SD blåser i stridstrumpet inför kyrkovalet

Den 27 mars skickades ett pressmeddelande ut från Sverigedemokraterna. Där berättades om partiets upptakt inför kyrkovalet genom en konferens Tylösand i Halland där man skulle diskutera partiets målsättning inför höstens kyrkoval.

I pressmeddelandet citeras Jimmie Åkesson: "Svenska kyrkan är en viktig del av vår kultur och historia, något som för mig är viktigt att värna och slå vakt om. När vi nu samlas under kyrkovalskonferensen, kommer vi staka ut linjerna mot ett lyckat val senare i höst. Tillsammans ska vi verka för att stå upp för den traditionella kyrkans roll i det svenska samhället."

Betydelsen av att värna och slå vakt om har fått betydelsen att ta över inflytande och makt inom Svenska kyrkan. Men det är lätt att förstå SD:s strategiska förtjusning över kyrkovalets möjlighet till att öka partiets maktbas. Det var politiska partiers möjlighet att ställa upp i ett trossamfunds val som en gång gav skjuts åt SD. Åkesson beskriver det själv när han berättar om kyrkovalet 2001 då man endast hade 500 sympatisörer varav de flesta fanns i Skåne. Efter valet hade man skaffat sig ny position och styrka.  Här kan man läsa mer om den saken. Det var faktiskt Svenska kyrkans valsystem som gav SD den draghjälpen!

I Göteborgsposten 1 april berättas om kyrkovalskonferensen där det framgick att SD i förra kyrkovalet ställde upp med 160 namn. Tidningen skriver: Nu är det 1 000 namn och personer fyllda av det självförtroende som opinionsframgångar skänker.

– Vi besitter en otrolig kraft. Kyrkovalet handlar om att värna vårt kulturarv. Vi kan inte lägga det i händerna på det vänsterliberala etablissemanget, som inte sätter värde på det, sade han (Jimmie Åkesson) i sitt tal och beskrev sitt tidigare kluvna förhållande till kyrkan.

Entusiasm kan vara berusande och ge övermod. Känslan av framgång och medvind kan vända efter valet. Ett bakslag kan komma även om man skulle vinna nya platser på kyrkans alla beslutsnivåer (församlingar och pastorat i kyrkofullmäktige och kyrkoråd, stift i stiftsfullmäktige och stiftsstyrelse samt kyrkan på nationell nivå genom kyrkomöte och kyrkostyrelse). Alldeles uppenbart är denna vurm för kyrkan dåligt förankrad. Partiet har få verkligt kyrkoengagerade personer som vågar vara tydliga med sitt partiengagemang och samtidigt deltar i kyrkans arbete och liv. Det har varit svårt nog på många håll för SD att få sina representanter att hålla ut över tid eftersom de genom sin brist på erfarenhet och sin främlingsfientliga ideologi i många sammanhang själva framstår som främmande fåglar.

I Svenska kyrkan lär de som valts via SD:s listor få problem att samverka och att ge något mera varaktigt bidrag. Det avslöjas ganska snart om man inget vet om den kyrka man nu ska styra och representera. Inte heller är det någon överdrift att säga att alla andra grupperingar i kyrkopolitiken kraftfullt tar avstånd från mycket av det SD som politiskt parti står för och driver. Inte minst kommer kollisionen att märkas mellan evangeliets budskap och partiets hållning t ex i ordets förkunnelse när det handlar om trons konsekvenser i form av kärlek, medmänsklighet och solidaritet som ska möta främlingen och flyktingen. Följden lär bli nya strömhopp bort från mandaten. Av de framtida SD-stolarna lär åtskilliga stå tomma…

SD:s vilja till maktövertagande (som jag inte skriver på tyska) i kyrkan riktar sig främst mot det ”vänsterliberala etablissemanget” och bottnar inte i glädje över försoningen, tron och rättfärdiggörelsen. Dessvärre lär denna SD:s uppmarsch ge andra partier i kyrkan den varg de så länge skrämt sina väljare med. Då var den en illusion, en nullitet. Nu när Åkesson blåst i stridstrumpeten får särskilt socialdemokraterna den fiende de behöver för att kunna rättfärdiga partipolitiken i kyrkan.

Samtidigt kommer SD att stärka sina positioner genom att synas vara förföljda och bekämpade av det största och mäktigaste politiska partiet. Så betingar de varandra ömsesidigt och drar båda nytta av fiendskapen, de kyrkliga och icke partipolitiska alternativen till förfång. Det stora partiet för att befästa och öka sin maktbas, uppstickaren för att än en gång utvidga sitt territorium och erövra nya positioner.

Hela den prekära situationen beror på att partier kan vinna makt och position för sitt sekulära politiska parti inom en kristen kyrka. På det sättet är kyrkans valsystem en otidsenlig och upplysningsfientlig kvarleva från den tid när staten kontrollerade kyrkan och fattade de avgörande besluten. Kyrkans valsystem behöver skyndsamt saneras och ändras så att politiska partier som ska handha den världsliga och politiska makten i samhället inte än mer tar över Svenska kyrkan.