Känslor kan låsa sig, sägs det. Någon påstås fastna i sin sorg, besvikelse eller bitterhet. Kan det bli så att känslorna förblir under tiden som allt annat förändras? Om en känsla, t ex av sorg och saknad, blir tillräckligt stark och djup så kan det fungera som en bassäng av vatten man dyker ner i. Vattnet verkar bestå trots att dagarna blir olika. Men en chimär lika fullt.
Första sommaren utan katt är det för oss på ett drygt decennium. Ingen fyrbent liten pälsvarelse att ta hänsyn till och interagera med. Inga hälsningar vid dörren med välkomnande rullningar. Ingen katt som kommer smygande och lägger sig tätt intill. Men inte heller oro vid sjukdom och färder till veterinärer. Ingen överhettning de varmaste dagarna. Någon enstaka gång hugger saknaden till. Tomrummet och frånvaron stör det som faktiskt är. Katten som inte är lever märkligt kvar i minne och känsla.
Oförändrat är det inte. Nu ler jag oftare än jag blir bestört. Saknaden är mera vemod. Det vi hade, har varit och tillhör nu minnet och det förgångna. Så bra och fint det var. Nu gäller det att vara här i det som är nu och beredd på det som komma skall.
Åh så fint skrivet om saknaden efter sin fyrbente vän. Jag har tänkt så mycket på Sixten the cat de senaste dagarna, mest för att minnena om vår katt Elmer som avled i december gjorde sig påminda med att ingen på minner om att vilja gå utomhus i koppel och "lukta på blommorna". Varje sommar gjorde vi våra korta utflykter i koppel och han älskade att få "kvalitetstid" med mig = matte och i lugnt tempo få promenera. Denna sommar blir så annorlunda utan honom. Sixten the cat som alltid fanns med er på era utflykter under somrarna... Jag förstår tomheten och tystnaden. Trots vemodet finns tacksamheten över att vår älskade fyrbenta familjemedlem har berikat vår tillvaro under 10 år med fantastiska upplevelser - även på ett djupare plan. Även Sixten the cat har med sin förmåga att dela med sig har lämnat trevliga minnen av värme, förståelse, viktiga insikter som jag tror gör oss till bättre människor... och inte minst orsakat trumvirvlande skrattatacker...Tack för att du gav Sixten the cat en möjlighet till ett så rikt liv. Tack...
SvaraRadera