Morgondagen bär med sig ett möte. Föreningen Kapellmästarna samlas till sommarens kyrkkaffe. Vilket är en av höjdpunkterna i det långa radband av händelser som inträffar och äger rum under tre alltför korta månader.
Kapellmästarna ska denna gång få eine kurze einführung (jag har förstått att man ibland kan slänga in några tyska glosor för att visa bildningens dagsform) i den svenska frikyrkans historia. Då ska rent av några av väckelsens sånger sjungas.
Träffen påminner mig om hur grunda kunskaper många kyrkliga vänner har vad beträffar frikyrklighetens framväxt och olika grenar. Vad vet då folk lite till mans? Förmodligen har de försvinnande och begränsad insyn. Speciellt som detta med frikyrkan varit så laddat och ibland undangömt och förnekat. Även mina insikter är begränsade. Jag ser begränsat och endels trots att jag hela livet försökt följa frikyrkans olika trossamfund och deras utveckling.
Vad fick då väckelsen på Gotland att sätta fart och spira? Otänkbart är det inte att sjömännen som återvände från det stora landet i väster och kommit i kontakt med andra traditioner och sätt att uttrycka sin fromhet på gjorde starkt intryck. Betelskeppet i New York blev betydelsefullt eftersom där blev många svenskar berörda, ja, omvända eller nyfrälsta. Terminologin är svajig, men så var upplevelserna av en art som dessa öbor aldrig tillförne träffat på. De återvände uppfyllda och entusiastiskt drivande.
Man kan nog tänka sig att hungern efter något annat kan liknas vid den hunger efter det förbjudna, som fanns bakom den rivna muren och den söndervittrande järnridån. Allt västerländskt verkade lockande och inbjudande. I det relativt statiska och konservativa ö-samhället innebar väckelsen att något nytt hade kommit. Man var inte längre bunden av gamla normer och konventioner. Maktens män i kyrka och samhälle var inte längre allenarådande. Något annat var på gång.
Jag tänker mig att nutidens människor kan känna igen sig i de känslor som kunde tränga sig fram. De var nog besläktade med den förhöjda känsla av sammanhang och närvaro, av att livet är mera verkligt än annars, som kan infinna sig när man prövat till exempel mindfulness eller mött någon annan företeelse som har förklaringskraft och kan förvandla enskilda människors liv. Den enskilda människan var inte längre fången och kedjad, inte bunden för all framtid genom sin plats och roll, av sin födelse och uppväxt,. Bojor kunde brytas, nya mönster etableras. Lantarbetaren och drängen var lika god som storbonden eller tjänstemännen. Människan nedtryckt under maktens pyramid var barn till himmelrikets konung! Hade blivit kallad vän av Herren själv. Var kallad och sänd in i nya uppgifter.
Motreaktionen lät inte vänta på sig. Kraftfullt förföljdes väckelsens folk. Mötena stördes. Sten kastades genom fönster bakom vilka man studerade Guds ord utan präst och firade gudstjänst. Några väckta präster försvarade det nya, till och med separatisternas starka avståndstagande från kyrka och barndop, och de förklarade att något annat var inte att vänta så förfallen och okristlig som kyrkan och prästerskapet blivit.
Människor fick framtidstro och hopp. De vågade trotsa etablissemanget och blev inte sällan lika djärva och modiga som de ursprungliga lärjungarna. De blev lemmar i en relativt klasslös gemenskap där man åtminstone i början kunde uppleva att en var så god som en ann. Människors lika värde slog igenom och "enkla" och självlärda människor fick förtroende som ledare och lärare. Församlingarna som växte fram överallt blev till skolor i samhällskunskap och en övning i att umgås över gamla gränser. Många skollärare som blev väckta förlorade sina arbeten och startade frikyrkliga friskolor. I Vardagsskolorna lärde man barn läsa, skriva och räkna och mycket annat vid sidan om undervisning i trons elementa. Mig förvånar det ständigt att ingen i friskoledebatten hänvisat till dessa lokalt framvuxna folkrörelseskolor. Redan där och då bröts för en tid skolmonopolet.
Den som blir nyfiken kan väl leta reda på Projekt Runeberg och Inre Missionens Historia. Där finns mycket tänk- och läsvärt att begrunda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar