Redan tidigare har jag gisslat ett uttryck som är missbrukat och omåttligt populärt. Det ska inte finnas ett vi och dom, sägs det. Det finns bara vi. Hoppsan sa! Men så kan den politiska retoriken låta. Man säger det med eftertryck och som om man faktiskt sa något väsentligt. När påståendet i själva verket mest är en språklig fint från ett håll som sannerligen älskar att dela upp världen i ett vi som är bäst och de andra som är odugliga. Dessutom - om inte vi och dom fanns så vore människor gränslösa, grupplösa och utan urskillningsförmåga.
Den egna identiteten formas bland annat genom att man speglar sig själv i andra. Först fungerar föräldrar och kanske syskon som dem man först imiterar och härmar och sedan avgränsar sig ifrån, Man skiljer efterhand ut sig själv från de andra. Jag och dom. En grundläggande grupptillhörighet fungerar instinktivt, vi i min familj och de andra i sina. Vi och dom.
Så osedvanligt fyrkantigt och borgerligt, hör jag några av mina ungdomskamrater säga. de som uppvaktade mig och min blivande fru och hävdade att vi som skulle gifta oss därför utgjorde ett borgerligt hot mot kamraterna och gemenskapen. Vi blev ett hot mot dom.
Talet om vi och dom som inte bör eller får finnas brukar handla om att vårt samhälle ska fungera inkluderande. Några inhemska vi ska inte avgränsa oss mot dom med utländsk bakgrund. Vi och dom kan användas exkluderande och som en nedklassning. Men då är det oftast människosynen som brister och förmågan att se och definiera grupper kan inte gärna betraktas som illasinnad och därför behöva upphöra.
Oavsett grupptillhörigheter ska varje människa tillförsäkras sina mänskliga rättigheter. De fri- och rättigheter som det demokratiska samhället brukar och bör värna emfatiskt och starkt. Det är när grupptillhörighet förkortas till karikatyrer och nedsättande schabloner som ett ospecificerat dom kan utnyttjas för att skapa ytterligare avstånd och rangordning. IS och Al Quaida är islamister, islamister är övertygade muslimer, alltså är alla övertygade muslimer islamister. Filosofi- och logiklärarna skulle få dåndimpen inför en sådan skruvad slutledning. Men de som har skaffat sig kunskap och erfarenhet behöver inte demonisera alla muslimer. De har redskap för att hantera olika grupper på ett nyanserat sätt. De kan också genomskåda förtryckargrupper och initierat kritisera.
Det grasserar förstås alla möjliga slags dom som andra tar avstånd från och inte vill tillhöra. Fler än jag har hört omdömet: kristna människor är vidskepliga och mot vetenskap. Sådana är dom. Att så grovt göra regel av enskildheter eller avvikande fenomen leder totalt vilse och är fel. Trots det ska man naturligtvis kunna tala om muslimerna eller de kristna likaväl som man kan tala om socialisterna och kommunisterna.
Det är klart att om man får för sig att identitet är något tillfälligt och utbytbart, konstruerat och skapat i likhet med sociala konventioner, ungefär som kläder, så blir ett vi och ett dom också möjligt att sudda lite hur som helst. Men oavsett vem någon väljer att vara för stunden kan den tillfälliga rollen inte ersätta det inre jag som existerar bakom konvention och rollspel.
Slutsats: vi behöver dom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar