Luther används som plocklåda

Luther har blivit som en plocklåda. Som ett litet arkiv av idéer och påståenden. Man jagar fram ett lämpligt citat eller uttryck. Vrider och vänder det till sin egen fördel. Så far genom luften uttryck och termer: två regementsläran, rättfärdiggörelsen genom tron allena, nåden allena, både syndare och rättfärdig, sola scriptura... Listan kan göra längre.

Men när Luther åberopas som stöd för all slags uppbrott från tidigare hävdade och försvarade trospositioner och -satser är det inte så mycket Luther kvar. Namnet och termerna lever sitt eget liv som vore de argument. Tänk att nominell kristendom uppfattas som luthersk. Att detta att man inte behöver tro på något särskilt sätt utan kan göra det efter egen fason och näbb. Övertalande kallas det att ha kommit olika långt på trons väg.

Men för att ha kommit en bit på väg måste man ju färdas eller gå. Man behöver alltså förflytta sig, ta steg, vandra på trons väg. Man kan väl inte gärna mena att de som bara tror på "någonting större" har påbörjat trosvandringen? Än mindre de som frankt avvisar tro som ovetenskaplig eller vidskeplig men ändå tycker att en kyrka kan behövas, som en slags folkuppfostrare, särskilt bra för andra? När blev det en luthersk idé eller tanke att en kyrkas majoritet är likgiltig eller avvisande till kyrkans tro?

Det är då föreställningen om en folkkyrka blir så nyttig. Då kan majoriteten glida med, oavsett livsåskådning, på en restens, en liten minoritets, mer profilerade tro. Då blir dessutom mycket viktigare och ekonomiskt mera lönande att se till att hålla medlemstalen uppe i jämförelse med att öka gudstjänstfirarnas, de troendes, antal. Man måste inte ställa centrum och periferi mot varandra men det är runt ordet och sakramenten det viktiga sker och tar gestalt i kristna människors och i en kyrkas liv. Det som sker där motiverar, förvandlar och sänder människor ut i världen.

Skulle lusten att använda Luther för något annat än att dunka meningsmotståndare i huvudet med vore reformatorns syn på Skriften som Guds ord något att fördjupa sig i. Om Guds ord skulle återfå mer av den plats och auktoritet reformationens förgrundsgestalter tillmätte den i Svenska kyrkan vore det en välsignelse. Om allt inte ska utelämnas till människors egna idéer och subjektiva meningar utan ha en förankring i övertygelsen om att det finns en Guds vilja med oss och kyrkan behövs en ny reformation. En omvändelse till Bibelordet och dess gudagivna tilltal och ledning. Det vore lutherskt!