After work

En gudstjänstdag kvar på det vikariat jag innehaft hela hösten. Som församlingsherde. Nybliven mellan chef. I ett stort pastorat. Så en viss inblick har jag fått. Även i den nya organisationens vägar och irrgångar. Nu är det inte organisationen som blir kvar i sinne och hjärta. Utan människor med tro, liv och lust, med engagemang och vilja. Som också har haft att kämpa med församlingslivets upp- och nerförsbackar. Dem kommer jag att sakna! Dem kommer jag att minnas!

Hela den kommande måndagen kan karaktäriseras som after work. Repensionering vore ett annat sätt att beskriva det som komma skall. Men sysslolös lär jag inte bli. Hyresvärden ska bygga om vårt hyreshus. Vindar och källare skall utrymmas för att ge plats för något nytt. Så vi kommer att bo på en byggarbetsplats mycket länge. Men då behöver de lagrade lådorna gås igenom och sorteras. Tusentals vykort ska granskas och rensas. Somliga hamnar i pärm. Andra blir sålda. Somliga går till Hades. Dödsriket.

Det gick väl an när människan samlade rötter och nötter. Men en del annat samlande har en tendens att bli skrymmande. Så på ett sätt är jag glad att det är gamla vykort jag samlar. Och inte bilar. Ferrari eller Porsche. Då hade jag väl fått nöja mig med en framskärm. Eller en ratt. Nu har jag istället fyllt ett otal skokartonger med begagnade och obegagnade vykort från före 1950 och bakåt i tiden.

Ingen har sagt något om detta att läsa andras vykort. Brevhemligheten kan knappast tillämpas när man skriver synligt så att andra kan läsa. Men nog kikar man in i människors privata skrymslen och vrår. Ibland. mestadels är det som med mobiltelefonskonversationer: platsangivele, väderbeskrivning, något trivilat man gjort (ätit, badat, solat, promnerat etc). Men ibland blir det rörande och gripande:

Kära mor. Anländ, allt väl...