Go home!

Med misstänksamhet möts den som är förkyld i influensans tid. Det skulle ju kunna vara... Är du säker... Nej, kom inte hit, ta mig inte i hand, stanna där borta! Förr hade influensorna namn. Som dunderstormarna. Själv har jag haft både Asiaten och Hong Kong! Man borde ge dagens influensor namn när de avfolkar arbetsplatser och dagis. Har Du haft Swedbank? Nordea då? Och jag som fick Handelsbanken. Det var inte roligt. Fick stanna hemma en vecka, och sedan ett par till. Som bonus!
Men. Ska man undvika att smitta får man hålla distansen. Vi får väl överbrygga alla avstånd med nya och andra former av närhet. Vad ska man då göra?

Le lite mer. Rekationen kommer genast. Vad står han där och flinar åt. Har jag sås på slipsen?
Vinka åt varandra. Tror han att det här är en fotbollsmatch?
Eller lägg vördsamt högerhanden över hjärtat. Nej, hjälp, nu har han bröstsmärtor också.
Buga och sätt ihop händerna som en from Lucia. Det är som jag alltid har trott - han är buddist!
Räck inte ut handen till hälsning och understryk att du inte tar i hand eftersom du inte mår så bra. Hm, han är verkligen sjukt högfärdig!

Så nu prövar jag att undvika kontakt och hälsningar. Istället tycks jag oftast gå nerhukad med sänkt blick. Snörvlande och hostande. Har du sett hur konstigt han går. Som en tjuv om natten. 

Det syns att jag verkligen ville att jag vore någon helt annan stans. Försöker omärkligt trippa fram bland alla människor som om jag inte fanns. Det är ingen höjdare. Alla ser på mig. Så blir det när man försöker smyga omärkbart. Jag skulle vilja vara väldigt osynlig. Inom mig hörs reaktionen från alla som klentroget betraktar min framfart: beter man sig så där konstigt måste man ju ha influensa! Vad gör han här bland oss andra. Gå hem! Hör Du inte? Go home!


Bidraget ovan är i huvudsak ett återbruk från 2009 års influensaperiod.