Något nytt

Söndag. Om några minuter är det dags att gå till kyrkan. Där skall jag efter en stund äntra predikstolen. Idag handlar det om att Jesus förvandlar vatten till vin. Det finaste vin som tänkas kan. I vår tid kanske vanligt kranvatten kunde ha fått bli Chateau Petrus?

I vad mån kan tron, mötet med Jesus Kristus, förvandla? Det är frågan. Berättelser finns det många om livsavgörande och - förändrande möten med den kristna trons centrum. Man har kunnat bryta upp från destruktiva beroenden. Fått ett nytt liv. Är man då en annan? Än den man var innan?

Frågan är alltså vad tron gör med oss. Alldeles spårlöst förbi går den inte. Fördummande, säger belackarna. Själv tänker jag att man på en och samma gång är den man var... och något nytt, något mer. Men varje person har här sin egen berättelse, sin egen historia. Tänk om vi kunde ta oss mer tid att lyssna till dem. Berättelserna. Om livet. Hur det formats och blivit...

Mindre vanliga biverkningar

Min medicins bipacksedel har mer att berätta. Som om det inte redan räckte. Det är bara att läsa tidigare inlägg. Dagens citat kommer nu. Så står det skrivet om biverkningar:
Mindre vanliga (förekommer hos mindre än 1 av 100 patienter och mer än 1 av 1000 patienter)
muskelsmärtor
utslag
sårinfektioner
nebrytning av röda blodkroppar
låg nivå av testesteron
inflammation i lungorna
inflammation i levern
gulsot
onormla levervärden
nedsatt njurfunktion
njurinflammationer.

Dessutom kan det finnas biverkningar som du inte är medveten om, som t ex onormala laboratorievärden inklusive prover på njurfunktionen.

Flera av dess mindre vanliga biverkningar tycks mig redan vara uppräknade bland de vanliga. Undrar hur de sorterar egentligen? Kanske lyckas man hålla nere de vanliga biverkningarna genom att sortera en del av samma slag som mindre vanliga. Just för den patienten var det mindre vanligt att få just denna biverkan?

Vilken min medicin är? En medicin som hämmar immunförsvaret så att den transplanetarde njure jag så gläds över inte ska stötas bort, hamna i utanförskap. Så det finns inte mycket att välja på. Men desto mer att hoppas på. Som att slippa mycket vanliga, vanliga och mindre vanliga biverkningar.

Närhet och samverkan

Är man intresserad av kyrkliga frågor händer det just nu ett och annat. Somligt kommer att bli mera aktuellt så småning om. Som detta med Närhet och samverkan - den kyrkliga utredningen som vill göra storpastorat av de gamla kyrkliga samfälligheterna.

Några av oss skrev en debattartikel i gårdagens nummer av tidningen Dagen. Om hur vi uppfattar utredningens konsekvenser. Vill man kan man läsa inlägget på tidningens hemsida.

Ett slags Indiana Jones

Idag fortsätter läsningen. Om risker och biverkningar. Bipacksedlar är den litterära formen. Min nya medicin har ett antal vanliga biverkningar. Så här står det skrivet:
Vanliga (förekommer hos mellan 1 och 10 av 100 patienter):
infektioner (t ex lunginfektioner, urinvägsinfektioner, svampinfektioner eller blodförgiftning)
låga nivåer av röda blodkroppar och blodplättar
blödningstillstånd
njurskada med låga nivåer av blodplättar och låga nivåer av röda blodkroppar med eller utan rodnad (trombocytopi purpura/haemolytisk uremiskt syndrom)
diarré
illamående
kräkningar
buksmärta
inflammation i bukspottkörteln
generell smärta
vätskeansamling
blodpropp (trombos)
högt blodtryck
cysta innehållande lymfvätska
akne
onormal sårläkning
utslag och klåda (urtikaria) och andra allergiska symptom (angioödem) 

Nu är det bara att vänta och se. Om biverkningarna kommer. När de kommer. Vilka de är. Eller om jag tillhör de 90 som slipper? Just detta.

Men medicinen behöver jag. Som ett slags verklig Indiana Jones lever jag farligt.

Vätskeansamling i säcken runt hjärtat...

Bipacksedlar är min nya läsvurm. Spännande. Otroligt! Bättre och värre än fiction!
Skaffa därför så många bipacksedlar du kan. Samla. Byt med varandra. Sälj dem. Och framför allt: läs! På min nya medicins bipackssedel står ofattbara saker. Nämligen att...
Följande biverkningar behöver omedelbar medicinsk åtgärd:
svullnad av ansikte och tunga
svårigheter att svälja
nässelutslag
andningssvårigheter

...Andra rapporterade biverkningar inkluderar:
Mycket vanliga ( förekommer hos mer än 1 av 10 patienter):
Hög fetthalt (lipidier) i blodet
Låga nivåer av vita blodkroppar, vilket kan medföra hög infektionsrisk
Vätskeansamling i säcken runt hjärtat, som om den är allvarlig, kan minska hjärtats förmåga att pumpa blod
Vätskeansamling i lung/brösthålan, som om den är allvarlig, kan göra dig anfådd

På mig verkar det som om medicinen utgör en obegripligt stor hälsorisk. Men är man sjuk kanske man inte får vara alltför nogräknad?

Dispergera, vilket egendomligt ord

Olycksaliga ord stöter man ibland på. Sådana som betyder mycket utan att man begriper det. Efter 15 år med en medicin fick jag igår byta. Vilket jag tänker berätta mer om vid fler tillfällen. Nu bytte jag till ett medikament med DISPERGERBARA tabletter. På förpackningen stod det med små bokstäver. Eftersom det var första dosen behövde jag stoppa i mig 12 tabletter.

Sagt och gjort. Efteråt läste jag bruksanvisningen. Den som kallas bipacksedel. Ett mera udda ord, det också. Började då fundera över dispegerbar. Ordet störde mig. Måste ha med utspädning att göra, tänkte jag. Riktigt tänkt. Jag skulle ha rört ut tabletterna i vatten. De var alltså vattenlösliga, kunde röras ut och upplösas i vatten. Gissa om det blev till att stjälpa i sig vatten... som jästen efter degen.

Men på havregrynspåse står det aldrig att de ska dispergeras i vatten vid grötkokning. Eller att majsmjölet vid redning ska dispergeras. Eller ens att huvudvärkstabletter ska dispergeras.

Vad är det för ljushuvuden som bestämmer vilka ord som ska stå på läkemedlen? Själv är jag inte alldeles obekant med ord. Men dispergerbar tillhör inte de ord jag tror mig någonsin tidigare ha använt. Vi äro tusenden som inte nyttjar dispergerbar. Nu tänker jag dispergera denna korkade förpackningstext. Rituellt. I kokande vatten.

Dispergera. Milde tid!

Kopimismens olyckliga förakt för religion

Kammarkollegiet drar löje över hela lagstiftningen om trossamfund. Man agerar som extrema fundamentalister som förläst sig på boksatv och inte bryr sig ett viddevitten om intention. Än mindre om religiös praktik, dvs att religiös verksamhet inte kan betyda vad som helst utan har en precis betydelse. Det har med människors livåskådning och världsuppfattning att göra. Som existerar över tid. Det handlar om värden och värderingar som man tolkar livet utifrån. Gudstjänst ska därtill självfallet betyda något som rimligen kan förknippas med ordets olika betydelsesfärer.

Nu skrattar hela världen åt den svenska flatheten. Det blir inte religion bara för att man rör ner torrentfiler, långfilmer, dataspel och nätentusiaster i en soppa och kallar den trossamfund. De fyrkantiga tillämpningarna lutar sig mot formalismen och hyllar någon slags bokstavsmässig oomkullrunkelig tolkningsprincip. Olyckligt, tänker jag. Man bidrar på detta sätt till förlöjligandet av historiska religioners seriösa verksamhet.

Det öppnar för alla möjliga religioner. En brave new world, kanske? När får vi se en Filatelismens heliga sällskap - tre skilling Banco, Vinterbadarnas kyrka, Riskkapitalisternas sällskap - the golden Bough, Byråkraternas rit - den himmelska paragrafen eller...

I Lagen om trossamfund (1998:1593) står i §2: Med trossamfund avses i denna lag en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att ordna gudstjänst.

Kopimismen som den nya "religionen" kallas vill göra digital kopiering, och fildelning får man förmoda, till någon slags helig handling. Man har redan etablerat sig med en färggrann hemsida som bevis på att trossamfundet fasktiskt finns. Där roar man sig med att förvanska Fader vår (bönen som numera inleds med orden Vår Fader). Det är inte första gången det sker att man ironiserar och prafraserar. Imitation kan vara en rolig konstart. Men så här? Tja... Ganska föraktfullt enligt min mening. Versionen ser ut på följande vis:

Our copy, thou who art in computer
blessed be thy bits.
Internet come.
Your code be done,
in torrent, as it is on the disk.
Our daily bandwidth, give us today,
and forgive us for our closed ports,
as we forgive those who stop seeding,
and do not shut us out behind a firewall
but make us a port-forward to the torrent client.
For thine is the copy, our powr and top ten downloads.
In eternity.

Är detta en humoristisk form av religionskritik? Man demonstrerar ju smartness när man på detta drar nytta av fyrkantiga byråkraters oförmåga att tolka lagen. Är det kul? Eller roligt? Beror väl på hur mycket man avskyr religion och tro och hur starkt man vill fildela på nätet.

Kanske skulle de digitala knapptryckarna istället registrerat sig som idrott? Då hade man ju rent av kunnat få in sin sport som en gren på någon Olympiad? Fått plats i Riksidrottsförbundets styrelse? Men så korkad är inte idrottsrörelsen. Där går inte vad som helst an. Där tar man idrott på allvar. Till skillnad mot Kammarkollegiet som bidrar till förlöjligandet av trossamfunden. Man anar löjet. Föraktet. Långt kraftfullare än någon humorådra... Snart vill de väl inleda religionsdialog med muslimerna, eller vill man ingå i världsreligionernas möte för fred som påven ibland ordnar i Assisi?

Varför kunde man inte försökt framstå som politiskt parti och... Men hjälp, det finns ju redan ett sådant parti. Då är detta möjligen ett exempel på partisplittring? Och nu vill man rädda det man kan - med religion som räddningsplanka? Är det så det hänger ihop?

Läs gärna tidningen Dagens ledare!
Eller Expressens laissez faire-ledare.

Stanna hemma, få besök eller resa bort och hälsa på

Här har jag tagit det lugnt. På stillsams blogg, alltså. Inte i levande livet. Utanför texten. Men nu börjar tiden efter adventskalender och nyårstankar. En viss energi har en speciell katts tillfälliga vistelse i rampljuset tagit. Man säger åt mig, vad gör man inte för att komma i tidningen. Andra vill träffa Sixten. Men han är som många människor. Smått reserverad. Det tar tid att vinna hans förtroende. Där går det inte bara att lyfta upp honom i famen för att kela med honom. Han väljer själv.

Nu har sökarljuset gått vidare. Lugnet lägrar sig runt Sixten, the cat. Helgerna är också firade och överståndna. Med mycket folk i kyrkan. Om än något glesare än vanligt vid vissa tillfällen.

Vädret kan man inte skylla på denna gång. Möjligen kan en förklaring vara att resandet under helgerna blir allt intensivare. Många har sina familjer på flera olika ställen. Det är gott att familjebanden tycks klara sig även på andra sidan familjekriser och uppbrott. Trots allt betyder vi människor något för varandra!

Förr eller senare går också reseströmmen i andra banor. Några börjar kanske stanna hemma och får besök istället för att resa bort och hälsa på. Unga familjer hittar egna mönster för sitt firande. Min övertygelse är att de även ibland då ska hitta in i sin egen församlingskyrka. Och inte vara alltför reserverade. Som katten vi bor hos. Eller rädas människorna, värmen och gemenskapen. Eller gudstjänsten, tron och hoppet som lever där.

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Ut med det gamla. In med det nya. Nymånen är ingen skära på detta kort. Utan en full måne. Inte i berusad mening. Den tittar fram nästan med ett slags vemod. Den gamla månen, sur och ledsen, skjuts undan och iväg av champagnekorken. Stjärnhimlen lyser över staden. Den är inramad av rosor. Vilket en inbiten visbyit alltid kan uppskatta.

Detr nya året avbildas också som ett barn. Med champagnens flaska i knäet. Drycken som bubblar och sprutar fram. Sverige lär nu vara land nummer tio på listan över de största champagneimportörerna. Och visst finns även här en lyckans klöver!

2011 summeras nu i alla medier. Kavalkader. Året i bilder. Eller hur man nu väljer att göra det. Så mycket smärta och olycka. Naturkatastrofer och förfärliga händelser. Som morden i Norge. Sådant kastar skugga över framtiden. Sorg och saknad bor kvar. Blandat med lycka och framgång. För andra.

Nu stoppar jag undan mina vykortsalbum. För denna gång. De får vila sig. Nu är det hoppet och vi själva som ska stå i centrum. Vi som fortfarande kan och vill. Påverka och förändra. Förnya och utveckla. Vi får göra det vi kan. Tillsammans med andra. För att 2012 ska bli ett år att minnas som ett Gott Nytt År!  Just det önskar jag er, stillsams läsare: Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Även en nyårskväll talar psalm 188 särskilt till mig:
Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

Trygg i din vård jag lämnar mig,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dig,
när dagen åter gryr.

Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst, att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Nyårshälsning med klöver

Idag lånar jag en kort text från Illustrerad Vetenskap från år 2002:

Klöverväxter har under årens lopp tillskrivits både hälsobringande och magiska egenskaper. I perioder har man till och med uppfattat klöverväxtens normalt tredelade blad som en symbol för den heliga treenigheten. Ingen vet dock varför fyrklövern har blivit en symbol för tur och lycka. Kanske hänger det ihop med att man ända sedan forntiden betraktat avvikande exemplar av exempelvis växter som ett varsel om att något bra eller dåligt är å färde. Fyrklöver påträffas oftast hos arten vitklöver, men de finns även hos andra arter. Att klövern har fyra småblad beror på en mutation i växtens arvsegenskaper. Denna mutation kan uppstå spontant, vilket är anledningen till att man ofta bara hittar en eller mycket få fyrklöver i en hel äng med klöver.

Nyårshälsningen sändes den 31/12 1907 i Göteborg med den kortfattade postadressen: Här. Elegant slingrar sig denna klöver. Lite lustigt att klöver i Sverige kommit att bli ett ord för pengar! Detta snirkligt eleganta kort andas jugend...



Att flyga in det nya året...

Ett flygplan byggt av en sko. Ett lyckoplan! Flygs av en tomte. Lyfter mot det nya året. Över sjö och skog. Diagonalt över kortet, snett uppåt höger. Med hästskoflagga. Klöverbukett. Stora sedlar. Mot gryning.

Kan det bli bättre?

Kortet stämplat 1911 och sänt till Herbert i Huvudsta. Baksideshälsningen lyder: Gott Nytt år! Med önskan om allt gott i fortsättningen. Samt ett hjärtligt tack för gamla året. Hälsningar a.

Godt nytt år!

En tomte för julen. Flygande på en fyrklöver! En champagneflaska för nyår. Ett flöde av lyckliga symboler: hästsko, fyrklöver, pengar, förgätmigej, en svamp, en gris, ett hjärta...

Godt nytt år!

Blomsterströdd må bli din stig.

Glädje aldrig fattas dig;

Kärlek ren må bli din lön

Detta är min varma bön. 

En gammal nyårshälsning

Ett Nyårskort med välkända symboler. En väggklocka, med grankottelod, som snart slår tolv. En pendel som svänger. Ett nytt kalenderblad med en 1:a på. En ängel har tagit gökens plats i uret och ser intresserat på när bladet rivs bort.

Kompositionen är annorlunda, som om man klistrat över klockan med en blommig och randig tapet. Som om man kunde nå och sträcka sig in i ett nytt rum där det nya året börjar. Det nya året rings in - här med den typen av klockor sam användes i skolorna när man ringde in efter rasten. Gossen ser ut som om han tar danssteg vilket representerar festen. Och kläderna är fina och inte vilka vardagskläder som helst.

Kortet är stämplat 1918 och frimärket är Gustav V i medaljong, 10 öre röd med övertryck 7 öre. Adressen anges som Kinstaby. Kortet var äldre med sin gammelstavning av den gyllene hälsningen: Godt Nytt År!

Snart Nytt År

Julfirandet ebbar ut - men jultiden består. Ett nytt mera allmänt och sekulärt firande står för dörren. Ett nytt kalenderår knackar på. Nyårskorten är många, ofta med starka symboler för fest, resa och färd, för tidens gång, för lycka, välgång...och rikedom.

Här går spårvagnen in ett det nya året! Trots att det lyser varmt från vagnens kupé samlas man hos föraren med stilig uniform. Med rop eller sång är man först till det nya!

Kortet är sänt 1904 till adressen: Cafe. Haga Nygata 29, Härstädes. Så kunde man skriva istället för att ange stadens namn. För länge sedan. När posten sorterades på plats. Härstädes betydde att kortet skulle till en mottagare i samma stad. Om jag vill veta var härstädes låg tvingas jag leta efter Haga Nygata. Får man gissa på Göteborg?

stillsam ADVENTSKALENDER 24

Julaftonens kalenderkort får Helge Artelius bjuda på. En annorlunda bild av Josef, Maria och barnet Jesus. I tillbedjan och tacksägelse. Som vanligt draperar Artelius klädedräkterna så elegant, som vore de plisserade. Bilden andas förundran och stark tro. Josef har ännu inte fått sin gloria såsom Maria och Jesus. Om ett annat julkort från krubban skrev jag förra året: Jesus är lysande. För att ge Julen rätt perspektiv kan man direkt här nedan läsa Julevangeliet med sin dramatiska berättelse

Luk 2:1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.


Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.


I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
"Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt."

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: "Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta." De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.



Med tillönskan om en rikt Välsignad Jul!




stillsam ADVENTSKALENDER 23

Konstnären Einar Forseth har signerat detta julkort med en julottefärds på dalahästens rygg. Lägg märke till initialen Fo i kortets nedre vänsterkant och hela efternamnet längst till höger. Einar Forseth har smyckat många kyrkor med målningar. Och som alla vet prytt Gyllene Salen i Stockholms stadshus med ljuvlig mosaik.

Att det på kortet handlar om vägen till julottan får man förmoda eftersom den kvinnliga ryttaren håller ett ljus/en fackla i sin vänstra vantbeprydda hand. Hon bär sin daladräkt tillsammans med hemstickade vantar med lokalt mönster! Kyrkan ligger inom synhåll med sitt häftiga torn. Ekipaget stannar till för att ta in hela vyn: sjön, vinterlandskapet, stjärnhimlen och kyrkan i skogen. En bild för någon på väg till tro? En from som sin vana trogen går i kyrkan? En som älskar att hålla fast vid gamla jultraditioner? En kurbits blommar i högerkant. Är det inte själva jordklotet den har slagit rot i?

Julottan var på många håll Juldagens stora gudstjänst. Dit vallfärdade församlingen tidigt, dvs i ottan. Där hördes hela Julevangeliet och Var hälsad sköna morgonstund sjöngs för full hals. I Psalmboken från 1986 har psalmen nummer 119. På äldre vykort ser man samma psalm hängd på psalmtavlor. I gamla psalmboken från 1937 hade psalmen Var hälsad nummer 55.

Var hälsad sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.
Ps 119:1

Kortet är poststämplat i Postkupé 113 den 27/12 1942 på sin väg till Odensbacken.

stillsam ADVENTSKALENDER 22

Radernas begynnelsebokstäver formar ockse de hälsningen: GOD JUL. Här blommer det kring julen av förgätmigej. Budksapet är koncenterart på vikten av förnöjsamhet. Här understryks också hemmet som en plats för lycka och glädje. Så borde det vara och är det oftast. Men många minns sitt barndomshem i andra färger och stämningar. Även denna jul kan det egna hemmet vara en mindre trygg plats. Då är man tacksam för kvinnohus, socialtjänst och diakoni som kan betyda stöd och hjälp i det svåra.

Julens ljus och frid räcker till för att all förstämning skall fara. Så skulle det i den bästa av världar kunna vara om man får tro julkortets rader...

Kortet är poststämplat i Lerum den 22/12 1905 och skickat till Gamlebo, Lerum.

Frågor:
Vilket är Ditt första intryck av kortet? Tilltalar det Dig?
På kortets baksida finns inte plats för egna budskap - kan detta fungera som personlig hälsning i en tid då det varken fanns mobiler eller e-post? Skulle det gå an i dag?
Hur tänker du kring färgskalan i bilden?
Är kortet välkomponerat, balanserat, harmoniskt?
Vilken åldersgrupp passar det för?
Skulle vi kunna skriva ungefär på samma sätt i dag om glädje, lycka, ljus och frid?
Hur uppfattar du spänningen mellan förnöjsam och förstämning?

stillsam ADVENTSKALENDER 21

Inte kan det vara lätt att medge att ekonomin inte tillåter. Särskilt i juletid när så mycket fokus läggs på presenter och gåvor. Att man gärna vill ge kan alla förstå, men att man inte kan gör ont. Sådant kanske tas emot om en ängel bär fram det kärva budskapet om utblottelse:

Gifmild hand till julen hör,

När man något har att gifva -

Jag har ej, rår ej därför,

Kan en hälsning endast skrifva.

Som för att göra det ännu mer outhärdligt bär ängeln en vidunderligt fin docka och visar med handen allt annat fint som kunde ha givits, om tillgångarna funnits. Trumper och gitarr, nötter, kringla och frukt. Miljön är surrealistisk. En utsirad grindstolpe mitt i skogen med dess nedsnöade granar. Gemensamt julfirande, alternativa fester är ett gott sätt at fira. Ny Gemenskap i Stockholm tillhör de uthålliga! Men även många föreningar och församlingar bjuder in...

Kortet är skickat i början på 1900-talet till adressen Rimsbo, Katrinebergs kapell.

Flera frågor att ställa inför kortet ovan:
Varför framställs så många änglar som kvinnor?
Vad säger det att änglabilder ofta visar änglar som unga?
Vilka känslor väcker färgvalet - på himmel, skog, julklappar, ängel...?
När i tiden är bilden placerad och vilken kan platsen vara?
Notera detaljer du kan upptäcka, t ex blommor i ängelns hår etc.
Hur förändras upplevelsen av bilden om man tänker bort versen?
Vilken uppgift har stjärnan ovanför ängeln?
Har detta julkort ett budskap och i så fall vilket?



stillsam ADVENTSKALENDER 20

Ett Nyårskort med ett överlastat tåg. På väg genom vintrigt landskap. Vart ska det åka? Var ska man lämna sin dyrbara last? Säckvis med fyrklöver. Så otroligt mycket klöver har man med på tåget att det flödar över. Kan det bli bättre? Knappast. Här handlar det om säckar med välgång, framgång, lycka. Bättre än vanliga julklappar, kan det tyckas.

Vad är det egentligen vi ger varandra, blir dagens fråga. Hur gör man, hur gör du och jag, för att bidra till andras lycka?

Kortet är poststämplat den 28/12 1933 och adresserat till Tyra i Karllskoga (med dubbel l).

stillsam ADVENTSKALENDER 19

Hur ska man förstå detta kort? Med djur i mänskliga roller. Som den upp och nervända världen? Eller som en kritik av klassamhället? Somliga njuter sitt överflöd, andra tvingas dra och slita. Antingen är det pälsar och lyx eller olika grader av uppassning. Ramen runt kortet är intressant. Den avslutas i de övre hörnen med fyrklöver, symbolen för lycka och välgång. Tidstypiskt så det förslår.

Kortet sändes från Hallsberg den 21/12 1910 med postadress Vrätstorp.