1 miljon läsare, jaha?

Bloggen stillsam har passerat 1 miljon besökare. Hurra och hallå! Det tog tid. Ändå är de flesta som ramlar in på stillsam ute och seglar. De har ingen aning om var de hamnat på nätet, än mindre kan de läsa eftersom hieroglyferna som återfinns på skärmen är från ett minimalt språkområde nära nordpolen. Avlägset och obetydligt. Tecknen, bokstäverna, orden är obegripliga. 

Ett pingstunder kunde behövas. För dem som inte minns innebar pingsten att människor plötsligt, genom Andens ingripande, förstod varandra. Främmande tungomål blev begripliga. De som kom långt bort ifrån hörde sitt eget hemspråk talas, vare sig det kom från Mesopotamien, Judéen eller Kappadokien, från Egypten eller Rom. Nu för tiden har översättningsappar och -funktioner tagit på sig den rollen. Stillsams knaggliga svenska kan, simsalabim och hokus pokus, läsas på all världens språk! Vilket under!

Några år hade den utmärkta tidningen Kyrkpressen en bloggportal dit man kunde spegla även svenska bloggar. Under några år förekom stillsam i Finland och fick flera hundra tusen läsare i det svenska Finland. Livliga diskussioner, mest om kyrka, tro och värld, bröt ut. Läsarna där finns inte i min bloggstatistik.

Antalet besökare på bloggen är ganska ovidkommande. Det lilla fåtal som sporadiskt letar upp stillsam hoppas jag ändå ska få en smula behållning. En av de mera lästa bloggposterna är den som frågar: Vad är en prost? Varje vecka letar ny läsare fram den frågan för att hitta någon slags förklaring. NU är den frågan knappast särskilt livsavgörande eller betydelsefull. Somliga tycker nog ändå att det kunde vara bra att veta vad en prost är och betyder, vilken roll en sådan spelar i det kyrkliga virrvarret.

Näthavet växer till mer än exponentiellt. De få och små bidrag som här totas ihop har drunknat i näthavet innan de ens formulerats. Som tur var fungerar den svenska delen av nätet mer som ett innanhav än som ett nästan oändligt världshav. En och annan lyckas dra upp en liten stillsam mört i sin databåt, ovetande om vad de lyckats fånga. Oftast bedöms den stillsamma fångsten vara för klen och obetydlig, och kastas oläst och otestad tillbaka igen.

Idag skulle jag egentligen berättat om prosten Karl-Erik Garlövs 90-årskalas. Det blev varmt, trångt och innerligt i hans lägenhet nära Olaus Petri kyrka. Karl-Erik är fortfarande aktiv och hjälper nu och då till i församlingen. Hans vänkrets är stor och många ville hylla honom. Han har skrivit ett föredrag om de fem kyrkoherdar som tjänat Olaus Petri församling. Själv var han kyrkoherde där mellan åren 1975 och 1999, dvs i 24 år! 

Överste Einar Lyth höll ett vittert tal med sin kasernröst om hur han, vart han än kom, lyckats möta Kalle Garlöv. Det började när de gjorde rekryten tillsammans och sedan dess har deras vägar korsats gång på gång. Talet avslutades med påpekandet att de aldrig hade omfamnat varandra. "Det är hög tid så nu ska jag krama dig!"

Karl-Erik Garlöv lämnade under högtidliga former sin omtalade silverelva vidare. Hela den långa raden av präster som burit elvan blev ihågkomna innan den gick vidare till komminister Carl Sjösvärd Birger i Olaus Petri församling.

Prosten Per Söderberg, en reslig person, var också närvarande, fast det höll på att gå illa. Stolen han fick vid kaffebordet ville inte hålla ihop, utan kalvade. Flera personer fick rycka in och hjälpa till att hålla honom halvstående tills en ny stol letades fram. Väl på plats vände han sig, som om inget hade hänt, till sin bordsdam och frågade:”Nå, hur tillbringar du dina dagar?”