Kristdemokraterna i marginalen

I dag står det klart i opinionsundersökningen att sverigedemokraterna än en gång får fler sympatisörer än kristdemokraterna. I Svenska Dagbladet skriver reportern Lena Hennel, efter att ha kommenterat de stora partierna, bland annat: Sverigedemokraterna får i dagens mätning 4,5 procent i opinionen. Det är andra mätningen i rad som partiet ligger över riksdagsspärren.
–Sverigedemokraterna är nu en kraft att reellt räkna med. De här blockbildningarna ökar sverigedemokraternas möjlighet att profilera sig. Det blir svårare för de andra partierna att dansa fritt, säger Sören Holmberg.

Blocken står emot varandra. Det tycks som om det vore något att bli glad över, som om det vore ett demokratiskt framsteg. Men i en partidemokrati som den i Sverige blir blockpolitiken ytterligare ett steg bort från väljarna. Dels kan man få något parti som blir vågmäsatre - ett egendomligt parlamentariskt problem. Dels blir ett partis vilja överordnad folkets och därmed styr minoriteten av få (ibland mycket få) aktiva partimedlemmar. Partiuppgörelserna sker dessutom (och förmodligen med viss nödvändighet) med avsteg här och där från partilinjerna...och det väljarna ville ändrar och förfogar partiet över.

Tydligast är partimodellen genom att partiets kandidater gäller. Andra göre sig icke besvär. Som Sofia Nerbrand nyligen underströk på SvD:s ledarsida: i Sverige hade Obama aldrig blivit vald.

Hur det står till i Sverige tål att fundera över. Vi skiljer ut oss ur det europeiska sammanhanget när kristdemokraterna åter blivit ett marginalens parti. Men om svårigheterna hör ihop med prefixet krist eller med politiken vet väl ingen.