Från trosviss:
Barnkören
Mitt i en mening
hämtades luften från
väntrummet nära näsan.
Någon drog i strumpor som
kärvänligt kliade sig
mot benen.
Vinkning mot tredje bänk
familjens plats
och storögon på de äldsta,
solisterna.
Spänningen tog osynliga grepp.
Grottgäspning
bände loss fingrar.
När pauserna tog igen sig
sjöng barnkören Gloria.
I mellanrum med stämmor.
Sångens röster sotar utan en aning
igenslammade kanaler.
Ögon fylls av samband
när allt är
som ska vara…
Förunderligt värmd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar