Sanningssägeriet kan bli ett skydd mot egna brister eftersom det är enklare att säga "sanningar" om andra. Ty allt som tycks glimma likt en sanning har inte mycket med sanning att göra. Att säga det direkt till den det gäller tycks dessutom vara en aning svårare. Att vräka ur sig något förklätt till sanning, det är min erfarenhet, blir snart till både ånger och ursäkt.
Att tala sant är viktigt när normer och värden vacklar, vittrar och vaporiseras! Och samhälls- och kyrkokritik kräver ett sökande efter sanna svar på kriser och bristtillstånd. Sedan händer det att sanningar om det alldeles vardagliga blir till aforismer. I morse hörde jag detta vid frukostbordet: man hinner knappt hit, så sitter man här! Så sant som det är sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar