Flytt på gång!

Det är nu vi lever, utropade jag i min första predikan i Almby kyrka efter prästvigningen. Det var i en julotta och överfullt i kyrkan. Påståendet var det sista som sas från predikstolen eftersom direkt mitt utrop segnade en man ner och såg ut att dö. Det blev en nästan 10 minuter lång paus innan ambulansen kom för att hämta personen. Efteråt fick jag höra att allt gick bra, det var ett tillfälligt blodtrycksfall.

Sådant kan hända. Nu på äldre dagar har jag själv segnat ner i bänken under en högmässa i Olaus Petri. Fullt av folk skyndade till för att hjälp mig. Där fanns läkare och mångas andra har det sagts mig. De fick aldrig ett tack från mig eftersom jag var så borta att jag knappt noterade vilka som omringade mig. Så även om de där personerna inte läser stillsam får de här mitt stora TACK!

I detta hem, Kungsgatan i Örebro, har vi sedan länge rensat i källare och bokhyllor för att förbereda vår flytt till norr i Örebro om en dryg vecka. Då vill det till att hålla sig någorlunda frisk och alert. En av oss har ryggvärk och jag håller mig med ostadighet och viss yrsel. Bra kombo, eller hur? Sammantaget blir vi riktigt bra. Dessutom blommor och vissa föremål ska vi flytta själva, liksom alla matvaror i frys, kyl och skafferi. Det ska gå, det kommer att ordna sig. Många har sagt sig vilja hjälpa till. Vänligt, men än så länge verkar det enklare att ha koll på vad vi tar med och hur det ska organiseras på nya adressen. Tack i alla fall, alla vänliga människor! Tur ni finns om vi skulle hamna i beråd. Som tur var har vi långa släktingar som ryckte in och hängde upp en taklampa, vilket är aningen komplicerat om man har en smula yrsel, eller ont i ryggen. 

Bara att flytta krukväxterna visar sig vara ett äventyr. Vi köpte som hjälpmedel en pirra, kombikärra tror jag var Biltemas namn på den kinesiska stålkonstruktionen. Den visade sig knappast fungera på snö och isunderlag. Inomhus var den prima. Hur många krukväxter finns det egentligen? Man kunde tro vi är i färd med att öppna ett växthus. Men fint värre är det när det lyser av blommor, högt och lågt. En juvelorkidé har just nu fått blomsterfnatt och sänder sina vita blomsterbeströdda stänglar åt alla håll och kanter. Hibiskusar, en dadelpalmsplanta, rosmarin, en bordsgran, clivia (mönjelilja), doktor Westerlunds rosengeranium  och allt möjligt annat tillhör vår flora.

Att byta miljö är inte så lätt. Tänk bara på hur man automatiskt förflyttar sig i en känd miljö ska plötsligt bli något helt annat och okänt. Hur tar man sig till köket? Åt vilket håll måste man gå för att hitta badrummet, som för övrigt bara innehåller en dusch, mitt i natten? Vi tycker vi har varit duktiga när vi halverat innehållet i vårt källarförråd. Tills vi insåg att det som är kvar inte kommer att få rum i vår nya källare. Hoppsan!

Denna morgon ska resten av våra växter "planeras om" i ny miljö, med förhoppning att de ska trivas lika bra som vi. Bara vi lär oss parkera i vårt nya parkeringshus, så ska det väl gå bra...