Morgonbön, bordsbön och aftonbön är det levande böner månntro? Levande i meningen att ett antal människor ber bittida, vid måltider och sent. Många vuxna människor fick lära sig att be redan som barn. Men när de blev vuxna la de av det som ansågs barnsligt. Av någon anledning åkte bönerna också ut då. Vuxna som inte ber själva kan inte heller lära sina barn att be. Det håller inte att påstå att bön är bra och viktigt men själv bryr jag mig inte.
Bönens väg är en öppning i mörkret för den som behöver ljus och hjälp. Många barn skulle må så mycket bättre om de hade fått bönens och förtröstans gåva av sina föräldrar. Till och med i utsatthet, övergivenhet och anfäktelse får den bedjande kontakt och gemenskap. Ty Herren Kristus kommer nära. Upplevelsen är ibland omvälvande stark. Tänk att bördor lyfts av, att det blir lättare att andas och att kraft och energidepåerna fylls på.
Förmodligen skulle mätningar av bönens plats och ställning i människors liv vara en väl så god mätare på hur det står till med den kristna tron som den vanliga kyrkliga statistiken. Men kanske är det tur att få sådana siffror cirkulerar. Det vore alltför deprimerande att veta hur snabbt denna vitala dörr till andligt liv har slås igen. När vi istället borde öppna dessa bönens dörrar på vid gavel!
Dags för våra församlingar att erbjuda "Böneskola" grundad i vår rika kristna tradition, istället för mindfulness och andra övningar grundade i österländsk filosofi. Daglig bön borde väl dessutom vara ett naturligt inslag i våra kyrkors verksamhet. För att kunna be, måste man öva bönens konst, till det behövs vägledning.
SvaraRadera