Välsignad vare Olaus Petri kyrka

Den som läser om lektor Adolf Kjellströms insats i samband med tillkomsten av Olaus Petri kyrka i Örebro förstår att honom förutan hade det inte stått en kyrka här på norr idag. Redan 1870 lät Kjellström en ung arkitekt, Johan Karlsson, rita en kyrkplan. 1896 frågade Drätselkammaren kyrkorådet i Örebro hur mycket en ny kyrka ”för norra staden” skulle kosta. Då blev svaret 300.000 kronor. Sagt och gjort staden lånade upp detta belopp. Kjellström fick uppdraget att låta utarbeta ritningar. Kyrkan var alltså finansierad.

Men när Kjellström ordnat ritningar hade lånet redan använts till annat. Kyrkoherden, stadsfullmäktiges vice ordförande kommenterade att ”… han hade ej kunnat motsätta sig deras användning till annat ändamål”. (Ur Kjellström, Levnadsbeskrivning och andra texter)
Till slut fann Kjellström att han måste stärka sin förhandlingsposition. Kjellström avstod större delen av sin jord 43.000 kvm till ett billigt pris. Han skriver att detta skulle betalas först efter min och min hustrus död, samt få ersättning för …utlägg och till kyrkbygget hopbragta material – en betydlig massa kalksten, vältuktad, samt två pannor av koppar för kyrkans värmeledning, så fann han (stadsfullmäktiges ordförande Grosshandlare Lundmark) det antagligt, att stadsfullmäktige skulle ställa sig välvilliga till denna sak.

1906 skriver Drätselkammaren om detta erbjudande: Då jorden har synnerligen godt läge invid och i närheten af stadens förnämsta öppna plats, måste det fordrade priset redan med nu gällande tomtpriser anses vara mycket lågt… med största säkerhet (kan) antagas, att jordvärdet inom få år skall hafva stigit så att staden vid blifvande tomtförsäljningar erhåller en vinst, som till betydlig del betäcker kyrkobyggnadskostnaden…(Ur Stadsfullmäktiges protokoll den 21 december 1906)

Glöm därför att man i Örebro valde mellan spårvagn och kyrka. Det är en skröna. Förmodligen kommen ur motståndet som faktiskt fanns mot kyrkan och kyrkbygget. Motståndarna hävdade med ilska att kyrkan ”förråar folket”.

Vår församling som vårdat den sköna liturgin, som hävdat den sakrala musiken, som arbetat med öppen verksamhet för barn och föräldrar, med andlig fördjupning samt en omvärldsorientering som ger stöd till de mest utsatta – är ett uttryck för engagerad tro och medmänsklighet. Inte är det råhet som odlats här – utan så gott vi kunnat godhet och helgelse.

Kyrkan är som en farkost. Vi använder ofta båttermer – här är kyrkans mittskepp och det omges av våra två vackra och smäckra sidoskepp. Alla som hade velat ha en spårvagn kan vi med en skälmsk blinkning hälsa att i kyrkan sitter vi åtminstone på rad, nästan som i en spårvagn. Och med Frälsningsarmén kunde vi med glimten i ögat kanske ha sjungit:

För jag tar spårvagnen
upp till himmelen.
Och Gud är det som kör
och Jesus konduktör.
Det går så lätt, lätt, lätt
när man har fribiljett
upp till himmelen…
(Sångförfattaren hade nog behövt jobba lite med sin teologi. Vi hade knappast formulerat oss så…)

I själva verket betalade en privatperson, Lektor Adolf Kjellström (1834-1932), så gott som hela kyrkbygget! På Olaus Petri kyrkas 100-årsdag hyllar vi honom för denna hans, och hans familjs, ofattbart generösa insats!

Så till kyrkans första tre klockor - en märklig och ovanlig historia. Vid besiktningen 1913 fick de underkänt. Man klagar över tonhöjden. Klockorna skulle ha varit stämda efter Nikolaikyrkans näst minsta klocka men tonen låg ett halvt tonsteg fel. I två av klockorna motsvarade klangen inte ”rimliga anspråk på välljud”.

”Särskilt är den minsta klockans ton så fylld af biljud, att det är nästan omöjligt att bestämma tonhöjden, och därjämte är klangen kort och färgen osympatisk.” Låt oss lyssna till den såsom den klingar idag efter några omgjutningar.

Bergholz skriver 2 april 1913: ”Det är att beklaga, att klockorna någonsin blefvo uppsatta… Men vi förstår nu, att kyrkobyggnadskommittén önskade klockor till kyrkans invigning, och därför lät oss uppsätta klockorna, ehuru vederbörande icke ämnade godkänna dem.”

I kyrkorådets protokoll från den 5 april 1913 menar lektor Kjellström att han redan på plats i klockgjuteriet klagat på klockornas klang och stämning. Därför ville man inte bekosta nedtagning, uppsättning av nya klockor eller transporter.

Kyrkorådet den 8 april beslutar att: ”… medgifva firman rättighet att på en gång nedtaga alla klockorna i och för omgjutning. Dock ville kyrkorådet till firman hemställa att med klockornas nedtagning ännu finge anstå tvänne veckor, på det orgelbyggaren icke måtte störas vid den nya orgelns intoning.”

Januari 1914 skriver man från klockgjuteriet: Härmed har jag nöjet meddela att klockorna i dag… blifvit afsända. Fraktkostnaden beder jag Kyrkorådet hafva godheten förskottera… Montören Engvall ankommer till Örebro på måndag middag för att börja arbetet. Skulle Lektorn vilja låna ett spel hos någon byggmästare samt anskaffa 3 a 4 man till hjälp vid hissningen vore jag tacksam.
Högaktningsfullt, Magnus Bergholtz


Man kan undra vad kyrkoringklockor kostade då. Räkningen den 5 februari 1914 berättar följande:
1 Kyrkoringklocka väg. 783 kg á 2,75 2153:25
1            ” ” ”                 362  ” ”             995:50
1            ” ” ”                 165  ” ”             453:75

Så några ord om kyrkan själv. Vår 100-åriga kyrka står på en grund av granit. Inte på lösan sand. På hälleberget skulle man kunna säga. Olaus Petri kyrkas verkliga och orubbligt fasta grund är Guds ord och löften. Där står församlingen stadigt även när kyrkans organisation förändras. En psalm slår fast: Vi är vår Herres kyrkohus byggt utav levande stenar. Oss under korsets milda ljus ordet och dopet förenar. Vore vi icke fler än två, ville han vara här ändå hos oss med hela sin kärlek (Ps 56:3)

Ambassadbyggnader är sällan oansenliga och intetsägande. De ska vara synliga. Signalera att här är vårt land närvarande. Ambassaden ska hålla fram en nations självbild och stolthet. Så avspeglar också Olaus Petri kyrka som ambassad Guds rike. Utanpå väldig och imponerande, triumferande med tinnar och torn. Tillgänglig och öppen för omvärlden med låga trösklar. Inne i kyrkan öppnar sig rummet mot den ännu osynliga världen. Himmel och jord möts. Vid dopfunten blir rent vatten till ett dopets bad där vi med Kristus dör och uppstår. Enkelt bröd och vin förvandlas på vårt altare till Kristus närvarande mitt ibland oss. Som det står i en psalm: Tro inte att Jesus är borta. Tro inte att Jesus är död. Han lever och ger oss att äta av livets bröd (Ps 156:3).

Och ovanför oss, på bågar och i valv, spirar den himmelska och paradisiska örtagården. I vår gudstjänst är inte bara vi, som synligt lever här och nu, på plats. Med oss är änglar, helgon och martyrer, de som gått före oss till mötet med Kristus. Han som på det gyllene triumfkrucifixet bär segrarens krona, som segrande stiger ur graven på altaruppsatsen. Kristus konungen skådar ut över sin församling på korfönstret som alltings herre och domare. En psalm jublar: Guds son en gång i morgonglans skall åter komma hit, och alla ängslans skuggor flyr och världen fylls av liv (Ps 490:1)

Kyrkans pelare bär tak och torn. Men de fungerar även som ett vittnesbörd om att vi gemensamt ska bära varandras bördor. Att vi ska bära varandra i bön, att vår tro lyfter mot höjden. En psalm formulerar dessa tankar så här: Genom kyrkans tysta förbön, buren fram i tålig tro, andas världen, rörs mot enhet, läks dess djupa sår ihop. (Ps 528:3)

Här inne talar Gud till oss på många sätt. Förlåtelsens ord som lyfter oss upp ur synd och död, Guds ord som ger hopp, kraft och mod tackar vi Gud för. Evangeliets glada budskap räcks oss i församlingens mitt och får oss att utbrista: Lovad vare Du Kristus. Förkunnelsen är våra försök att översätta och förstås det Gud vill säga oss idag. Här tonar den sakrala musiken och sången ljudligt som en återklang av den himmelska världen. Men även i tystnaden som kan råda härinne kommer Gud oss till mötes. En psalm hävdar: I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar: här en strand vid nådens hav (Ps 522:1).

Kyrkobyggnader har i århundraden varit en fredad plats. Där kunde man få en fristad. I kyrkan rådde Guds lag. Även Olaus Petri kyrka är en sådan fristad för återhämtning, uppbyggelse och fördjupning. I detta heliga skyddsrum får vi vila ut, får vi ny kraft, fylls våra förråd på. Här syresätts vi för att efter vår gudstjänst gå ut i Guds värld till tjänst. Som psalmförfattarna skaldat: Gud, från ditt hus, vår tillflykt du oss kallar ut i en värld där stora risker väntar. Ett med din värld så vill du vi ska leva. Gud gör oss djärva! (Ps 288:1)

Välsignad vare Olaus Petri kyrka från nu och tills dess vår Herre kommer!