handboksförslaget. Det första upplägget håller inte. Alltså kasta det och låt någon annan börja på nytt. Låt två, högst tre, erkända experter komma med ett förslag. Men annars duger 86:an ännu en generation.
SvaraRadera