Sköra äldre sitter ibland fängslade i sina hem!

På radion diskuteras faror. Denna gång handlar det om infektioner och dylikt som kan drabba de flesta, men som blir extra farliga för särskilda grupper som t.ex. "sköra äldre". Äldre, javisst, men sköra? Tänker jag efter en stund kan jag påminna mig en och annan som varit svag, bräcklig och skör. Motståndskraften har av en eller annan orsak varit nedsatt och immunförsvaret har förmodligen under flera år både ned- och avrustats. Inga kraftfulla insatser var att vänta av ett sådant ihåligt försvar, inga tillräckliga vapen fanns längre i lager för att stå emot fientliga attacker. Bakterier, virus och andra hackare tog sig förbi våra barriärer.

Som substantiv kan tydligen skör betyda hår, vilket jag aldrig vetat, men håriga äldre finns det inte så gott om. I talet om risker för äldre måste det handla om adjektivet skör. Min favorit-ordbok får hjälpa till igen. SAOB: Här återges ett och annat av det man kan finna där: Skör som vid hantering, påfrestning, t. ex. kan skör betyda något/någon som genom tryck eller slag lätt brister, spricker, bryts t.ex. i bitar eller smulas, går sönder, bräcklig; spröd. Här några sätt som ordet används på: Skört glas, porslin. Skör is. Skör tråd. Skör som murket trä. Gammalt skört papper, linne. 

Nåväl, Svenska akademiens fotfolk har arbetet länge och väl för att få ihop en sådan variation av skörhet. Som om det inte räckte kan man läsa om alla möjliga slags användning av skör, som i skörlevnad, om skörsilke och skörtistel. Eller vad sägs om detta? Ordet använt tillsammans med smör kan betyda att smöret, beroende på hög vattenhalt eller hög halt av smörfett, med större mängd fasta fettsyror, lätt bryts i stycken med kornig brottyta, skör-smör har alltså osammanhängande konsistens, är spröd, grynig. Så mycket man inte vet! Men som andra känner till, eller åtminstone en gång i tiden visste. Onödigt vetande för somliga, professionell kunskap för andra!

Tillbaka till sköra äldre. Skörhet hos människor kan enligt ordboken innebär att en person som är fin, späd och har gracil fysisk byggnad "o. således ser ut att ha" liten motståndskraft mot ansträngningar och påfrestningar... Här får tanken göra halt en stund. Att på det här sättet koppla en människas utseende till olika svagheter och bristande förmågor känns och är totalt otidsenligt och fördomsfullt. Skörheten går möjligen ibland att avläsa på utsidan av en människa, som när jag går med käpp är det väl rimligt att anta att jag har behov av käppen. Kanske inte så att "din käpp och stav de trösta mig" utan snarare att den hindrar mig från att vackla och falla, något jag är mindre duktig på att undvika den käppliga hjälpen förutan. Kortare sträckor brukar gå finemang, men sedan...

Den som är äldre, dvs. den som är äldre än den som är yngre, bär inte skörheten som främsta kännetecken. Det finns både späda personer och äldre som alls inte är särskilt bräckliga, sårbara eller sköra utan hållbara, kraftfulla och motståndskraftiga. Men vi som är både sköra och äldre får väl finna oss i att bli hopbuntade och benämnda, särskilt om syftet är att förhindra mer sjukdom och annat elände som vinterkräksjuka, bältros och annat slikt.

Men vad kallar man det samhälle som står oförberett och underlåter att ge tillräckligt skydd och bra reträttplatser för den som behöver hjälp att klä på sig, få i sig mat och sköta sin hygien? Svagt? Dumdristigt? Omänskligt! Redan i Johannesevangeliet vet man att sköra personer kan behöva hjälp: Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill (Joh 21:18). Då handlar det om något inför döden. men på ett sätt gör det väl det även för de sköra äldre som behöver komma in på något boende, deras förmodligen sista i livet.

Servicehus och äldreboenden räcker inte till! Ibland varnar medicinare dessutom för att äldre svälter, de får inte i sig den mat de behöver. Till och med på landets äldreinstitutioner.  Sent upp och tidigt i säng, lär vara en princip som råder på en hel del boenden Och att få komma ut och andas frisk luft är en nåd att stilla bedja om.

Inget kan försvara en kommun, region eller en stat som plötsligt en dag yrvaket verkar vakna upp. Oj, det finns inte plats för de äldre. Oj, måste de bo hemma själva fast de inte kan klara sitt dagliga liv? Oj, finns det dementa vars anhöriga sliter i sitt anletes svett för att hjälpa sina i hemmet fängslade äldre och dementa föräldrar, mostrar och farbröder... Oj, hur kunde det bli så här? Vi skulle bygga ut, men drog ner antalet platser på boenden istället. Hmm, hur kunde det bli så här säger de som om problemen varit helt okända.

För tusan - skärp er! Landets sköra äldre behöver och kräver omedelbar omvändelse, botgöring och bättring!