Vad är en kyrkoherde? Det kan verka som en oviktig fråga med en föråldrad prästfixering. Ändå måste frågan lyftas utifrån Strukturutredningens förslag. Strukturutredningen lägger en enda mall över alla församlingar och pastorat oavsett om det handlar om storstad eller landsort. Så diskuteras att Malmö
ska bli ett enda pastorat med 150 000 kyrkotillhöriga. I Örebro vill några församlingar bryta sig ur samfälligheten för att bli självständiga och inte reduceras till distrikt i ett storpastorat.
Vad är en kyrkoherde? Hur vi svarar säger något om vad en församling är, om gudstjänstliv och kyrkostruktur. Om en kyrkoherde ska vara en överordnad ansvarig administratör kan ett pastorat vara nästan hur stort som helst. Då blir kyrkoherden chefernas chef. Nya stora pastorat måste ju delas upp i tydliga distrikt eller ”församlingar” med mellanchefer. Det pastorala ansvaret kommer med nödvändighet att delegeras från kyrkoherden till dessa distriktschefer. Vi får då lokala chefer, inte med nödvändighet inom vigningstjänsten, och församlingsråd utan kyrkoherde som blir beroende av delegationer. Dessa kan alltid återtas eftersom makten koncentrerats till pastoratkyrkorådet. Kyrkoherden blir alltmer en förvaltningsdirektör bunden till administrationen. Den personliga delaktigheten i församlingslivet går förlorad.
En kyrkoherde ska naturligtvis vara ansvarig för det lokala församlingsbyggandet, det levande gudstjänstlivet och finnas i verksamheterna och de själavårdande relationerna. Ett pastorat måste då ha hanterbar storlek med lokal närhet. En kyrkoherde utan ett altare och en predikstol blir bara en halv präst, en administratör och chefernas chef. Närheten försvinner. Ett nytt avstånd uppstår mellan beslut och genomförande, mellan de lokala förtroendevalda och den pastoralt ansvarige kyrkoherden.
En kyrkoherde behöver ha en fungerande relation till församlingsbor och aktiva gudstjänstfirare, till dem som dennes pastorala ansvar omfattar. Det krävs att man kan mötas ansikte mot ansikte. Då handlar det om närhet och samverkan i verklig mening, inte distans och beslut ovanifrån.
Före år 2000 fanns ett tydligt uppdrag. Kyrkoherden var biskopens och stiftets lokalt ansvarige präst. Denne var anställd av stiftet, visiterades med sin församling av biskopen och hade den av biskopen utsedde prosten som sin närmaste chef. Ska Svenska kyrkan förbli en episkopal kyrka måste kyrkoherdens roll stärkas, inte som administratör av allt större enheter, utan som pastoralt ansvarig i det lokala. Den kyrkoherderoll ”Närhet och samverkan” resulterar i ger inte utrymme för det praktiska pastorala ansvar som Svenska kyrkan tidigare alltid sett som kyrkoherdens främsta uppgifter.
I kyrkohandboken betonas bland annat att kyrkoherden ska förkunna Guds ord, förvalta sakramenten, leda församlingens bön och tillbedjan i gudstjänsten. Kyrkoherdens uppgift är att vara församlingens andliga ledare. Kyrkoherden ska också uppmuntra och inspirera medarbetarna, fördela uppgifterna i församlingen och verka för församlingens tillväxt i tro på Herren. I de nya storpastoraten får kyrkoherden till stor del andra uppgifter!
Svenska kyrkan har fortfarande kvar något unikt – en lokal närvaro. Medan post och bank, försäkringskassa och kommunhus har flyttat allt längre bort från det lokala, och deras tjänstemän blivit alltmer anonyma, så har vi i våra församlingar och pastorat ännu kvar denna närvaro. Flertalet medlemmar i Svenska kyrkan har ett ansikte på någon av hennes företrädare. Ofta har man mött och vet vem kyrkoherden är. Vi måste värja oss mot den anonymisering som de enorma pastoraten riskerar att medföra, någonting som på sikt kommer att få en ökad medlemsflykt till följd.
Problemet med gigantiska pastorat är inte superkyrkoherdens eventuella administrativa kapacitet. Problemet är att kyrkoherden inte längre kan leda församlingens arbete och därmed upphör att vara en närvarande pastoral och andlig ledare.
Organisationsförändringar är i kyrkan också teologi – ecclesiologi. Vi är inte negativa till nödvändiga förändringar. Men de nu föreslagna organisatoriska omvälvningen innebär att man skapar ett annat pastoralt synsätt och en ny kyrkoherderoll som förvaltningschef som går stick i stäv med kyrkans tidigare syn.
Berth Löndah
kyrkoherde,
Bunkeflo församling, Malmö
Lars B Stenström
kyrkoherde,
Olaus Petri församling, Örebro
Kurt Sundén
kyrkoherde emeritus
Spånga-Kista församling, Stockholm
Helena Törnkle
kyrkoherde,
Oxie församling, Malmö
Debattartikel publicerad i Kyrkans tidning 2012-02-29
Citat ur Kyrkohandboken:
En kyrkoherde skall, som varje präst,
förkunna Guds ord, förvalta sakramenten,
leda församlingens bön och tillbedjan i gudstjänsten,
undervisa och utöva själavård.
(Kyrkoherden har därtill ett särskilt ansvar
för pastoratet.)
Kyrkoherdens uppgift är
att vara församlingens/församlingarnas andliga ledare
och tillsammans med (övriga präster)
de förtroendevalda tillse
att allt ske med god ordning
och efter Guds vilja.
Kyrkoherden skall planera och samråda,
uppmuntra och inspirera medarbetarna,
fördela uppgifterna i församlingen
och verka för församlingens tillväxt i tro på Herren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar