Yttrandefrihet på jobbet

TCO är föregångare i att försvara och undervisa om yttrandefriheten genom att ha publicerat en handbok. Denna handbok kan göra nytta både för förtroendevalda och anställda. Lät mig därför här rekommendera den handboken till studium!

Man skriver bland annat följande:
Företag och myndigheter
som saknar människor som framför saklig
kritik och kreativ vilja att ompröva interna sanningar
riskerar att stagnera. Att inte tolerera intern kritik
riskerar att göra verksamheter ineffektiva och myndigheter
maktfullkomliga. Det är viktigt att samhället
genom rättsregler skapar de rätta förutsättningarna
för att arbetstagare ska våga slå larm när det
är befogat, men samtidigt måste var och en av oss
på vår arbetsplats bidra till ett tillåtande klimat med
”högt i tak” där både yttrandefrihet och lojalitet
respekteras.

De som försöker tysta intern kritik och diskussion kan därigenom bidra till ett arbetsplatsklimat som inte befrämjar öppenhet och samtal. Ineffektivitet som förlamar verksamheter och maktfullkomlighet som skapar klyftor är inga bra alternativ. Av egen erfarenhet vet jag hur svårt det kan vara att handla klokt så att atmosfären i en församling blir frisk och tillåtande samtidigt som man undviker konflikter som är alltför djupgående och svårlösta. Men den risken får man ta. Om tystnaden inträder, såsom omvittnas från en del kyrkliga arbetsplatser, därför att ingen vågar säga sin mening med risk för repressalier från arbetsledning eller styrelse så behöves bot, bättring och omvändelse.

På s 12-13 finner man följande synpunkter:
En arbetstagare som utnyttjat sin grundlagsfästa
yttrandefrihet genom att slå larm om oegentligheter
och som blir uppsagd eller avskedad på den
grunden kan idag bli utköpt av sin arbetsgivare,
även om en domstol slagit fast att det inte finns
saklig grund för uppsägning (se 39 § LAS). Det är
orimligt när det gäller arbetsgivare som stat, kommun
eller landsting. En offentlig arbetstagare bör i
en sådan situation ha en ovillkorlig rätt att återgå
i anställning. Inom den privata sektorn bör ett
förhöjt skadestånd kunna utdömas om en anställd
köps ut för att denne utövat sin yttrandefrihet och
kritikrätt.

Självklart bör även Svenska kyrkan motverka utköp av personer som haft civilkurage nog att vara kritiska och ifrågasättande. Det måste bli ett slut på utköp mest för att bli av med interna sanningssägare.

Så till ett avsnitt som numera skulle kunna vara bekymmersamt för anställda inom Svenska kyrkan:
Yttrandefriheten enligt regeringsformen gäller
gentemot det allmänna, och inte gentemot enskilda,
privata objekt. Detta gör att anställda inom offentlig
verksamhet har en relativt vidsträckt rätt att uttala
sig i media om förhållanden hos arbetsgivaren. Inom
den privata sektorn gäller inte denna grundläggande
rätt till yttrandefrihet. Möjligheten att tala offentligt
om sin arbetsgivare är tvärtom relativt begränsad.
En privatanställds skyldighet att inte sprida viss
information följer av en underliggande lojalitetsplikt
som är kopplad till anställningsavtalet. Men
det kan också ibland finnas ett särskilt avtal mellan
arbetsgivaren och den anställde i vilket han eller hon
förbinder sig att hålla vissa saker hemliga, så kallade
sekretessavtal eller sekretessklausuler. Sådana avtal
är förbjudna inom den offentliga sektorn, men i princip
tillåtna inom den privata.

Man bör än så länge betrakta Svenska kyrkans vilja (med flera exempel i Kyrkoordningen) att tillämpa samma regler som gäller inom offentlig förvaltning vad gäller öppenhet och transparens som giltiga även för anställdas rätt till yttrandefrihet. Därtill kommer den särskilda frihet som kristna människor bör förhålla sig till som handlar om hur sanningen gör fri och om lojalitet främst med kyrkans Herre och inte med dess tillfälliga styresmän.

Den som är intresserad av dess frågor bör alltså genast ladda ner TCO:s handbok Rätten att slå larm, En handbok om yttrandefrihet på jobbet - råd för whistleblowers.