Via Emmanuel hittar jag storyn om hur gruppen Angtoria spelat in en video i Njurunda kyrka och då tagit bilder där de står på altaret. Självklart har ett gäng svartrockar i kyrkan upprörts av det och kyrkoherden försöker klara sitt eget skinn.
Jag blir onekligen ledsen för en sån extremt idiotisk bild som en del kristna än en gång visar av sin tro. Även om jag inte längre tror, även om jag inte längre antagligen anses ha rätten att uttala mig om inomkyrkliga frågor så blir jag fundersam över hur människor som tror på Gud kan välja att förminska gudomligheten och heligheten till att ligga i ett altare. Det sakrosankta är inte i sten, Gud blir inte kränkt av vad en människa väljer att göra - om det är så är Gud inte större än oss. Prästen Lars B Stenström och hans blogg “stillsam” öser ur sig diverse texter om hur kyrkorummet ska användas - men berör inte själva huvudfrågan: är faktiskt kyrkorummet viktigare än Gud?
Hur huvudfrågan kunde bli om kyrkorummet är viktigare än Gud förstår jag inte riktigt. Det är Deep editions egen problemformulering. Intressant naturligtvis, men varför kyrkorummet skulle stå i motsats till Gud förklaras inte.
Mina tankar har gällt kyrkorummet som en plats annorlunda än andra och föremålen som laddade av det möte med Gud som sker där. Jag menar bestämt att vi behöver platser som värnas och vördas, där vi inte beter oss som om det vore en gymnastiksal eller en krog vilken som helst. Att föremål är något mer än tyg och sten behöver vi inte debattera. Svenska flaggan är inte en näsduk eller en dörrmatta. Och ett altare är inte ett matsalsbord vilket som helst. Vi avskiljer ting för att de ska göra tjänst för höga syften, till exempel för landet eller för Gud.
Styrkan i deep editions avståndstagande får mig att bli tveksam. Vad handlar det egentligen om? Jag blir äcklad av den oerhörda inskränkthet som visar sig i den kritik som drivs mot Njurundas val att låta ett band spela in videon i kyrkan och den inskränkta syn på helighet som visar sig, skriver deep edition.
Att bli upprörd, så som jag blir, när någon stövlar upp på ett invigt Guds altare är inte att förminska Guds helighet. Gud är redan förtrampad och förtryckt, misshandlad och korsfäst. Men det betyder inte att allt går an. Att vi inte ska bry oss. Och att försvara ett kyrkorums helgd kan mycket väl samspela med att försvara människors värde och värdighet.
Styrkan ligger i två saker: a) det är mitt sätt att skriva. b) jag är fd präst och har spenderat mycket tid när jag var det att få kyrkan att förstå att det är människan och mötet som är heligt. Jag har ingen förståelse för "avskiljning" av tingen. Det är magiskt tänkande och knappast något som är positivt för en kyrka som måste hitta sitt existensberättigande.
SvaraRaderaIntressant kommentarsmetod... Modereringen verkar vara synnerligen hård här...
SvaraRaderaIngen censur här! Har varit borta från nätet några dagar och istället deltagit i en alldeles vanlig konferens (i Njurförbundets regi). Så Din kommentar i Dagen var lite för snabb...
SvaraRaderaAtt avskilja ting, att inviga och helga dem behöver inte ha med magiska föreställningar att göra. Det har mest med funktion att göra. En diskhandduk använder knappast någon till att torka sin fötterna med.
Men tänk även på föremål med inneboende ekonomiskt värde, t ex bilar, som ingen kan rispa eller sparka på hur som helst. Och årsmodellen är invigd och uppvisad vid bilmässor och utställningar och avskild för den enskilde i samband med köp.
Och brödet i mässan tror vi är mer än det synliga brödet när vi har bett våra böner och i tro tar emot det. Och få är de som menar att nattvardens mysterium handlar om magi.
Även människans behov av fysiska platser som t ex en egen täppa som är inhägnad och avskild. Eller ta behovet av en grav. Det vittnar om
det fysiskas betydelse. Platsen helgas genom bön och invigning(därav benämningen vigd jord). Dit säöker man sig och vill att det ska behandlas med tydliga begränsningar. Ingen buskörning med mopeder, inga välta stenar, inga partyytält etc men en plats och t ex en sten för att markera mötet mellan det timliga och eviga, det andliga och det fysiska.
Så föremål kan både avskiljas och helgas utan att man behöver åberopa magiska egenskaper eller föreställningar, menar jag. Men vi tänker förmodligen på olika sätt beträffande detta.