Nu svärs det i kyrkan. Högt och ljudligt. Nu sägs det man knappt fått säga än mindre tycka på mycket länge utan att få på skallen. I självaste Aftonbladet hörs en ropandes röst. Inte längre som ur en öken utan för varje år med allt fler tillskyndare.
Skilj kyrkan från politrukerna, utropar kolumnisten Lotta Gröning. Hon skriver: Det är kyrkans avgift som får många att börja fundera över sitt medlemskap. De ifrågasätter vad de får för pengarna. De kanske aldrig går i kyrkan och har inte någon relation till Gud.
Den här kyrkoskatten (avgiften) är lite föråldrad, tycker jag. Kyrkan är skild från staten, varför ska då människor kyrkobeskattas? Varför sitter politiska partier fortfarande och styr kyrkan när den inte längre är statlig?
I sanningens namn måste man understryka att man visst kan vara med i en folkkyrka, en sådan som Svenska kyrkan, utan att tro på Gud. Man är med av solidaritet med vårt kulturarv, för kyrkomusikens skull, för att stöda arbetet bland gamla och sjuka, för diakonin bland ensamma och drabbade... Förläng gärna listan alldeles själv. Skäle är nästan lika många som det finns medlemmar.
Men Gröning antyder att tron på Gud hör dit och borde finnas med. Visst är det så. Varför tron på Gud är så blodfattig och svag i vårt land är en gåta ingen riktigt vet svaret på. Vi behöver fylla våra kyrkor med männioskor och tro. För vad skulle hända om Svenska kyrkan mest bara blev hus och beslutsapparat? Vi blev urfattiga och det andliga livet oändligt mycket svagare...
Gröning vågar fråga varför politruker, politiker och politiska partier fortfarande styr ett trossamfund som Svenska kyrkan. Det enda skälet som har bärkraft är väl att partierna ska vara kyrkans demokratiska inslag och därmed ge kyrkan lite legitimitet i den breda allmänhetens ögon.
Men som demokratiskt inslag är det svagare än svagt eftersom bara 10 procent ändå röstar. Och demokrati kan man visst ha utan de politiska partiernas styrning och kontroll. Partierna är sekulära - inte kristna - men vill ändå styra det stora lutherska trossamfundet. Partierna kan inte ge kyrkan legitimitet - den kommer från tron på Kristus och genom gudomlig kallelse. Kyrkan kan ändå fortfara att vara öppen och inbjudande, plattrösklad och tillgänglig!
Heja Gröning! Ställ nu frågan till partierna (partiet) hur man i ena stunden kan stå upp och utan darr på stämman besluta om trosbekännelser och böner för att i nästa strund inte tro ett dugg utan plötsligt ha blivit religiöst neutral. Det är den stora trovärdighetsfrågan. Skilj kyrkan från staten och från partierna, är väl den enda rimliga hållningen i ett sekulärt samhälle!
Varför Sverige blivit så avkristnat i jämförelse med många andra länder är en gåta. Mig veterligen har ingen ännu forskat i detta. Jag hoppas någon en dag tar tag i det. I flera av östländerna där kommunismen rått är kyrkligheten stor så jag tror inte det har med ett långt socialdemokratiskt styre här som ligger bakom Sveriges otro. Ev kan välfärshemmet som fanns under en lång följd av år gjort tron försvagad och människan materialiserad.
SvaraRaderaAlla partiflaggor borde rensas ur kyrkan. Kyrkomötets politiska (S)(M) Fisk(fp) (C) skulle mycket väl vara välkomna som ledamöter utan
SvaraRaderapolitiska förtecken utan som vanliga medborgare med kyrkligt intresse.
Jag är i grunden misstänksam mot människor som sätter politiken före uppdraget. En präst få för min del vara politiskt aktiv - men i hans gärning vill jag betrakta honom som den präst som just då talar till mig.
En politiker i Kyrkomötet han är politiker och inget annat. Att han
går sitt partis ärenden är självklart. En riktig präst går väl bara i Guds ärenden?
Just det ingen politik i kyrkorna. Präster bör vara helt opolitiska och enbart ha Jesus ord som rättesnöre. Kyrkoval ska innehålla enbart personval och då personer som utmärkt sig som kristna i godhetens tjänst. Jesu ord vad som är gott är inget vi människor ska bestämma utan det som är godhet finns beskrivet i bergspredikan.
SvaraRaderaJesus var inte opolitisk i sin tid utan gjorde och sa sådant som uppfattades som påverkan på hur landet skulle ledas och styras. Även om man anstränger sig att inte vara partipolitisk kommer idéer och tankar ibland att sammanfalla med det olika partier säger eller gör.
SvaraRaderaOch en kristen tro utan konsekvenser i omvärld och sammanhang blir otänkbar. Till exempel i diakonin måste man ju ibland säga ifrån - som när äldre människor lämnas i sticket eller blir isolerade på olika sätt. Eller som när de tvingas ha horder av okända människor som i strid ström kommer för att "hjälpa".
Men, och där håller vi ju med varandra, sekulära politiska partier ska inte styra en kristen kyrka!
Visst det är sant. Om man ser på fördelningspolitik är vänsterns ateistiska politik ändå mer lik Jesus lära än dagens Allians där många se sig som kristna och likväl stöttar en omfördelning från de sämst ställda till de som har turen att ha ett jobb. Jag tänker då på segregation av arbetslösa som sker i dag genom sänkning av a-kassa och ickeskattesänkning. Samma sak med sjuka och även pensionärer.
SvaraRadera