Nattsömnen blir sisådär. Utan förvarning gjorde barndomen sig påmind. Vattkopporna vaknade till. Nu som ett brett band från bröst till rygg. Nu förstår jag varför nyvaknat vattkoppsvirus kallas bältros. Det både syns och känns. Som ett glödgat bälte runt bålen. Lysande och obehagligt. Värkande. Så det kan bli.
Ena dagen är tillvaron fylld av frågor om kyrkans organisatoriska framtid. Nästa dag är allt detta bortträngt. Undanstuvat. Nerpackat. Ungefär som man behandlar en gammal lärobok, läst för länge sedan. Annat har kommit istället. Men snart nog måste jag leta fram alla de där frågorna jag stoppat undan. Någon ska nämligen snart utröna hur en möjlig och lämplig framtid för kyrkan lokalt kan och bör organiseras.
För stunden är det annat som tar kraften och energin. Så kan det bli.
Hoppas att besväret inte varar länge. Krya på dig!
SvaraRaderaHÄLSAN ÄR EJ ALLT - MEN UTAN HÄLSAN FÅR ALLT ANNAT UNDERORDNAD BETYDELSE !
SvaraRaderaKrya på Dig !
Tack för omtanke! Dagarna blir långa när man inte klarar, eller är förhindrad, att ta itu med arbetet som ligger och väntar. Men märkligt välgörande är att inse sin egen umbärlighet. Andra kan!
SvaraRaderaSå jag talar dessa dagar en hel del med katten som likt en sköterska håller mig under uppsikt.
Krya på dig! Jag hade bältros i tonåren men det var bara en liten bit på ryggen. Gjorde ändå hemskt ont.
SvaraRadera