Väjningsplikt i levande livet

Som ett samhälle i samhället, väl integrerat, är trafiken. Den som där försöker göra skillnad på flykting, invandrare eller svenska infödingar har inget för det. De flesta är varandras likar. Där visar det sig finnas en och annan medmänniska. Ofta är det dock en ganska rå miljö där störst tar för sig, ungefär som i verkliga livet. De små gör bäst i att vara försiktiga när de flera ton tunga ekipagen, t.ex. en stor Mercedes, ser till att komma först, förbi och fram.

En iakttagelse är att säkerligen hälften av alla fordon har trasiga blinkers! Ungefär varannan bilist har hela blinkers som fungerar när fordonet skall svänga - Trafiksäkerhetsverket borde ordna med ett rabattsystem för att se till att laga upp landets fallerande riktningsvisare, dvs blinkers. I framtiden får vi troligen självblinkande bilar. Som det nu är lever hälften av bilisterna i ovisshet om bilen framför avser att plötsligt svänga eller inte. I vårt vanliga samhälle lever vi i stor ovisshet om andras manövrar och bevekelsegrunderna för deras handlingar. Det kan verka bero på slumpen det som händer och sker.

Denna dag som idag är körde en bil, som hade väjningsplikt, rakt ut i den korsning vi höll på att passera, för att plötsligt stanna mitt i vägbanan! Hoppsan, minsann. Det blev till att trampa hårt på bromsen och se till att det inte längre var tyst trafik. Mitt signalhorn dånade och fick föraren att titta förvånat på vår bil, liksom för att fråga vad den gjorde där. Sedan skrattade personen som om detta var det roligaste som hänt på femton år.. och körde vidare. Min hjärtklappning avtog en halvmil senare. Ungefär samtidigt som vi var framme vid Irvingsholm där vi köper våra ägg.

På hemvägen låg vi bakom en bil som låg bakom en buss. Bussen svängde halvvägs in på en hållplats och bilen framför såg ut att vilja parkera på utsidan om bussen. Men kör då, röt jag, vilket fick min medpassagerare att kommentera att det inte var någon särskilt bra idé att vara arg i trafiken. Nästa gång ska jag säga det med vänlig röst, tänker jag. Sanning är nog att det är enklare att skälla på medtrafikanter än att i verkliga livet höja rösten mot sina medmänniskor, hur mycket de än förtjänat det. Ty i trafiken i den egna bilen hör de inte hur ilsken jag kan bli.

Väjningsplikt tillämpas av många blyga och inte helt självsäkra personer. De låter andra gå före i karriären, i köer och nästan var som helst. Samtidigt har tanken på att vara andras nästa, dvs. att vara den som ser till medmänniskans bästa, varit en kristen norm. Understundom till självutplåningens gräns. Då är det viktigt att minnas att man ska älska sin nästa som sig själv! Det goda jag önskar andra kan man öva sig i att önska sig själv! Kanske kan jag pröva att önska mig en flera ton tung Mercedes eller Chevrolet?